Genom hela livet har filosofin varit att "de allra flesta människorna vill väl och inget ont", "vi bor i princip på landet och där kan ju inget hända" och så vidare. Det ingår i min grundlivssyn att tro det bästa om omvärlden och inte måla "fan på väggen" som en del gör rätt ofta. Det har fungerat, i stort sett prickfritt får man säga.

Men de senaste  åren har dessa påstående naggats i kanterna allt mer. Tyvärr.

Jag tänker mer exakt på alla villainbrott som sker både i storstad, villasamhällen och byar. Sommartid verkar det  bli nån form av överdoser vad gäller den sortens brottslighet. Den senaste månaden har lokalpressen skrivit om hur förmodade ligor åker runt och rekognoserar i kvarter och spanar på huruvida folk är hemma eller bortresta. Vi har kunnat höra mer eller mindre trovärdiga beskrivningar om märkliga markeringar på broar och annat. 

Jag har varit rätt skeptisk, tänkt att det är en allmän misstänksamhet mot främlingar som går överstyr såhär i sommarvärmen. Trott på en viss dos av nyhetstorka i dagspressen. Min godtrogenhet har, om man frågar de mer misstänksamma lyst stark som en hundrawattare. Jag vill inte leva misstänksam...nej, verkligen inte.

De tokvarma nätterna den senaste veckan har hållit många vakna, så även vår granne. Många korsord och sittaochtitta-stunder har det blivit för den gamle mannen och han kunde då idag upplysa oss om att vi under den senaste veckan haft objudna gäster som spanat in hos oss, kollat in våra fönster och annat....men tack och lov blivit avbrutna och störda av den rörelsestyrda utebelysningen. Tack för det maken att du drev igenom det köpet! Tack för grannsämjan må man väl också säga.

Swisch....där for min godtrogenhet och tro att vårt lilla kvarter ska vara skyddat från allt. 

Ha...men vi har ju vakthund! Tjuvar göre sig icke besvär, de skulle inte komma sig iväg för Den Brune Brorsan vill ju bli kelad och klappad.

Njae, skämt åsido. Det känns lite läskigt det här och vi ska definitivt stänga fönster mer noga nu, det är då säkert. Men det bär emot att bli nojig och överarbeta det hela...

Har ni andra också ändrat tankesätt? Från godtrogen till misstänksam? Kanske rent av blivit drabbade i sommar?

¤¤¤¤

Eftermiddagsturen med Kenzo var så vacker, vatten och himmel och skog och.....

Det är livskvalité att ha förmånen att bo fem minuters promenad från dessa vyer.

¤¤¤¤

En kudde i utesoffan, en bra bok  och kvällen är räddad. Med viss högtidlig "nu bryter jag upp första sidan på en ny bok"-känsla ska Mats Ahlstedts Den röda damcykeln påbörjas. 

Ibland är det så att hjärtat nästan svämmar över, upp till bredden fyllt av varma känslor och stolthet. Stolthet över vad som andra människor uträttar och över drivkraft och vilja hos nära och kära. 

Stora saker och händelser kan väcka sådana känslor men också de s.a.s futtiga situationerna. Det är säkert lätt att visa på de stora händelserna i samhället som vi alla kan vara stolta över, brandmännen som kämpar mot stora skogsbranden och Missing People som hittar igen små försvunna barn...men vi har säkert alla våra egna stolthetslistor.

Några från min söndagslista....

Utlandsdöttrarna kämpar vidare med sitt mission med att få malteserna att träna crossfit (uppenbart med framgång), lokaler blir för trånga och expansion är på gång. Det gör oss här hemma väldigt stolta att se och höra deras energi och drivkraft i jobbet med Spartan Kettlebell Gym. Attans vilka brudar....våra småtjejer alltså....

Stolthet är det verkligen vad jag känner då jag, än en gång trotsar höjdrädslan och klättrar högt upp i en kantig tall bara för att några sketna kordinater säger att en liten plastlåda finns allra högst upp. Detta i gott sällskap av en trillion mygg, en påhejande make och en något fundersam hundpolare. Geo caching alltså.

Stolt blir man då också då de Röda Lejonlaget i sista sekunden med lika stor del tur som skicklighet lyckas peta in bollen och ordna oavgjort i dagens seriematch.

Detta till den lilla trogna publikens stora glädje. 

Lite bonusstolthet känns väl också då maken och hans gode vän släpat, burit och kärrat upp " ett helt källargolv" genom en liten lucka under några svettiga dagar. Imponerande.

Nu verkar den mest intensiva värmen fått ge vika för en mer normal augusti, dvs lika delar fukt och sol och däremellan ett gäng klädsamma moln. Allt ackompanjerat av en 20 grader sådär. Mer hanterbart allså för oss nordbor, vi som är lagomsträvande även vad gäller temperatur.

Okej, vi gillar ju också värme men behöver kanske lite andrum då och då för att kunna glädjas fullt ut. 

Humlor och getingar lever loppan i blommorna just nu och det är rena rama julafton för en fotonörd som jag. Ni som inte gillar såna bilder får väl blunda eller bläddra förbi på nåt vis. Jag vill ändå visa dom, varsågod.

Söndagskvällen går mot sitt slut och ny arbetsvecka står på tröskeln. Om förra veckans arbetstempo var lite av uppstartskänsla och  laid back så varvar det definitivt upp nu. Fler och fler är tillbaka efter semestrar och tyvärr eller tack och lov så är det väl så att tillfällena till senakvällarmedrosévin med vänner minskar i samma hastighet.

Veckan erbjuder snöflingesång, spektakulär operapremiär och ett och annat kettlebellspass. Jo, jag lovar att nu jädrans är det slut på slöandet och kroppen ska få arbeta på max.

Vi ses

Mortuta 

Om man, under sommaren färdas efter mindre vägar, alltså något smalare och krokigare än de där europavägarna, de där storvägarna som oftast blir vägvalet då man snabbt ska färdas från a till b.

Men, om man nu inte har så himla bråttom och väljer småvägar...ja, då kan man med rätt stor säkerhet få syn på en och annan handgjord skylt som lockar med fika.

Erfarenheten säger, alltså den privata mångåriga fikaforskningen, att en handgjord skylt förebådar hembakat och välsmakande. Kaffe som ,om man har lite tur serveras i vackra gammeldags koppar på fat. Visst håller ni med?

Det är ett sommarnöje så gott som något.

Ofta är dessa ur grönskan och värmen upp-poppande fikaställen sammankopplade med någon förening eller hjälpinsamling till något gott ändamål. Go-fika som bidrar till nåt.....Dubbel vinst alltså. 

   En av de fika-mekkan som familjen besökt de senaste veckorna var ett riktigt småkakshimmelrike. Ett sommarcafé öppet bara en enda dag, så det gällde att pinna dit i tid för att få möjlighet att välja fika ohämmat. Det var säkert 15 sorter välsmakande småbitar för en billig slant, men med full frihet för alla besökare att betala mer om man så ville. Alla pengar gick oavkortat till ett barnhem/skola i Uganda, detta organiserat av en lokal förening.  

Solen sken ikapp med alla oss besökare som satt där ute på en gårdsplan nära havet mellan Umeå och Skellefteå. Visst blir det ett Café am Mere nästa sommar också?

¤¤¤¤¤

Kanske vore nåt att fixa här hemma på gården? Göra gräsmattan till ett fik för en dag, baka utav tusan och sen skänka pengarna till nåt bra ändamål. Hm, ska fundera på det till nästa sommar...

¤¤¤¤

Det brinner just nu längre ner i landet. En av tevekanalerna har haft extrasändningar varje timme och beskrivit hur eldens framfart förstör enorma arealer. Så fasansfullt för dem som bor i byar och samhällen som under de senaste dagarna evakuerats. Tänk...snabbt packa ihop det nödvändigaste och se och höra elden komma närmre och inte veta om man kan återvända. 

Just för stunden verkar det vara lite lugnare, ingen vind som jagar fram elden och kanske....kanske....kanske blir det ett regnväder imorgon i området. Fast, då behövs det väl minst ett dygns slagregn för att det över huvudtaget ska märkas.

Försiktigheten med eld i naturen blir då inte mindre...blir nästan lite nojig och vill inte ens ha glasögonen framme ute ifall det kan bli solkatter och sol-bränn och sånt. Ni vet sånt man alltid såg buspojkar på film göra med förstoringsglas. (eller var det dom där på film som hamnat på ensliga öar och behövde en eld för överlevnad?)

¤¤¤¤

Avslutar tisdagskvällen med att se Morden i Midsummer, det hundrade programmet. Få se nu, hur många har man tagit ihjäl genom åren i det grannskapet? 

Kan meddela för den nyfikne att första liket i detta avsnitt hittas i Köpenhamn...jo,jo..nu börjar man söka sig utanför det egna grevskapet rejält.

Innan vi vet ordet av har vi Barnaby i en stad nära oss...

Mortuta

Alltså

Är tiden inne i nån nerförsbacke just nu eller? Lutar året litegrann?

Dagarna och veckorna går så hiskeligt fort just nu. Nyss var det visst lilla tösen Maj som flaxade förbi trots att vi kämpade för att förlänga den månaden allt vad som gick, för att hinna med allt som ska fixas och donas under den månaden. Sen sprang den kransprydda Juni hurtigt in på banan och skämde faktiskt ut sig lite grann eftersom det blev lite onödigt kyligt, går visst aldrig att lite på helt fullt...

Men sen kom Juli-bruden och då blev det hot hot hot...överallt.

Vi krokade fast donnan Juli rätt rejält i båtbryggor och stugknutar, uteserveringar och klipphällar och säkert också på en och annan balkong. Många av oss mutade henne lite lätt med grillat och goda sallader, kalla drycker och perfekt sällskap. Hon bjöd tillbaka med varma badvatten, vackra solnedgångar och solbrända axlar. Tackar Tackar...

Då vi alla lutat oss bekvämt tillbaka kom den mer oberäkneliga syrran Augusti. Stod bara här helt plötsligt i fredags och meddelade att det var dags för det årliga besöket. Lite överumplade men ändå rätt glada tar vi emot med öppna armar. En varmt mottagande som ska räcka hela månaden hoppas vi, eller hur? Lite mysvarmt mörker kan väl inte skada oss då vi fortsätter vårt utomhusliv.

¤¤¤¤

Efter en titt i trädgården visar det sig att det börjar vara dags för skörd, inom några veckor är vinbär och hallon och körsbär och en massa annat inne i huset. Det gäller bara att göra det allra bästa av skörden, fixa sånt som man själv vill äta under vintern. 

Måste bjuda er på några fina bilder.

¤¤¤¤¤

SM i fri idrott har varit på tapeten i vår stad under helgen och maken och jag var där. Massor av publik, kanonväder (ja, ja...okej, inte just då den där sista timmen på fredagen då det blev skyfall, hagel och åska) och sverigeeliten av idrottare. En mängd affischnamn och en hoper kommande storstjärnor visade sin klass för oss, både kunniga och noviser. Väldigt roligt. Och ja, roligt var det ju förståss att heja fram stadens egna stjärnor som tog både en och annan medalj.

¤¤¤¤

För övrigt då?

Well, well...imorgon börjar vardagen igen. Dags att vända tillbaka dygnet litegrann. Kanske just därför sitter jag nu vid midnatt och skriver, pigg som attan och extremt medveten om att tidpunkten för att kliva upp igen närmar sig med stormsteg.

Det blir några hund-dagar innan kropp och hjärna kommit överens och en arbetsdygnsrytm infunnit sig igen, en sån som innehåller sömn och träning och arbete och annat i en väl avvägd mix. 

Så blir det.....

..Ska också försöka få ihop lite text om bra böcker som lästs/lyssnats hittills i sommar. Kanske ni andra har några tips till mig istället. Vi kan väl byta, på nåt vis?

Mortuta