Alla inlägg den 10 september 2014

Av Lena - 10 september 2014 23:40

En rejält solig och  varm, men också rejält blåsig tisdag trängde fjorton personer ihop sig en minibuss med målet klart i sikte. Färjeläget på norra Malta.

En färd som växlade mellan allt från "över stock och sten"-känsla via bergochdalbanerace men också vilsamma fyrfiliga vägar följde...följden blev då alltså både skrämselhicka och glädje och förväntan.

(för en gångs skull väljer jag denna gång att ha en hel hoper familjebilder som illustrationer i mitt skrivande...)

 

 

Men, vad gör väl det att det hoppar och skuttar då man är på väg till den lilla pluttegulliga ön Gozo för att tillbringa en vecka tillsammans? Absolut ingenting!


Det har alltså blivit dags för julklappsresan för hela den stora tokiga svensk-irländska familjen som döttrarna och deras sambos bjudit in till. Alla föräldrar och syskon var inviterade till detta äventyr.

 

En vecka på Gozo, Maltas lillasysterö.

 

  Med gemensamma krafter bar vi ombord en trave bagage fyllt med attiraljer för sol och bad och så ett och annat träningsredskap förstås. Bör väl tillägga att det då inte var vi tillresta som hade med järnkulan...behövs inte då instruktörs-döttrarna är med, nej då.

 

     

 

Blåsig resa med färjan, håret stod som en kvast runt huvudet. Vind i seglen hade det väl sjungits..om det nu varit en segelbåt alltså. Men förutom de pustiga vindarna så stod vi alla där och beundrade den vackra vyn över ön som vi närmade oss. 

Somliga av oss var mer pålästa än andra om vad som väntade då landgången korsades, andra förväntade sig ett i stort sett folktomt ställe men det är det inte alls. Det bor en hel del, dock rejält utspritt cirka 20 000 på ön. Men var dom var, det vete tusan. Måste ha varit på semester nån annan stans den veckan. Det var ingen trängsel efter gator och vägar direkt.  

 

Ny minibusstur, denna dock något stillsammare. Då vi alla ramlade ut, svettiga-skrattande-förväntansfulla stod vi ute på landsbygden vid en hög mur.

Hm, vad skulle detta bli? 

   

Endast våra maltabor såg lugna ut...det kändes betryggande.

 

Innanför dessa murar visade sig det vara ett litet paradis.

   

 

Därefter följde en fantastisk vecka fylld av god mat, långa samtal, massor av skratt och solande och badande. En känsla av att befinna sig i en bubbla där inne var total, innanför murarna hördes inte omvärldens trafik eller människor. Nån i sällskapet kallade det för ett slags Big Brother-hus fast med enbart vänlighet och där ingen blev utröstad. 

 

         

 

Sola, bada och umgås.

 

              

 

¤¤¤¤

Då och då ville några bege sig ut på ett gästspel i den riktiga världen och då låg staden Victoria närmast till hands. Femtons minuters promenad, en fin liten stad med piazzor och smala gränder och fina miljöer. Ett kastell högt placerat, vaktade ön mot turkarnas invasion på 1400-talet och är ett vackert utsiktsmål att besöka.

 

                 

 

..Sen hem igen innanför murarna igen för att återfå lugnet och stillheten.

 

 

         

Hundtjejerna fick också vara med, dock var de mest intresserade av att sova och söka den optimala skuggplatsen.

   

¤¤¤¤

 

Varje grupp-semester med självaktning bör väl innehålla åtminstone en grupputflykt. Så även denna. Ny minibuss-tur. 

Hela hopen begav sig till öns största strand. En liten alltså...

 

       

      En strand med alldeles lagom mycket folk och alldeles fantastiskt varmt vatten. Vi roade oss några timmar med liv och lust.

Sen..glada och nöjda in i bubblan igen....

 

Det har alltså varit en sagolikt skön vecka där vi alla kunnat träffas på ett väldigt avslappnat sätt. Svårt att vara märkvärdig (om nu nån ville vara det...) om man dagarna igenom struttar runt i antingen badkläder eller lite skrynkliga shorts och linnen. Husen var så stora så möjligheten fanns att dra sig undan om det så behövdes vilket också kändes som en framgångsfaktor. För, även om man gillar varandra vill man kanske vara själv ibland också...

 

Än en gång tack kära döttrar för denna julklapp, vilka snillen ni är som kom på det här. Nu har ju den stora tokiga familjen knutit ännu fler vänskapsband över landsgränserna....och det tack vare er. 

 

 

 

 

 

¤¤¤¤¤

 

Om nån dag eller så berättar jag väl mer men nu är klockan sen och det är ju faktiskt en dag imorgon också. Ha, ha...hör ekot av min mamma då jag skriver..

Måste verkligen sova nu.

 

 

För övrigt finns det en hel del att reflektera om såhär i valtider, men det tar vi väl sen, eller hur?

 

  Mortuta

 

ANNONS

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se