Hm...nu och då dyker de upp, de där listorna som man, på skämt eller allvar kan skapa ett inlägg med. Alltså då man får en del givna strukturer att följa och då man berättar lite annat om sig själv än vad som vanligtvis brukar komma fram i det vanliga "svamlet".

Dags att prova om det går att få ihop nåt....håll till godo! 

Jag kan räkna rätt snabbt i huvudet. Lägga till, dra ifrån, gånger och dela.....

Det tror jag lades sin grund tack vare mitt allra första sommar/helgjobb i en kiosk där det inte fanns någon kassapparat. Det vara bara att räkna, snabbt som attan och sen dra ut lådan därunder och ge tillbaka rätt växel. Blev en bra arbetslivsstart för en liten trettonåring....

Jag vill verkligen, verkligen bli en betydelsefull och närvarande person för det lilla liv som väntas i familjen. Nån som är efterlängtad och viktig. Inte vara nån som bara dyker upp då och då.

Jag har för många år sen suttit nätter igenom och lyssnat på Pink Floyd och Genesis och pratat om livet. Analyserat och diskuterat livet., omgiven av tända ljus och flera koppar te i ett litet rum för två studenter...i Piteå för länge sen.

Jag skulle kunna tänka mig att starta mitt livs dröm snart. Det börjar vara dags nu. Alltså. Den där drömmen om ett Bed&Breakfast...med några rum och så pyssel med frukost av god kvalité. I stad, på landet, i Sverige eller nåt annat trevligt land? Ja, så långt har jag inte kommit, går och grunnar på det...Är det nån som har ett schysst ställe som passar?

Jag gillar verkligen att laga mat. Dagens middag blev så jämarns god. Kycklingfilér stekta i kokosfett, sås av gorgonzola, creme fraiche och citronskal och så lättkokt sparris med en skvätt olja.

Åh, så gott det blev.

Fast...en snabbsallad med lite av varje ur kylen är också smaskens. Viktigaste ingrediensen i maten är nog en skopa omsorg och tid och en gnutta fantasi. 

Ha... det var alltså sagt av mig som verkar lida av recept-ångest " allt ska vara som det står skrivet".

Men...för tio år sen var det precis tvärt om. Matlagning var ett nödvändigt ont och det blev då inte heller så lockande för gommen, det som presenterades i all hast på matbordet för fempersonersfamiljen. Det är ju ett rent under att alla blivit så matintresserade...

Jag älskar verkligen att sjunga, det spelar egentligen mindre roll i vilket sammanhang. Stående mitt i Snowflake Singers där övertonerna ringer i rummet, med Sångkraft där det blir helt ljuvligt gnistrande vackert eller själv där allt står och faller med min egen kraft och känsla. Tjoande högt som tusan i skogen med träden och hunden som en något förvånad publik funkar också.

Jag måste nu verkligen köra envist efter det träningsschema som jag satt upp. Inte göra som så många gånger förut, alltså slappa lite för ofta. Målet är officiellt satt och nu ska det bli åka av...eller kanske springlufsa är ett bättre ord. Ett år av träning, sen så kör jag. 

Jag behöver sova...tidigare på kvällarna. Och jag vill sova längre på morgnarna.

Jag får inte nog av alla böcker som finns att läsa. Blir nästan knäpp av att gå in i en bokhandel och vill ha, vill ha...Läser ett par tre titlar samtidigt. lyssnar på en titel...och ibland faktiskt två parallella ljudböcker. Och så har jag några böcker på lut här och där, utplacerade i hemmet. Som en reservplan ifall jag måste tvärt sätta mig ner och inte har nåt annat för mig. 

Jag har svårt att bestämma mig. Tavlor som  ska upp hinner byta plats minst fem varv runt innan det blir som jag tror att jag vill...kan sen vakna mitt i natten och stega upp för att prova en annan variant. Somliga närstående kallar mig velig och tröttsam men kanske det bara är en viss försiktighet som lyser igenom. Vill inte att det ska bli fel, vill att det ultimata ska nås och att misstagen minimeras.

Jag kan inte spela kort med nån större framgång. Blir sist, får mest minuspoäng av alla , tappar markerna snabbast i spelet. Alltså får jag ofast delta i familjekortspelen med inbjudan av typen " Är med du också, för då blir vi ju inte sist". Men ändå så gillar jag verkligen att spela kort av alla sorter. Med en dåres envishet tror jag ju ändå att turen vänder och min skicklighet ska bli uppenbar. 

Jag vill inte tro att människor är beräknande och egoistiska.  Vill tro att de allra, allra flesta vill varandras väl och mår riktigt bra då omgivningen andas positiva tankar. Tror att alla människor försöker göra bra saker utifrån sina förutsättningar, upptäcker då också motsatsen ibland vilket då också betyder att en och annan besvikelse ramlar framför fötterna och stoppar framfarten. Men det är bara att kliva upp och gå vidare, en erfarenhet rikare.

Jag gillar inte att städa. Fy så trist det är att harva runt med dammsugare och mopp, torka och feja med trasa och putsduk.  Men jag gillar och njuter verkligen då hemmet är städat med ordning och reda omkring mig. Svår ekvation, det är jag medveten om. Så, det gäller att förhandla med maken. Städning bytes mot strykning eller kanske mot kökstjänst? 

Jag älskar inte surströmming, strömming och kanske inte ens palt. Vad är jag då för typ av norrlänning?  

Jag måste inte vara bäst eller snabbast eller roligast. Det räcker med lagom nu för tiden...faktiskt.

Jag behöver inte längre frysa på vintern, för jag gillar verkligen att ha tjocka dunjackan redan tidigt på hösten och långkalsongerna kommer på i god tid innan jul. Tänk vilken skillnad från tonårsåren då det var det värsta töntbeviset om man hade mer än lilla tuff-jackan som knappt nådde nedanför naveln och fodrade skor med skaft var det slutliga tecknet på att man inte hade nån koll. 

Leve tjocksockorna och den randiga koftan, täckbyxor, yllemössa och tumvantar. Det är grejer det...

Mortuta