Dimma, duggregn och tunga skyar lägger sig som en blöt filt över både kropp och själ idag. Segt att vakna, segt att tänka och litegrann som mentalt motlut, rent allmänt. De morgonisiga gatorna höll på att ställa till det ordentligt då jag hamnade i nån sorts promenadkoma och slant till på en liten isfläck. Tjohej (eller kanske inte direkt tjohej...mer av åh shit...), ben och armar åt alla håll men på nåt vis kom jag undan med blotta förskräckelsen. På darriga ben och med hörlurar och frisyr lite på sniskan startade dagen alltså.   

Och trots att helgens många och långa och intensiva Snowflakesövningar inneburit en megaenergiboost som borde ge kraft fram till jul och tillbaka hit igen, så är det segt. 

Som om man häller något i ett glas som har ett litet, litet hål där det i smyg sipprar ut. Det där som ska räcka ett tag.

Det är vädret, vi kan väl bestämma oss för det.

Jamen, så skönt, då har vi nåt att skylla på och förhålla oss till. 

För övrigt så planerade jag ikväll en lång stärkande motionera både hund och förare-promenad. Vet ju att motion alltid fungerar som medicin mot seghet. Kenzokompisen och jag stod startklara då vi båda blev varse att det spö....nej, mer av hällregn. Så typiskt.

Hunden stannade upp, stretade lite i kopplet och tittade på mig med sina mörka ögon, bedjande..."snälla, inte en lång tur, va?"....."vi gör det snabbt, eller?"...

Nu ligger vi båda i soffan igen.

  Farsdagen kom och gick igår. Pappan i huset uppvaktades med att få äran att släppa ut katten 04:30, släppa in eländet 05:20 och sen gå ut med hunden 06:10. Allt medan husmodern sov sin skönhetssömn för att orka koka kaffe och göra lite smaskig frukost. 

Istället för paket och blommor och tårta skäntes en slant till Läkare utan Gränser så att de kan hjälpa en hoper farsor ute i världen till ett bättre liv. Nog så bra.

Ja...lite god middag med son och sambo blev det också. 

Borde ta tag i en del sysslor här hemma nu. Tvättstugan ser mer och mer ut som ett klädupplag utan urskiljning. Smaskensnivån i kyl och skafferi är riktigt låg och man kan skönja dammlagret på somliga hyllor som inte alla dagar får ge plats åt sånt som ligger ivägen.

Bara segheten går ur kroppen, då ska det bli annan ordning på torpet. 

Mortuta