Nån som kände igen försöket till att använda en känd Luciavisa och bara ändra lite i texten?

(Så mörk är natten i midvintertid...ni vet?)

Dag 2

Suck så rätt den textraden är just nu....för det är ju så in i h-vete mörkt...och blött..och blåsigt...och tungtänkt rent generellt. Tror med bestämdhet att jag, och många med mig inte är skapta för det här novemberdysterkvistlivet.

Min grundinställning i livet är rätt rejält positiv och det ska vara nåt exeptionellt som kan få mitt sinnelag i rullning nerför...men, nu är det nära.

Regn och mörker gör ingen glad...men som tröst kan man ju säga att om all detta regn kommit i form av snö hade vi nog inte tagit oss utanför dörren och tänk så många snöskottar-ryggskott och brutna handleder och lårbenshalsar det skulle kunnat bli. 

Sådärja...lite mer positivt kändes det helt plötsligt.

¤¤¤¤¤

Ibland är vår familj (det är nog mer sanningsenligt att skriva jag där, maken är betydligt rappare)   lite sena på att få klart det där sista i fixandet, tänker lite för ofta att det ska göras om en stund...eller det finns så mycket annat skoj att göra för stunden.  

Till exempel momentet "städa bort,plocka undan och göra iordning" inför vinter och så....Tusen och en sak har kommit emellan. Resor och jobb såklart, andra mer roliga saker som t.ex sjunganden...oväder av olika grader och så förstås en skopa slöhet som extra kryddning. Så, igår var det bara att skippa förmiddagsmysfrukosten och bestämma sig att söndagspysslet var lika med gårdplanen.

Så vi plockade ihop och städade till och gav lite extra omsorg till buskarna, de fick "åkpåsar" på sig för att inte få allt snötakras på sina svaga grenar och ser nu mer ut som nån sorts heffaklumpar och kan säkert skrämma både rådjur och potentiella inbrottstjuvar på flykten.

Vackert? Tveksamt! Praktiskt? Mycket! 

Promenad i skogen blev vår belöning, definitivt till jyckens glädje som såg ut att ogilla vårt trädgårdshäng mycket. Han stod mest stilla med nosen i backen, för att sen lite osynligt försöka smita före oss till skogstigarna. Doften och känslan av snö verkar vara spännande för hundar...varje år. 

I skogen spanade vi på granar som skulle kunna passa. Såg många fina. Synd då att vi inte ska ha nån gran nu då vi äntligen såg nån som inte ser både skadeskjuten och vingklippt ut redan från början. 

¤¤¤¤¤

Nu har jag förhalat hundpromenaden med en kvart....den fyrbente otroligt långhårige och inom kort väldigt blöt-toviga polaren står och stirrar på mig med uppfodrande min. "kom igen nu vekling, nu går vi"..."okejrå"

Sen blir det mys inomhus, det kan jag garantera.

Vad gör du för att jaga bort novemberdemonerna?

Mortuta