Dag 3

Det kan förmodligen tolkas på en del sätt, den här skylten som stod lite undanskymd på en hylla i en julpyntsbutik. Snett bakom ljuslyktorna och dold bakom stora julstrumpor, som om den bad lite om ursäkt för sin existens...

Desto större anledning att ta den lilla plåtbiten till sitt hjärta, och stå upp för budskapet. 

Jag väljer att tolka den som följer:

Efter att ha fyllt femtio är det helt rätt och okej att vara precis hur lekfull och barnslig som man vill. Man kan vara klok och vis men leva med hopp och skutt och skratt och spring i benen.

Då tillåter man sig att titta ner på denna text vid trottoarkanten och med ett fniss fundera " What happens if I look wrong?"

Då luktar man sig fram till vad som är gott och då är värt att smaka...kan alltså också säga nej, tack till sånt som är äckligt. 

Då man är femtio år och inte så hiskla präktig jämt klarar man av att lägga ifrån sig/kanske rent av göra sig av med de där böckerna som man började läsa men insåg att de var urtråkiga eller för prentetiösa eller rent av bara tramsiga...och detta utan att hitta på ursäkter.

Man fixar också att, a bad hair day sno ihop en slarvig mimmi pigg-rosett i håret, gå på jobbet med ett leende och agera som om det är den rätta outfiten för dagen. Även om dagen innehåller möten med viktigheter och beslut av tyngd...

Fast...det handlar väl mest om att man inte ska ta sig själv på för stort allvar och det är nog det som man vid femtio förhoppningsvis har lärt sig. 

¤¤¤¤¤

Den stora familjen, dvs både vi i norr och dom i söder har börjat räkna ner dagarna nu. Vi väntar på Dagen B som i bebis. Den lilla bebis som ska göra entré om ett antal veckor. Herregud, vad tiden går långsamt....säger jag som inte är den gravida blivande modern ens. Hennes sätt att beskriva samma sak lämpar sig inte riktigt i tryck, tror jag. Men, men...snart så...

Det är rätt svårt att förstå (ja, egentligen inte svårt men ändå lite overkligt) att den här lilla tösen på bilden ska bli mamma. Vår lilla, stora kloka dotter M.

Tillsammans med R kommer de att bli alldeles fantastiska föräldrar och vi andra i familjen får väl hänga på och bli en riktig tokbra storfamilj för bubblan som bor i magen.  

Vi väntar och längtar

Mortuta 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...