dag 9

Eller hur det nu heter egentligen, det där ordspråket.

Mitt minne är, under stundom lite trögflytande  och då kan ibland de allra enklaste formuleringar blir hur svåra som helst att komma ihåg. Vilket också innebär att jag, med en dåres envishet jobbar stenhårt på att försöka komma ihåg. Tjurigt vägrar jag använda nån enklare sväng med språket. Nejdå, jag vrider in och ut på hjärnan och försöker värka fram de ord, uttryck och formlueringar som hoppat iväg. Ger mig inte och går rätt ofta segrande ut ur kampen, med envishet. Men tyvärr då ofta med resultatet att en huvudvärk kommer på besök. Det är uppenbarligen så att man får lära sig leva med en del restprodukter av sjuktiden trots att det är tre år sen nu.

Deal with it, så att säga.

¤¤¤¤¤

Planeringen är nu i full gång för kommande sommarresa. Timmarna är många som syster EM och jag suttit vid skärmar och samlat intressanta småstadsboenden i syditalien. För det är dit vi beger oss...igen. Till Kalabrien och en liten stad som heter Pizzo. Hade aldrig hört talas om den före vår lek med kartan och pennor och linjal. Det visade sig finnas en och annan mysig lägenhet i trånga kvarter och historiska gränder. Vi har via telefonens högtalarfunktionen diskuterat och bläddrat. Ibland misströstande då nåt intressant visat sig kosta skjortan och stundtals hoppfulla då världens mysigaste ställe vara dök upp...och var uthyrt, suck. Nåväl, alla timmarna lönade sig väl då vi för några dagar sen hittade det perfekta. Ett gammalt hus ihopbyggt med en gammal kvarn i Pizzo gamla stan.

Ja, ja,det kan vara ett ruckel och det kan vara kallt och dragigt. 

Eller så är det förmodligen helt ljuvligt.

Nu jädrans ska den där språkkursen i italienska för nybörjare bli av....

Mortuta