Dag 16

8 december 2014

Ett datum som för vår innersta familjeklan är en viktig milstolpe.

Den allra första bebisen i nästa generation är född idag och morföräldrar, syskon och sambos är lite mer larviga än vanligt. Det spiller givetvis också över på gudmödrar, kusiner och mostrar som en viktig händelse och alla goda vänner och arbetskamrater skickar grattishälsningarna som haglar över Europa till den lilla familjen via alla sorters sociala medier.

Det är ett annorlunda perspektiv, det här med ett barns födelse som man inte är närmast ansvarig för men väldigt skyldig till ändå. För det är ju ett faktum, utan makens och min insats 1983 då Maja föddes....ja, då hade det minsann inte blivit nån liten Rian idag.

Sådetså...

Känslorna är definitivt All over the place som nån prins sa för några år sen. Lite mer gråtmild än vanligt (ja, mina kära barn...det går att vara det) och ett litet hjärteskutt varje gång bilder på bebisen dyker upp. Vill vara där och lukta på, hålla i och krama om alla tre inblandade. Men, som den nyblivna modern nyss skrev till mig "det kommer att finnas kvar både mys och bebislukt tills dess du kommer". Två veckor ska man väl kunna hålla sig, tro?

¤¤¤¤¤

Konserthelgen blev en formidabel succé med både nöjda aktörer och publik. Gissar att alla inblandade sov tidigt och gott i går natt. Avsvimmade, typ. Vet att en del av körkollegorna skulle bara packa om väskorna och ge sig iväg på långa tjänsteresor och tunga arbetsuppdrag direkt ridån gått ner, där kan man snacka om omställning. Lycka till kära Flingor!

Min förkylning ska nu vårdas på ett mer sansat sätt och inte stressas upp ur sjuksängen med piller, droppar och drycker som stödben. Man kanske nu kan få snora och hosta i lugn och ro, utan att ha sjukt (ha dåligt skämt, jag vet) dåligt samvete mot alla andra i kören som är på topp och kan leverera. Alla de andra som förtjänar mer uppmärksamhet för sin musikaliska skicklighet och inte nån som kraxar på. Gillar absolut inte att få en drama queen-roll.

Nu ska jag ta en extra dos av nåt som är verkningsfullt, krypa ner i sängen igen och drömma om en liten 2,7 kg:s pojke med brunrött hår och den mest underbara uppsynen som någonsin skådats.

Och så ska ska jag göra ett tillägg i mitt CV, titeln GrandMa/Mormor

Mortuta

 

marie.kvarnbrink@bredband.net

9 december 2014 08:30

Så härligt att vara mormor. Så bra att det gått bra för dom. Jag är själv mormor och farmor. Dom flickorna ger mig stor guldkant i tillvaron. Jag bara njuter när dom är i min närhet. Kramar

Lena

9 december 2014 14:11

Tack Marie
Jag längtar såå efter att få hålla i honom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...