Dag 18

Det är sjukt mörkt nu.

Herregud, som att vakna i en säck och bege sig till jobbet i den känslan.

Få loss en liten mental reva och skönja ljuset en stund mitt på dagen.

Traska hem i samma obestämbara elände.

Virra runt i skogen i mörker och med en blinkande led-lampehund som enda hjälp. Kura ihop inne med ljusen som skrämmer mörkret på flykten litegrann.

Och så håller det på varje dag fram till den 21 december då det vänder. Fast just nu tvivlar jag att det nånsin blir ljust. Det stormar, regnar och är isigt och då känns mörkret om möjligt ännu tätare. Hoppet står till att temperaturen sjunker och snön kommer, då vänder humöret uppåt igen. Jag lovar att det blir så.

¤¤¤¤

Tillbaka till jobbet igen, visserligen med en rejäl påse snuvepiller och spray som packning...men ändå hyfsat på hugget. Rejäla högar med arbeten och mail i galen mängd. Man blir då inte utan arbetsuppgifter i första taget..så sant, så sant.

Luciaförberedelserna går in på upploppet och ungar i alla åldrar sjunger kända sånger lite här och var. Nu och då kommer frågan till mig om det finns saknad över att inte sköta den uppgiften längre. Nej, inte saknar jag själva lussetågens praktiska fixande och jagande av tider för övande och annat. Det som definitivt kan vara på sakna-kontot är nog höstens alla timmars sjungande,övande och dirigerande med barn-och flickkör som då under Luciadagarna utmynnade i dessa fantastiska ungdomars musikaliska framsteg. Känslan av att gneta med stämmor och en månghövdad kör som i september inte klingat så vackert men då målet är nått sjunger helt ljuvligt vackert. Att få vara en del i en musikalisk process hos barn och ungdomar, njuta tillsammans av deras självförtroendeboost och stolthet. Det kan jag verkligen sakna.

¤¤¤¤

Nej.....nu kryper jag ner under filten en stund och väntar ut mörkret. Eller...kanske inte riktigt så länge. Åtminstone fram till sängdags.

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...