dag 22

..som den välbekanta logan med det leende hjärtat mötte publiken i Umeå. Det var i går det, då det var dags för avslutningen av Kulturhuvudstadsåret. Dvs det som i folkmun kallats 2014, rätt och slätt.

I vanlig ordning en stor organisation, lång och minutiös planering och ett volontär- och säkerhetsstab som skötte sitt jobb utmärkt. Ingen visste i förväg hur mycket publik som skulle komma, 200 eller 20 000? Skulle vädret vara med eller mot? Ja, frågorna var många och hos en del i staben kunde man ana lite nerver i dallring. Men, då klockan närmade sig 19:00 så var vädret krispigt och klart och nånstans mellan 10-15 000 människor hade slutit upp för att fira den sista kvällen. Helt som man skrivit på önskelistan, alltså.

¤¤¤¤¤

Under en timme och fjorton minuter, dvs mellan 19:00-20:14 (fiffigt va?) bjöds sen publiken på en show som verkligen tilltalade alla sinnen.

Musiker i världsklass, ett ljusspel på rådhuset som fick alla att häpna, enormt häftig musik som illustrerade detta. Ja, sen också fantastisk jojk från rådhustornet, inovativ kampsportsdans, vackra bildprojektioner på husväggarna och så givetvis ett högtidligt överlämnande av stafettpinnen till de nya kulturhuvudstäderna Mons och Plzen.

Om den privata börsens innehåll räcker och mina planerings-önskningar blir besannade ska det väl bli nåt besök under det kommande året.

      Den musik som framfördes av dessa musiker var helt ljuvlig och klingade långt över gator och torg. Detta skapade då en helt magisk stämning, nästan lite trollsk.

Det faktum att de allra flesta av medverkande musiker och sångare bor och verkar eller har ankytning till Umeå gjorde att stolthetshjärtat fick lite boost.

Så bra, så bra det var....

Då klockan var slagen, dvs då vi passerat det magiska 20.14 avslutades året med en sjujädra fyrverkeri. Ett välkomponerat ljusspel exploderade över den förmodat nöjda publiken. 

Man måste säga att det verkligen var ett bra avslut på detta kulturår. Ett år fyllt av små och stora händelser som definitivt varit på var mans läppar, både i positiva och negativa hänseenden. 

Alla kan inte få allt man vill, allt man gillar men många kan få uppleva nya saker. Det är väl en sammanfattning av målsättningen som kan ha varit där i början. Tack vare en gigantisk mängd av föreningar och grupper och kulturutövare i regionen blev det ju så...i stort sett. 

De som, under året sett kulturåret med negativa glasögon har sagt t.ex               "Herregud, varför satsas det inte på punk/hardcore/dragspel-konserter?" eller   "Varför satsas det inte mer dansband/hårdrock istället för opera, jojk och folkmusik" eller "Är det kultur då man inte riktigt begriper vad det är?"          

Ja, det är ju så att man kanske ska ha kavlat upp armarna själv och presenterat/ansökt en evenemangsidé och då har ju chansen varit större. Gnällandet har ju sällan varit den mest vägvinnande stilen, vad jag vet. Och det faktum att man inte riktigt förstår gör kanske att man måste vara lite mer open minded och tordas vara nyfiken.

För en sak är säker...inte hade man kunnat se Electra utan fantasitentaklerna utfällda. Inte heller den spektakulära nycirkusföreställningen eller nån annan av alla de festivaler som fyllt stan under året. Om inte annat hade det blivit betydligt tråkigare.

Jag hoppas verkligen att allt som hänt, allt som vi bjudits på spiller över på framtiden. Tänk om bara 10 % av alla evenemang överlever och återkommer, då kommer det att bli många härliga stunder de närmaste åren. Gissar också att service och näring i stan märkt av året på ett positivt sätt. 

Men det faktum att hela vår kommun ligger i ett ekonomiskt stålbad gör ju att man blir lite orolig. Vilka kulturinstutioner i Umeå kommer att få sämre utgångsläge och hur ska de, trots det även i fortsättningen orka skapa och inspirera? Kan bli ett intressant 2015.  

Har du som läser nån favorit från 2014? Berätta.

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...