dag 25

Dagens ambitioner kan tyckas vara enkla, men ändock så jädra svåra att uppnå.

1. Inlägget ska vara klart före klockan 24:00, för det är tänkt att representera dagens tankar och göromål, inte nattligt yrande som det tenderat att bli. Men detta är också i ren överlevnad för skribenten, måste börja ta tillbaka lite sömntid och inte gneta på till mittinatten-läge var och varannan kväll...om man nu kan ta tillbaka,på nåt vis.

Alltså en riktigt egoistisk målsättning om man ska vara lite petig.

2. Grusgången som av nån outgrundlig anledning finns i min säng ska väck. Det var inte skönt att upptäcka den i den sena midnattstimman då engagemanget för ett sängklädesbyte låg på minus. Hm, undrar vem som är den skyldige?

Maken? Njae, tvivlar på att han skulle ta in en näve grus och strö ut, bara sådär. FruKatt skulle aldrig, aldrig ödsla sin energi på nåt så dumt. Blänger då med onda ögat på hunden, den ende kvar på listan över presumtiva syndare. Ingen reaktion. Antingen fattar han inte alls vad som avses med en ilsket stirrande tvåfoting eller så tänker han att man faktiskt får skylla sig själv om man låter sovrumsdörren vara öppen. Det kan luta åt det sistnämnda, faktiskt. 

3. Slutligen, ambition nr 3.  Det är att få till nån form av acceptabel städplan som överenstämmer med kravbilden. Alltså en balans mellan damm och annat krafs som börjar ta onödigt stor plats och oviljan att städa. Den ekvationen är inte lätt att få ihop. Måste nog vila i soffan och filura på den uträkningen.

Skulle kunna lägga till några fler ambitioner om att läsa ut en bok, röja i tvätthögen, se klart en film och kura i soffhörnet...men det tar vi en annan dag.

¤¤¤¤¤¤¤

  Kvällen har innehållit en världspremiär, Skype-samtal med den lille skrutten. Ja, okej då, det kanske inte var så mycket bevänt med snacket hos den lille. Om man ska vara petig och riktigt sanningsenlig så vägrade han att vakna, sov som en stock trots att mum and dad försökte peta på honom så att vi, de förväntansfulla två på andra sidan Europa skulle få se lite action. Men icke det, sömn verkar vara Rians favoritsyssla för kvällen. Vi fick hålla till godo med de andra två och det var gott nog. Kan numera konstatera att bebisen verkligen finns på riktigt.

¤¤¤¤¤

Mina tankar går ikväll till en god vän som kämpar mot en fasansfulla sjukdom som drabbat med full kraft. Sänder tröstetankar till familjen och de som står närmast.

Varför, varför? Inga svar dyker upp, bara en känsla av otillräcklighet över att inte kunna göra nåt. Gråten ligger nära och på lut varje dag nu. Vet att man ska vara tacksam för det lilla i livet, för det enkla, det som hör vardagen och familjen till. Men just nu är det svårt att förmå hjärta och hjärna att formulera sådana tankar. 

Men, en envis förkylningshosta är rätt trivial nu...

Mortuta