Den kom fortare än man kunnat ana, den dagen då vännen och kollegan Ulrica lämnade oss alla kvar. Trots att beskeden vecka för vecka pekade i en enda riktning är det så svårt att förstå. Hon finns inte mer bland oss.

Men denna kvinna har lämnat fotspår efter sig som länge, länge kommer att märkas.

Vi möttes första gången på Ulricas allra första dag på jobbet, jag som den som varit länge och hon som den nya i gruppen. Många gånger har vi båda sagt att, den där första stunden kände att "det sa klick" mellan oss, som vänner och arbetskamrater. Tillsammans med de andra i vår språkgrupp delade vi arbetet med lika delar svett, tårar och skratt. Hur många gånger har inte nån av oss i affekt stegat in till den andre och (gärna rätt högljutt) öst ur sig, fått lite medhåll eller mothugg och sen kunnat se ärenden lite från en annan vinkel. Ovärderligt.

Minns nu med en tår i ögonvrån

...alla våra sms/mail/samtal som alltid startade med Hej vännen....

...våra eftersnacks-stunder på parkeringen, där vi ventilerade livets vindlingar

...det varma stödet och omsorgen då livet inte var så lätt i vår familj

...skratten och busen tillsammans med våra kollegor

...alla diskussioner om livet som tonårsföräldrar

...min beundran av alla dina pärmar med plastfickor, färgglada smålådor och fina piffiga saker som fick mig att börja få någon ordning på mina grejer

...den dag då det första barnbarnet föddes och vi fick dela den glädjen

Mina tankar går slutligen till den stora fina familjen som är kvar med sorgen och saknaden. Hoppas av hela mitt hjärta att ni finner nån sorts styrka hos varandra och att minnena av Ulrica leder och lyfter er vidare i livet.

Så, för sista gången

Ulrica...Hej då vännen

Mortuta 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...