Alla inlägg under december 2014

Av Lena - 15 december 2014 20:33

dag 23



Ja, det är väl rätt enkelt att besvara den frågan med hjälp av illustrationen. Paketinslagning, det är alltså det som står på agendan. Förut, då kidsen var hemmaboende pågick paketinslagningen i stort sett under hela december. De färdiga presenterna placerades sedan högst upp på en bokhylla till familjens (läs barnens) beskådan. Där skulle julklapparna ligga, synas men inte röras. Fungerade väl sådär. Antar att, om man riktar den skarpa förhörslampan mot nån av barnen blir det förmodligen minst ett erkännande. Till att ha klättrat upp och spanat på klapparna alltså....

 

I år kommer inte paketen dit så snabbt, allt blir liggande i påsar betydligt längre. Men ikväll så kom inspirationen till mig och då var det baske mig bara att släppa allt annat och sätta igång. Lite glögg och en och annan julsång i högtalarna, med andra ord rätt perfekt stämning. Tände ljus lite här och var, klappade en nöjd katt och hund vid brasan. En riktig mysmåndag blev det till sist.

 

¤¤¤¤¤

 

På löpsedlarna denna dag?

 

Ett kidnappardrama i Sidney som var riktigt läskigt. Scenario: ett vanligt kafé och vanliga gäster. En självutnämnd muslimsk predikant..och inte helt oväntat tungt kriminellt belastad man med hustrumord och en hel del annat på sitt konto, han höll ett antal människor som gisslan under dagen. Hotade med att skjuta och spränga om han inte fick bland annat en IS-flagga till sig. Märkligt krav, kan man tycka. Måste ha varit nåt mer...

Flera i gisslan dog och så gjorde även knäppgökskidnapparen som för övrigt också ansåg sig vara mästare i svart magi. Nån stans där börjar man ana att det är en riktigt farlig och knäpp person som kunde ha ställt till med en stor katastrof.

 

Mer då?

 

Det politiska käbblet fortsätter och det känns som en never ending story. Alla skyller på varandra och ingen verkar tro på att det blir bättre efter nyvalet. Jojo, det är hoppfullt för oss vanliga som ska rösta...eller?

 

Men...det politiska bottennappet måste ändå vara SD:s Björn Söder som i en intervju sa att judar och samer inte var svenskar om de inte assimileras (omvandlas, görs likadan). Han ansåg visserligen att de kunde vara svenska medborgare men inte kunde anses vara svenskar på riktigt  om de inte gjorde avbön från sitt ursprung (ja, just det sista är min tolkning av det han sa).

Totalvrickat och väldigt skrämmande om  det då dessutom stämmer att det han säger är citerat ur SD:s partiprogram. Jag vet inte om det är en sån som ska vara talman i riksdagen...tveksamt.

 

 

Så är livet denna måndag

 

Mortuta



Av Lena - 14 december 2014 17:29

dag 22


 


..som den välbekanta logan med det leende hjärtat mötte publiken i Umeå. Det var i går det, då det var dags för avslutningen av Kulturhuvudstadsåret. Dvs det som i folkmun kallats 2014, rätt och slätt.

   

I vanlig ordning en stor organisation, lång och minutiös planering och ett volontär- och säkerhetsstab som skötte sitt jobb utmärkt. Ingen visste i förväg hur mycket publik som skulle komma, 200 eller 20 000? Skulle vädret vara med eller mot? Ja, frågorna var många och hos en del i staben kunde man ana lite nerver i dallring. Men, då klockan närmade sig 19:00 så var vädret krispigt och klart och nånstans mellan 10-15 000 människor hade slutit upp för att fira den sista kvällen. Helt som man skrivit på önskelistan, alltså.

 

   

 

¤¤¤¤¤

 

 

Under en timme och fjorton minuter, dvs mellan 19:00-20:14 (fiffigt va?) bjöds sen publiken på en show som verkligen tilltalade alla sinnen.

 

   

     

Musiker i världsklass, ett ljusspel på rådhuset som fick alla att häpna, enormt häftig musik som illustrerade detta. Ja, sen också fantastisk jojk från rådhustornet, inovativ kampsportsdans, vackra bildprojektioner på husväggarna och så givetvis ett högtidligt överlämnande av stafettpinnen till de nya kulturhuvudstäderna Mons och Plzen.

Om den privata börsens innehåll räcker och mina planerings-önskningar blir besannade ska det väl bli nåt besök under det kommande året.

 

      Den musik som framfördes av dessa musiker var helt ljuvlig och klingade långt över gator och torg. Detta skapade då en helt magisk stämning, nästan lite trollsk.

 

             

 

Det faktum att de allra flesta av medverkande musiker och sångare bor och verkar eller har ankytning till Umeå gjorde att stolthetshjärtat fick lite boost.

Så bra, så bra det var....

 

     

Då klockan var slagen, dvs då vi passerat det magiska 20.14 avslutades året med en sjujädra fyrverkeri. Ett välkomponerat ljusspel exploderade över den förmodat nöjda publiken. 

Man måste säga att det verkligen var ett bra avslut på detta kulturår. Ett år fyllt av små och stora händelser som definitivt varit på var mans läppar, både i positiva och negativa hänseenden. 

 

Alla kan inte få allt man vill, allt man gillar men många kan få uppleva nya saker. Det är väl en sammanfattning av målsättningen som kan ha varit där i början. Tack vare en gigantisk mängd av föreningar och grupper och kulturutövare i regionen blev det ju så...i stort sett. 

 

De som, under året sett kulturåret med negativa glasögon har sagt t.ex               "Herregud, varför satsas det inte på punk/hardcore/dragspel-konserter?" eller   "Varför satsas det inte mer dansband/hårdrock istället för opera, jojk och folkmusik" eller "Är det kultur då man inte riktigt begriper vad det är?"          

Ja, det är ju så att man kanske ska ha kavlat upp armarna själv och presenterat/ansökt en evenemangsidé och då har ju chansen varit större. Gnällandet har ju sällan varit den mest vägvinnande stilen, vad jag vet. Och det faktum att man inte riktigt förstår gör kanske att man måste vara lite mer open minded och tordas vara nyfiken.

För en sak är säker...inte hade man kunnat se Electra utan fantasitentaklerna utfällda. Inte heller den spektakulära nycirkusföreställningen eller nån annan av alla de festivaler som fyllt stan under året. Om inte annat hade det blivit betydligt tråkigare.

 

Jag hoppas verkligen att allt som hänt, allt som vi bjudits på spiller över på framtiden. Tänk om bara 10 % av alla evenemang överlever och återkommer, då kommer det att bli många härliga stunder de närmaste åren. Gissar också att service och näring i stan märkt av året på ett positivt sätt. 

Men det faktum att hela vår kommun ligger i ett ekonomiskt stålbad gör ju att man blir lite orolig. Vilka kulturinstutioner i Umeå kommer att få sämre utgångsläge och hur ska de, trots det även i fortsättningen orka skapa och inspirera? Kan bli ett intressant 2015.  

 

Har du som läser nån favorit från 2014? Berätta.

 

Mortuta

Av Lena - 13 december 2014 09:12

Morgonmys med familjen innan alla far iväg på lördagsuppdrag. Handla/leta upp-listan är lång.

Det är luciamorgon men vi har i skrivande stund inte varken sett eller hört nån Lusse. Men är det inte försent...

Julpynt som det anstår en Luciadag.

Inser att det är storslagna och reflekterande blogginlägget om avslutningstjolahejset inte det finns tid med ikväll. Det ska visst bli en del mingel och trevligheter efter avslutat dagsverke.

Så, sköt er snyggt nu under denna lördag så ses vi imorgon på min bloggardag nr 22

Mortuta

Av Lena - 12 december 2014 23:15

dag 20

Attsiken...höll på att glömma att skriva idag.

 

   

 

Sitter belåtet i soffhörnet, FruKatt och BruneBror bildar par (njae, kanske inte par direkt....mer som ett väpnat stilleståndfeeling vilket är gott nog) i andra delen av soffan. Det är fredagskvällsmys, så pass sent på kvällen att På Spåret och andra program måste köras på omstartsfunktion. Vilket innebär att man inte får tjuvkika på webben om vilket par som vinner. 

E och J bildar tävlingspar med mig och vi kanske inte vinner men är rätt duktiga, om man får skryta lite. Fast, det är ju klart....inte kunde vi så mycket om Skövde, det är då sant. 

 

 

 

Det har varit en kväll i sportens tecken vilket för oss innebär hemmamatch i innebandy. Bråvalla-borgen fylldes med folk och som vanligt en glad och trevlig publikstämning. Det är verkligen ett fredagsnöje för byn. Lagen bjöd på en lite grinig och bökig match där Det Röda Lejonlaget efter en del darriga stunder gick segrande hem. Detta tillsammans med det faktum att sonen gjorde mål maxade familjens nöjdfaktorn.

 

¤¤¤¤

 

 

 

Det rustas för avslutning av Kulturhuvudstadsåret  2014, detta med en dunder- och brakföreställning på rådhustorget imorgon kväll. Artistuppbåd, ljusshow och fyrverkerier. Stafettpinnen ska överräckas till de kommande två städerna Mons (Belgien) och Plzen (Tjeckien) och hoppas att de kan bjuda sin stad på lika mycket som vi fått här i Umeå. 

 

 

Här i huset är det också lite av mobilisering eftersom vi båda två ska vara ute på fältet och jobba den dagen. För min del en såndär volontärinsats, den allra sista och för makens del en vanlig dag på jobbet..typ.

                   

Tänk, det känns som att det var nyss som vi i tusen- och åter tusental gick runt på stan den där invigningshelgen. I snöyran, bland konstfulla isskulpturer och renar och annat. Tillsammans med en massa folk och i trängsel vid själva invigningen ute 

på isen då skotrar med eld i baken blandades med dansgrupper och jojk. 

 

Ska med stolthet berätta för barnbarnen (ha, ha.....för nu kan man ju säga det på riktigt faktiskt) att "jag var där då det invigdes", "jag deltog i flera av 2014-evenemangen" och "det var ett fantastiskt år med ett utbud långt utanför det vanliga". 

 

Minns....

Electra-operan och dess jättar på Umestans grusparkering

Cleo och Kristin Amparo på torget en regnsnöig lördagskväll

Sångkrafts körfestival A Choral midsummer light´s dream

Blanche och Marie

Gunilla Sambergs barnvagnsparad

och mycket mer, listan kan bli lång.

 

Imorgon åker kameran med på axeln och jag hoppas kunna förmedla en del av stämningen den allra sista svängen med 2014.

 

Rackarns, nu slog klockan över till nytt datum. Ja, ja...det får bli två inlägg på samma dag....bloggmaratonet (kan man säga så?) fortsätter i tio dagar till.

 

Vi ses

 

Mortuta

 

 

 

Av Lena - 11 december 2014 22:22

dag 19

 

Under dessa, de sista skälvande veckorna görs ett gästspel i den yrkesroll som egentligen är lämnad för några år sedan. Läraryrket alltså, klev ju av och gick vidare till en annan yrkesroll men fortfarande med skolan i fokus. Men ibland är ödets vägar lika krokiga som en mindre vacker saffransbulle.

Nu sitter jag här ikväll med högar av elevarbeten och har ägnat timmar åt att läsa, fundera och bedöma. Ja, det borde egentligen hinnas med på dagtid såklart om allt vore perfekt. Men, verkligheten är som regel nåt helt annat i den här branschen och sånt här tar mycket tid. Därav kvällshänget med uppsatser och redogörelser och bokpresentationer.

Påminn mig om  det då den dagen jag överväger att gå tillbaka till en lärartjänst

 

¤¤¤¤

 

Mer då?

 

 

 

Dagens Rian-rapport kanske? Enligt modern sover och äter gossen helt perfekt och de pinfärska föräldrarna verkar ha fått lite sömn. Alla glada och nöjda.

 

Vi börjar räkna ner dagarna till resan ner. Längtan är stor, brukar vara stark då det närmar sig men aldrig så intensivt som nu. Förståeligt? Givetvis, det är ju inte var och varannan vecka det är en yttepytteplutt som man ska träffa.

 

Packlistan börjar bli rätt lång och jag kanske får inse att just lego-bitar och barnböcker är något som nog kan vänta en eller två resor innan det får åka med. Men, en sväng på barnklädesbutik eller till second hand-leksakshyllor ska vi väl hinna med. Det är så himla kul att titta på alla småkläder och mössor och sockor och....får nog stävja mig ordentligt så det inte blir ohemult många inköp.

 

Mortuta

 

 

 

Av Lena - 10 december 2014 20:42

 


Dag 18


Det är sjukt mörkt nu.

Herregud, som att vakna i en säck och bege sig till jobbet i den känslan.

Få loss en liten mental reva och skönja ljuset en stund mitt på dagen.

Traska hem i samma obestämbara elände.

Virra runt i skogen i mörker och med en blinkande led-lampehund som enda hjälp. Kura ihop inne med ljusen som skrämmer mörkret på flykten litegrann.

 

Och så håller det på varje dag fram till den 21 december då det vänder. Fast just nu tvivlar jag att det nånsin blir ljust. Det stormar, regnar och är isigt och då känns mörkret om möjligt ännu tätare. Hoppet står till att temperaturen sjunker och snön kommer, då vänder humöret uppåt igen. Jag lovar att det blir så.

 

¤¤¤¤

 

Tillbaka till jobbet igen, visserligen med en rejäl påse snuvepiller och spray som packning...men ändå hyfsat på hugget. Rejäla högar med arbeten och mail i galen mängd. Man blir då inte utan arbetsuppgifter i första taget..så sant, så sant.

 

 

Luciaförberedelserna går in på upploppet och ungar i alla åldrar sjunger kända sånger lite här och var. Nu och då kommer frågan till mig om det finns saknad över att inte sköta den uppgiften längre. Nej, inte saknar jag själva lussetågens praktiska fixande och jagande av tider för övande och annat. Det som definitivt kan vara på sakna-kontot är nog höstens alla timmars sjungande,övande och dirigerande med barn-och flickkör som då under Luciadagarna utmynnade i dessa fantastiska ungdomars musikaliska framsteg. Känslan av att gneta med stämmor och en månghövdad kör som i september inte klingat så vackert men då målet är nått sjunger helt ljuvligt vackert. Att få vara en del i en musikalisk process hos barn och ungdomar, njuta tillsammans av deras självförtroendeboost och stolthet. Det kan jag verkligen sakna.

 

¤¤¤¤

 

Nej.....nu kryper jag ner under filten en stund och väntar ut mörkret. Eller...kanske inte riktigt så länge. Åtminstone fram till sängdags.

 

Mortuta

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Lena - 9 december 2014 20:24

dag 17

 

 

Nästan oavsett hur mycket julförberedelser man rent generellt ägnar sig åt finns nog en del smaskens i var mans hushåll. Dagligvaruhandeln öser på med pyramider av askar och boxar, påsar och lådor. Allt fyllt med gamla klassiker som Alladin och Twist men också en del nytillkomna godisgäster. Och med nytillkommet menas nog i detta sammanhang sånt som inte funnit med de senaste 25 åren alltså.

Förmodligen är det också rätt svårt för nya smaker att slå in sig på marknaden, åtminstone hos julgodisens stockkonservativa knäckfantomer.

 

¤¤¤¤

 

Matlagningsprogram står på favvolistan av tv-program och då både tävlings- och instruktionsdito. Njuter av att se hur skickliga yrkesmän och kvinnor jobbar och tror mig få en del tips och ideér. En av dessa som sällan missas (tackar för att man kan se programmen när man vill) är fyrans Dessertmästarna. Tävlingsprogrammet där proffsiga konditorer tävlar och visar sina enorma kunskaper vad gäller tårtor, bröd och diverse annat smaskens. Jag kanske inte blir sugen på att svänga ihop en ganasche eller trevåningstårta efter att ha sett dem agera, snarare lägga alla bakgrejer i köket i en påse och gömma det långt in i förrådet. Allt man gör blir en misch masch jämfört med vad man ser produceras.

 

Men alltså, jag är ju definitivt inte någon yrkeskonditor...snarare en ruskigt tafflig Mr Bean-typ med mjöl i håret och chokladsmet på golvet. Kan intygas av familjen som genom åren fått tugga igenom en hel del mindre delikata saker. Fast, ibland glimtar det till och blir något riktigt gott på faten.

 

Åter till Dessertmästarna. Ser på semifinalen just nu och det är praliner som utmaning. Herregud så läckra små chokladkluttar de producerade. Smaksatta med granris, vallmo, öl, citron och en massa annat. Otippade kombinationer, minst sagt.

 

Börjar funderar på en topplista på godsaker/fikabröd som hör hemma i vårt hushåll i juletid. Kunde inte enas med mig själv om en ordning så det får bli lite random...

  Saffransbröd, gärna med nån härlig fyllning. Bullarna på bilden är med vaniljsmör och har haft en strykande åtgång. Om tiden räcker den närmsta veckan blir det en variant med vit choklad som lär vara himmelsk.

 

  Saffransskorpor, är nog faktiskt lite godare än bullare och framförallt lagom stora. Ska sno ihop lite mer och stoppa med i packningen till malteserna.

 

  Kola av nåt slag, fudge eller nåt liknande. Smaksatt med kanske salt? hallon? lakrits? nån nöt?

 

  Radiokaka. Ja, ni vet den där med mariekex, choklad och så kokosfett. Helt galet mastigt och man kan bara äta en liten bit och sen är man nöjd för hela december. Men detta kan jag inte vara utan. Mamma Birgit gjorde iskaka varje jul och den traditionen kom säkerligen från hennes eller min fars familj och nu förvaltar vi, mina systrar och jag den seden. Tveksamt om nån av våra barn gillar den...men den finns där på fikabordet.

 

Ja, sen så har vi förstås knäcken och peppisarna och hallongrottor och kletiga praliner. Givna på listan alltså. Som nykomling är den engelska fruktkakan, ju kletigare och mastigare desto bättre. Gärna flamberad med en skvätt konjak eller liknande. Gott? Tveksamt...men det är en liten flirt med våra irländare.

 

Vad har du på din lista?

Berätta för mig och mina läsare. Ni börjar ju vara en rejäl hop nuförtiden och det är så himla kul att ni vill följa  mig.

 

¤¤¤¤¤¤

 

Vad mer idag?

 

Bebisen förstås.

Ägnar många stunder åt att titta på bilder som med jämna mellanrum ramlar in i inboxen under dagen. Lille Rian är så bedårande, som alla nyfödda är förstås. Men...han är nog den allra finaste av dem alla. Vore väl märkligt om gossens mormor inte tycker det, eller hur? Modern mår efter omständigheterna bra, fadern är utmattad och bebben sover och äter.

För er som funderar över hans namn så är Rian ett irländskt namn och det är ju logiskt med en far från Dublin. Det blir spännande att se om det blir något svenskt andranamn, eller kanske finskt eller så blir det nåt helt annat. De nyblivna föräldrarna verkar inte vara speciellt tyngda av traditioner, de gör som de vill.

Vi kommer att gilla de namn som det blir, helt klart!  

 

¤¤¤¤

 

Ligisten Hosta vägra flytta hemifrån, kan man ta hjälp av nån instans snart tro? 

Försöker packa påsarna åt slyngeln, ställa ut dem på bron och tala tydligt om mental navelsträngsklippning och sånt.....men vinken fattas inte. Ska man måsta följa med till nästa boende (alltså smitta ner nån, för stunden frisk person) för att det ska bli nån ordning?

 

 

Mortuta

 

 

Kan för övrigt berätta att BruneBror är på väg mot sitt gamla jag, detta med hjälp av antiinflam-kuren och så nyponmjölet i maten. Piggare blick, snabbare i skogen men framförallt inte lika loj och stillsam inomhus. Nu markerar han tydligt ogillandet då sjuklingen i huset inte orkar rasta mer än på tomten vilket inte var för en vecka sen. Det finns hopp för SnabbeVille, tack för det.

 

 

Av Lena - 8 december 2014 20:46

Dag 16


8 december 2014

 

Ett datum som för vår innersta familjeklan är en viktig milstolpe.

     

 

Den allra första bebisen i nästa generation är född idag och morföräldrar, syskon och sambos är lite mer larviga än vanligt. Det spiller givetvis också över på gudmödrar, kusiner och mostrar som en viktig händelse och alla goda vänner och arbetskamrater skickar grattishälsningarna som haglar över Europa till den lilla familjen via alla sorters sociala medier.

 

Det är ett annorlunda perspektiv, det här med ett barns födelse som man inte är närmast ansvarig för men väldigt skyldig till ändå. För det är ju ett faktum, utan makens och min insats 1983 då Maja föddes....ja, då hade det minsann inte blivit nån liten Rian idag.

 

Sådetså...

 

Känslorna är definitivt All over the place som nån prins sa för några år sen. Lite mer gråtmild än vanligt (ja, mina kära barn...det går att vara det) och ett litet hjärteskutt varje gång bilder på bebisen dyker upp. Vill vara där och lukta på, hålla i och krama om alla tre inblandade. Men, som den nyblivna modern nyss skrev till mig "det kommer att finnas kvar både mys och bebislukt tills dess du kommer". Två veckor ska man väl kunna hålla sig, tro?

 

 

¤¤¤¤¤

 

  

 

Konserthelgen blev en formidabel succé med både nöjda aktörer och publik. Gissar att alla inblandade sov tidigt och gott i går natt. Avsvimmade, typ. Vet att en del av körkollegorna skulle bara packa om väskorna och ge sig iväg på långa tjänsteresor och tunga arbetsuppdrag direkt ridån gått ner, där kan man snacka om omställning. Lycka till kära Flingor!

 

Min förkylning ska nu vårdas på ett mer sansat sätt och inte stressas upp ur sjuksängen med piller, droppar och drycker som stödben. Man kanske nu kan få snora och hosta i lugn och ro, utan att ha sjukt (ha dåligt skämt, jag vet) dåligt samvete mot alla andra i kören som är på topp och kan leverera. Alla de andra som förtjänar mer uppmärksamhet för sin musikaliska skicklighet och inte nån som kraxar på. Gillar absolut inte att få en drama queen-roll.

 

 

Nu ska jag ta en extra dos av nåt som är verkningsfullt, krypa ner i sängen igen och drömma om en liten 2,7 kg:s pojke med brunrött hår och den mest underbara uppsynen som någonsin skådats.

 

   

Och så ska ska jag göra ett tillägg i mitt CV, titeln GrandMa/Mormor

 

Mortuta

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards