Halvtid i 30dagarsmaraton. Pust, står uppe på krönet och vilar lite nu, kikar både bakåt och framåt. Det är lite intressant att reflektera över vilken process ett skrivar-krav sätter igång. När som helst över dygnet, nästan oavsett vad som är för händer kan funderingar och tanketrådar virvla runt i sinnet. Sånt som talas om i radio och teve, sånt som hittas i den egna tillvaron och så kanske sånt som skapar ett och annat fniss. Mycket kastas direkt i den mentala sopkorgen men en del sparas i minnets usb och plockas kanske upp längre fram. Vi får se...

  Det är söndag förmiddag, december och vinterstudio. Perfekt syssla för en snuvig själ. Den förenade soffcoach-gruppen laddar upp med kaffe och saffransbröd, tycker till om både skidskyttarnas gevärsskytteskruvande och längdskidåkarnas stavteknik och vallning. Men vi hejar mest med positiva tillrop. Faktiskt!

Vilken tur att ingen fler hör oss, hi hi.

  Andra advent är det ju också idag. I skuggan av nässpray och piller ägnade vi oss en stund åt adventskontemplation och ett dagligt kalenderskrapande av lott. Tveksamt vilket som gav mest resultat. 

Snön lyser med sin frånvaro, möjligtvis lite frosthalka på vägen. Räknas knappast som kompensation, eller? Den snö vi får njuta av är denvi ser ymnigt fallande på skidskyttestadion i Östersund. Kul för dom då...

foto: Leif Engström

Om nån timme är det dags för samling och uppladdning inför föreställning igen. Gårdagens var sjukt bra, som nån yngre i familjen förmodligen skulle beskrivit det hela. Allt satt som en smäck, publiken var på topp och gästartisterna Vocal Six var gillade både vår och sin egen insats. Lovord kom, och då inte bara från de nära och kära som kan vara lite partiska ibland. Nej, nu tackades det från höger och vänster, kända och okända ville kommentera, skaka hand och tacka och då mest för vårt proffsiga upplägg av hela föreställningen med hög kvalité. Vi har definitivt tagit ett stort steg framåt i år och är på väg att etablera en show-scen i Umeå. Det faktum att ca 1000 förköpta biljetter sålts talar ju sitt tydliga språk. Detta i en stad som är fylld av så mycket musik, under en helg då utbudet är ca 20 olika föreställningar. Stort!

Mortuta

Dag 14


Allt i glitterväg är packat. 60 kvinnor förbereder sig inför dagens föreställning och det känns gott.
Genrep med våra gästartister är genomfört utan större kaos och enbart smärre förändringar. Det låter tight och bra.

Ligistgänget med värstingen Hosta i första ledet hänger dock med som ett irriterande plåster. Skit också. Har nog aldrig förr haft i packningen, lika delar fika och medicin...

Nämen, nu är det dags för fysisk uppvärmning. Let's go!

Mortuta

Dag 13

Vänner behövs nästan oavsett vad som händer i livet. Glädjestunder, stora och små bekymmer kräver ( ja, alltså inte ordet kräva i dess negativa betydelse utan...ja, ni fattar) en vän att luta sig mot, fråga om råd och kanske be om hjälp. 

I den sena timmen var det dags för kapitel öroninflammation (eller ör-styngn som min mor kallade det, kanske nån fler som känner igen det namnet) i min flunsabok och paniken började komma galopperande nån gång på småtimmarna. Kontaktade då, mitt i natten en god vän som hjälpte till med rådgivning och pencillin som redan nu börjar verka. Kan vara inbillning, jag vet. Men det är då bättre än tvärtomkänslan. Tack snälla rara älskade vännen för din utryckning till en vän i nöd. Och ja, för alla som undrar, vårdcentralen är också besökt vid det här laget.

Nu ser det ut att gå vägen. Allt fantastiskt som ska göras i helgen. Pust...

¤¤¤¤¤

     Vädergudarna leker verkligen med oss nu. Väder och temperaturer förändras flera gånger under dygnet för närvarande. Från -5 och krispig natur och klar inbjudande luft förvandlades raskt till +3 och blöt dimma. Inomhustempen hinner inte med, alla fönster immar igen och det är som att befinna sig i ett....typ frysrum eller nåt annat med immiga rutor.

Hör på prognosen att kylan och snön ska komma, nångång nästa vecka. Får då innerligt hoppas att det gäller vår del av norrlandskusten och inte enbart i inlandet.

¤¤¤¤

Så var det då det här med regeringar och budgetar och vem som ska, vem som vill, vem som bör och vem som helst inte ska bestämma. Har nog inte de senaste dagarna hört så många rikspolitiker från alla kanter säga saker i stil med "det är alla andras fel, inte mitt" och så varianter på  "skyll inte på mig, det är faktiskt sossarna/sd/moderaterna/miljöpartiet som röstat fel". Nu får de faktiskt börja diskutera landets framtid med varandra och göra hållbara samarbeten mellan de, numera rätt ålderstigna blockgränserna. Det är nog slut med vänster- och högergrupper som ska vara varandras motsatser...dagens samhälle kräver att nya konstellationer skapas för att man ska kunna stå emot brunskjorteanstormningen som kommer, steg för steg. Det skrämmer mig oerhört.

Tröttsamt är det att på sociala media och i tidningar läsa och höra hur man beskriver politiker som fullständigt inkompetenta och mindre vetande, agerande i egensak och på nåt sätt inte vill landets bästa. Gnälla och skälla och kritisera.

Har mycket svårt att tro att våra rikspolitiker gör sina val och uttalanden med det som grund. Med största sannolikhet är de både pålästa och engagerade, sen är inte allt som passar just mig eller dig. Men så är det ju i en demokrati.

Nu får vi verkligen hoppas att valresultatet i mars går i solidarietens tecken.

För alla i vårt land. Om inte, då blir det en tung mandatperiod.

Mortuta

Dag 12

Man kan ju nästan bli galen för mindre.

Det senaste året. Ja, kanske rent av längre period än så har det varit lugnt på host- och heshetsfronten. Då stora jättedosen av antibiotika intogs tidigt förra hösten för att schasa iväg MRSA-viruset, då blev allt så himla bra. Ingen har varit lyckligare än jag. 

Ända till i tisdags.

Förut kunde man spåra en infektion i kretsen av förmycketjobb-gruppen och förlitevila-gänget. Men det har jag då lärt mig att kropp och knopp inte klarar det. Nåt ska man väl lära sig mer åren. Vet att kosta på mig rejält med både slappartid och energistunder för att vara på topp.

Om det inte vore för att det är en konserthelg som står för tröskeln så skulle jag inte sucka och klaga. Äsch, en annan vecka skulle jag nog kanske rent av kunna tänka att det är skönt att intensiv-vila...men inte NU.

Små bruna flaskor med hostdämpande står i kvartettformationer på köksbänken. Redo för att hjälpa till då det hostkittlar i hela kroppen.

Och faktiskt, det hjälper. Det faktum att hostan från hell bara kommer då det är horisontalläge som intas ger hopp om en morgondagen. För det är ju så....sång utföres enklast i vertikal position, tack och lov.

Håller tummar och tår för att fredagens status blir bättre än dagens.

¤¤¤¤¤

Nog med klagan och elände. Låt oss ägna oss åt något mer intressant. Nämligen simning, närmare bestämt VM i kortbanesim i Dubai som pågår just nu. 

Simsport har varit en  viktig beståndsdel i hushållet under många årtionden. Allt från 1970-talets träningar då vi båda tränade längd efter längd efter längd. 80- och 90talets tränarkarriärer för oss båda men sen, i modern tid all timmars tevehäng vid lång-kort-utomhus-inomhustävlingar. Med andra ord finns en del intresse samlat i huset. 

Att vara simmare på en hög nivå innebär, kanske till skillnad mot en del andra sporter att man måste vara fullständigt dedikerad sin sport (alltså träna träna träna) minst två pass om dagen, året om. Det är färskvara, snabbheten i kroppen och det går således inte att vinna segrar enbart på att man har talang. Den måste underhållas, hela tiden. 

Det är därför jag beundrar de som ger sig in i simsporten med hull och hår. Hundraprocent träningsnördar och fullskaliga idrottare. För de som inte simmat brukar också fundera över hur man är funtad som ids simma fram och tillbaka, fram och tillbaka i en bassäng. Hm, bra fråga. Personligen brukade skolarbeten avhandlas och repeteras och sånger sjungas och annat viktigt tänkas på. Inget slöseri av tanketid alltså.

Nu är det då dags för VM igen. Inte riktigt säker på om det är kort- eller långbane men det är då i Dubai och dom har säkert stora simarenor så ...

Fattar inte egentligen varför det ska vara flera olika typer av VM och EM beroende på längden av bassängen. Herregud, låt det vara ett mästerskap per år och låt alla som kvalat in vara med på samma villkor.

Det som slår mig varje gång simrekord annonseras på Sportsidor och kanaler är    "hur snabbt kan man simma, var går gränsen?".  Länge trodde man att den som simmade 100 m frisim under 55 sekunder var var oslagbar. Sen blev det samma förundran vid 50 sekundersnivån och nu är det 45 sekunder som hägrar. Ja, i kortbana är det faktiskt 44:94 som är rekord. Var går gränsen rent fysiskt för en kropp att transportera sig i detta motstånd som vatten faktiskt är? 

Intressant att följa utvecklingen de närmsta åren, inbillar mig att det måste vara nära kaklet nu. Kanske sker det under Dubai-veckan?

¤¤¤¤¤

Omsorgen om BruneBror gick in i ett nytt kapitel igår. Veterinärkonsultation och röntgen som visade på ledförslitningar och antiinflammatoriska piller resten av livet. Jo, så blev det. Ett något lugnare setterliv inleds nu, med färre racerturer på cykel och i skidspår men med lika många fria springturer i skogen. Med medicinering blir det lindring och ett bra liv även i fortsättningen för Kenzo, tack och lov för det.

¤¤¤¤¤

Det politiska läget i landet med kaos som granne tål att grunnas på ett tag. Det får bli morgondagens tankespår.

Mortuta 

Dag 11
Sover
Hostar
Sover
Hasar runt
Sover
Piggnar till
Hostar
Sover

Så har dagen förlöpt och inte så mycket mer. Återkommer imorgon

Mortuta

Dag 10

Efter ett otal månader då ingefära, juicedrycker och diverse apoteksinköpta medikamenter som ska vara förebyggande och förhindrande stoppats in i kroppen åkte jag ändå ner i träsket. Så typiskt alltså...

Tuffa Gänget med Hostan, Febern och Halsontet, de där som man inte vill umgås med och trion som ens föräldrar alltid varnat för att man ska hålla sig undan. Ja, nu har de hängt i dörröppningen ett par dagar nu. Varit lite kaxiga och störiga då man försökt skicka hem dem och sagt " du kan inte göra nåt åt det, vi tänker vara här...utanför ditt hus" . Hängt lite på låset efter hundturerna, flinande...

Är nästan säker på att det är de ligisterna som sett till att snön tinat bort och att fågelmaten frusit till is i behållaren.

Hmff, har den inga föräldrar ?

Var ska man klaga?

¤¤¤¤¤

Fyra dagar före konserthelg. Host, host, snörvel...

Men...optimisten i mig kör då hårt med Kan Jang och Strepsil och en massa andra starka droppar, sover massor och tror att det blir bra innan fredagkväll.

¤¤¤¤

Hela eftermiddagen och kvällen är förstanyheten i alla sändningar helt given. Ska det bli nyval? Ska regeringen falla? Ja, det är helt uppenbart att det är regeringskris i landet. SD säger att huvudskälet till att de ska rösta med den borgeliga gruppens budgetförslag att de aldrig ska stödja en vänsterregering med konsekvensen att regeringen faller. De säger också att de hädanefter kommer att rösta mot alla partier som för upp någon invandringsvänlig politik. Jojo, nu börjar de visa sitt rätta jag...

Spekulationerna är lika många som alla de reportrar och experter som sitter i soffor och studios. Ingen verkar tro att den sittande regeringen ska gå helskinnad ur denna budgetkris. Min gissning är att Löfvén under det närmaste dygnet kommer att kohandla och förhandla med alla partier för att minska SD:s betydelse. 

Mellan hostningarna ska jag följa vad som händer.

Gör det du också.

Mortuta

dag 9

Eller hur det nu heter egentligen, det där ordspråket.

Mitt minne är, under stundom lite trögflytande  och då kan ibland de allra enklaste formuleringar blir hur svåra som helst att komma ihåg. Vilket också innebär att jag, med en dåres envishet jobbar stenhårt på att försöka komma ihåg. Tjurigt vägrar jag använda nån enklare sväng med språket. Nejdå, jag vrider in och ut på hjärnan och försöker värka fram de ord, uttryck och formlueringar som hoppat iväg. Ger mig inte och går rätt ofta segrande ut ur kampen, med envishet. Men tyvärr då ofta med resultatet att en huvudvärk kommer på besök. Det är uppenbarligen så att man får lära sig leva med en del restprodukter av sjuktiden trots att det är tre år sen nu.

Deal with it, så att säga.

¤¤¤¤¤

Planeringen är nu i full gång för kommande sommarresa. Timmarna är många som syster EM och jag suttit vid skärmar och samlat intressanta småstadsboenden i syditalien. För det är dit vi beger oss...igen. Till Kalabrien och en liten stad som heter Pizzo. Hade aldrig hört talas om den före vår lek med kartan och pennor och linjal. Det visade sig finnas en och annan mysig lägenhet i trånga kvarter och historiska gränder. Vi har via telefonens högtalarfunktionen diskuterat och bläddrat. Ibland misströstande då nåt intressant visat sig kosta skjortan och stundtals hoppfulla då världens mysigaste ställe vara dök upp...och var uthyrt, suck. Nåväl, alla timmarna lönade sig väl då vi för några dagar sen hittade det perfekta. Ett gammalt hus ihopbyggt med en gammal kvarn i Pizzo gamla stan.

Ja, ja,det kan vara ett ruckel och det kan vara kallt och dragigt. 

Eller så är det förmodligen helt ljuvligt.

Nu jädrans ska den där språkkursen i italienska för nybörjare bli av....

Mortuta