Vi är vana med att då man skaffar katt, då är det med hundraprocentigt mat-, kel- och omsorgsansvar för fyrbentingen man öppnat dörren för. Alltså för den katt man anser sig vara ägare till men inte till andra kissekatter som råkar finnas i grannskapet.

På lilla ön härskar en annan filosofi, på gott och ont bör väl tilläggas. 

Det finns väldigt många vild/gatukatter som syns i parker och andra mindre grönområden. Ja, till och med i större rondeller som utrustats med lite större buskar och vindskyddande kaktusar. Dessa katter lämnas ändå inte vind för våg utan det verkar finnas (min egen idé om det hela alltså...) ett skötseltanke, kanske rent av nån form av nätverk för att ge de hem- och familjelösa katter mat och nån sorts tillsyn. 

Du kan se burar och vindskydd, värmande filter och mängder av matskålar på dessa platser. Runt dessa finns då ett stort antal katter i olika kondition. Somliga verkar välmående och välskötta med en del är rätt väderbitna och härjade av det hårda livet.

Några kvarter från döttrarnas gym vaktar detta gäng, dag ut och dag in. De sitter där på rad, med korpsvarta ögon spanande på vilka som passerar förbi. Beredda men ändå väldigt softa på något sätt. Varken speciellt skygga eller sällskapliga, känns mer som lite av ett street gang som har tagit detta kvarter som sitt. Redo för slagsmål om så behövs. Andra katter ska hållas på avstånd. Om man någonsin sett Aristocats eller liknande historier så blir det rätt uppenbart vilket gang som beskrivs.

I en annan del av staden finns ett av dessa många katthörn som frivilliga bidrar till. Det är verkligen en mischmash av mat, skålar, kuddar...och så julpynt för det verkar katterna gilla (eh?). Nåväl, katterna som befann sig där verkade nöjda. 

Kan ändå inte sluta fundera över hur de har det då stormarna och regnovädren drar fram och allt löst bara flyger runt. Förmodligen är beskyddarna redo att komma till undsättning, för så stark verkar seden vara. 

Givetvis finns det vanliga familjekatter också, då är de allra flesta innekatter så att de inte kommer på felaktiga tankar och förenar sig med gatugängen.

L och K har en alldeles förtjusande herre som härskar i deras hem med all den kraft och dominans som bara en katt kan. Lite smålömsk och lynnig om han inte riktigt har situationen under kontroll men också väldigt kelen och rar...då han själv vill. Pepper har full koll på allt som sker, den mat som lagas och om det eventuellt blir rester över. Sitter med fördel på dörrar, klättrar kaxigt så högt han kan men jamar sen ynkligt så att matte/husse ska komma till undsättning och lyfta ner honom. 

Den lilla nyfödda medlemmen kom på besök och Pepper satt länge nedanför vagnen, vickade bekymrat på öronen då bebisen grät och var till sist tvungen att hoppa upp och inspektera. Vände sen i luften då han insåg att det lilla skrikande knytet rörde sig...resten av kvällen låg katten på behörigt avstånd.

¤¤¤¤¤

Då vi oftast befinner oss i stadsmiljö är det inte så ofta man stöter på andra djur än dessa katter och så hundar i koppel. Döm om min förvåning då morgonbesöket på den närliggande mataffären innebar ett kliv rakt in i hönsgården. I dalgången som är tämligen nära finns en bonde med bland annat höns och under morgonen hade det blivit nån sorts myteri i hönsgården. 

En hoper höns och ett antal tuppar hade krupit genom nåt hål i nätet och resolut begett sig ut på vandring. Slutstationen blev parkeringen vid The Scotts, till kunderna stora nöje...får vi hoppas. Personalen var mindre glada, en envis tupp motades ett flertal gånger vid de stora dörrarna och bonden fick förmodligen sina fiskar varma då han kom och föste ihop sitt gäng.

Jag fick mig ett gott skratt i alla fall.

Mortuta