Vi är vana med att då man skaffar katt, då är det med hundraprocentigt mat-, kel- och omsorgsansvar för fyrbentingen man öppnat dörren för. Alltså för den katt man anser sig vara ägare till men inte till andra kissekatter som råkar finnas i grannskapet.

På lilla ön härskar en annan filosofi, på gott och ont bör väl tilläggas. 

Det finns väldigt många vild/gatukatter som syns i parker och andra mindre grönområden. Ja, till och med i större rondeller som utrustats med lite större buskar och vindskyddande kaktusar. Dessa katter lämnas ändå inte vind för våg utan det verkar finnas (min egen idé om det hela alltså...) ett skötseltanke, kanske rent av nån form av nätverk för att ge de hem- och familjelösa katter mat och nån sorts tillsyn. 

Du kan se burar och vindskydd, värmande filter och mängder av matskålar på dessa platser. Runt dessa finns då ett stort antal katter i olika kondition. Somliga verkar välmående och välskötta med en del är rätt väderbitna och härjade av det hårda livet.

Några kvarter från döttrarnas gym vaktar detta gäng, dag ut och dag in. De sitter där på rad, med korpsvarta ögon spanande på vilka som passerar förbi. Beredda men ändå väldigt softa på något sätt. Varken speciellt skygga eller sällskapliga, känns mer som lite av ett street gang som har tagit detta kvarter som sitt. Redo för slagsmål om så behövs. Andra katter ska hållas på avstånd. Om man någonsin sett Aristocats eller liknande historier så blir det rätt uppenbart vilket gang som beskrivs.

I en annan del av staden finns ett av dessa många katthörn som frivilliga bidrar till. Det är verkligen en mischmash av mat, skålar, kuddar...och så julpynt för det verkar katterna gilla (eh?). Nåväl, katterna som befann sig där verkade nöjda. 

Kan ändå inte sluta fundera över hur de har det då stormarna och regnovädren drar fram och allt löst bara flyger runt. Förmodligen är beskyddarna redo att komma till undsättning, för så stark verkar seden vara. 

Givetvis finns det vanliga familjekatter också, då är de allra flesta innekatter så att de inte kommer på felaktiga tankar och förenar sig med gatugängen.

L och K har en alldeles förtjusande herre som härskar i deras hem med all den kraft och dominans som bara en katt kan. Lite smålömsk och lynnig om han inte riktigt har situationen under kontroll men också väldigt kelen och rar...då han själv vill. Pepper har full koll på allt som sker, den mat som lagas och om det eventuellt blir rester över. Sitter med fördel på dörrar, klättrar kaxigt så högt han kan men jamar sen ynkligt så att matte/husse ska komma till undsättning och lyfta ner honom. 

Den lilla nyfödda medlemmen kom på besök och Pepper satt länge nedanför vagnen, vickade bekymrat på öronen då bebisen grät och var till sist tvungen att hoppa upp och inspektera. Vände sen i luften då han insåg att det lilla skrikande knytet rörde sig...resten av kvällen låg katten på behörigt avstånd.

¤¤¤¤¤

Då vi oftast befinner oss i stadsmiljö är det inte så ofta man stöter på andra djur än dessa katter och så hundar i koppel. Döm om min förvåning då morgonbesöket på den närliggande mataffären innebar ett kliv rakt in i hönsgården. I dalgången som är tämligen nära finns en bonde med bland annat höns och under morgonen hade det blivit nån sorts myteri i hönsgården. 

En hoper höns och ett antal tuppar hade krupit genom nåt hål i nätet och resolut begett sig ut på vandring. Slutstationen blev parkeringen vid The Scotts, till kunderna stora nöje...får vi hoppas. Personalen var mindre glada, en envis tupp motades ett flertal gånger vid de stora dörrarna och bonden fick förmodligen sina fiskar varma då han kom och föste ihop sitt gäng.

Jag fick mig ett gott skratt i alla fall.

Mortuta

 

wiolettan

15 januari 2015 11:15

Ojoj, du skriver så underhållande och så roligt att det är en fröjd att läsa.
Idag mitt specialämne dessutom, katter. Jag älskar katter, de är det finaste tamdjuret, enligt mitt tycke. Har alltid haft katt, närmare bestämt, nästan alltid. Men då min förra man blev sjuk och avled 2004 hade jag ingen. Tänkte skaffa igen, men så kom min nya man in i bilden som är allergisk och vi har varit mycket ut och rest också. Får se vad framtiden utvisar.
Fina bilder av katterna bjuder du också¨på.
Sköt om dig och kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Lena

15 januari 2015 12:50

Tack, vad glad jag blir att du är tillbaka. Katter är härliga djur, eller hur.
/L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...