Att spendera tid med människor som har betydelse ger både glädje och energi. Göra enkla men på något vis betydelsefulla saker med en vän är på många sätt mer värt än...ja, det mesta.

I julas damp det ner ett kuvert i min postlåda med en alldeles fantastisk julgåva.

En god och kär vän. En dag med kafébesök, massor av prat och så med uppmaningen att ha kameran med. Ett sådant upplägg på en dag som bara kan bli succé.

För att vi skulle få trampa på några andra gator än de vardagsvanliga blev målet för vår resa Örnsköldsvik. En stad som sällan eller aldrig blir besökt, snarare är det en ort som ständigt passeras så snart som möjligt. På väg till något och då är det första check point-platsen längs E4:an och är det på väg hem så är det allra sista landmärket innan man når hemmet igen. Kort och gott en passage, alltså...

  Det första som fastnade i blickfånget var lyftkranarna i hamnen. Två grå vackra och ståtliga kranar står där och ger tankar om fornstora dagar och framtidstro. Mer osäker på om de används i dagsläget eller står där som monument.

Som vanligt gick blicken kors och tvärs. Då kameran är med är det en annan känsla i promenerandet, tittar på helt andra saker än då det är en vanlig promenad. 

Fastnade denna gång på väggar, huskroppar, reflekterande glasväggar och lite annat. 

Galleri, hotell och lite kulturhus....

Undrar hur arkitekten tänkte här?

"Fåsenu, vi tar ett rejält betongfundament och gör några våningar där och stoppar in en hoper halvtrista myndigheter där..sen går vi fullständigt bananas i färg och form och bygger ett läckert höghus ovanpå. Frågor på det?"

Så måste det ha gått till.

Lyckades inte läsa mig till vad torgets statyer ska visa, påminna eller hedra med sina monument. Men förmodligen något betydelsefullt. Föll lite extra för mannen med häst, robust och på riktigt på nåt vis.

Stadskärnan är en mix av nya och gamla hus och det ger en trivsam karaktär. Givetvis finns det glashusgallerior och betongkomplex även här men ändå en hel del puttenuttstadsbebyggelse. 

Vädergudarna har inte handskats riktig schysst med oss de senaste dygnen och därför var gatorna inte så lätt-gådda ( nyss uppfunnet ord, alla begriper, eller hur?) vilket  begränsade vår fotovandring till de mest sandade delar. Alltså inte några vandringar uppför backarna till gamla sekelskifteskvarter...Men det får bli anledningen till att göra det någon fler gång, kan man anta.

Isen gjorde sig definitivt bäst på håll och visade sig då med ett vackert sken.  

¤¤¤¤¤¤

En kombination av det rådande trottoar-isläget och devisen "det finns inga hinder, bara möjligheter" gjorde det då helt försvarbart att ägna mer tid och shopping. Eller åtminstone den, för mig kända grenen Gå in i roliga butiker och kolla men inte kunna bestämma sig. Bekant för nån annan?

Under tiden kan man dessutom ägna sig åt småprat med sin goda vän, och då är ju shoppingturen guld värd, eller hur?

Världens veligaste shoppare, dvs undertecknad, kan sällan bestämma sig så då en mängd härliga Marimekkotyger kom i blickfånget blev det intressant men vilket skulle det bli....inget alls till slut tack vare velandet.

Roliga träfåglar kan man alltid hitta plats för i sitt hem. Men då var det då det svåra....färgen. Alltså blev det inget köp den här gången. Det måste definitivt bli ett återbesök till Örnsköldsvik och då kanske velandet är borta. 

¤¤¤¤

Därefter följde pratstund på ett trevligt fik med en dos fikabröd som förmodligen uppfyllt bakverkskvoten för det närmsta året...om inte längre. Men bra samtal kräver sitt bröd, så brukar det väl heta? Eller så har det ordspråket precis skapats av min vän och jag.

Sammantaget en härlig dag och en julklapp med personlig och varm touch.

Tack, tack för det min kära vän.

¤¤¤¤¤

För övrigt då?

Aktuella Bokbunten är under ständig påfyllnad. Försöker hålla jämna steg vad gäller inköp och lästempo men det fungerar sällan. Av nån outgrundlig anledning är det så svårt att hålla fingrarna borta från bokhyllorna då såna affärer besöks och då är det ju kört..."bara den där boken, den som man hört om eller som kanske bara känns rätt i själen". 

  Då maken är på jobbresa och gräsänkelivet ändå är ett faktum blir det ofta bokfrossa. Denna gång blev det den här boken som av en husjury bestående av mortuta, FruKatt och BruneBrorsan valdes till helgens sträckläsarbok. Helt klart i nån typ av win win situation. Katten och hunden får ostört sova i sängen medan boken läses från pärm till pärm. Bra va?

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...