Det är nåt som händer i hjärnan då det är promenad på hyfsat okänd mark-dags. Jämfört med då fötterna och sinnet målmedvetet är på väg mot ett bestämt mål, vilket rätt ofta är fallet. Eller är det då tankarna inte är upptagna av rutin-grejer...ja, stundtals är i alla fallen sinnet mer mottagligt till att se annat i vardagen. 

Kanske det är ännu en deffekt i mortuta-hjärnan...så kan det vara men diagnosen är förmodligen lite svår att ställa. Sudden Photo Activity Decease...typ. Se småsaker, människor, miljöer, färger, mönster och former som attraherar tankar och idéer till ord och formuleringar. Sådant som kanske omgivningen inte alls ser eller uppfattar som intressant. 

Rätt ofta kan hundturen eller varför inte påvägtillIca-promenaden gå från grå vardagsvyer till att man helt plötsligt ser ett träd som är jättevackert eller kanske några främlingar som är fina, annorlunda eller nåt annat som fångar blicken. Det är inte bara en gång som fruktdisken eller varför inte smågodisfärgerna lockat till ett och annat fotoprojekt. Bygger i fantasin upp en apelsinpyramid eller läckra godismönster eller nåt med tidningar eller äggkartonger.

Fast, på hedersord....jag lovar....det är ett fantasiprojekt, den lokala omvärlden ska slippa se en galen hobbyfotograf stå där mitt i matlisteavbockandet med kaos runt omkring sig. Tror jag i alla fall....hi, hi...

¤¤¤¤¤¤¤

Resor, långa planerade likaväl som slumpartade kortsvängar ger oanande möjligheter för en spanare. Alltså, då kan kameran viftas med lite här och var utan att ha skämskudden som paraply och nyfikenheten känns på nåt vis mer legitim. Som sig bör innehöll den senaste Maltaperioden några sådana stunder. 

Vem kunde veta att virkade spetsparasoller fortfarande är på modet. Trodde mer att det kom bort från innelistan nångång snett efter Gustav V spelat sin sista tennismatch, men icke det.

   Utgångsläge: Ett riktigt anonymt kalkstenshus med en hoper dörrar och fönsterluckor, beläget rakt över gatan till fiskhandlarnas välbesökta försäljning. Kanske det hörts repliker av typen " man får ju skämmas som bybo" eller " hjälp.....fiskhandlar-maffiabossen har viftat med en död fisk och hotat med surströmming" eller kanske bara "Nog tusan ska man kunna piffa upp det".

Vem vet.

Sagt och gjort, fram med ett gäng färgburkar och resultatet blev bra. 

¤¤¤¤¤

Den här mannen kan man möta varje dag i Spinola Bay, i ur och skur. Han och hans lilla hund finns där vid båtarna och de ömsom jobbar, ömsom tar igen sig i solen. Hunden är välbekant för alla som tar sina promenader där och vållar ingen större reaktion, inte ens hos dotterns jyckar.  Då nyårsstormen kastade vågorna högt upp över pirar och de små fiskebåtarna flög åt alla håll kom han gående med hunden på axeln (som en papegoja..typ) och de gjorde sin runda och kollade att båten var fast och säker. 

¤¤¤¤¤¤

För övrigt?

Jotack, somligt i min närhet har fortfarande inte fattat att det inte är önskvärt. Influensa-polaren alltså. Har nu i mer eller mindre två månader, med några veckors paus haft feber/hosta/snuva/hängighet/toktrötthet. Less är bara förnamnet. Vårdcentralens hjälpsamma personal svarar lika vänligt även vid det tredje besöket att man är en av många fler, att det enda som botar är Tre V. Det vill säga Vila, Vätska och Värktablett. Inga dunderkurer på recept alltså. Måste erkänna att det var nåt sånt som stod högst på önskelistan....men icke det.

Bara att gå hem igen...suck! 

Helgvilan bör således innehålla 100 % tevesoffa, vinterstudio, te, och slösurfande. Ett större antal tupplurar och kanske en liten skvätt av nåt starkt som sägs rensa rören litegrann. 

¤¤¤¤¤

FruKatt och RödeBaronen har redan i ett tidigt skede idag gett upp. Eller kanske är det så att situationen utnyttjas av de två smartaste i huset? Båda två ligger just utsträckta i sängar, dock inte samma...nämen huh då, det blir för tajt och nära. Önskemål om långtur och race i skog och mark verkar i skrivande stund inte speciellt intressant.

Ja,ja...han ska bli rastad....jag lovar....

Mortuta,

numera kanske också distriktsmästare i grenen Snyta och Hosta.