Om gårdagen var en dag i förståelsens tecken så vaknade söndagen till helt andra förhållanden. Ur BruneBrorsans perspektiv alltså...

Redan tidigt imorse började djuraktiviteterna likna mer cirkus än något annat. Kattskrället rusade runt, jagade osynliga vänner kors och tvärs över huset. Av nån outgrundlig anledning gick jakten tvärs över sängen vilket också ledde till att hon rätt ofta tvärstannade och stirrade uppfodrande på mig med den välkända "Kliv upp"-blicken.

Kenzos lade upp sin taktik något annorlunda, parkerade sig vid huvudkudden och ställde in siktet på att väcka upp med tankeöverföring. Övergick sedan till att hämta leksaker och ivrigt vifta med bitben, strumpor och annat som fanns i vägen.

Okej, vinken var tydlig. Vilan var över, enligt vissa i huset. No mercy..typ. På med överdragsutrustningen och en rejäl bunt näsdukar med så skulle det fungera bra.

¤¤¤¤¤¤

En underbar promenad vid havet blev resultatet. Den klara och lagom kyliga luften och solen ger energi som förhoppningsvis också fungerar som medicin, håller tummarna för det.

Glad jycke rusade runt i ren och skär livsglädje. En riktigt skön söndagmorgon.

Snö är vackert och härligt på alla sätt men en baksida är dock alla klumpar som fastnar i pälsen. Då är han inte riktigt fullt så stilig...

Båda parter kom hem nöjda och glada.

Katten väntade på förstukvisten efter att haft sin sväng runt kvarteret. Hon börjar oftast med att försöka hänga med på hundpromenaden men kommer på bättre tankar en bit in i skogen, vänder och hänger runt huset istället.

Att därefter få ta plats vid Vinterstudion blev godkänt och accepterat. Skönt!

Hjärnan känns fortfarande fylld av sånt som man helst vill snyta ut och det är kanske därför inga större filosofiska tankegångar presenteras idag. Men, håll ut...det kommer väl nån annan dag.

Mortuta