Somliga stunder är det svårt att få den där totala koncentrationen på det man läser.  Tillfällen då bokstäverna verkligen lever sitt eget liv och man ibland rent av läser ut helt andra saker än det författaren tänkt sig.Det är som om hjärnan redan i förväg bestämt sig för något annat än vad det i verkligheten är. 

Den senaste boken som varit på tapeten har varit Mikaela Bleys debutroman Lycke, en jättesorglig historia om ett olyckligt forsvunnet barn och en hoper föräldrar med egon så stora att de knappt ryms i en ICAMaxi-påse.... 

Bra läsning utan större hinder vare sig vad gäller språk eller story line...men lika fullt så har jag varit tvungen att ta om en del partier...har ibland hittat på en del mer som då skapar förvirring i läsarhjärnan då det inte dyker upp nån lösning längre fram. Hittepåivern har varit lite för stor och jag har fyllt på med egna parallellhistorier...mer som utfyllnad alltså. 

Är det så att fantasiflödet är i behov av egna forum? Hm, vem vet.

  Måste kanske bli mer koncentrerad då det ska läsas, åtminstone nåt viktigt Så som det var förut....förr i tiden, typ? Hu, så ålderstiget det där lät.....

¤¤¤¤¤

Det är långhelg, kristihim-helgen alltså. Tack gode gud/kyrkan för det! Bör väl tillägga att det är sällan eller rent av aldrig som såna tack framförs eftersom åsikten är att det är människor som hittar på det mesta som finns...inte nån gud. Men här är väl åtminstone kyrkan rätt hårt inblandad...och så nykterhetsrörelsen förstås eftersom det är folknykterhetens dag.

En ledig röd torsdag , en klämfredag som kanske arbetats in på nå vis och så vips...där har vi en fyrdagarsledighet...bara så där! 

Sovmorgon och hemmapyssel och kattklapparstunder. Tack!

    FruKatt betraktar oss då vi grejar på. Hon rör inte fena i onödan då solen äntligen värmer gott. Kan bara konstatera att katter är ruskigt bra på att leva i nuet.

      Fåren är utsläppta för säsongen och det är verkligen ett konkret och härligt vårtecken. De är nyklippta, läs avskalade, nyförlösta och ruskigt hungriga. Tuggar och tuggar, bryr sig inte ett smack om att förbipasserande vill fota. Lammen är något mer sociala och tittar åtminstone upp ibland, mellan tuvorna.

  Kläderna kan torka ute...äntligen. Efter veckor av regn och snögloppvarning och så några få glimtar av värme..och så regn igen verkar det vara möjligt att använda torkvindan. Det är något speciellt att för första gången för våren sticka näsan i en utehängd torrtvätt. Friskt och krispigt på nåt vis. 

Nu kristihimmar vi vidare med lite hockey och en och annan grillad köttbit. Packar väskan för en riktigt spännande helg med NM i Barbershop, Karlstad invaderas av minst 1000 superskickliga sångerskor som ska göra upp om ära och poäng men mest få sjunga riktigt bra för en entusiastisk publik. 

  Inser att barbershopleendet började övas på redan i unga år. Så...det är väl då bara att använda samma förmåga igen.....

Mortuta