Ja, det ordet är det förmodligen en hel del människor som utropar idag.

Alla som äntligen får klä av sig vindjackorna och i shorts och linne tillbringa tid i trädgård, solstolar eller vid cafébord. Det verkar som om en stor del av landet har fått det man längtar och trängtat efter. Livskraften återuppstår på nåt vis rätt tydligt.

Knopparna på trädgårdens äppel- och körsbärsträd dök helt plöstligt upp. Det blir nog frukt i år också och en grön och fin gräsmatta att skutta runt på.

Äntligen säger nog också de ingefär 300 paren som idag samlats på Skansen för att slå till med giftermål. En fin plats och en fin grej att göra, kan man väl sammanfatta det med. Kanske lite risk för att tappa bort sina bröllopsgäster men...det är väl sånt man får ta.

Äntligen säger med all säkerhet prinsparet som gifter sig i Slottskyrkan idag. Preics som väldigt många andra följs cermonin via teven över en kopp kaffe. Kollar in vackra kläder och tiaror och glada och förväntansfulla gäster. Men tittar mest på den vackra Sofia och ja..han ser rätt okej ut han Carl Philip också. Gillar att de blandar svensk musiktradition med gaelisk folkmusik, lite gospel med Samuel Ljungbladh och modern listmusik i form av Coldplays Fix you..och så den svenska versionen av Umbrella. Fräscht. Och tänk vilken underbar känsla för brudparet att tokleende gå neråt kyrkgången med klappande, smådansande gäster. Kan ju inte bli bättre....högtidligheten blandades med livsglädje och kärlek så in i bängen.      

¤¤¤¤

Lördagspromenaden gick till en fårhage en bit bort. Hade nån idé om att kunna stå vid stängslet och fånga några bilder men fårfamiljen hade slagit läger en bra bit och då var det bara att ge sig in i hagen. Hopp och skutt över fårlortar.

De låg stilla vid åkanten och betraktade tillvaron sådär som bara får kan, vilade och tuggade stillsamt. Ingen skulle bry sig nämnvärt om mig som kom där med kameran i högsta hugg. Trodde jag...men icke det.

Stormamma-bestämmar-fåret klev raskt upp, mötte mig med bestämda steg och tveksam blick på stigen. Nosade på mig under tio-femton sekunder och släppte därefter upp vägen. Jag fick på nåt vis tillstånd att hänga med den ett tag. Fler kom för att nosa på mig och nån försökte ( på fårs vis) nappa tag i ryggsäckens rem för en tugga så det var bara att hålla i grejerna. Tog en hoper bilder, kunde inte riktigt bestämma vilka som var bäst...så ni får onödigt många att titta.

Det var kul att vara nära och känna fårmulen(?) nosen(?),,,vad det nu heter,  mot handen. De små lammen var extra nyfikna men där sa tackan stopp, de fick inte gå för nära mig. Vi fick beundra och betrakta varandra på avstånd.

¤¤¤¤

Avslutar med en väggtext som passerades för några dagar sen.

Sant! 

Mortuta