- Bouna sera..eller var det Boun giorno man skulle säga? Kanske rent av slå till med Salve bara? Svettdropparna samlades runt örat som hade mobiltelefonen mot sig. Signora, descrivere, taxi, strada....och där tog det stressitalienska ordförrådet tvärstopp...

Could you please tell us (eller rättare sagt den unga taxikillen som ägnade obehagligt mycket tid till att antingen messa sina kollegor eller gps-kolla) how to get to the street where the house is?

- Oh no, there are no regular streets there, you are living in the old town with only stairs and maybe some vicolas (gränder). Stop at the Blue Bar and I will pick you up. 

Okej, inga gator - bara trappor, möjligtvis smala gränder...det här blir spännande.

Den unge taxikillen släppte med viss tvekan av oss vid den ovan nämnda baren, ett hak som kanske inte riktigt inbjöd till vare sig morgonkaffe eller nattsudd..men där stod vi ändå. Husfrun dök tack och lov upp efter en stund och ledde vår lilla karavan nerför ett gäng vindliga trappgränder. Tack och lov var det nerförsvandring då vi nu skulle släpa fyra hyfsat tunga resväskor...i tokvärme. 

Detta blev inledningen till många, många klättervandringar upp och ner för dessa smala gränder och trappor.

Det är alltså dags för några veckor i Pizzo, en pyttestad i Kalabrien. Ja, alltså långt ner på vristen på den italienska stöveln...En superläcker lägenhet i en gammal kvarn mitt i den medeltida stan, jo man tackar!

För den vetgirige så får man väl tillägga att stan givetvis också har en nyare del, men inte en tiondel så mysig.  

En fantastisk utsikt över hus placerade huller om buller, utan ett synbart mönster. Undrar just hur man tänkt då det började byggas, sådär för en sexhundra år sedan.

Vi bygger våra hus toknära varandra och ser hur det blir?

Vi bygger från flera håll samtidigt och hoppas på att det ryms nån liten gränd eller trappa här och där?

Oavsett arkitektonisk idé så har man genom århundraden bevarat och sparat de gamla husen, detta trots att man genom-/överlevt minst två större jordbävningar och några vildsinta härskaranfallare förstås. Sånt som kan hända alltså....

Piazzor, torg alltså är som regel trevliga mötesplatser. Så även här. Ett torg där både morgonkaffet och kvällsdrinken med fördel intas.

Unga och gamla samsas över espresso och morgontidning eller kanske den där megaglassen Tartuffe som bara tillverkas där. En sån som en mindre skolklass kan dela på, alltså gott men stor i överkant. Eller kanske en plats man passerar på väg till eller från del lilla matbutiken i närheten. För övrigt en butik som definitivt vinner kategorin "Mest-varor-på-minst-yta"...utan konkurrens.

¤¤¤¤¤

Pizzo är ännu inte en alltför turistexploaterad ort, i motsats till en hel del andra platser efter den italienska sydkusten. Ett enda hotell och så ett gäng B&B-skyltar som dök upp i gränderna var det enda vi kunde upptäcka. De som vill häcka i den här stan får verkligen anstränga sig, boka allt själva och sen ta sig dit utan vare sig reseledare eller charterbuss. 

Vad ägnade sig då vi, de fyras gäng åt under dessa varma veckor i juli?

Många timmars njutande av den ofantligt vackra utsikten från takterrassen.

God och fräsch mat, tillagad på råvaror direkt från fiskebåt och bonde. Det är nåt visst över solvarma tomater, eller hur?

En sväng med båt till Stromboli, en aktiv vulkanö med svart sand som täckte den lilla badstranden vid hamnen. Den lilla byn med sina ca 600 bofasta har definitivt en grekisk karaktär med sina vita hus med blå detaljer.

Och ja....vi såg faktiskt flera små vulkanutbrott sent på kvällen. Båten låg och skvalpade en bit utanför öns baksida och väntade in mörkret så att man skulle kunna se lavan spruta. Fränt....

Många och långa promenader efter kusten blev det, ibland till bestämda mål men rätt ofta lite planlöst vandrande mot solen med en god lunch på ett schysst ställe som belöning...och det fanns verkligen många bra små hak.

Lite sol och bad på den pyttiga stranden, många böcker och många goda samtal. 

¤¤¤

Detta är definitivt en plats där man kan finna lugn och ro, varva ner och bara njuta av livet på det sätt man själv väljer. 

¤¤¤¤

Och ja förstås fanns det en del stolar...

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...