Alla hus på Skäret har en siffra (som de allra flesta hus har, så klart) men här är det också det vedertagna sättet att benämna/lokalisera ö-borna, dessutom med prepositionen på...och inget annat som kanske skulle vara med grammatiskt korrekt. Så här kan det alltså låta "jaha, de som bor på fyran" eller " vi ska låna nåt på arton" eller varför inte "hämta cykeln på 44:an" 

Fridfullheten är dock likadan, oavsett vilken siffra huset har. Det är något magiskt som inträder på kvällskvisten då sista färjan gått och man inte tar sig någonstans...Tillsammans med tre goda vänner spenderades en kväll i stillhetens tecken på 10:an. Över en bit välsmakande mat talade vi om livets vindlingar, både det tunga och mörka men så också det ljusa och roliga. Nära både till gråt och skratt, precis som det ska vara då man verkligen kan vara ärlig. 

Sedvanlig långpromenad med därtill följande klippklättring och stigsnavande. Klappa de runda och trinda fåren i hagen i skymningen, jaga mygg och sen mysa inomhus igen.

Det är spännande att få ta del av någon annans hem, gå runt i skrymslen och vrår och höra berättat om hur tankar och ideér om inredning vuxit fram över tid. Att vårda själen i huset kan inte vara lätt. Allt för ofta ser man exempel på hur riktigt gamla hus fått genomgå en moderniserings-renovering med hypad inredning som klampat in och tagit över. 

Hundrafemtioårig historia sitter i trappor och väggar, i detta hus såväl som det förmodligen finns i de andra stora vackra efter gatan. Husen och väggarna viskar lite i smyg till oss som  vill höra om hur det var då tjänstefolket/arbetarna nötte skorna i brådskan och då golvtiljornas knakande berättar om vedermödor så långt ifrån det vi själva är med oss till vardags.

Tack L för att du bjöd in oss till din oas.

Mortuta