Alla hus på Skäret har en siffra (som de allra flesta hus har, så klart) men här är det också det vedertagna sättet att benämna/lokalisera ö-borna, dessutom med prepositionen på...och inget annat som kanske skulle vara med grammatiskt korrekt. Så här kan det alltså låta "jaha, de som bor på fyran" eller " vi ska låna nåt på arton" eller varför inte "hämta cykeln på 44:an" 

Fridfullheten är dock likadan, oavsett vilken siffra huset har. Det är något magiskt som inträder på kvällskvisten då sista färjan gått och man inte tar sig någonstans...Tillsammans med tre goda vänner spenderades en kväll i stillhetens tecken på 10:an. Över en bit välsmakande mat talade vi om livets vindlingar, både det tunga och mörka men så också det ljusa och roliga. Nära både till gråt och skratt, precis som det ska vara då man verkligen kan vara ärlig. 

Sedvanlig långpromenad med därtill följande klippklättring och stigsnavande. Klappa de runda och trinda fåren i hagen i skymningen, jaga mygg och sen mysa inomhus igen.

Det är spännande att få ta del av någon annans hem, gå runt i skrymslen och vrår och höra berättat om hur tankar och ideér om inredning vuxit fram över tid. Att vårda själen i huset kan inte vara lätt. Allt för ofta ser man exempel på hur riktigt gamla hus fått genomgå en moderniserings-renovering med hypad inredning som klampat in och tagit över. 

Hundrafemtioårig historia sitter i trappor och väggar, i detta hus såväl som det förmodligen finns i de andra stora vackra efter gatan. Husen och väggarna viskar lite i smyg till oss som  vill höra om hur det var då tjänstefolket/arbetarna nötte skorna i brådskan och då golvtiljornas knakande berättar om vedermödor så långt ifrån det vi själva är med oss till vardags.

Tack L för att du bjöd in oss till din oas.

Mortuta

 

Lena

23 juli 2015 08:26

Så jättefint du dokumenterat! Det är roligt att få se sitt eget ställe med andras ögon, särskilt när dom så skickligt lyfter fram fina detaljer. Och vilken fin kväll vi hade. Kram

 

kvarnbrink55@hotmail.com

23 juli 2015 08:39

Härligt att du låter mig få följa dig i hus 10. Visst husen på norrbyskär har en själ och den talar om vi lyssnar. Så vacker inredning. Nostalgi. Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...