Det har gått ett tag sen hon sist var "på löpsedeln", vår skarpögda madam...FruKatt. Husets okrönta drottning och härskarinna. Kanske en och annan av er har funderat vad som hänt, om hon gett upp hushållet och flyttat till nån annan men inte då...Hon vaktar sitt hus, går sina rundor i trädgården och krafsar/gräver allt som oftast lite förstrött i rabatter och odlingslådor...lite som en markering att det faktiskt är hennes område, inte de tvåbentas alls.

I grannskapet finns det en och annan lurvig kattkavaljer som försöker muta in sig på vår tomt. Föga framgångsrikt. FruKatt är visserligen ingen modig krigarprinsessa som rusar fram med silverbrynja och svärd, snarare en feg typ som bakom stängda altanrutor gärna högljutt råmar och höjer svansen till attack. Öppnar man glasdörren smyger hon helst in, diskret.

Men...på nåt vis håller hon ägorna under uppsikt.

Häromdagen blev det ändå nästan lite för mycket för FruKatt.

Utav någon anledning gillar hon att positionera sig högt upp, helst på tak och stegar. Många gånger har vi hört henne springa över garagetaket, hoppa ner via cyklar eller soptunna för att agera mottagningskommitté då vi kommer hem. En stege mot husväggen är en lockelse för stor för att kunna motstå för henne och vips är hon uppe, vinglande på stupröret. 

Kattskrället (ja,ibland får man lov att kalla henne det...) befann sig alltså nånstans uppe på taket, förmodligen i nån halvsovande position med ett öga på span. Då plötsligt dyker en lite ekorrunge upp på samma område. Förmodligen hade den lille snabbklättraren irrat iväg från nåt av de stora träd som finns på hyfsat hoppavstånd. 

De två möts, lika förskräckta båda två och nån sorts jakt startade över tegelpannor och tacknock. Tjohej, vilket tempo på den lille brune med svans...och rätt hög fart på FruKatt också. Vi som mer hör än ser vad som är på gång, ser de smala ekorrklorna dyka upp över kanten, krabaten tar sats och formligen flyger iväg från taket - över gräsmattan - upp i en trygg tall.

FruKatt stannar dock kvar uppe på hustaket, blänger lite extra på inkräktaren med de svarta ögonen....ruskar på sig och lägger sig sen tillrätta för att kunna fortsätta vilan där uppe på första och högsta parkett. Ordningen återställd.

¤¤¤¤¤

För övrigt då?

Jodå, arbete igen...i lite lagom upptaktstempo. Skönt med ett jobb som man inte behöver kasta sig in i hetluft direkt utan det går lite steg för steg.

I växthushörnan börjar det så smått dyka upp tomater och så nån litet embryo till chili och paprika. Trots avsaknad av ihållande värme och inga skyddande växthusväggar verkar det ändå gro. Förhoppningsvis ska skörden framledes kunna konkurrera ut husväggens rödfärg...

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...