5.

- God morgon, vi ser på en skylt här utanför att det finns taxibilar här?

- Här..nädå, det är en gammal skylt. Vi har inga taxibilar här i stan...behövs inte, ha,ha.

- Okej....men det finns ju lokala bussar som går till andra städer och passerar härförbi, eller hur?

- Javisst...eh..absolut....vi har visst en tidtabell här på väggen. 

Detta samtal ägde rum i en tokvarm liten tobaksbutik i Pizzo. Vi hade hittat dit efter en längre stund av gå-ning gränder upp och gränder ner. 

Två unga killar stod bakom disken, den ene med lite och ingen engelska i ordförrådspåsen och den andre med ett uns mer turistengelska. De skrattade gott, men ändå vänligt överseende åt oss som trodde att det gick att beställa en taxi...bara för att det fanns en skylt. Efter en snabb ordväxling på, i våra öron svårtolkad dialektitalienska visade de oss därefter busstabellen.

Enkelt, tänkte vi då...i vår snabba lösningars värld.

- Ursäkta, vet ni var busshållplatsen är?

- Ja, den finns här utanför min lilla butik. Vänta här så kommer den.

Vi väntade lydigt i solgasset...

-Utsäkta, vet ni var bussen brukar stanna?

- Buss? Här? Har då aldrig sett nån buss stanna här...tror jag.

Vi svettades lite men stannade kvar...

- Ursäkta, vet ni när bussen går? Gäller tidtabellen?

- Bussen kommer ibland och ibland inte...

Vi svettades nu mer ymningt och började misströsta...

- Hallå där, kommer det att passera nån form av buss på den här vägen...nån gång idag?

- Ja, den gick i alla fall i morse...

Desperationen ökar...över en timme har passerat. Grovjobbarna vid källarlokalen intill har både hunnit jobba, äta lunch och återgå medan vi fyra troget hänger vid skylten. En äldre kvinna betraktar oss lite vänligt överseende och vinkar till oss, som uppmuntran känns det. På omisskänligt svenskt sätt har vi dessutom formerat oss i en liten kö...så att vi verkligen är beredda...

En fnissig stämning sprids i vår lilla grupp, helt klart. Istället för att bli förbannade på något/någon låg skratten närmare till hands. Insåg rätt snabbt att vi var samtalsämnet för dagen i lilla tantens mataffär mitt över gatan, hos tobakskillarna runt hörnet och bland mopedtaxikillarna som passerat hundra gånger typ (och frågat om vi ville ha skjuts). För att inte tala om restaurangpersonalen som i brist på förmiddagsgäster hade span på vad vi pysslade med.

(som ni märker så är det inte så många turister i omlopp)

Bussen kom till sist, efter en och en halvtimme. Vi, de fyras gäng fick äntligen kliva på. En vindlig färd på smala vägar följde, med andan i halsen då möten i kurvor bemöttes med tutanden i mängder och höttande med nävar.

Men vi kom välbehållna fram till vårt mål för dagen.

Sol och bad och god mat följde...

Hur vi sen kom hem igen har kvartetten nästan förträngt, hemresan startade i en galet varm eftermiddagssol men tidtabellen var något mer verklighetsanknuten och stationen lite mer förtroendeingivande. Vi kom tillbaka till vår lilla stad.

Så, vilken slutsats kan man dra av detta?

Släpp alla tankar på exakthet vare sig det gäller plats eller tid om du vill åka buss mellan småorter i syditalien. 

Bjud på att du nån gång då och då blir betraktad som mindre vetande turist.

Släpp svenskstressen, känn lugnet och skratta åt situationen.

Passa på att njuta av varje stund i värmen...den nordiska svalkan kommer förr eller senare, det vet vi.

   Mortuta