Jaha, så var det slut på...

Augusti

Solbrännesolskenet

Ledighetsfeelingen

..dessutom snart också VM i fri idrott

Förvånad?

Näh, inte direkt men ändå inte riktigt med på banan att tiden går så himla fort jämt.  På något vis snurrar klockan snabbare, dagarna fladdrar iväg som flygfärdiga småfåglar och vi står där som fån och bara gapar...hur gick det här till?

Vanligtvis så är detta med att sakna det som hänt inte nåt som tynger axlarna direkt. Nej, snarare tvärtom. Ingångsinställningen (ni ser, här har tittats på höjdhopp och stavhopp en hel del den senaste veckan) är mer av att blicka framåt mot vad som nästa dag, vecka och månad har att erbjuda. Trots det, nån gång kan det slinka in ett uns av "himlar va fort det går"-känsla.

Veden bärs in för att vi ska kunna värma både kakelugn och bastu denna höst och vinter, trädgårdslandet börjar skördas och det är med stor stolthet palsternackor, tomater, paprika och zuchinis plockas in. Herregud, det är en människa med icke-gröna fingrar som ni talar med och de allra flesta år brukar det bli rätt mediokra resultat, entusiastisk i början men sällan orkar hela vägen ut...men surprise....i år har det skett. Hissa flaggor och tuta i trumpeter.

Detta tillsammans med en stor mängd av jordbubbar, blåbär, hallon och hjorton i frysen gör det att känslan av rikedom är stor. Det är väl lika bra att erkänna att jag inte travat i timtal i skogen..nej, överlät den sysslan till andra, mer tålmodiga personligheter.

Eftersom bull- och kakbak aldrig varit min grej så är nöjet desto större med att få ihop annat ätbart i lagret... laddandet i ladorna fortsätter. Lammkött, älgkött och så svamp får man hoppas....

Med andra ord något trevligt att se fram emot.

¤¤¤¤¤

En skön eftermiddag och kväll på havet för nån vecka sedan har verkligen gett god och behövlig energi. Trevliga samtal och många skratt tillsammans med kära vänner. En positiv påhavetupplevelse att skriva in i livsboken...sade den havs-skraja-personen, som jag tidigare skrivit om.

Tackar, tackar!

¤¤¤

Nån gång då och då är det läge att gräva i högen av favoritböcker och greppa nån sådär lite i farten, läsa en gång till och ta sig en funderare på om den fortfarande är så bra som den var, den där gången vid första mötet. Somliga håller ännu en läsning även om många år gått och somliga titlar faller som vinteräpplen tungt.

Lite sorgligt känns det då en bok som man verkligen älskat att läsa då den kom men som passerat bäst före-datum vid andraläsningen. 

Tog tag i en riktigt sorglig bokupplevelse i veckan.

  Ulla-Carin Lindqvists bok Ro utan åror...om hennes sista år i livet, drabbad av den fruktansvärda sjukdomen ALS. 

Första gången boken låg i min hand för ett antal år sen droppade tårarna på sidorna samtidigt som leenden låg på lut då hennes beskrivningar av vardagen var så klockrena. 

Andra gången, alltså den senaste veckan...valde jag att lyssna på ljudboken istället, med den underbara uppläsaren Lena Endre. Herregud, helt fantastiskt att lyssna på...lika många tårar och lika många fniss och leenden. 

Läser samtidigt i nån av dagstidningarna att en ny insamlings- upplysningskampanj för ALS-forskningen har startat. Ingen har väl glömt Ice Bucket Challenge då otaliga ishinkar hälldes över otaliga människor som då också skänkte pengar till forskning. Nu är det på gång igen...

Blir gråtmilt tacksam över livet och tar än en gång inget för givet....

Har du som läser detta nån såndär bokupplevelse? En bok som klarade andravarvsläsningen eller kanske nån som föll för åldersstrecket? Berätta.

¤¤¤¤

Nu blir resten av dagen fylld av en mix av gym, fri idrott, matlagning och så lite ren och skär helgslöhet....

  Mortuta

 

Mia

4 september 2015 00:39

Hej!

Vilken jättesöt och läsvärd blogg du har Verkligen!

Kika gärna in på min blogg och lämna en kommentar eller två!

Vem vet min blogg kanske är något i din smak?
SE DEN GÄRNA!

Ha en bra dag!
Kram!

http://www.miamiamia.bloggplatsen.se

Lena

7 september 2015 18:33

tack så himla mycket för de orden. Välkommen tillbaka

 

Familjenblogg

7 september 2015 18:22

Jag råka ramla på din blogg så jag sätter en tass här. Fina bilder och text!

http://familjen.bloggplatsen.se

Lena

7 september 2015 18:32

tack för att du gillar det du läser. Välkommen tillbaka

 

Familjenblogg

7 september 2015 20:26

Jag tycker att det är roligt!

http://familjenblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...