Att kliva in i nån annans hem och få möjlighet att inte bara umgås med trevliga människor utan också gå runt och betrakta ett hem är en ynnest. Kan säkert i mångas ögon betraktas som lite knas men det är ett faktum....första gången i en spännande och ny miljö blir också nån sorts vy- och vinkelkoll i kombination med span på bra ljus. (Nördigt? jajamen!!)

Om kameran är med kommer då också frågan om det är okej att fota...och de allra flesta samtycker. Brukar bli en tur runt strax före fikastunden vid köksbordet, sen kan alla slappna av.....

Stundtals känns det som man kikar genom ett titthål och får ta del av detaljer som kanske inte ens innehavaren tänker på.

Genomförde några sneak peak-svängar under helgen som passerat. Dök in i ett alldeles ljuvligt skafferi med fönster. Vem vill inte ha ett sånt?

Sekelskifteslägenheter kan helt klart bjuda på en del roliga detaljer.

Bjuder på några fler favoriter...

Stora djupa fönster med massor av ljusinsläpp och inga gardiner. Gillar det skarpt. Om det sen beror på att de som bor där inte bestämt sig för färg och form vad gäller textilier eller om det ska bli så....det vet ingen än.

Trägolv är också vackert att betrakta. Ibland är det avskavda och nernötta det som tilltalar men inte mycket slår ett riktigt vackert lackat/oljat bredtiljegolv.

Detaljer och småsaker kan orsaka att fotografen kryper efter golvet och suckar av lycka efter att ha fångat rätt vinkel, till exempel denna vackra dörrstopp. 

¤¤¤¤¤

Som grädde på moset kom hushållets två katter också i kamerans blickfång. Kärlek vid första ögonkastet är väldigt veckans största understatement.

Åh, vilka vackra skogskattsherrar. Svåra att se sig mätt på....

Vilken evig tur att de båda verkligen gillade att vara fotomodeller. 

Den allra bästa bilden blev så bra, både i svartvitt och färg....så ni får se båda.

Tack Per, Mia och Anna för att jag fick fota i era hem.

Mortuta

...som nog ska börja fundera på en kompis till FruKatt...eller ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...