Som följare på Facebook dyker det titt och tätt upp utmaningar och uppmaningar från vänner och bekanta. Uppmaningar om att följa och dela och gilla och klicka på allt från gosiga valpar till politiska ställningstaganden, somligt känns viktigt och nödvändigt med det mesta blir mest behandlat med en gäspning. Så även med alla dessa utmaningar om ditt och datt, vänner som vill att man ska dela med sig av sin vinkel av natur/vardags/barnbilder...you name it, utbudet och fantasin verkar inte nått vägs ände på länge än. Dessa har även de blivit lite sömnigt betraktade och bortklickade....så var det då också med den senaste som dök upp för någon vecka sedan....till en början.

En god vän gav mig utmaningen att visa fem bilder som är mer än 15 år gamla, tämligen öppna villkor " kan vara bilder föreställande dig själv bara eller kanske i dina olika miljöer genom åren..". Av någon anledning kittlade det min bildjagarnerv lite extra och därefter följde stunder av grottande i gamla bilder, oändligt många fler än de som sedemera skulle presenteras med några förklarande ord. 

Pärmar, osorterade buntar och andra bildskatter har granskats och en hel del samtal om minnen över tid blev resultatet. Något som man sällan tar sig tid till att göra i en tid då det digitala fotograferandet tagit över. Det är en känsla av äkthet över pappersbilder, även om kanske inte kvalitén alla gånger var den bästa.

Det blev många skratt och en och annan suck av nostalgi, sorg och saknad över de som inte finns med längre och en hel del av nämenherregudvadtidengår då bilderna letades fram.

Nostalgin och återblickandet fortsatte sen med att en leksak från de allra första åren kom i blickfånget och då var inte steget långt till att leta i bokhyllan efter barnböcker som överlevt flytt och städiver. 

Flera av dessa böcker var presenter från storasystrarna och därför också lite extra speciella att spara. Vilken ynnest att ha så pass mycket äldre syskon som gärna velat överraska lillminstingen i familjen. Var faktiskt tvungen att kura ihop i läsfåtöljen, tända några ljus och så läsa igenom dem igen.

  På komihåg-listan står nu att uppmana de egna kidsen att spara sina favoritböcker från barndomen(...eller rättare sagt plocka med sig dem från förrådet där den förutseende modern sparat i ordentliga högar). De är ju inte riktigt i nostalgiålder än men vänta bara.....det kommer, jag lovar.

¤¤¤¤¤

Trots förkylning och feber som river i bröstet blev det en sväng ut i friska luften. Risken för vansinne kändes annars som överhängande om det inte blev lite nytt syre i lungorna denna vackra lördag. 

En trevlig skylt visade vägen till en bagarstuga fylld med glada bagare.

Det blev en nostalgitripp deluxe, minnet av vår egen bagarstuga på gården på landet kom i det inre blickfånget tack vare dofterna. Det doftade mjöl, en torr och varm doft....tunnbröd helt enkelt. Av någon anledning har det aldrig blivit av att lära sig hantverket, vet knappt när en bagarstuga besökts i vuxen ålder. Ska kanske gå nån kurs....nån gång...i framtiden....för det är ju sanslöst gott.

       Testade först med svartvita bilder men även om de är rätt fina så ger de inga multipla minnen, alltså både doft och känsla. Så det blev en hoper bröd- och eldbilder i färg också.

Visst känner ni doften av tunnbröd?

Glad och nöjd vandrade jag hemåt med en påse i handen, målsättningen är väl att det ska räcka till imorgon men.....jag tvivlar. 

Hem igen till soffhörn, alvedon och nässpray. Kurerar framgångsrikt inför resa till små och stora favoriter i södern.

Mortuta 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...