Dag 10

Redan i förskoleåldern börjar en del barn skapa långvariga vänskapsrelationer medan andra behöver några år till på sig att få ihop mönstret till virkandet av vänskapsband. Sen följer för de flesta perioder med både vänskap och ensamhet, somligt självvalt och somligt inte alls av egen kraft.

I tonåren är kraften i vänskapen väldigt stark. Vänner mer eller mindre avgör hur man klär sig, säger och tycker...och på samma sätt påverkar man själv hur andra lever sitt tonårsliv. En stark kraft, verkligen på gott och ont.

Då studier och utbildningstid är över är det för det mesta rätt svårt att bibehålla de starka vänskapsbanden på samma vis. Livet handlar så oerhört mycket om att hitta sig själv både som yrkesperson men kanske också i ett förhållande som man vill bygga för livet.

Det är alltså inte konstigt att vänskaper bleknar, sådana som man länge upplevde som starka och okrossbara. Det gäller då att acceptera; att växa ifrån varandra är inget nederlag utan istället förmodligen rent logiskt.

Stundtals sörjer man de borttappade vänskaperna men lika ofta gläds man över de vänskapsförhållanden som överlever och växer sig starkare årtionde efter årtionde. Vilken lycka det är att, som jag nu har, har några oldies kvar. Några som varit med genom alla årtiondens frisyr/mode/musik/levnads/åsikts-skiften.

Tack vare kidsens entré i familjen öppnade sig möjligheten för nya vänner och även där har människor kommit och gått, kortare och längre perioder. En del fastnar för evigt, lite som flugor på flugpapper (ja, det kanske inte var den allra bästa liknelsen men på något märkligt sätt dök den upp i mitt sinne....)

Den musikaliska legolådan i livet har också byggt vänskapsband där somligt överlevt och annat varit mer kortvarigt. Generellt väldigt, väldigt starka band vilket visar på musikens goda kraft. Det vore korkat att säga att de kortare är sämre....nej då, inte alls....man bara växer vidare i livet.

  Vid närmare eftertanke känns min vänskapslåda som en värdebox av den högre skolan. Det är en mix av väldigt olika karaktärer som på något underligt vis passar ihop med undertecknad. En mischmasch av människor.

Ett urval av dessa fantastiska personligheter....

Nån som tillsammans med mig tonårspartat, nyförhållandetjafsat för att sedan byta barnbarnsfilmer och bilder med varandra.

Några som ändå från barnens inträde i livet varit till exempel sport-, samtals-, rese- och kreativitetsbollplank och nu är trygga kära vänner i vått och torrt.

Nån som vet ALLT.

Några som via blodsbanden knutit starka vänskaps"snören" som vårdas varligt. 

Nån som alltid har en stund över till en kopp kaffe och som kan skapa en avslappnande miljö i sitt soffhörn så att livet känns lättare.

Nån som...nån som....och så den som....

Ja, ni fattar att det är många fler som nästan inte går att beskrivas. Men, de är på intet sätt vare sig bortglömda eller negligerade...absolut inte. Endast lite svårare att specificera.... 

Det är en rikedom, så är det bara.

Men, inget är gratis och sköter sig självt. Bäst att vårda, vattna och sköta om så mycket som det går...känna in när de behöver näring och när de klarar sig själv. Fingertoppskänsla, typ....

Så....God Jul alla ni som finns i min vänskapsbukett.

Mortuta