Dag 21

  Kallt så in i.....

¤¤¤¤¤

Det är vinter på riktigt nu. Alltså en vinter med både snö och minusgrader, det förstnämnda i något mindre mängd än önskat och det andra i betydligt större kvantitet än vad vi blivit vana. I skrivande stund är det visst -21...och ja, det är betydligt kallare på många andra ställen men detta räcker för mig. Kinderna blir nariga och nästippen extremt röd, trots vantar som försäljare bedyrat ska klara arktisk kyla, jajamen...domnar fingrarna bort efter endast en kortare tur. Tacka vet jag hemstickade tumvantar och fingervantar inuti...de går att lita på.

Fast, den största fördelen med stora kylan över landet måste väl vara att nu får alla de som bor i plusgrader-vinterlandskap, söder om huvudstaden alltså, de får nytta av sina svindyrt inköpta dunjackor som bäst passar på isbjörnsjakt. Tur, nu får alla valuta för pengarna.

Trots dessa snorkalla dagar dyker de här och där upp (läs tokstollar, stilgurus eller nåt annat passande). De som envisas ha till exempel kortstrumpor i gympaskor eller stiliga låga skinnskor, ett par varv uppvikta jeans, en liten duffel/jacka och absolut ingen mössa..nej då, men kanske eventuellt vantar. Axlarna i frysläge, alltså på samma breddgrad som de blåfrusna öronen och med lätt hoppande på stället-steg i väntan på att nån med mer förstånd ska förbarma sig och frakta dem från a till b. 

Vilken tur att de allra flesta nån gång i livet övergår i termobyxstadiet, dvs då man vägrar frysa från november till påsk. Somliga säkert längre....

Kakelugnen eldas konstant och FruKatt prenumererar på bästa platsen framför brasan, det gäller att klappa och gulla med henne på rätt sätt för att möjlighet till stol-delning. Stundtals rätt oklart hur...

Köldgraderna gör också att Madamen sorterar bort alla eventuella utevistelser, både långa och ut och vända på bron-snabba. Hon har utvecklat en snits i att på något sätt vända i luften om något (väder och vind) inte behagar.

Kattskicklighet kanske det kallas.

¤¤¤¤

Trettondagens nöje blev elitseriematch i innebandy. En spännade match där publiken bjöds på excellent spel från både gästande Mullsjö och hemmalaget Dalen. Vi hejade och klappade och tjoade, svettades lite lätt där på läktarplats eftersom vi då tillhör termobyxgruppen (se ovan) och kom till match väl påbyltade och orkade då inte skala av riktigt alla lager trots att matchen räckte 2,5 timmar och spelades i en väl isolerad toppmodern sportarena. Dumt? Jaja, självförvållat!

¤¤¤

Ledighetskommittén får nu veva igång arbetsmaskineriet från och med i morgon. Slut på nattsudd och förmiddagsslummer, dags för slit och släp. Blir väl med lite knorrande de första dagarna men sen är det som vanligt igen.

Alltså, det blir ingen filmstart efter elvatiden ikväll, hör jag  det? jaja, jag lovar!

Mortuta