En lång och rak promenadstig är definitivt inte bara en transportsträcka från a till b. Nej, den bjuder också in till hoppsasteg och zickzackspring och en ettbensbalanserande framfart. Helt klart är det så lockande att släppa väskan och bara köra igång.

Jag är nog definitivt en s.k fejkvuxen, alltså en sån som gillar att göra saker på barns sätt och inte skämmas över det. Somligt blir av och somligt stannar på tröskeln i tankens hus. Kanske det är så att rätt många under stundom känner sig lite så och med viss avund ser hur kul de där små verkar ha....

Sånt som...

Plaska rejält i vattenpölar och skratta gott om det stänker ner både byxor och skor. Kan vara nåt som oftast stannar på tankestadiet om man nu inte råkar ha gummistövlar på...men då finns det inga begränsningar.

Rulla runt i mjukt gräs, titta på himlen och bara älska att hoppa i högar av nyklippt gräs och kasta det upp mot skyn.

Leka kurragömma och inte vara den som hittas först för att det ska bli enkelt utan vill hitta det ultimata stället.

Lockas av höga träd och klippor, klättra upp för att se om man verkligen törs och kan och sen tjoa högt över hur häftigt allt ser ut uppifrån.

Sjunga och dansa med i sånger man gillar...och göra det högt. Kanske inte allt med rätt text men med stor inlevelse. Gärna avsluta med en applåd till sig själv.

Krypa ner i en varmbäddad sparklåda en kall och klar vinterdag och bli rytmiskt sövd...är väl den grej som är minst realistisk att genomföra men åh, vilken dröm.

Läsa favoritboken om och om igen, bara för att den är så bra och kanske för att man vet hur det går och inte behöver fundera över det så mycket.

Sitta i en bekväm snurrfåtölj och sjunga och snurra och snurra och sjunga...

Knipa ihop munnen, skapa på huvudet och bestämt säga nej då någon vill servera något riktigt äckligt även om omvärlden säger att det är nyttigt.

..och mycket, mycket mer. 

Har du som läser några fler exempel? För visst kan du medge att många saker som barnen gör är sånt som vi som räknas som vuxna också vill göra utan att bli betraktade som knäppa på nåt vis.

¤¤¤

Den här dagen ska då få bli en blandning av barn- och vuxenmänniskan. Alltså blir det kaffe och morgonteve och tvätt och träning men också sjunga högt och glatt och gosa med katten (nja..nu tog jag väl i, FruKatt är inte den gosande typen just nu...mer av stick, jag sover-karaktär) och lite favoritbok i repris på kvällskvisten.

Imorgon får vi väl ta och analysera eurovisionspektaklet. Rätt eller fel låt som vann? Bästa showen? Ja, numera är det ju inte någon överaskning eftersom den senaste veckan varit nerlusad av uppsnacks- och semifinalsprogram i de flesta medierna. Eftersom kvällarna är bokade för egen musikalisk lycka har det blivit snabbspolningslyssning av alla låtar och den låt som definitivt fastnat i mitt sinne är Maltas bidrag.

Jaja, ni tror jag är partisk på nåt vis....men se, icke det.

Malta har verkligen inte varit på min tioitopplista genom åren, de har i mitt tycke presenterat en massa slirig smörsångelåtar..men i år är det nåt nytt.

Rackarns så bra. 

Så, vi ser väl hur långt mitt tips håller.

Mortuta