Jamen, då är det igång igen. OS alltså och denna gång på andra sidan jordklotet typ, med en rejäl fördröjning i tid som följd. Alltså sker det mesta mitt i natten enligt vår klocka, både på armen och i kroppen. Vilket innebär att det blir en del nattvakande de närmsta två veckorna....om man nu är av den idrottsnördiga typen, vilket är helt uppenbart att detta hushåll då befolkas av.

Jojo, det tar på att hålla sig ajour med boxning, fälttävlan på häst och pistolskytte. Eller...för att vara helt sanningsenlig så är det kanske inte dessa sporter som kommer att hålla mig vaken mest. Fast det är ju klart, om det nu skulle visa sig att de svenska atleterna glimrar till rejält då kanske....

Nej, andra sporter lockar, i första hand är det simning den närmsta veckan. en del handboll och fotboll förstås och så gymnastik som är svår att inte imponeras av. Även om de svenska medaljerna inte lär komma i dussintal precis.

Hur gör man då för att inte huvudet ska stilla luta mot plymåerna i soffan, dreglet droppa sakta ner på gosiga filten och kroppen kännas som om den gått genom en kross då man vaknar på morgonen och inte sett ett smack av det planerade?

Well, well. Här kommer några tips från coachen...

Drick kaffe tämligen sent. Detta är väldigt individuellt antar jag då somliga blir pinnvakna då sista slurken sveps vid femsnåret och andra (undertecknad) har midnatt som gräns.

Gosa inte in kroppen i myshörnet vid teven. Nej, sitt upp och tänk lite Anja Pärson står i nittiograder mot en vägg-feeling. För bekvämt - för lätt att sova, enkelt!

Ha nåt att pyssla med då det inte är din favoritsport eller under den tid då OS-studions folk snackar för att få tiden att gå. Då de upprepar det som sagts för fjärde gången och du börjar kunna härma deras repliker och helst vill skruva ner ljudet till det minimala för att slippa höra den ältande analysen över det som ska/borde ske eller redan hänt.

   Det är där min stickning kommer in i spelet...he,he. För mig är att sticka sockar ingen match (jädrans vilka sporttermer som sprutar ut nu..) och det är nästan på autopilot som fingrarna går och därför passar det utmärkt att rassla med stickorna och tillverka för framtida behov. Det finns alltid en mängd människor som fryser om fötterna och som behöver ett paket.

Asylboenden, familj och kanske en del andra måltavlor finns i sikte.

  Men, för att vara helt är ärlig så är det lite knepigt med detta natt-tittande. Man måste medge att det är så skönt att sova och sömnskuld i kroppen är inte att leka med, särskilt efter en tre, fyra tillfällen av nattsudd.Kräver både en och annan tupplur i skuggan. Kanske ställa väckarklockan-metoden är nog så bra. Sova- intensivt se det önskade - somna om. Får nog testa det också.

¤¤¤¤

Om nån hade spanat bakom hörnet och sett mig krypa på gräsmattan skulle personen förmodligen fundera inte bara en gång vad som var i görningen. Varför ligger människan platt på marken, okontaktbar för omvärlden? Dessutom med kameran och värsta objektivet i näven. De kunde ju inte se vad jag spanat in, en vackert överblommad maskros. På håll, det vill säga från andra änden av gården såg den rätt obetydlig ut och den delen av trädgården bjöd på mer intressanta objekt, dvs flygfän i blommor...vilket också är vackert. 

Det samtal som var igång blev helt plötsligt svårt att följa och koncentrationen försvann snabbt då siktet ställdes in. Det var bara att greppa kameran och ligga där och titta på det "lilla livet", eller det kanske inte är så mycket kvar att stoltsera med då de gula bladen blommat.

Vackert är det i alla fall, detta mönster att strån som megafjäderlätt fortfarande sitter fast och bara väntar på den bästa vinden. (Aha, där kom en seglarterm in då...bara sådär. OS everywhere, you know)

   Gick loss på andra objekt i trädgården och fanns som vanligt att det lilla är det vackra. Japp, så är det!

¤¤¤¤

Det är nu inte bara sömnskuld man kan drabbas av, frivilligt, rent på dumhet eller kanske utan egen förskyllande. Vi nordbor har genomtiderna ofta fått nån sorts solljusskuld, vilket mest känns av mitt i mörka vintern och vilket vi då försöker avhjälpa de dagar som solen gassar som mest och bäst på våra breddgrader. I hopp om att det går att samla i nån sorts metal påse, typ. Funkar sådär...

Nåväl, på lill-ön har man av naturliga skäl en annan inställning till gassande solstrålar, det är inte bristvara direkt och därför söks skugga på allehanda sätt. 

Till exempel i skydd av en båt...

Där kan man mötas och avhandla dagens ämnen, kanske rensa nät efter morgonens fiske (med en annan båt kan man då anta) och givetvis kolla på folk. 

Även om solandet i sig inte är nån av våra specialgrenar längre var det dock rätt skönt att luta sig mot en varm och slät husvägg och hoppas på att det skulle lagras lite solenergi till den kommande vintern.

Mortuta