Alla inlägg under september 2017

Av Lena - 29 september 2017 20:51

 

 

Scenen är följande:

 

Trött efter en dag med intensivt springande hit och dit, problemlösning och hantering av stort och smått. På väg hem skiner solen sådär höst-trevligt (ja, alltså med hög luft och ingen vind) och tanken om skogspromenad föds.

Hem och byta från de finblanka jobb-skorna till de något mer leriga gympaskorna, fram med kameran och here we go.

 

       


Det är helt ljuvligt att befinna sig i naturen, tankar och sinnen  rensas upp på något vis. De tankesnurror som tidigare varit svårlösta får under en tur i skog och mark chansen att lösas upp och presenteras på ett sätt som lockar till lösning.

 

          

 

Går och går...kollar på svamp och annat mer svår definierbart..mer eller mindre vissna men vackra växter. Promenadtempot blir rätt ofta upphackat, om kameran är med, eftersom det vackra av någon anledning rätt ofta är i markhöjd och kräver ett visst krälande. Det är nog tur att ingen står bakom ett träd och tittar på människan med kameran som kryper efter marken..eller kanske det är det? Nåväl, ingen har än så länge gett sig till känna och funderat på vad man sysslat med.

 

Helt plötsligt händer det något väldigt speciellt denna specifika dag.

Blicken och fötterna stannar vid en "mark-skylt" som säger Hej Kompis. En alldeles fantastiskt fin sådan som fick mig att stanna upp och i princip rakt ut i skogen säga Hej På Dig Själv. Värmen i hjärtat steg och rent av önskan av att vara 5 år igen ökade för varje steg. Jag har hamnat rakt in i en av förskolornas skogsstig med så mycket härlig rekvisita.

 

 

 

             

Åh, tänk om man fått vara ett förskolebarn och få vara en del av allt detta häftiga. 

 

På vägen hem ljöd alla möjliga härliga barnsånger och minns mina egna kids i den åldern då vi knatade runt på dessa så kända stigar. Ser verkligen fram emot att lära familjens nästa generation, dvs Rian och Hilma på roliga lekar längs våra skogsstigar. 

 

Ett, två, tre, fyr...fem och sex och sju. Ut i skogen tåga alla nu. Far går först och tummeliten sist, Tyst det är, ej rörs en enda kvist.

 

Små små fågelungar sover i sitt bo. Lilla fågelmamman får då lite ro.

 

Jag leker träd, jag leker träd, jag leker ihåligt träd

 


Herregud, hur i friden ska våra småkids hinna lära sig alla sånger som mormor/farmor vill.

Måste börja lägga upp en barnviseinlärningsplan snart...

 

   

Vandrade hemåt igen och konstaterade att rönnen är vackrare än nånsin och att smultronskörden nu gått in i tredje andningen. Mums, mums.

 

¤¤¤

 

För övrigt då?

 

Har plöjt igenom David Lagercrantz senaste bok, Mannen som sökte sin skugga. Den andra av honom skriven, men den femte i milleniumserien. Rätt spännande läsning och den föll i betydligt bättre jord än den förra (Det som inte dödar oss) som mest var en märklig läsning.I denna, den senaste boken pratas det mycket om tvillingar och då i synnerhet då spegeltvillingar, alltså enäggstvillingar som är en spegelbild av varandra, både vad gäller utseende men också en del inre organ. Klart fascinerande och vetgirigheten i mig lockade till att läsa mer. Klart intressant!

 

Som parallell-bok, eftersom det sällan eller aldrig är bara endast en bok igång har jag Storytel-lyssnat på Omgiven av idioter, en bok av beteendevetarenThomas Eriksson. Där beskriver han på ett tämligen lättsamt sätt om olikheter i kommunikation och hur olika 

beteendetyper agerar med/mot varandra. Lärorikt och intressant.

 

Ska greppa Erikssons nästa bok Omgiven av Psykopater...det ni, det blir grejer det.

Rapporterar mer efteråt...

 

 

Mortuta

 


Av Lena - 9 september 2017 22:30



      

 

Veckan som varit.


Vimsat runt mellan högt och lågt, stort och smått. 

Hade många planer på vad som skulle hinnas med, ni vet långa listan.

- Träna före jobbet - helst innan 06.00

- Göra flera sylt- och långkok

- Öva som en galning så att hela repertoaren för hösten skulle sitta helt utantill.

- En massa annat som mitt överambitiösa alter-ego skulle kunna hitta på.

 

Men inte något av detta blev det nåt av......

Istället blev det helt andra saker som kom upp i den så kallade pipe linen.



- Sytt en del små plagg till lill-Hilma

- Sytt en del större plagg till gymmet.

- Övat på andra låtar som låg nära hjärtat, kan flera nya låtar men ingen utantill

- Stickat en tröja till den lille irländaren

- Lärt en massa på jobbkurs

- Lagat nya maträtter, till exempel kålrotsbiffar...mums.

- Slappat i soffan

- Slaviskt följt Biggest loser VIP och Idol

- Slarvtränat en del...

 

Jodå, det hinns med en hel del på en vecka.... 

 

 

¤¤¤¤

 

Umeå har bjudit upp till smakfestival för fjärde året och med lite god hand med vädergudarna brukar det vara en mysig tillställning. Ni fattar...sensommarsol i ryggen, en kall öl, god mat och lite schysst musik på scenen.

Detta år bjöds det dock upp till regn, snålblåst och 10-12 grader. Sktitväder alltså.

Nåväl, en snabbsväng blev det dock.  Det gäller att gå på en sån festival tokhungrig, smakportioner och ditt och datt på småtallrikar stod som spön i backen.

       

Oväntat godast var uppstekt palt med bacon, detta trots att det bjöds mat från många håll i världen. Klämde till med rawfood-tårta och kakor som efterrätt. Mums.

   

 

¤¤¤¤


Bebisar växer så det knakar...och syns!

Hilmahjärtat har varit ute på äventyr, ja med modern som sällskap förstås och farmodern (undertecknad alltså) har inte fått möjlighet att gosa på flera veckor. Evighetslång tid.

Herregud, ungen har i stort sett lärt sig läsa och skriva på två veckor. Ja...eller åtminstone hålla upp huvudet och greppa tag i leksaker. Begåvat barn!

 

     Turligt nog ryggade den unga damen inte bakåt i skräck då vi väl möttes igen, på nåt vis verkar hon känna igen rösten och tittar stint på en med lugn i blicken. Känns skönt att veta om man nu skulle dra vinstlott och bli barnvaktstillfrågad.

 

 

¤¤¤¤

 

De första veckorna i september är mycket speciella i familjen. Två av tre kids är födda denna månad och det känns fortfarande som det hände nyss. Fattar inte riktigt att tiden gått och att det är..sorry to say, snart medelålders kvinnor som är våra döttrar. 

 

Först ut, kloka och vackra Maja. Envis och energisk..och en helt underbar mamma.

 

      


En vecka senare, kloka och vackra Linnea. Även hon envis och energisk. 

  

Skulle kunna skriva spaltmeter om dessa två och deras liv fyllt av kamp för feminism och kvinnors förbättrade möjligheter på lill-ön och deras energi att driva Spartan-gymmet framåt. Timme ut och timme in ägnar de åt att diskutera med andra om hur orättvisor ska förändras och det är ett stolt modershjärta som klappar.

 

Hurra för er brudar, fortsätt ert stora arbete!

 

                                                

 

 

Mortuta


 

 

Av Lena - 3 september 2017 17:45

 


När solen skiner....nej, vi börjar om...

När det inte regnar och/eller blåser så att huden knottrar sig, ja, då måste man verkligen passa på att göra utomhussaker. Precis en sån helg har det varit, mend ljuvlig sol och värme och det känns som de allra flesta som haft möjlighet kastas alla inomhusmåsten och hängivit sig åt the indian summer life

Så även detta hushåll.

 

    Trädgården och bärbeståndet har fått sig en duvning. Hallon finns det gott om, det har så många insta-konton vittnat om så det var väl läge att traska iväg de där 13 metrarna som var avståndet mellan buskarna och undertecknad. Det mesta äter vi upp med detsamma men lite måste väl sparas i ladorna.

Vi har dessutom rensat och grävt och kapat och tänkt och funderat. Ska det göras nån förändring tänker man mycket bättre i solsken, eller hur? Bästa att passa på!

Ska stora buske A och B flyttas på måste lilla buske C och D få ge sig av till nån annan plats och då måste sandhögen och gruset bäras bort och stubben kapas ner och...känns det igen?

Lägg där till en toktjock gräsmatta som ska hållas på en, för grannsämjans skull, hanterbar nivå. Vill ju inte att de andra runt om oss ska behöva beskåda som mest skulle beskrivas som "När som sädesfälten böja sig för vinden.."-känsla. Högt gräs alltså, fram med klipparen och kämpa igenom djungeln.

 

 

      Rönnbären hänger i klasar överallt och det borde finnas något bra att göra av detta överflöd. Satt en stund på bärplockarpallen och klurade lite på vad som skulle funka. Kanske blir lite väl mycket om man ger sig på massproduktion av armband med rönnbär trädda på gummiband? Nej, tänkte väl det. Ingen av er som skulle starta online-försäljning med det som huvudnummer?

Safta, sylta känns inte som nåt som skulle gå åt i hushållet. Gelé är väl möjligtvis det som kanske ligger närmast. Nåväl, det kändes trevligt att passa på-sitta där och filosofera.

 

          


Det finns en antal naturreservat inom en hyfsat nära radie och vi har inte varit direkt världsrekordhållare i att besöka dessa. Dags att ändra på den statistiken. En av höstens målsättningar under rubriken Trevligheter ihop är att beta av ett gäng på reservatslistan.  

Dagens fikavandring i vacker miljö blev till Hässningsberget, nån mil utanför Umeå. 

Vackert som tusan, lagom vandring om man vill vara ute ett par timmar och i solsken bedårande miljö. En tur som inbjöd till både filosofisk tystnad och trevligt småprat.

Det gäller ju att passa på, eller hur?

 

 

    För att inte maken skulle hinna trampa dessa kilometer upp och ner flera varv i väntan på att fotonörden skulle bli klar med kräla efter marken-vinklar och vackra motiv blev det endast några få motljus-karameller. Men rätt coola sådana.

Får nog ägna mig åt det mer ohämmat vid ensamvandringar istället. Jag passar väl på då...

 

     

FruKatt har, efter en ovanligt lång sommarkollovistelse kommit hem igen. Hade nästan börjat misströsta och misstänka att fosterhemsplaceringen (dvs vi huserar katten då ägarfamiljen är allergiska) upphört och allergin på något vis bara försvunnit. Beredde oss på att endast få träffa madamen på besökstid och sånt...men icket. I torsdags drog hon in igen.

Välkomstkommittén stod beredda och tog emot..

Femton sekunders svep inomhus och sen stod hon jamande vid dörren.

-Släpp ut mig, jag måste kolla av tomten och uppfarten och skogsdungen och....

 

Där satt vi på bron och tittade fånigt på kattrumpan som svassade iväg runt hörnet. Inte det minsta strykande runt benen eller uppmaning om att bli kliad eller klappad, nej då. Samma gamla FruKatt är tillbaka, regenten och drottningen med ett ego större än Gunilla Persson och Kim Jong-Un tillsammans.

 

  Vi säger ändå Välkommen hem Kissekatten!

 

¤¤¤

 

   Vi avslutade vår Passa på-helg med att sitta i solen med lite ost, kex och Prosecco. Satt som en smäck och blir väl något att minnas då septemberdagarna blir lite mindre kortärms- och altansvänliga. 

 

Vad har just du passat på att göra? 

Kapat ett träd, hoppat studsmatta, åkt båt eller kanske vägrat vara ute och sett minst en säsong av nån serie?

 

Mortuta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards