Direktlänk till inlägg 18 oktober 2018

Att hantera och ärva minnen

Av Lena - 18 oktober 2018 15:27

 


Efter att ha befunnit sig några timmar i Berlin blev vi, eller mest jag då maken varit i stan förr och redan sett en del, varse att här finns det historia att berätta. Historia från mindre goda tider....so to say

 

 

Många platser och monument som berättar och påminner oss om till exempel...

Hitlerväldet. Förtrycket och dödandet av minoriteter och massmördandet av judar. Berlinmurens uppbyggnad och fall.

 

 

Tankarna går på högvarv och känslorna är All over the place, fast på ett helt annat sätt än då prinsen myntade uttrycket. 

Tankar som sorg, förtvivlan och förfäran. 

 

Det går inte riktigt att sätta ord på vad som sker i hjärtat och maggropen då taggtråd sitter på en husvägg eller då skyltar talar om nazioffer.

 

       

 


----

 

Hur är det att leva med alla dessa minnen som dagligen visar på människans fruktansvärda dåd? Att veta att landsmän i tidigare generationer gjort detta fasansfulla med berått mod. Vilar det en kollektivt skuld över tyskarna eller? 

Bleknar minnena och blir det mindre hemskt för varje generation som passerar?

 

Antagligen är svaren väldigt olika om man skulle fråga folk på Berlins gator. Olika beroende på ålder kan man anta. De som var med under andra världskriget är ju inte så många kvar och man får väl hoppas att de berättat till yngre generationer. 

Alla dessa monument är faktiskt det som ska fortsätta upplysa oss människor och vara en byggsten i försvaret mot nya onda makter...som till viss del hävdar att detta inte hänt. 

 

 

        

      

 

En av de många monument och utställningar som påverkade mig starkt var den som heter 1933, Berlin Der weg in die diktatur, the path to dictatorship.

En utställning som visar, steg för steg, hur makten togs över av Hitler och nazistpartiet. Visar hur törstande den tyska befolkningen var på förändring och hur en samhällsstruktur bit för bit krackelerade och kom i nazisternas våld.

 

En del av utställningen belyser också hur det tyska motståndet krossades, hur motståndsmän och kvinnor (och deras familjer) dödades. En lång, lång "planka" med namnen på dem löpte längs väggen på utställningen. 

Starka känslor och många tankar...och tyvärr också reflektioner och jämförelser med vårt eget land och andra europeiska länder där nazi-vågen väller in.

 

 

  Murens existens är så tydlig i Berling trots att den är borta och riven sen snart 30 år. Centralt belägna utställningar där man kan läsa om tiden före, orsaken till och sen processen som ledde till att den slutligen revs och Berlin blev en hel stad igen. 

 

Den starkaste mur-upplevelsen för mig var då vi traskade iväg till East Side Gallery ,en bit utanför centrala stan. Där är ca 1 km mur bevarad och där konstnärer fått möjlighet att med olika uttrycksmedel visa sin syn på detta historiska monument.

 

   

   

     

 

---

 

 

Slutligen måste jag visa det som satte mest avtryck i mitt sinne. Efter att ha vandrat över Brandeburger Tor, där man nästan kunde höra Hitlers tal från balkongen ut till massorna, kom vi till en utställning/monument som gav mig en klump i magen. Ett stort område med cementboxar som symboliserar den fasanfulla judeutrotning som skett. Att gå mellan blocken, stå stilla och tänka var en stark upplevelse.

       

 

Att sen gå in i en minnespark och  besöka minneslunden som hedrar romernas offer, sitta på en bänk och fundera över detta...ja, det var mycket att ta in.

  

      

 

Blir om möjligt än mer orolig över den politiska utvecklingen som sker här hemma. 

 

 

mortuta

 

 

 

 

 

 

 

 





 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lena - Söndag 3 feb 17:03

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

Av Lena - Onsdag 2 jan 08:00


    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

Av Lena - 30 december 2018 21:38

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Av Lena - 20 december 2018 00:00

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

Av Lena - 16 december 2018 22:02

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se