Hushållet har haft kalas.

Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kommer på dessa kalas som för övrigt blivit rätt många över tid. 

Om nu läsaren tror att vi snackar en liten kom på en glögg-fest så tar ni fel. Nähä då, här går vi all in...som vanligt. Konceptkalas är väl den korrekta benämningen. Tema och uppdrag och grejs och tävlingar och pyssel och mer därtill...stojigt och högljutt ska det vara, då är vi i mål!

Årets tema var alltså Förr i tiden. För flera hundra år sedan, bara jättelängesen eller bara några år sedan. Allt som inte är nu är ju förr i tiden, om man nu ska vara bokstavspetig. Fast...onekligen blir det ju roligare om man sprätter iväg tankarna lite längre än förrförra hösten. Eller i alla fall enklare och tydligare.

Det var kul att duka och julpynta huset med temat i tankarna. Mormors gamla supertunna glas fick komma fram om dock med andan i halsen. Herregud om nån skulle ta tag i nåt av dem med för mycket kraft, skulle gå i bitar som ett sprödare tunnbröd...fast å andra sidan var det väl på tiden att de kom till användning. Vepor och bonader med korsstygn och andra snitisga sömnader, den papperstomteparad som legat bortglömd och för att inte tala om glögg utan hittepåsmaksättning, pepparkakor utan ädelost, romerska bågar och ischoklad...idel barndomssmaker och nyttjat sen gammalt.

Nu blev det ju inte direkt så att gästerna kom i vadmalsrock och julbocksmasker, ej heller i folkdräkt och stärkt skjorta. Och om man ska vara ärlig var vi lika glada för det...hade blivit både varmt och stickigt i köket eftersom vi tillbringade halva kvällen där.

Våra vänner fick, iklädda sina medhavda förkläden, laga julbordsmat utifrån råvaror som de blev tilldelade. En box med lite av varje och med uppdraget att göra något traditionellt men med en twist. Inga recept och med minst en konstig ingrediens i lådan som avsiktligt skulle ge lite huvudbry. Jag menar, hur mycket förr i tiden är till exempel granatäpplen? Inte såg jag den på mina föräldrars julbord, ett julbord som verkligen var traditionellt.

  Herregud vad vännerna joxade på. Först och främst prat och skratt, sen mer prat och prat. Planering och nån sorts struktur verkade vara av stor vikt. Därefter rördes det ihop röror, byttes råvaror mellan varandra på mer eller mindre svartabörsliknande sätt, diskuterades gamla matminnen och skalades och hackades...och på det också en liten julfrågetävling som löstes mellan varven om jultraditioner och sånger och mat och dryck och gu vet vad. Många åsikter om vad som egentligen var rätt svar.

Själva gick vi mest runt och lekte programledare i MasterChef...hur går det? vilka tekniker har ni? hur ligger ni till i tid? har ni kryddat och smakat igenom detta? hur ska ni montera det på tallrik? Många frågor men kanske inte så många vettiga svar...

Maten kom på bordet, presenterades av hemmakockarna med akuratess (hoppsan, där kom ett riktigt förr i tiden-uttryck..bara sådär). 

Konceptet kan varmt rekommenderas om man vill få sina gäster att greja på lite då man ändå träffas. Dessutom garanterar det att man får massor av god mat på bordet, bara det är ju mödan värd.

Mer matminnen delades men också andra tankar och funderingar om jul förr och nu. Det var så intressant och kul att höra var och ens minnesbilder över vad som varit viktigt över tid vad gäller julhelgen i synnerhet och december i allmänhet. Dopp i gryta och lutfisk, ris a la malta och pressyltor. Många vågdelare på en rad där. Hur skapas de egna familjetraditionerna och när och hur försvinner dem?

Många timmar vid matbordet blev det...   

Vill man då också tjorva till det ännu mer...och det vill ju gärna mortutahushållet så är det givet att pyssellådorna kommer fram, helst då lite längre fram på kvällningen. Denna gång inget undantag.

Förr i tiden-pyssel? Eeh...vad gjorde man för länge sen? Satte tändstickor på kottar eller nåt sånt? 

Våra vänner är helt underbara.

Med samma frenesi och entusiasm som med allt annat vi ber dem om kastade sig gästerna över kräpp-papper, bokmärkesänglar, glanspapper och kristyr. 

Det klipptes och kladdades och knöts och viktes och resultaten presenterades på de mest fantasifulla sätt. Smällkarameller, tomtar och flätade korgar tillverkades i värsta Ernst-stil. Domarduon, dvs maken och undertecknad hade stora bekymmer att låtsas-kora en vinnarduo. Egentligen vann ju alla...det är ju inte bara barn som vill vinna, eller hur?

---

Tack våra kära, kära vänner som delade denna kvällen med oss. Trots julstress och snuvor och allt annat som ibland kan stå ivägen så kom ni med värme och glädje. Det går inte riktigt att formulera i ord vilken betydelse ni alla har i mortuta-livet, var och en på sitt vis. 

Julpussar och julkramar i hundratal till er alla.

p.s.  nu vet ni att den svåraste låten i tipstävlingen heter En stjärna lyser så klart och att Carola sjunger

...öva på den nu.

Mortuta