Direktlänk till inlägg 20 december 2018
Konst är bra konstigt.
Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.
Somliga anser att det enda som kan få ha etiketten konst och värt att betraktas och hummas gillande över är det som passerat 100 000-kronorsprislappen och som omtalas med vördnad i de fina salongerna.
Andra vill att konst ska föreställa berg, vackra vyer eller fotoliknande ansikten, alltså sånt som går att känna igen hyfsat snabbt.
Några vill mest se det egengjorda som konstverk och ges vidare med kärlek.
Sen finns det människor som gillar det abstrakta och som inte riktigt är så tydligt, det som på någon vis ger fantasin fri lejd rakt in i hjärtat.
Först och främst bör nog påpekas att att de allra flesta av oss förmodligen tillhör en skvätt av varje kategori, åtminstone gör jag det. Ambivalent, men på ett bra sätt tycker jag, velig skulle väl nån annan beskriva det.
Variationsfylld smak kanske också är en beskrivning.
Fast...nog är min smak det med lite dominans av den sistnämnda abstrakta kategorin , det måste erkännas. Hjärta och sinnen kan rent go bananas vid åsynen av ett motiv som ingen annan ser skönheten i och ännu mindre ser vad det föreställer. Stora drag med penslar och kraftfulla färger som gör att pulsen ökar. Eller...kanske inte riktigt pulsökning men en viss tillfredsställelse kan uppstå av att gilla det man ser.
Häromdagen var det vernissage. I ett lite ruffigt källarutrymme med lågt i tak, vitkalkade väggar och stora, stora konstverk på väggarna. Fredrik Lindegren, umekonstnär tillika kulturchefen i stan, bjöd så att säga upp till dans med sina stora graffitiliknande konstverk.
Me like!
Abstrakt men samtidigt så sinnligt och tydligt, om man frågar mig...och eftersom jag nu är skribenten i den här bloggen så tycker och skriver jag så. Sprayfärg och stora drag, inget bjäfs med smådetaljer här inte.
Det konstiga är att någonstans i detta grovhuggna finns något annat. Ja, om man nu kan beskriva konst som grovhuggen. Vad vet jag, äger inte det s.k officiella konstspråket som bra...det sköter kategori ett (se texten i början) så bra själva i sin lilla bubbla.
Nåväl, var var vi? Just ja, grovhugget på nåt vis men med en finstämdhet i en del bilder. Ta till exempel den med två vuxna och ett barn. Den tycker jag känns så tydlig och detaljrik tekniken till trots. Kort sagt, fin tavla och min favorit.
Det var roligt och upp-piggande och intressant att gå runt och se på hans tavlor, lyssna på hans tankebanor och beskrivningar av tekniker som används och dessutom lite vanligt söndagspladder över ett glas julmust och ett och annat chipsblad.
Nån i familjen ansåg att det nog eventuellt kunder beredas plats för ett nyinköp medans någon annan var av åsikten att man till slut inte ser skogen för alla träd..fattar inte riktigt det där sista. Kan väl aldrig bli fel med nåt coolt på väggarna, eller vad säger ni? Dags att börja förhandla...
---
För övrigt är det väl sådär lagom råddigt och rörigt, i hemmet och överallt annars. Paket ska slås in och en och annan julskinekmacka ska intas. Kan med fördel göras samtidigt och i sällskap med en god dryck om tillfället passar.
Lilla hjärtegullet Hilma måste kramas och gosas med utav bara tusan denna veckan eftersom det sedan dröjer flera, flera dagar innan tillfälle ges igen.
Sen är visst dagarna fyllda av en del vanligt jobb också...har jag hört.
Off we go
Mortuta
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|