Dags för en tour/turné/resa med dessa kära vänner i Kammarkören Sångkraft.

Belgien och Frankrike väntade på oss för en vecka fylld av konserter.

 

Ny packning fylld av vita konsertdressen, svarta konsertdressen, reservkläderna, sakrala konsertens nothög, profana dito och så lite av varje-noter och dessutom ett större gäng skor så att man inte skulle stå där med allt för skavsårsplåstersdekorerade fötter (vilket skulle visa sig vara något som rätt många tänkt på, jojo...). 

Är det varmt eller svalt dit vi ska? Jacka eller sol-linne?

Onekligen rätt väsentliga frågor att ta snabba beslut på eftersom denna förberedelse pågick samtidigt som det skulle pussas på bebisen några extra varv. Sista dagen på länge, länge.

Kom då ändå iväg, som brukligt med en onödigt tung väska. Bra-att-ha-grejer ska dock inte föraktas...så länge man inte behöver betala extra avgift i alla fall.

 

¤¤¤¤

 

Sen följde då Bryssel med konsert, Peronne med konsert, Paris med tre konserter. I kyrkor och  katedaler, på studenthemsterass och borggårdsscen. Både vana och ovana miljöer, men häftiga erfarenheter som gav fantastiska musikaliska tillfällen.

 

Det var oerhört många stunder där vi svettades kopiöst på scenen, förundrades över vacker akustik (och ljuvlig klang som vi själva stod för, så det så) och gladdes med publiken då de njöt av musiken tillsammans med oss. Kvällar och dagar med mat och prat och vin och sång och promenerande. Här och där mer sjungande där det inte kanske alltid var väntat och förberett. vi upplevde en katedralkonsert där vi alla vi fick jobba hårt för att trycka upp hakorna i normalhöjd eftersom det förmodligen var den största lokal vi sjungit i. Mäktigt känns lite futtigt som ord i sammanhanget.

 

¤¤¤¤

 

Som vanligt,då nya miljöer besöks fladdrar ideérna och tankarna lätt iväg, särskilt då kameran finns med som följeslagare. Även så denna gång. De där vanliga bilderna på mina vänner som sjunger, skrattar, äter och flanerar..ja, dom finns givetvis också men de sparar jag för mig själv. 

För dig bloggläsare vill jag visa några andra vinklar från de två städerna Bryssel och Paris. 

 

     

       

 

En av mina vänner har näsa för loppmarknader, om man nu kan uttrycka det så. Hon kollar i förväg upp om det finns några bra dit vi ska, läser på om kvalité och beger sig med fördel dit på besök. Milde tid, så mycket grejer...här kan man prata om att inte se skogen för alla träd...ni fattar? På ett torg i en stadsdel i centrala Bryssel, då man rundar ett hörn dök det upp. Alltihop. För min del räckte det med att vandra runt i utkanterna med kameran, förundras och sen hänga på ett närliggande café. I väntan på fyndande kamrater. 

En upplevelse, helt klart.

 

       

     

 

Då någon säger väggmålningar/gatukonst blir det i min hjärna rätt ofta jämställt med mindre lyckad graffiti eller rent ut sagt kludd och klotter. Efter att ha vandrat runt i Bryssel så fick jag verkligen orsak till att ändra mig. En innerstad fylld av konstverk av skilda slag, på väggar, tunnlar och murar. Så häftigt. Så vackert. Så berikande för oss som får betrakta. Helt gratis!

Hade kunnat visa många fler bilder men nån måtta får det ju vara, eller hur?

 

¤¤¤¤

 

    Vad vallfärdar turister då till i denna stad? Ja, förutom då en hoper myndighetsbyggnader i betong och ett större antal supervackra träbyggnader och ett vackert Grand Place är det väl denna lilla "pinkepojke" som lockar skarorna till sig. Denna dag var det någon muntergök som klätt på grabben och försett honom med en flagga för att jubilera nåt.

För de som inte kunde se sig mätta på honom på ort och ställe fanns det sen en rejäl mängd chokladaffärer med gossen i större eller mindre version, i glada färger eller så bara rent i choklad.  

Vad mer då? jo, pommes frites är visst något som är extremt gott då det tillagas i detta land. Det serverades därför rejäla grova potatispinnar till i stort sett allt. Med fördel tillsammans med en rejäl klick majonnäs. Jo, man tackar. Smaskigt, åtminstone första gången....

Pommes frites i en något onödig mängd råkade jag på även under dagarna i Paris.

Lite enahanda men ofta på eget initiativ, det är då säkert. Väljer man moules frites flera dagar på rad, ni vet vitlök/tomat/gräddkokta musslor med en strut av frites som tillbehör...ja, då får man stå sitt kast. 

 

¤¤¤

 

Vad fastnade då på min lins i Paris?

De stunder som inte ägnades åt musik.

 

Människor i mängder...

 

     

Montmartre med gatumusikanter ( mannen på bilden hade en fantastiskt vacker röst som fick mig att fastna då, mitt i myllret av folk) och så konstnärer av allehanda slag som trängdes med ett penseldrags mellanrum.

 

 

 

 

               

På nåt vis snöade tanken under stundom in på frisyrer. hm, är det månne drömmen om ett långt vackert hår som kan sättas upp i konstfulla frisyrer som kommer fram? Ja, vem vet....

 

¤¤¤

 

Så här långt hängde mina flanerande kamrater med utan att ifrågasätta vad jag betraktade/fotograferade (vad jag hörde i alla fall)...men, nu är det väl bäst att lyfta på skynket och avslöja min egentliga fotoplan dessa dagar. Min fotoidé som på något vis skiljde agnarna från vetet, vad gäller promenadsällskapsuppmuntran alltså.

 

Stolar.

Allt sedan jag av en slump ramlade över ett instagramkonto som heter Sadchairs har bilder på stolar fascinerat mig. På insta-kontot kan man se övergivna stolar i sorgliga miljöer. Helt knäppt i era ögon men fängslande för mig. Ja,ja...det går säkert att diagnostisera/söka vård för...men jag gillar det. 

Stolar är fascinerande att fotografera.

Helst ska de stå på oväntade ställen, lite kanstötta och övergivna...men även de coola, färgglada och läckra exemplaren lockar mig. Såna som kan tänkas följa med hem nån gång. 

Sådärja, nu är det sagt.

Puh.

Ute ur fotogarderoben...varsågod, stolar från Paris. som vanligt ett axplock...

 

                 

Några andra finns redan i fotoblocket från loppisen---ja,det förklarar alltså varför de finns där. Såärdet!

 

¤¤¤

 

   

Sacre coeur får stå som representanter för momunent man ska ha passerat förbi på något vis, även andra och tredje varvet som turist. Alltså traskade vi under Eiffeltornet och Triumfbågen och längs med Seine...så då var det gjort. Häftigt!

 

 

 

 

 

           

 

 

 

¤¤¤

 

 

 

 

Avslutningsvis...de musikaliska stunderna var många...stora och små. Men, att få

 

 

sjunga i denna rymd och miljö slår det mesta. 

 

 

         

 

 

Med det i starkt minne vände vi flygplansnosen norrut igen och en välbehövlig 

 

 

körsångarvila under nån månad eller så. Under hästen väntar nya utmaningar med 

 

 

skivinspelning och konsert och gu´ vet vad.

 

 

 

 

Min väska vändes upp och ner för ompackning och akuttvätt för att beredas för 

 

 

en resa till Italien...

 

 

Mer om det om några dagar

 

 

 

 

 

 

 

 

Mortuta

 

 

 

 

Herregud, den senaste månaden har "besöken" i hemmavrån varit enkla att räkna på ena handens fingrar. Nån stund här och där för att byta packning i resväskan/betala räkningar och vattna runt i trädgården men knappt några timmar för vanligt hängmatteslappande...om nu det funnits någon sådan att slänga sig i.

 

Vad har då föranlett denna flykt från hemmet?

 

Först och främst en efterlängtad klanvecka ute på ön..ja,ja, det var helt underbart att få ha alla tre kidsen med respektive hos oss men höjdaren på veckan var givetvis alla timmar vi fick umgås med klanens färsking, Rian 6 månader. 

    Alla talanger vad gäller roande av bebis fick dammas av (hm, låter som om det var 50 år sen våra tre var i den ålder...), 

insåg rätt snabbt att handlaget sitter där tämligen direkt. Vilket kanske gjorde att gossens föräldrar kunde med lugn puls lämna honom i vår vård lite nu och då.

Han både åt,sov och skrattade gott i vårt sällskap.

Bättre betyg kan man väl inte få, eller? 

 

¤¤¤¤

 

     

     

Dagarna på Skäret var som vanligt helt underbara. En av våra irländare, Killian, var i Sverige/norrland för första gången under sommartid. Förväntningarna på den aldrig mörknande natten var rätt höga, kan man säga. Kan ha varit att några i familjen snackat upp det till höga nivåer....Vilken evinnerlig tur att vi då kunde bege oss ut på fotosession under midsommarnatten och fånga några magiska stunder. Det är faktiskt rätt bra att betrakta detta med nya ögon, via en nykomlings lins. Attans så vackert det var. Lite spökligt och mystiskt, tyst och stilla...en liten älva kunde med fördel ha kommit dansande i vattenbrynet och jag hade förmodligen bara nickat och njutit vidare. 

 

¤¤¤¤

 

       

 

En av önskemålen för maltes-gänget var att få ge sig ut på fiskafänge under midsommarhelgen. Maken tog på sig ledarkepsen och ledde iväg gänget till ett bra ställe där kastspöna kunde få vina hej vilt. Idylliskt, så hjärtat nästan smälter.

   

Lyckan, eller rättare sagt den skräckblandade förtjusningen " Ahhh, pappa kom och hjälp mig", var fullkomlig då Linnéa fångade den enda gäddan för dagen. Fadern kom till undsättning och storfiskarn kunde nöjd fortsätta svinga spöet.

    Den riktiga fiskeupplevelsen var dock då hela gänget begav sig  ut med båt för att lägga nät. Allt under vägledning av kaptenen i huset. Precis som det varit alla andra somrar som kidsen hängt på Skäret, hela uppväxten. Richard vid rodret och de andra lade ut och tog in nät med fångst. 

Ännu mer idyll.

 

¤¤¤

 

   

Dagar på ön är lugn och ro, umgänge med varandra i den stora familjen...inte bara den inre klanen. 

     

Korta och långa samtal, mat och dryck, spel och tävlingar av de mest udda slag. 

Med andra ord idyll.

 

Glada och nöjda begav sig klanen till fastlandet igen, umgicks hysteriskt intensivt även de följande dagarna innan det vara dags för i stort sett alla att ge sig av åt olika håll. 

 

Min väska packades för en resa till Belgien och Frankrike med Sångkraft. En hoper konserter väntade...

 

Mer om det imorgon

 

 

 Mortuta

 

 

 

 

Ja, det ordet är det förmodligen en hel del människor som utropar idag.

Alla som äntligen får klä av sig vindjackorna och i shorts och linne tillbringa tid i trädgård, solstolar eller vid cafébord. Det verkar som om en stor del av landet har fått det man längtar och trängtat efter. Livskraften återuppstår på nåt vis rätt tydligt.

Knopparna på trädgårdens äppel- och körsbärsträd dök helt plöstligt upp. Det blir nog frukt i år också och en grön och fin gräsmatta att skutta runt på.

   

 

Äntligen säger nog också de ingefär 300 paren som idag samlats på Skansen för att slå till med giftermål. En fin plats och en fin grej att göra, kan man väl sammanfatta det med. Kanske lite risk för att tappa bort sina bröllopsgäster men...det är väl sånt man får ta.

 

 

 

Äntligen säger med all säkerhet prinsparet som gifter sig i Slottskyrkan idag. Preics som väldigt många andra följs cermonin via teven över en kopp kaffe. Kollar in vackra kläder och tiaror och glada och förväntansfulla gäster. Men tittar mest på den vackra Sofia och ja..han ser rätt okej ut han Carl Philip också. Gillar att de blandar svensk musiktradition med gaelisk folkmusik, lite gospel med Samuel Ljungbladh och modern listmusik i form av Coldplays Fix you..och så den svenska versionen av Umbrella. Fräscht. Och tänk vilken underbar känsla för brudparet att tokleende gå neråt kyrkgången med klappande, smådansande gäster. Kan ju inte bli bättre....högtidligheten blandades med livsglädje och kärlek så in i bängen.      

 

 

¤¤¤¤

 

Lördagspromenaden gick till en fårhage en bit bort. Hade nån idé om att kunna stå vid stängslet och fånga några bilder men fårfamiljen hade slagit läger en bra bit och då var det bara att ge sig in i hagen. Hopp och skutt över fårlortar.

 

 

De låg stilla vid åkanten och betraktade tillvaron sådär som bara får kan, vilade och tuggade stillsamt. Ingen skulle bry sig nämnvärt om mig som kom där med kameran i högsta hugg. Trodde jag...men icke det.

 

 

     

 

Stormamma-bestämmar-fåret klev raskt upp, mötte mig med bestämda steg och tveksam blick på stigen. Nosade på mig under tio-femton sekunder och släppte därefter upp vägen. Jag fick på nåt vis tillstånd att hänga med den ett tag. Fler kom för att nosa på mig och nån försökte ( på fårs vis) nappa tag i ryggsäckens rem för en tugga så det var bara att hålla i grejerna. Tog en hoper bilder, kunde inte riktigt bestämma vilka som var bäst...så ni får onödigt många att titta.

 

           

 

Det var kul att vara nära och känna fårmulen(?) nosen(?),,,vad det nu heter,  mot handen. De små lammen var extra nyfikna men där sa tackan stopp, de fick inte gå för nära mig. Vi fick beundra och betrakta varandra på avstånd.

 

¤¤¤¤

 

 

 

Avslutar med en väggtext som passerades för några dagar sen.

Sant! 

 

 

Mortuta

 

Som ett brev på posten, som det brukar heta ( åtminstone på den tiden då postlådan fylldes med handskrivna kuvert) kom skolavslutningsdagen även detta år. Ja, flera dagar faktiskt. Studenterna erövrade staden under tisdagen och onsdagen var vikt för grundskolans små och stora ungar. 

Lika högtidligt som vanligt, lika finklädda och sommarsjungande som vanligt och definitivt lika kallt och blåsigt som det oftast är. Kan ha varit lite av ett rekordår i år vad gäller antalet täckjackor och blåfrusna knän. Charmigt men kyligt.

 

 

 

     

På en promenad genom stan under kvällen kunde man se en del spill och spår efter gårdagens firande. Fortfarande med en viss guldkant men rätt nära till att blekna till vardagsskräp igen. Men så är det väl ofta sådär några dagar efter en riktigt rolig fest, eller? 

 

¤¤¤¤

 

Nån sort sommarvärme, typ...kom på besök under denna kväll. Klev på tåget iklädd fleece och soft shell och klev av tåget en kvart senare med jackan nerpackad och solglasögon på. Så skönt att veta att vädermakterna inte glömt oss helt. Stora förväntningar på morgondagen, jajamen.

 

Det faktum att malteskolonin kommer till Sverige för midsommarfirande gör att vi alla snart börjar utföra alla sorters väderdanser och liknande för att locka fram sol och värme. Så ser ni några tok som hojtar besvärjelser eller dansar magiska danser på en villaträdgård...ta det lugnt, det är bara mortuta med sällskap som jobbar på.

 

 

Nu ska jag då jobba på att försöka sova trots ett evigt ljust hus. Är lite svårare än vanligt. Får väl dra nåt gammalt över mig....brukar ju fungera i andra sammanhang.

 

God natt

Mortuta

 

 

 

Om jag kunde välja så skulle jag, precis som en lagom lat katt i min närhet slänga mig golvet och rulla runt lite lojt efter varje middag. Sträcka ut på gräsmattan och kisa mot solen, gäspa stort och sen sova en stund mot husväggen i skydd för väder och vind. Om jag kunde välja...

 

 

 

Javisst kan jag välja att göra så men nånting håller mig tillbaka.

Kan vara den kalla och torvliknande gräsmattan eller det faktum att FruKatt förmodligen skulle parkera tämligen nära och sen intensivt stirra med en blick vars budskap inte skulle gå att missta sig på.  

"Idiot, kliv upp, man får ju skämmas för dig, du är en tvåbenting, skärp dig"

 

Så, det blev inget av. Räckte med att kattskrället låg ivägen på köksgolvet och hindrade framfarten, vi andra fick ta tag i kvällssysslorna istället.

 

¤¤¤¤

Men alltså, om man tänker efter...

Finns det annat som skulle kunna rymmas i påstående om jag kunde välja, tro? Eller är det så att man egentligen inte behöver fundera så mycket över om huruvida man måste välja det ena eller det andra?

t.ex

Välja bort myssemestern till förmån för några dagar på vift i okända miljöer. 

Välja långpromenerandet istället för chokladbiten.

Välja en tegelstensroman och rata chic lit-boken.

Välja bort samhällsdebattprogrammet för en hollywoodfru.

 

Knepiga lägen, eller....?

Känslan blir mer och mer att man inte behöver välja, det är okej att göra motsägelsefulla val utan att behöva flagga med förklaringar och ursäkter.

Kan ha med stigande ålder eller så är det visdomen eller kanske rent av ett mer avslappnat förhållande till sig själv. Skönt är det i alla fall.

 

Ska nog ha detta som en tanketråd och ambition under sommaren. Givetvis så låter jag er få veta vad som valdes in eller bort.

 

 

¤¤¤¤

 

Annars då?

Jotack, det rullar på....eller rusar iväg i speedfart utan att man har access till att dra i bromsen .  Jobbet är precis i sin slutspurt inför sommarsemestrar och lov, igenkänningsfaktorn är hög vad gäller sjukt mycket att göra-momenten och man borde kunna mentalt ställa in sig på det och då kunna hushålla med energi bättre. Men icke det, det är varje år som om man aldrig varit med om det här. Lika häpen över fenomenet varje år och precis lika överraskande trött som tusan.

Tur att de musikaliska stunderna kommer med jämna mellanrum. Tycker synd om de i min närhet som inte har en sån källa att tanka ur.

 

De får verkligen tänka på att välja bort nåt jobbigt och välja till nåt som ger glädje.

 

¤¤¤¤

 

Avslutar med ett HEJA till de svenska damerna som spelar sin första gruppspelsmatch ikväll mot Nigeria. I skrivande stund står det 2-0 till Sverige, må det hålla hela vägen fram.

 

Slutsvamlat för ikväll, vi hörs...

 

Mortuta

 

Önskar verkligen att denna dag skulle bjuda på varm sol och ljumma vindar. Så att  vi alla skulle kunna gå man ur huse och vimpelvifta och tjoa nationaldagen till ära. Jo, pyttsan. Spöregn och snålblåst....precis som väntat. Kan låta pessimistiskt och surtants-aktigt men tyvärr också realistiskt. Men, men...det finns ju som bekant inte nåt riktigt dåligt väder, bara extremt dåliga kläder. Så var fallet igår.

 

 

 

Fredagsfriheten kändes rätt rejält i kroppen på eftermiddagen och då jobbet var avklarat, promenaden i sedvanligt spöregn gjord och solen sen tittade fram. Ja, då var hjärtat och sinnet i princip redan på väg på fototur till havet. Det gällde bara att få med kroppen och utrustningen på banan. Gick snabbt och enkelt. Och det är där det går lite snett faktiskt. Snabbt i betydelsen rycka tag i kameran och gå ut igen, enkelt i betydelsen av att (eftersom det var riktigt tokvarmt mot husväggen) ta på smågympaskorna och sen vara på språng till skogs. 

Fortfarande är det fullt möjligt att lyckas bra med målbilden, dvs att gå i vacker skogsmiljö och fota små vackra vår-detaljer i närbild. 

 

 

 

Iväg med lyckliga skutt. Ut på välbekanta stigar. Vackra motiv i motljus blandat med dofter och ljud. Lugna puckar alltså. 

Sen kommer idén i huvudet "kanske det är finare på området mellan stigarna och havet?". Förnuftet glömmer helt bort att vi har just lämnat den regnigaste maj månad på 30-40 år och ivrigt stegar jag iväg för att skapa nya stigar...so to say.

Inom loppet av 3 minuter hade jag gått ner mig i första surmyrområdet. Klafs, klafs. Smågympaskorna byter mer och mer skepnad till wettexduks-känsla och det var en evig tur att det fanns en hel del vackert att titta på. Eller tur och tur....hade det funnits mindre att se på kanske klafsandet i vatten upp till fotknölarna blivit betydligt kortare i tid. Men icke det. 

 

 

 

Naturen bjöd upp till en vacker stund och det var bara att gå vidare, parera pölar och diken på bästa sätt och se mer möjligheter än hinder. Med blöta skor som förmodligen aldrig återgår till normalläge igen....  

 

 

             

 

¤¤¤¤¤¤

 

Avslutar med stolen på stranden. Den står där och borde helt klart finnas någon annan stans, känner rent av igen modellen...men nu kanske den fyller sitt syfte på ett annat vis. Vem vet när tröttheten slår till och en stol är det man längtar efter mest? Kanske på en strand i Norrland?

 

Svartvit bild gav mer dramatik och en historia runt den övergivna skolstolen....

 

       Funkar i färg också....

 

¤¤¤¤¤

 

Fira nu vårt gemensamt hörn i världen, på ditt allra bästa sätt.

Stort och högljutt eller soft och subtilt. De stolta goda krafterna ska råda alla dagar men i synnerhet denna nationaldag.

Ett par rader av Du gamla du fria kanske ska sjungas under kvällen, middagsgästerna brukar vara sugna på musikaliska äventyr. Var beredda!

 

 

Sänder slutligen ett riktigt stort och varmt och välsjunget GRATTIS till min soprankompis J som gifte sig igår. Hurra för er båda!

 

 

Mortuta          

 

 

 

Efter att ha fyllt livet och tillvaron med allt annat än skrivande och "tangenttänkande" är det dags igen. Hej på er, ni som ännu en gång hittat in till mig. Den så kallade våren passerar förbi utan att man känner nån större längtan efter handbromsen. Plaskblött och kallt som en sämre höstdag, så in i bängen trist har det varit...för oss alla, oavsett var man bor i landet, verkar det som.

Det enda positiva är väl att det inte varit brist på samtalsämnen över fikabord och charkdiskar, vid busskurer och bardiskar. Vädrets eländesväxlingar måste ha fyllt samtalstid som borde kunna fylla många telebolags abbonemang, bara sådär.

Plus och minus alltså....

 

Maj är, som vanligt bör man väl tillägga en månad av musikaliska möten. Stora barbershopkören glittrade järnet i Karlstad, sjöng skjortan av både en entusiastisk publik men också de internationella domarna. Fjärdeplats i en stenhård konkurrens, tackar...tackar.

Vackra klanger staplades på hög och levererades för en njutande publik i söndags. Sångkraft stod i nya tjusiga kläder och fick det franska uttalet att låta riktigt naturligt och inte alls så "sluddrigt" som det känns ibland då man övar. Kan bara konstatera att det är ett klurigt språk...även med några års studier. All beundran till de i kören som lärt sig från scratch. 

 

Nu laddar vi för turné till Belgien och Frankrike. Hm...mycket franska blir det....

 

¤¤¤¤¤

 

 

 

En ny kamera har flyttat in i hushållet, en annan får ett nytt hem och favoriten, den röda fina fantastiska favoriten är nu tillslut skrotad...

Nykomligen känns bra redan efter de första bilderna. Anar att det blir en del naturvandringar igen...lördag, kom fort.

 

   

 

Fortsätter om nån dag med mer sorterade tankar om sånt som berör eller rör om i huvudet. Släng in nån kommentar om vad du funderar på just nu....

 

Mortuta  

     Somliga stunder är det svårt att få den där totala koncentrationen på det man läser.  Tillfällen då bokstäverna verkligen lever sitt eget liv och man ibland rent av läser ut helt andra saker än det författaren tänkt sig.Det är som om hjärnan redan i förväg bestämt sig för något annat än vad det i verkligheten är. 

Den senaste boken som varit på tapeten har varit Mikaela Bleys debutroman Lycke, en jättesorglig historia om ett olyckligt forsvunnet barn och en hoper föräldrar med egon så stora att de knappt ryms i en ICAMaxi-påse.... 

Bra läsning utan större hinder vare sig vad gäller språk eller story line...men lika fullt så har jag varit tvungen att ta om en del partier...har ibland hittat på en del mer som då skapar förvirring i läsarhjärnan då det inte dyker upp nån lösning längre fram. Hittepåivern har varit lite för stor och jag har fyllt på med egna parallellhistorier...mer som utfyllnad alltså. 

Är det så att fantasiflödet är i behov av egna forum? Hm, vem vet.

 

  Måste kanske bli mer koncentrerad då det ska läsas, åtminstone nåt viktigt Så som det var förut....förr i tiden, typ? Hu, så ålderstiget det där lät.....

 

¤¤¤¤¤

 

Det är långhelg, kristihim-helgen alltså. Tack gode gud/kyrkan för det! Bör väl tillägga att det är sällan eller rent av aldrig som såna tack framförs eftersom åsikten är att det är människor som hittar på det mesta som finns...inte nån gud. Men här är väl åtminstone kyrkan rätt hårt inblandad...och så nykterhetsrörelsen förstås eftersom det är folknykterhetens dag.

En ledig röd torsdag , en klämfredag som kanske arbetats in på nå vis och så vips...där har vi en fyrdagarsledighet...bara så där! 

Sovmorgon och hemmapyssel och kattklapparstunder. Tack!

 

    FruKatt betraktar oss då vi grejar på. Hon rör inte fena i onödan då solen äntligen värmer gott. Kan bara konstatera att katter är ruskigt bra på att leva i nuet.

 

      Fåren är utsläppta för säsongen och det är verkligen ett konkret och härligt vårtecken. De är nyklippta, läs avskalade, nyförlösta och ruskigt hungriga. Tuggar och tuggar, bryr sig inte ett smack om att förbipasserande vill fota. Lammen är något mer sociala och tittar åtminstone upp ibland, mellan tuvorna.

 

  Kläderna kan torka ute...äntligen. Efter veckor av regn och snögloppvarning och så några få glimtar av värme..och så regn igen verkar det vara möjligt att använda torkvindan. Det är något speciellt att för första gången för våren sticka näsan i en utehängd torrtvätt. Friskt och krispigt på nåt vis. 

 

 

Nu kristihimmar vi vidare med lite hockey och en och annan grillad köttbit. Packar väskan för en riktigt spännande helg med NM i Barbershop, Karlstad invaderas av minst 1000 superskickliga sångerskor som ska göra upp om ära och poäng men mest få sjunga riktigt bra för en entusiastisk publik. 

 

  Inser att barbershopleendet började övas på redan i unga år. Så...det är väl då bara att använda samma förmåga igen.....

 

Mortuta