Dag 18

Det är sjukt mörkt nu.

Herregud, som att vakna i en säck och bege sig till jobbet i den känslan.

Få loss en liten mental reva och skönja ljuset en stund mitt på dagen.

Traska hem i samma obestämbara elände.

Virra runt i skogen i mörker och med en blinkande led-lampehund som enda hjälp. Kura ihop inne med ljusen som skrämmer mörkret på flykten litegrann.

Och så håller det på varje dag fram till den 21 december då det vänder. Fast just nu tvivlar jag att det nånsin blir ljust. Det stormar, regnar och är isigt och då känns mörkret om möjligt ännu tätare. Hoppet står till att temperaturen sjunker och snön kommer, då vänder humöret uppåt igen. Jag lovar att det blir så.

¤¤¤¤

Tillbaka till jobbet igen, visserligen med en rejäl påse snuvepiller och spray som packning...men ändå hyfsat på hugget. Rejäla högar med arbeten och mail i galen mängd. Man blir då inte utan arbetsuppgifter i första taget..så sant, så sant.

Luciaförberedelserna går in på upploppet och ungar i alla åldrar sjunger kända sånger lite här och var. Nu och då kommer frågan till mig om det finns saknad över att inte sköta den uppgiften längre. Nej, inte saknar jag själva lussetågens praktiska fixande och jagande av tider för övande och annat. Det som definitivt kan vara på sakna-kontot är nog höstens alla timmars sjungande,övande och dirigerande med barn-och flickkör som då under Luciadagarna utmynnade i dessa fantastiska ungdomars musikaliska framsteg. Känslan av att gneta med stämmor och en månghövdad kör som i september inte klingat så vackert men då målet är nått sjunger helt ljuvligt vackert. Att få vara en del i en musikalisk process hos barn och ungdomar, njuta tillsammans av deras självförtroendeboost och stolthet. Det kan jag verkligen sakna.

¤¤¤¤

Nej.....nu kryper jag ner under filten en stund och väntar ut mörkret. Eller...kanske inte riktigt så länge. Åtminstone fram till sängdags.

Mortuta

dag 17

Nästan oavsett hur mycket julförberedelser man rent generellt ägnar sig åt finns nog en del smaskens i var mans hushåll. Dagligvaruhandeln öser på med pyramider av askar och boxar, påsar och lådor. Allt fyllt med gamla klassiker som Alladin och Twist men också en del nytillkomna godisgäster. Och med nytillkommet menas nog i detta sammanhang sånt som inte funnit med de senaste 25 åren alltså.

Förmodligen är det också rätt svårt för nya smaker att slå in sig på marknaden, åtminstone hos julgodisens stockkonservativa knäckfantomer.

¤¤¤¤

Matlagningsprogram står på favvolistan av tv-program och då både tävlings- och instruktionsdito. Njuter av att se hur skickliga yrkesmän och kvinnor jobbar och tror mig få en del tips och ideér. En av dessa som sällan missas (tackar för att man kan se programmen när man vill) är fyrans Dessertmästarna. Tävlingsprogrammet där proffsiga konditorer tävlar och visar sina enorma kunskaper vad gäller tårtor, bröd och diverse annat smaskens. Jag kanske inte blir sugen på att svänga ihop en ganasche eller trevåningstårta efter att ha sett dem agera, snarare lägga alla bakgrejer i köket i en påse och gömma det långt in i förrådet. Allt man gör blir en misch masch jämfört med vad man ser produceras.

Men alltså, jag är ju definitivt inte någon yrkeskonditor...snarare en ruskigt tafflig Mr Bean-typ med mjöl i håret och chokladsmet på golvet. Kan intygas av familjen som genom åren fått tugga igenom en hel del mindre delikata saker. Fast, ibland glimtar det till och blir något riktigt gott på faten.

Åter till Dessertmästarna. Ser på semifinalen just nu och det är praliner som utmaning. Herregud så läckra små chokladkluttar de producerade. Smaksatta med granris, vallmo, öl, citron och en massa annat. Otippade kombinationer, minst sagt.

Börjar funderar på en topplista på godsaker/fikabröd som hör hemma i vårt hushåll i juletid. Kunde inte enas med mig själv om en ordning så det får bli lite random...

  Saffransbröd, gärna med nån härlig fyllning. Bullarna på bilden är med vaniljsmör och har haft en strykande åtgång. Om tiden räcker den närmsta veckan blir det en variant med vit choklad som lär vara himmelsk.

  Saffransskorpor, är nog faktiskt lite godare än bullare och framförallt lagom stora. Ska sno ihop lite mer och stoppa med i packningen till malteserna.

  Kola av nåt slag, fudge eller nåt liknande. Smaksatt med kanske salt? hallon? lakrits? nån nöt?

  Radiokaka. Ja, ni vet den där med mariekex, choklad och så kokosfett. Helt galet mastigt och man kan bara äta en liten bit och sen är man nöjd för hela december. Men detta kan jag inte vara utan. Mamma Birgit gjorde iskaka varje jul och den traditionen kom säkerligen från hennes eller min fars familj och nu förvaltar vi, mina systrar och jag den seden. Tveksamt om nån av våra barn gillar den...men den finns där på fikabordet.

Ja, sen så har vi förstås knäcken och peppisarna och hallongrottor och kletiga praliner. Givna på listan alltså. Som nykomling är den engelska fruktkakan, ju kletigare och mastigare desto bättre. Gärna flamberad med en skvätt konjak eller liknande. Gott? Tveksamt...men det är en liten flirt med våra irländare.

Vad har du på din lista?

Berätta för mig och mina läsare. Ni börjar ju vara en rejäl hop nuförtiden och det är så himla kul att ni vill följa  mig.

¤¤¤¤¤¤

Vad mer idag?

Bebisen förstås.

Ägnar många stunder åt att titta på bilder som med jämna mellanrum ramlar in i inboxen under dagen. Lille Rian är så bedårande, som alla nyfödda är förstås. Men...han är nog den allra finaste av dem alla. Vore väl märkligt om gossens mormor inte tycker det, eller hur? Modern mår efter omständigheterna bra, fadern är utmattad och bebben sover och äter.

För er som funderar över hans namn så är Rian ett irländskt namn och det är ju logiskt med en far från Dublin. Det blir spännande att se om det blir något svenskt andranamn, eller kanske finskt eller så blir det nåt helt annat. De nyblivna föräldrarna verkar inte vara speciellt tyngda av traditioner, de gör som de vill.

Vi kommer att gilla de namn som det blir, helt klart!  

¤¤¤¤

Ligisten Hosta vägra flytta hemifrån, kan man ta hjälp av nån instans snart tro? 

Försöker packa påsarna åt slyngeln, ställa ut dem på bron och tala tydligt om mental navelsträngsklippning och sånt.....men vinken fattas inte. Ska man måsta följa med till nästa boende (alltså smitta ner nån, för stunden frisk person) för att det ska bli nån ordning?

Mortuta

Kan för övrigt berätta att BruneBror är på väg mot sitt gamla jag, detta med hjälp av antiinflam-kuren och så nyponmjölet i maten. Piggare blick, snabbare i skogen men framförallt inte lika loj och stillsam inomhus. Nu markerar han tydligt ogillandet då sjuklingen i huset inte orkar rasta mer än på tomten vilket inte var för en vecka sen. Det finns hopp för SnabbeVille, tack för det.

Dag 16

8 december 2014

Ett datum som för vår innersta familjeklan är en viktig milstolpe.

Den allra första bebisen i nästa generation är född idag och morföräldrar, syskon och sambos är lite mer larviga än vanligt. Det spiller givetvis också över på gudmödrar, kusiner och mostrar som en viktig händelse och alla goda vänner och arbetskamrater skickar grattishälsningarna som haglar över Europa till den lilla familjen via alla sorters sociala medier.

Det är ett annorlunda perspektiv, det här med ett barns födelse som man inte är närmast ansvarig för men väldigt skyldig till ändå. För det är ju ett faktum, utan makens och min insats 1983 då Maja föddes....ja, då hade det minsann inte blivit nån liten Rian idag.

Sådetså...

Känslorna är definitivt All over the place som nån prins sa för några år sen. Lite mer gråtmild än vanligt (ja, mina kära barn...det går att vara det) och ett litet hjärteskutt varje gång bilder på bebisen dyker upp. Vill vara där och lukta på, hålla i och krama om alla tre inblandade. Men, som den nyblivna modern nyss skrev till mig "det kommer att finnas kvar både mys och bebislukt tills dess du kommer". Två veckor ska man väl kunna hålla sig, tro?

¤¤¤¤¤

Konserthelgen blev en formidabel succé med både nöjda aktörer och publik. Gissar att alla inblandade sov tidigt och gott i går natt. Avsvimmade, typ. Vet att en del av körkollegorna skulle bara packa om väskorna och ge sig iväg på långa tjänsteresor och tunga arbetsuppdrag direkt ridån gått ner, där kan man snacka om omställning. Lycka till kära Flingor!

Min förkylning ska nu vårdas på ett mer sansat sätt och inte stressas upp ur sjuksängen med piller, droppar och drycker som stödben. Man kanske nu kan få snora och hosta i lugn och ro, utan att ha sjukt (ha dåligt skämt, jag vet) dåligt samvete mot alla andra i kören som är på topp och kan leverera. Alla de andra som förtjänar mer uppmärksamhet för sin musikaliska skicklighet och inte nån som kraxar på. Gillar absolut inte att få en drama queen-roll.

Nu ska jag ta en extra dos av nåt som är verkningsfullt, krypa ner i sängen igen och drömma om en liten 2,7 kg:s pojke med brunrött hår och den mest underbara uppsynen som någonsin skådats.

Och så ska ska jag göra ett tillägg i mitt CV, titeln GrandMa/Mormor

Mortuta

Halvtid i 30dagarsmaraton. Pust, står uppe på krönet och vilar lite nu, kikar både bakåt och framåt. Det är lite intressant att reflektera över vilken process ett skrivar-krav sätter igång. När som helst över dygnet, nästan oavsett vad som är för händer kan funderingar och tanketrådar virvla runt i sinnet. Sånt som talas om i radio och teve, sånt som hittas i den egna tillvaron och så kanske sånt som skapar ett och annat fniss. Mycket kastas direkt i den mentala sopkorgen men en del sparas i minnets usb och plockas kanske upp längre fram. Vi får se...

  Det är söndag förmiddag, december och vinterstudio. Perfekt syssla för en snuvig själ. Den förenade soffcoach-gruppen laddar upp med kaffe och saffransbröd, tycker till om både skidskyttarnas gevärsskytteskruvande och längdskidåkarnas stavteknik och vallning. Men vi hejar mest med positiva tillrop. Faktiskt!

Vilken tur att ingen fler hör oss, hi hi.

  Andra advent är det ju också idag. I skuggan av nässpray och piller ägnade vi oss en stund åt adventskontemplation och ett dagligt kalenderskrapande av lott. Tveksamt vilket som gav mest resultat. 

Snön lyser med sin frånvaro, möjligtvis lite frosthalka på vägen. Räknas knappast som kompensation, eller? Den snö vi får njuta av är denvi ser ymnigt fallande på skidskyttestadion i Östersund. Kul för dom då...

foto: Leif Engström

Om nån timme är det dags för samling och uppladdning inför föreställning igen. Gårdagens var sjukt bra, som nån yngre i familjen förmodligen skulle beskrivit det hela. Allt satt som en smäck, publiken var på topp och gästartisterna Vocal Six var gillade både vår och sin egen insats. Lovord kom, och då inte bara från de nära och kära som kan vara lite partiska ibland. Nej, nu tackades det från höger och vänster, kända och okända ville kommentera, skaka hand och tacka och då mest för vårt proffsiga upplägg av hela föreställningen med hög kvalité. Vi har definitivt tagit ett stort steg framåt i år och är på väg att etablera en show-scen i Umeå. Det faktum att ca 1000 förköpta biljetter sålts talar ju sitt tydliga språk. Detta i en stad som är fylld av så mycket musik, under en helg då utbudet är ca 20 olika föreställningar. Stort!

Mortuta

Dag 14


Allt i glitterväg är packat. 60 kvinnor förbereder sig inför dagens föreställning och det känns gott.
Genrep med våra gästartister är genomfört utan större kaos och enbart smärre förändringar. Det låter tight och bra.

Ligistgänget med värstingen Hosta i första ledet hänger dock med som ett irriterande plåster. Skit också. Har nog aldrig förr haft i packningen, lika delar fika och medicin...

Nämen, nu är det dags för fysisk uppvärmning. Let's go!

Mortuta

Dag 13

Vänner behövs nästan oavsett vad som händer i livet. Glädjestunder, stora och små bekymmer kräver ( ja, alltså inte ordet kräva i dess negativa betydelse utan...ja, ni fattar) en vän att luta sig mot, fråga om råd och kanske be om hjälp. 

I den sena timmen var det dags för kapitel öroninflammation (eller ör-styngn som min mor kallade det, kanske nån fler som känner igen det namnet) i min flunsabok och paniken började komma galopperande nån gång på småtimmarna. Kontaktade då, mitt i natten en god vän som hjälpte till med rådgivning och pencillin som redan nu börjar verka. Kan vara inbillning, jag vet. Men det är då bättre än tvärtomkänslan. Tack snälla rara älskade vännen för din utryckning till en vän i nöd. Och ja, för alla som undrar, vårdcentralen är också besökt vid det här laget.

Nu ser det ut att gå vägen. Allt fantastiskt som ska göras i helgen. Pust...

¤¤¤¤¤

     Vädergudarna leker verkligen med oss nu. Väder och temperaturer förändras flera gånger under dygnet för närvarande. Från -5 och krispig natur och klar inbjudande luft förvandlades raskt till +3 och blöt dimma. Inomhustempen hinner inte med, alla fönster immar igen och det är som att befinna sig i ett....typ frysrum eller nåt annat med immiga rutor.

Hör på prognosen att kylan och snön ska komma, nångång nästa vecka. Får då innerligt hoppas att det gäller vår del av norrlandskusten och inte enbart i inlandet.

¤¤¤¤

Så var det då det här med regeringar och budgetar och vem som ska, vem som vill, vem som bör och vem som helst inte ska bestämma. Har nog inte de senaste dagarna hört så många rikspolitiker från alla kanter säga saker i stil med "det är alla andras fel, inte mitt" och så varianter på  "skyll inte på mig, det är faktiskt sossarna/sd/moderaterna/miljöpartiet som röstat fel". Nu får de faktiskt börja diskutera landets framtid med varandra och göra hållbara samarbeten mellan de, numera rätt ålderstigna blockgränserna. Det är nog slut med vänster- och högergrupper som ska vara varandras motsatser...dagens samhälle kräver att nya konstellationer skapas för att man ska kunna stå emot brunskjorteanstormningen som kommer, steg för steg. Det skrämmer mig oerhört.

Tröttsamt är det att på sociala media och i tidningar läsa och höra hur man beskriver politiker som fullständigt inkompetenta och mindre vetande, agerande i egensak och på nåt sätt inte vill landets bästa. Gnälla och skälla och kritisera.

Har mycket svårt att tro att våra rikspolitiker gör sina val och uttalanden med det som grund. Med största sannolikhet är de både pålästa och engagerade, sen är inte allt som passar just mig eller dig. Men så är det ju i en demokrati.

Nu får vi verkligen hoppas att valresultatet i mars går i solidarietens tecken.

För alla i vårt land. Om inte, då blir det en tung mandatperiod.

Mortuta

Dag 12

Man kan ju nästan bli galen för mindre.

Det senaste året. Ja, kanske rent av längre period än så har det varit lugnt på host- och heshetsfronten. Då stora jättedosen av antibiotika intogs tidigt förra hösten för att schasa iväg MRSA-viruset, då blev allt så himla bra. Ingen har varit lyckligare än jag. 

Ända till i tisdags.

Förut kunde man spåra en infektion i kretsen av förmycketjobb-gruppen och förlitevila-gänget. Men det har jag då lärt mig att kropp och knopp inte klarar det. Nåt ska man väl lära sig mer åren. Vet att kosta på mig rejält med både slappartid och energistunder för att vara på topp.

Om det inte vore för att det är en konserthelg som står för tröskeln så skulle jag inte sucka och klaga. Äsch, en annan vecka skulle jag nog kanske rent av kunna tänka att det är skönt att intensiv-vila...men inte NU.

Små bruna flaskor med hostdämpande står i kvartettformationer på köksbänken. Redo för att hjälpa till då det hostkittlar i hela kroppen.

Och faktiskt, det hjälper. Det faktum att hostan från hell bara kommer då det är horisontalläge som intas ger hopp om en morgondagen. För det är ju så....sång utföres enklast i vertikal position, tack och lov.

Håller tummar och tår för att fredagens status blir bättre än dagens.

¤¤¤¤¤

Nog med klagan och elände. Låt oss ägna oss åt något mer intressant. Nämligen simning, närmare bestämt VM i kortbanesim i Dubai som pågår just nu. 

Simsport har varit en  viktig beståndsdel i hushållet under många årtionden. Allt från 1970-talets träningar då vi båda tränade längd efter längd efter längd. 80- och 90talets tränarkarriärer för oss båda men sen, i modern tid all timmars tevehäng vid lång-kort-utomhus-inomhustävlingar. Med andra ord finns en del intresse samlat i huset. 

Att vara simmare på en hög nivå innebär, kanske till skillnad mot en del andra sporter att man måste vara fullständigt dedikerad sin sport (alltså träna träna träna) minst två pass om dagen, året om. Det är färskvara, snabbheten i kroppen och det går således inte att vinna segrar enbart på att man har talang. Den måste underhållas, hela tiden. 

Det är därför jag beundrar de som ger sig in i simsporten med hull och hår. Hundraprocent träningsnördar och fullskaliga idrottare. För de som inte simmat brukar också fundera över hur man är funtad som ids simma fram och tillbaka, fram och tillbaka i en bassäng. Hm, bra fråga. Personligen brukade skolarbeten avhandlas och repeteras och sånger sjungas och annat viktigt tänkas på. Inget slöseri av tanketid alltså.

Nu är det då dags för VM igen. Inte riktigt säker på om det är kort- eller långbane men det är då i Dubai och dom har säkert stora simarenor så ...

Fattar inte egentligen varför det ska vara flera olika typer av VM och EM beroende på längden av bassängen. Herregud, låt det vara ett mästerskap per år och låt alla som kvalat in vara med på samma villkor.

Det som slår mig varje gång simrekord annonseras på Sportsidor och kanaler är    "hur snabbt kan man simma, var går gränsen?".  Länge trodde man att den som simmade 100 m frisim under 55 sekunder var var oslagbar. Sen blev det samma förundran vid 50 sekundersnivån och nu är det 45 sekunder som hägrar. Ja, i kortbana är det faktiskt 44:94 som är rekord. Var går gränsen rent fysiskt för en kropp att transportera sig i detta motstånd som vatten faktiskt är? 

Intressant att följa utvecklingen de närmsta åren, inbillar mig att det måste vara nära kaklet nu. Kanske sker det under Dubai-veckan?

¤¤¤¤¤

Omsorgen om BruneBror gick in i ett nytt kapitel igår. Veterinärkonsultation och röntgen som visade på ledförslitningar och antiinflammatoriska piller resten av livet. Jo, så blev det. Ett något lugnare setterliv inleds nu, med färre racerturer på cykel och i skidspår men med lika många fria springturer i skogen. Med medicinering blir det lindring och ett bra liv även i fortsättningen för Kenzo, tack och lov för det.

¤¤¤¤¤

Det politiska läget i landet med kaos som granne tål att grunnas på ett tag. Det får bli morgondagens tankespår.

Mortuta 

Dag 11
Sover
Hostar
Sover
Hasar runt
Sover
Piggnar till
Hostar
Sover

Så har dagen förlöpt och inte så mycket mer. Återkommer imorgon

Mortuta