Jag har sagt det förr och säger det igen. Genom en kameralins ter sig omvärlden annorlunda än vanligt. Omgivningen övergår från att vara en transporttunnel från A till B till att locka fram nyfikenheten, berättandet och fantasin. Lägg sen till ett tema som stoppas in i tankarna och huvudet, ja då blir det en annan dimension på även de mest kända miljöerna.

Kan inte nog tacka min kära vän Eva för att ha invigt mig i denna s. k. lek. Minns med värme den där gången i Stockholm då vi två irrade runt i jakt på röda saker, satt på fik och jämförde våra bilder och kunde konstatera att vi, trots att vi gått i stort sett bredvid varandra fotograferat helt olika motiv och detaljer. Långa samtal, många skratt och insikter/upptäckter blev resultatet.

Nåväl, St Julians och Sliema är de två närmsta orterna i tjejernas vardagsliv och det är givetvis där jag promenerat mest de senaste tio åren. Strandflanerat och klippklättrat och grändvandrat i all oändlighet men ofta med sikte och plan för någon speciell plats. Alltså dags att prova på temafoto för att se något annat.

Förberedelserna var gjorda, dvs en burk var fylld med små lappar där jag skrivit ner en massa ord.Har mest verb och adjektiv den här gången men ska nog fylla på burken med  ännu klurigare ord vad det lider. En burk som för övrigt nog ska följa med i väskan hädanefter, man vet ju aldrig när andan faller på?

Lapp drogs och där stod BLÅ. Okej...det saknas ju inte blå motiv på en plats där havet är blått och himlen klarblå utan ett enda litet skruttmoln nånsin.

(haha, en kväll hade vi en lång diskussion om vilka färger som verkligen fanns och då speciellt blå..om det var ett typ av hjärnspöke att kunna se havets eller himlens blå nyanser..att det då behövs ljusets reflektioner och hur är det då med blå blommor, är de blå på riktigt utan att få hjälp av ljuset osv.osv...)

Tillbaka till temat, på med bra skor och pigg blick. Fick med maken på noterna eftersom han om någon behöver öva på fantasiblicken...

  och hans blå skor få bli en perfekt start på bildspelet.

Vad kan man då lära sig om staden Sliema med hjälp av blå bilder?

      Den speciella byggnadsstilen som finns i Sliema innefattar bland annat skarpa färger runt fönster och på dörrar. Det är oftast grönt, rött eller blått. Piggar definitivt upp de sandstensfärgade huskropparna. Många lyftkranar syns överallt och det brukar anses vara tecken på ett land/stad i utveckling, på något vis i alla fall. Somliga byggen och lyftkranar har vi sett under många år nu och de verkar vara igång i typ intervaller och andra går det hiskeligt fort att göra klart. Handlar väl som vanligt om pengatillgång.

     Man vill gärna sitta i skuggan och hänga, åtminstone då det är uppåt 40 grader..om man nu inte rent av går in och vilar inomhus och kikar fram vid sextiden då det blivit mer drägligt.  De med en liten uteplats fyller den, precis som vi här med möbler och blommor. Mitt i sommaren är det såklart inte något prunkande växtlighet att skryta med, det mesta har blommat redan i april och maj, synd för alla de som bara ser de grönbruna rabatterna med kämpande gräs och buskar. Våren är jättefin här och bör upplevas.  

      Havet är blått, ingen tvekan om det.

Vill du bada i Sliema går du bara ner i havet, i stort sett var som helst efter den fina strandpromenaden. Man går längs havskanten kilometer efter kilometer från St Julians till Sliema. Långa mjukslipade klippor som då förstås är tokheta att gå på om man får för sig att gå där under dagtid. jag börjar nu, efter såå många år förstå varför de där rutinerade badarna har gummiskor på fötterna, fula men uppenbart bra. Själva hoppar vi runt som på glödande kol för att komma ner i vattnet. Nästa gång vi reser ner...då...ska jag ha köpt egna plastskor.

      Folk överallt! Det är tokmycket folk på en del platser under en del tider på dagen, till exempel på strandpromenaden då det är lite av en turistmagnet att flanera och ta fina bilder ut över havet. Smågatorna däremot är verkligen mer av småstadskänsla. Stadsdelspolisen som övervakar nån korsning med nåt bygge eller kanske bara patrullerar rent allmänt. Byggkillarna på väg till eller från något. Efter att ha sett otaliga yrkesgrupper med yrkesuniform kan konstateras att blått är populärt. Såg och fångade dessutom oväntat många sommarflanörer klädda  i nyanser av blått. Undrar varför ? Nån som har någon oprövad teori? 

Besparar er horderna av språkgrupper med stora blå ryggsäckar ÖVERALLT i St Julians. De finns överallt och i de allra flesta fall märks de av på ett bra sätt men stundtals blir det lite av myggsvärmskänsla. Det är verkligen språkkursernas Mecka och gissningsvis finns det ett tjugotal olika internationella skolor. Eh, kanske man ska söka jobb där?

    Det är trångt om utrymmet och några stora grönområden finns inte om du är i St Julians i alla fall, Sliema bjuder på lite fler platser att få skugga i.

Ja, nån liten park här och där förstås men inte att jämföra med nordiska referenser där vi är vana att barn kan skutta ut lite här och var och leka. Därför är det oerhört viktigt med lekparker med mycket att göra och då vi nu är morföräldrar till en skrutt som bara älskar att springa och klättra och gunga blir det många besök...på tidiga morgnar och kvällar då det är lagom värme för ruschkaneåkning.  

Vilken lyx att kunna gå en bit efter gatan och köpa frukt och grönsaker som odlats på farmen som ligger just utanför stan. Närodlat hurra!

Vilken lyx att hänga tvätt som torkar på nån timme. Även här var det överskott på blå nyanser av textilier som hängde på olika torklinor....märkligt.

Vilket kamikaze-uppdrag att mitt i den intensiva trafiken få för sig att hyra cykel och bege sig ut på upptäcktsfärd. Fast...ändå en bra idé då förstagångsbesökare får se lite annat än det hop on-hop offbussarna erbjuder.

Har dock inte provat detta själv då det är nytt för i år, gillar mest att gå och gå och gå...

 ¤¤¤

Sen tog orken slut och vi hamnade på en uteserverering.  Det är viktigt med vätska då det är varmt, eller hur?

Avslutade vår blå dag med den finaste lille killen, klädd i blått från topp till tå.

¤¤¤

Mortuta

Efter ett större antal månaders uppehåll här på bloggen (läs rätt mycket idé-torka och kanske också lite tidsbrist) har skrivarlusten återvänt och förhoppningsvis finns det några som vill följa mig igen. Med lite tur så får jag väl ihop nåt vettigt då och då...

2017 har hittills  förlöpt på ett helt okej sätt. Jobb och fritid och familj och musik och en och annan stund av absolut stiltje är väl en sammanfattning som funkar.

För de som tillbringat denna sommar här uppe i norra delen av landet verkar det ha varit en mix av blåst, regn och 14 grader. Helt galet trist alltså och jag känner verkligen med de som "genomlidit" sina semesterveckor med endast en handfull soldagar. Även om nu det inte nödvändigtvis behöver vara tokvarmt så man storknar och soldyrkarläge varje dag behöver de allra flesta ljuset och värmen för sitt allmänna välbefinnande. Humöret brukar vara mer på topp om man kan göra uteaktiviteter, inte bara hänga i soffhörnet med filten och boken. 

Ja,ja...det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder...men nog föredrar jag mysfika mot solvägg jämfört med tvångskaffe invirad i filt och under tak.

Nåväl, vem är jag att klaga då lillön Malta varit vår hemvist den senaste månaden, som så många tidigare somrar. Vi gör detta för att kunna, under vardagliga former umgås med malta-kolonin pep vi iväg direkt då stämpelkortet hoppat ur maskinen. Bildligt talat alltså...tack och lov arbetar ingen av oss under sådana premisser. En hel månad tillsammans, ljuvligt.

Vad göra man då dag ut och dag in då det är 35-40 grader och strandhäng och paraplydrinkar inte är intressant längre och då våra nära och kära arbetar hela dagarna?

Sysslolösa och uttråkade? Icke då...

Lämna/hämta tvååringen på dagis

Greja med trädgård och rabatter

Promenera mycket, upp och ner och hit och dit

Hantverka på gymmet (maken alltså...ska inte ta åt mig äran av att göra detta)

Sjunga och leka och busa tokmycket med ovan nämnda hjärtebarn

Barnvakta

Umgås med alla på deras lediga stunder

Träna och svettas som aldrig tidigare och sen träna lite till 

Hänga ute på trevliga platser och prova både god mat och dryck

Svettas utav tusan, rekordmycket alltså...

Prata och skratta

..och mycket, mycket mer.

Så...därför tänkte jag bjuda på en del bilder och beskrivningar över vad som hänt, stort so smått och såklart en del reflektioner och tankar som dyker upp under tiden. Som de flesta gamla läsare vet kan det vara lite rörigt i mitt huvud och då måste bokstäverna ner på pränt.

¤¤¤¤

För den som legat sömnlös om nätterna och funderat över FruKatts liv och leverne kan jag meddela att hon lever och mår, gjorde en sväng instängd i nåt förråd en vecka då hon skakade om våra grundvalar lite grann men dök upp igen med samma skarpa blick och uppfodrande min. Vi bokade och bugade och hälsade henne välkommen med smaskens mat och bästa sovplats....hon dissade bägge. Allt är som vanligt alltså. 

¤¤¤

Temafoto Blå ska bli nästa inläggs rubrik, vi ses.

mortuta

Ett glas med någon uppenbart dyr skvätt. Du förväntas doppa näsan, andas in och sen säga något om hur det doftar, sätta glaset och drycken i motljus och begrunda huruvida det är mer ljust än mörkt eller nåt sånt. Sen ska det tas en liten sipp som ska gurglas lite runt i munnen för att sen snabbt dras ner i strupen. Då kan ett utlåtande om smak och syra och sånt ges. 

Smakar det stort, tunt, syrligt, mustigt eller kanske fruktigt?

Sen...sen kan du drista dig till att fundera över om det är mun-gott eller om det faktiskt är lite småsurt eller kanske bara smakar som vin gör mest. Fast det brukar inte vinproffstyckarna gilla att man säger. Svaret blir ofta "Varje druva och vin har sin speciella karaktär".

Sen går man vidare till nästa vin och ska det bli riktigt bra ska de helst vara lite fralla och vatten mellan provningarna så att smaklökarna får lite paus.

Ja, så går det väl till i stora drag att vara på vinprovning. I mitt tycke ibland en något hypad aktivitet. Mest för att det är rätt så svårt det där med smak och doft. Lägger man sen till att man ska få nån sorts pejl på prisklass och druvor och land...ja, då kan man snacka klurigt. 

Nåja, det går att göra på annat vis också.

Köp ett antal vinflaskor, olika prisklass och nationalitet, dölj etiketterna.

Samla ett gäng runt köksbordet.

Fördela numrerade glas. Konstruera en sorts blankett med t.ex hur smakar det? vad kostar det? var kommer det ifrån? vilket är godast?

Smaka, prata och diskutera och rösta fram det bästa.

Vem kunde svara mest rätt på frågorna.

En roligt sätt att prova sina smaklökar och testa sitt vinkunnande..på skoj.

Resultatet från vår provning var att vi kunde enas om vilket som var det dåligaste, minst lockande att be om påfyllning, ett Valpoliciella som inte föll på läppen hos nån av oss.

Vi var också eniga om vilket som var favorit, ett Argentinskt vin ( har som vanligt glömt namnet...) som var riktigt gott och som då också tog slut riktigt fort.

Då det kom till pris och land var vi ungefär lika dåliga allihopa. Dyrast var definitivt inte godast. Däremot var vi oerhört påhittiga då det gällde beskrivningar av smaker. Allt från lera, fruktigt, chokladaktigt, ättikelikt till smaskens och wow. Tydliga beskrivningar, jajamen.

Slutsats

Oavsett metod att prova vin är det en rolig upplevelse. Det går att nörda till sig och lära sig massor, men det går också att göra det med en klackspark.

¤¤¤¤

Vad mer denna torsdagskväll?

OS, OS och åter OS. Har precis sett brottning och taekwando. Den förstnämna sporten går det att fatta hur det går till, den sistnämnda begrep jag inte ett skvatt av. 

Laddar med en kaffeskvätt inför nattens fri-idrottsfinaler. 

Mortuta

Sol och fredag eftermiddag och några timmar utan planer, vad kan då bli bättre än en långpromenad ut i skogen. Sagt och gjort, på med bra skor och kameran i högsta hugg.

Om nån på frågan om vilken färg skogen är skulle lite slarvigt svara "jamen, det är väl bara grönt, såklart" är min fundering....har du verkligen tittat ordentligt?

Jojo, det är grönt såklart...men se vilka skiftningar av denna klorofyllblandning som faktiskt är. Ett spektra som är nästan oändligt. Som vanligt blir jag stående mitt i det gröna och kan inte se mig mätt på att det enkla men vackra.

Ja, bilderna kanske inte bjuder på nån större variation men om man på nåt vis kan se det via mina ögon och mina tankar blir det förhoppningsvis lite mer intressant. 

Rejält stärkt i sinnet gick det som en dans att power-gå hem till trevliga fredagsförberedelser, sånt som att sno ihop en god efterrätt för goda vänner att smaska på. Hjortron är gott, kunde vi än en gång konstatera.

¤¤¤¤

Färger är intressant. Intressant hur olika människor gillar och absolut också ogillar. Vi trivs i plagg i favvofärger, väljer speciella färger för inredning och miljöer där det tillåts. En del gör mer trendkänsle-val och varierar då också sitt palett betydligt mer än de som fastnar/väljer samma över tid och känner sig trygg med det. 

Är det olika beroende på var man bor, land eller kanske kontinent? Ja, åtminstone vad gäller exteriörer, husväggar alltså. Här i Sverige gillar vi verkligen röda, vita eller kanske gröna hus...lite tegelväggar som en trygg påminnelse om 70talet men framförallt en rätt mild färgsättning. Och inte blandas färger på fasaden då färgpytsen plockas fram. Nej, enhetligt och vackert.

Annat är det på Lill-Ön. Där gillar man att kicka igång betraktaren med glada färger på dörrar, gärna med stor variation. Belackarna säger säkert "men snälla nån, bestäm er vilken färg som ska råda"...men onekligen är det kul med färg på en så sandstensenfärgad byggd miljö.

Uppiggande och härligt, man blir glad och lite förundrad. Funderar lite över hur regelverket är, var gränsen går för färgkombinationer etc.

Fast, det bör påpekas att de allra flesta husen är sandstensgulvita och tämligen lika...precis som i många andra länder. 

    Det enkla är onekligen det vackra.

¤¤¤¤¤

För övrigt?

OS på kvällarna, jobb och träning på dagarna. En stickad strumpa mellan varven. Det rullar på...

Snart tuffar det musikaliska tåget igång igen...

Mortuta

Jamen, då är det igång igen. OS alltså och denna gång på andra sidan jordklotet typ, med en rejäl fördröjning i tid som följd. Alltså sker det mesta mitt i natten enligt vår klocka, både på armen och i kroppen. Vilket innebär att det blir en del nattvakande de närmsta två veckorna....om man nu är av den idrottsnördiga typen, vilket är helt uppenbart att detta hushåll då befolkas av.

Jojo, det tar på att hålla sig ajour med boxning, fälttävlan på häst och pistolskytte. Eller...för att vara helt sanningsenlig så är det kanske inte dessa sporter som kommer att hålla mig vaken mest. Fast det är ju klart, om det nu skulle visa sig att de svenska atleterna glimrar till rejält då kanske....

Nej, andra sporter lockar, i första hand är det simning den närmsta veckan. en del handboll och fotboll förstås och så gymnastik som är svår att inte imponeras av. Även om de svenska medaljerna inte lär komma i dussintal precis.

Hur gör man då för att inte huvudet ska stilla luta mot plymåerna i soffan, dreglet droppa sakta ner på gosiga filten och kroppen kännas som om den gått genom en kross då man vaknar på morgonen och inte sett ett smack av det planerade?

Well, well. Här kommer några tips från coachen...

Drick kaffe tämligen sent. Detta är väldigt individuellt antar jag då somliga blir pinnvakna då sista slurken sveps vid femsnåret och andra (undertecknad) har midnatt som gräns.

Gosa inte in kroppen i myshörnet vid teven. Nej, sitt upp och tänk lite Anja Pärson står i nittiograder mot en vägg-feeling. För bekvämt - för lätt att sova, enkelt!

Ha nåt att pyssla med då det inte är din favoritsport eller under den tid då OS-studions folk snackar för att få tiden att gå. Då de upprepar det som sagts för fjärde gången och du börjar kunna härma deras repliker och helst vill skruva ner ljudet till det minimala för att slippa höra den ältande analysen över det som ska/borde ske eller redan hänt.

   Det är där min stickning kommer in i spelet...he,he. För mig är att sticka sockar ingen match (jädrans vilka sporttermer som sprutar ut nu..) och det är nästan på autopilot som fingrarna går och därför passar det utmärkt att rassla med stickorna och tillverka för framtida behov. Det finns alltid en mängd människor som fryser om fötterna och som behöver ett paket.

Asylboenden, familj och kanske en del andra måltavlor finns i sikte.

  Men, för att vara helt är ärlig så är det lite knepigt med detta natt-tittande. Man måste medge att det är så skönt att sova och sömnskuld i kroppen är inte att leka med, särskilt efter en tre, fyra tillfällen av nattsudd.Kräver både en och annan tupplur i skuggan. Kanske ställa väckarklockan-metoden är nog så bra. Sova- intensivt se det önskade - somna om. Får nog testa det också.

¤¤¤¤

Om nån hade spanat bakom hörnet och sett mig krypa på gräsmattan skulle personen förmodligen fundera inte bara en gång vad som var i görningen. Varför ligger människan platt på marken, okontaktbar för omvärlden? Dessutom med kameran och värsta objektivet i näven. De kunde ju inte se vad jag spanat in, en vackert överblommad maskros. På håll, det vill säga från andra änden av gården såg den rätt obetydlig ut och den delen av trädgården bjöd på mer intressanta objekt, dvs flygfän i blommor...vilket också är vackert. 

Det samtal som var igång blev helt plötsligt svårt att följa och koncentrationen försvann snabbt då siktet ställdes in. Det var bara att greppa kameran och ligga där och titta på det "lilla livet", eller det kanske inte är så mycket kvar att stoltsera med då de gula bladen blommat.

Vackert är det i alla fall, detta mönster att strån som megafjäderlätt fortfarande sitter fast och bara väntar på den bästa vinden. (Aha, där kom en seglarterm in då...bara sådär. OS everywhere, you know)

   Gick loss på andra objekt i trädgården och fanns som vanligt att det lilla är det vackra. Japp, så är det!

¤¤¤¤

Det är nu inte bara sömnskuld man kan drabbas av, frivilligt, rent på dumhet eller kanske utan egen förskyllande. Vi nordbor har genomtiderna ofta fått nån sorts solljusskuld, vilket mest känns av mitt i mörka vintern och vilket vi då försöker avhjälpa de dagar som solen gassar som mest och bäst på våra breddgrader. I hopp om att det går att samla i nån sorts metal påse, typ. Funkar sådär...

Nåväl, på lill-ön har man av naturliga skäl en annan inställning till gassande solstrålar, det är inte bristvara direkt och därför söks skugga på allehanda sätt. 

Till exempel i skydd av en båt...

Där kan man mötas och avhandla dagens ämnen, kanske rensa nät efter morgonens fiske (med en annan båt kan man då anta) och givetvis kolla på folk. 

Även om solandet i sig inte är nån av våra specialgrenar längre var det dock rätt skönt att luta sig mot en varm och slät husvägg och hoppas på att det skulle lagras lite solenergi till den kommande vintern.

Mortuta

Det gäller att bestämma sig för rätt känsla då det närmar sig "börjar jobba efter semestern"-dagen. Och det är visst dags för det nu...

Förmodligen kan man välja känsla, antingen en feeling av att livet tar slut-typ och att alla andra har underbara, varma dagar med sitt favoritsällskap förutom en själv...eller så väljer man en annan tankebana och inställning, nämligen den att det är dags för ett nytt kliv, man får sortera om bara i dagsplaneringen och göra det socialt roliga lite senare på dagen bara.  Ett steg i rätt riktning och att det är berikande och inspirerande med jobbet igen. Bara att välja alltså.

Givetvis ska det direkt erkännas, att fortsätta ligga lojt i värmen är såklart ett fullgott och önskvärt alternativ, så är det. Sovmorgnar ska inte föraktas och sena kvällar utan  "klivauppansvar" är inte heller att förakta.

Men,men.... som Pippi Långstrump sa visst nåt klokt om att "man måste gå i skolan åtminstone en dag för att få sommarlov". Funkar väl på samma vis vad gäller arbete också? Fast, några fler dagars arbete verkar krävas...

Tillbaka i vardagen betyder för väldigt många av oss att det ska skramlas igång med kroppsaktiviteter och konditionspass. Sommarledighet har en tendens att för de flesta av oss innehålla mer godsaker än motion och att det då infaller nån sorts panik då sommarmyset går mot sitt slut. Fast, det är ju lätt att gå på i "jag ska börja träna i september"-andan och bara lalla på med grillat och rosé och myspys..så är det förmodligen för de flesta av oss.

För en gångs skull...ja, jag säger det än en gång...för en gångs skull har ledigheten inte bara innehållit skumpa och skoj utan också en rejäl dos träning och med det följer en känsla av att förfallet inte är totalt. Hoppas att det på något vis ska visa sig i mindre axelvärk då det blir dags för timme efter timme i datortjänst. Det är tyvärr ett faktum att mer kontorsarbete ger mer muskelvärk, trots ståskrivbord, erognomiska mattor och varierade arbetsuppgifter. Att då vara träningsnörd skadar väl inte....

Ja, det är kanske följden av att ingå i den här tokfamiljen. Ett tydligt bevis på det är väl att då hela klanen äntligen samlades för två veckor sedan på lill-ön var det första som hände att alla svettades och tränade ihop...knäppgökar, jag vet. Det är så vi är.

   Men som ni alla förstår så var också dessa dagar fyllda av många, många timmar av samvaro. En hel del olika konstellationer, allt från en och en-häng till alla på en gång i en enda röra. Flockledarna, det vill säga maken och mortuta njöt nånstans i mitten mest hela tiden. Den fantastiska känslan av att ha de tre underbara tillsammans med oss under en vecka, nästan för bra för att vara sant. Inte bara en gång var det läge att lite diskret vända sig bort, snörvla lite i ren och skär lycka över att det var på riktigt. En lite overklig feeling av att kunna under samma minut krama en, två och tre av dem och sen bonusklappa på både sambos och bebispojke utan större besvär.Måste citera Rian som beskriver det allra bäst av oss alla : "Waoo!!"

För övrigt en av de få ord som vi än så länge tydligt förstår....

¤¤¤¤

Nåväl, tillbaka till resonemanget i början, hur får man till en relativt sett bra känsla inför att börja jobba igen? Detta utan att ha tankebearbetat sig själv under x antal dagar och utan att ha ojat sig inför nära och kära för att söka sympati, ni vet hos dom som ska fortsätta var lediga.

Alltså.....är arbetet nåt man gillar ligger man bra till redan från start och har man tur att ha en hyfsat trevlig fritid så ska det väl ordna sig. Men, det kommer att kännas lite segt imorgon bitti, utan tvekan.

Ni andra, lägg er i skuggan under ett parasoll eller gassa i solen även den följande veckan. Det är ni väl värda.

¤¤¤¤

För övrigt då?

Ordningen är återställd i hushållet. 

FruKatt är tillbaka igen efter sommar"läger" på Skäret och hon svepte runt på tomten och i huset med lite lätt misstänksam min för att granska ägorna. Kontrollerade om huruvida vi, hennes lydiga undersåtar saboterat eller ändrat något av vikt men hon verkade nöjd. De första timmarna låg hon "utslängd" på diverse varma och sköna gräsplätter, förmodligen mest för att markera för grannskapets katt-herrar att The Queen är tillbaka igen men sen drog hon sig tillbaka till favoritfåtöljen- Där har hon nu legat i cirka sex timmar och hårat ner rejält. Allt är som vanligt igen...

Tänker nog försöka få ihop några rader under veckan om...

- Ljudböcker

- Vinprovning

- Trump och Clinton

Ja, ni hör ju...det kan vara värt att återkomma.

Mortuta

Båtar (och djupa vatten) och undertecknad har ett rätt komplicerat förhållande, sådant som finns beskrivet ett antal gånger över tid i denna blogg. Sammanfattningsvis skulle det väl beskrivas som lätt ansträngt och därför undviks möten med båt rätt mycket. Tittar gärna på fina båtar, stora som små på härliga promenader..men kliva ombord? Tror inte det....

     

Vad är det som gör att jag hör mig själv med entusiasm föreslå att delar av la familia ska göra en heldagstur runt Lill-ön, förvisso med snorkeldyknings-stopp och utlovat azurblått vatten och annat trevligt?

Vad är det som får mig att äntra båten trots att det blåser rätt rejält (enligt min mätkurva alltså...maken hävdade att det skulle mest beskrivas som lite burkigt)?

Vad är det som får mig att stå längst fram i fören och andas med vågornas gungningar och bli nerstänkt?

Ja, man kan ju undra....

 

Nåt hände i alla fall med rädslan och skepsisen gällande båtliv och vem kan klaga över detta? Eller kanske det blev nån sorts " inte ska då min skepsis till flytetygen hindra de andra....och jag vill inte sitta hemma och tjura då alla andra har skoj...det kanske inte blåser ute på havet, bara här på land".

Då ska det ändå medges att nån av de supercoola katamaranerna åkte vi inte med, inte heller nån av de vackra träbåtarna som slog följe med oss på vår tur. Ingen båt där man kunde lägga sig på soldäck och njuta med en paraplydrink. Ingen båt där skön musik och dyk från relingen ingick...

Nej, vi klev på en stor röd/vit Captain Morganturist"kärra" som forslade oss och nåt femtiosextiotal fler runt hela lilla Malta under en dag. Lunchutfodring i kö, rätt schysst fri bar men grymt omysig båtmiljö.

   Två i familjeflocken blev vårt utflyktssällskap och satt, precis som alla andra i solgasset längst bak och andades i vågorna för att inte bli sjösjuka. Ingen vill ju må dåligt då det efter nån timme var dags för stopp-stanna-vila vid den Blå Lagunen.

           

Vi, och givetvis VARENDA BÅT SOM FINNS I TRAKTEN stannade ett antal timmar vid lilla ( och nu snackar vi liten ö med knappt 100 fast boende) Comino och den vackra blå lagunen med klart vatten och läge för snorkling. Tokvackert vatten men lagunen är med största säkerhet än mer fantastisk då det inte är triljoner andra där med samma ärende. Uppklängda som en koloni lunnefåglar på klipporna eller strandsolande på millimeterytor...

Efter nåt krampaktigt försök att trängselbada valde vi dock en mer avskild del av klippstranden och kunde bada och se på coola fiskar utan att samtidigt peta nån i ögonen med stortån. Lite äventyrlig klättring i flipfloppskor men det var det verkligen värt.

Vi har besökt lagunen för 10 år sedan och det har hänt en hel del vad gäller "geschäft och spektakel"-nivån. Från några parasolluthyrare och drickesförsäljare till Segway-äventyrserbjudanden, förvaringsboxar och många varierade materbjudanden...och fruktansvärt mycket folk.

Gissar att det är bäst att åka dit då säsongen nästan är över, om det nu ska bli nån fler båttur...hehe.

Vårt "skepp" la ut efter tre timmar igen och forslade oss vidare på färden runt resten av lill-ön. Man kan konstatera att hela västra sidan av Malta är tämligen kargt och öde, tämligen ointagbart om man nu skulle vara intresserad av en invasion av nåt slag. Tvära klippor, raka kanter som vatten och vind slipat genom årtusenden.

Mäktigt.

Det sägs att naturen är vacker en bit in från kusten om man befinner sig på land och hajkar eller är ute på bilutflykt. Noterbart är då att antalet städer, byar och boenden är betydligt färre än på östra sidan av ön.

Där är det desto trängre om saligheten.

Vi hade dock en skön dag och gungade oss i kvällningen hem igen till den övriga flocken, rätt solbrända, salstänkta och sjögungiga i knäna.

Så, nån undrar nu då säkert..blev denna skvalpiga båttur det som skulle förlösa mig från den djupt rotade skepsisen? Kanske, kanske litegrann lättnad vad gäller hjärtklappningsnivån men i övrigt ska det mycket till innan båtfärder blir nåt riktigt njutbart.

Mortuta

I "tidernas begynnelse" låg huvudstaden mitt i landet. Mdina, på en liten bergknalle på drygt 250 m och med sikt ut till kusten i princip runt om. Ja, då man står på stadsmuren alltså. En hög mur med bred vallgrav omgärdar de gulvita sandstenshusen med trånga gränder och mysiga små torg. Mdina är numera ett av de kända utflyktsmålen som turister har på sin to do-lista. Vilket också medför att mängden folk/m2 är rätt hög....

Några öde gränder fanns det dock här och där. Dit där varken hästskjuts eller guidade grupper hade sin rutt. Tyst och lugnt, vackra ljusa väggar och möjlighet till reflektion.

Några konsthallar och kyrkor hann besökas innan orken tröt.

För ett antal hundra år sen bytte landet huvudstad till Valletta, beläget vid kusten med rejäla torn och möjligheter till försvar mot presumtiva anfallare...och såna har det funnits gott om över tid. Turkar, fransmän med flera som dock inte lyckats fullt ut. År 2018 är denna stad europeisk kulturhuvudstad och det ska verkligen spännande att få ta del av Lill-öns kultur.

Vem vet, dessa nutida hällristningar kanske kommer i positivt blickfång. Eller så får de åldras lite till innan de ska kunna berätta något gör omvärlden om livet i Mdina.

För övrigt är tillvaron perfekt. Alla de tre underbara är nu samlade här, tillsammans med sina kära blir då familjen är komplett och prat och mat och allmänt häng fyller dagarna.

Dessvärre börjar nu också nedräkningen för denna vistelse. Men före det ska sonen firas rejält, Rian ska lekas med hysteriskt mycket och hela flocken ska i sitt inre lagra familjens kärlek.

För övrigt är det sååå varmt just nu, vi håller oss inne mellan 12-17 och försöker göra uteaktiviteter på morgon och kväll istället.