Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Lena - 18 december 2015 23:19

Dag 6
Personalkalas tar både tid och ork i anspråk...trots att jag nog haft en av de roligaste kvällarna på länge.

Återkommer imorgon
Pigg o alert

God natt
Mortuta

ANNONS
Av Lena - 17 december 2015 21:56

Dag 5

 

December måste vara den månad som vekligen prövar många människors förmåga att ha många järn i elden, bollar i luften, grytor under kokning eller vad man nu ska kalla detta fenomen...

 

Vår jul 2015 blir en något mer slimmad jul än vad det vanligtvis brukar vara. Ja, inte så att vi ska gå på nån diet...inte alls. Det handlar mer om att våra måste-listor (obs, självvalda måsten) är betydligt kortare än i vanliga fall. Ingen gran ska pyntas, inget pepparkakshus ska monteras och knappt nån mat ska lagas. Det är nämligen ett udda-år i år, dvs kidsen firar jul hos dom andra...sina respektivefamiljer så vi är solokvist och GÖR SOM VI VILL...dansar på borden om vi så vill. Ehh?  Nej, det blir nog så, vi har en mysig jul i alla fall och sjunger julsånger tillsammans via Skype istället. 

 

Men har antalet bollar i luften decimerats detta år?

 

Nämen, inte då!

Blir bara andra klot...eventuellt är de lite mer lättjonglerade detta år.

 

 

Kan ha slagit något form av personligt rekord ikväll. Vad sägs om följande bollar i luften under samma tre timmar...

 

- Stickar ett bakstycke på en fin blå tröja till en asylflykting

- Övar ett gäng sånger till ett nyårsgig. En mix av svårt och enkelt

- Planerar/inköpskriver julmiddag med lill-familjen

- Julkortskrivande dag 2...de där jädra adresserna som saknades är återfunna

- Jaga ner FruKatt från köksön, gång på gång på gång...hon bara blänger på mig hela tiden. Är det nån form av hämnd för att vi dragit in den där besökarvalpen i huset? He, he....hon anar inte att på fredag är friden över igen...Sally is back

- Studera hur Ernst lagar julmat som vi ska också ska fixa vilket innebar att koncentrationen på mysfarbrorn var total. Till och med maken satt som klistrad, vilket är ruskigt otippat.

 

Inte underligt att det blev lite svårt att sjunga med i TomasLedin-låtarna som också hördes på en kanal. Nånstans där blev splittringskänslan lite väl stark.

 

Eh? Vad? Resultatet?

Jodå, en halv inköpslista är klar, minns kanske inte riktigt hur Ernst gjorde riktigt med alla smådetaljer, det stickade ryggstycket är skitsnyggt men inte klart, blandar ihop sångtexter hejvilt  och FruKatt är meganöjd med all uppmärksamhet.

 

Funkade sådär med andra ord.

 

Imorgon ska det nog blir en sak åt gången..

 

 

Vakna

Jobba

Sjunga

Julkalasa

Skratta

Prata

Dansa

Sova

 

Var sak får ha sin tid 

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - 16 december 2015 22:11

Dag 4

 

Även om jag anstränger mig och försöker återskapa barndomens december å det starkaste kan jag inte minnas huruvida det var någon som, i lampans sken skrev julkort...nej, tyvärr. (ja, jag kan ha vimsigt minne och eventuellt är det så att mina systrar har helt andra minnesbilder). Julkort kanske både skickades och kom utan min vetskap.

 

Trots detta så har julkortsskrivandet varit en viktig jultradition i makens och min december. Att hitta fina julkort, gärna sådana som via inköp gör att man stöttar nån bra organisation eller forskning, leta som en tok efter adresser som under året lagts på bra ställen och sen med finaste handstilen skriva julhälsningar. Från början långa och fina hälsningar men som numera är extremt förkortade men ändå med hjärtat skrivna. En viktig stund i december...

 

 

 

Över tid har kortens motiv och kvalité förändrats. 

De första åren som familj blev det egentagna fotografier med två vuxna och en tämligen ovillig hund med röd rosett som godjul-skickades åt höger och vänster. De var väl One of a kind  som det vänligaste man kunde säga om dessa. 

Med åren blev det bebis-småbarn-hundar-större barn-foton inklistrade på de köpta julkorten. En tidsstudie levererad med värme och många jul-lyckönskningar.

Därefter färdigtryckta granna kort med både folk och fä som avsändare.

 

  Nu, som då, sitter vi vid köksbordet och försöker skicka till de människor vi inte träffar varje dag och de som kanske behöver en extra hälsning.

Antalet gamla släktingar har av naturliga skäl tunnats ut så högen har minskat med åren, men å andra sidan finns det nya bekantskaper att glädja.

 

 

Faktum är att det inte alls är lika jul-mysigt att få en digital julhälsning via sms eller Facebook även om det är skickat med samma kärlek och värme. Ett pling i mobilen och se att man är en del i ett massutskick funkar men är ändå lite för torftigt för min smak. Kort i brevlådan slår det mesta, så är det.

  Det är dessutom något speciellt att sätta upp julkorten på kakelugnens hylla, visserligen med en viss oro över att de ska hettas upp och korva ihop sig....men va tusan, lite får man väl chansa för julstämningen?

(nej nej, jag är inte slarvig med eld, jag lovar) 

Sen får de står där ända till julen städas ut...alternativt då det blir för mycket korsdrag i trettondagsuppröjningen och de rasat ner för många gånger. Därefter får bara några utvalda leva vidare till vårljuset återkommer. Mysigt.

 

¤¤¤¤¤

 

Så, det är väl lika bra att leta i den där lådan som borde innehålla adresser till vänner i förskringringen. Bästa finspetspennan och så kör vi igång...

 

Mortuta 

Av Lena - 15 december 2015 20:12

Dag 3

 

 

 

 

Det är svåra tider för många människor just nu. 

Människor är på flykt, de kommer hit till Sverige av en mängd olika anledningar. Somliga från helt galna krigszoner och andra från det egna landets utanförskap och fattigdom. 

Det är kyliga tider för människor just nu...

 

Att då sitta i sin egen stugvärme och fundera på vilka klappar som ska inhandlas och vilken sill som bör läggas in känns under stundom rätt märkligt.

 

¤¤¤¤

 

 

 

En bekant som sett/hört/läst/gissat att stickning är en hobby som det pysslas med i hushållet kontaktade mig för nån månad sen med en idé som hon gått och grunnat på. Att förena intresset för att sticka med att ge värme till nykomna flyktingar och andra frusna ute i samhället. Precis som hos oss hade släkt och vänner fått stickade alster tillverkat till sig för de närmsta åren. Det måste ju finnas nån form av nyttjande/uppnötningsperiod även för släkten, eller hur?

 

Nåväl...idén bygger på att man stickar/virkar det man tycker verka vettigt och samlar sen ihop det, skänker sedan till asylboenden eller andra organisationer där det kan delas ut till de som behöver. Utan tvekan behöver många människor något varmt om händer, fötter och huvud....att komma till vintern i norra Sverige utan vinterkläder är onekligen rätt kämpigt.

 

     

Facebook-gruppen Sticka Till Flyktingar startade således och är nu igång med flera hundra medlemmar. En del stickar, några levererar garn och några här och där är s.k spindlar...dvs samlar in färdiga alster och lämnar till boenden m.m

 

Det känns bra att göra något konkret och detta i kombination med ett intresse för hantverk. Att dra sitt strå till stacken.

 

  Två leveranser har lämnat hushållet med Svenska Kyrkans insamling som mottagare och nästa hög av färdiga alster är redan under uppbyggnad. 

 

 

Vill du vara med och bidra på något vis?

Leta rätt på oss på FB och berätta vad just du vill göra...

 

 

Mortuta

Av Lena - 14 december 2015 20:00

Dag 2

 

     

Vad är det som gör att man går med skämskuddekänsla ibland, över saker och ting som med största sannolikhet inte alls betraktas som så av andra? 

 

Vem, eller kanske vad är det som sätter ramarna och reglerna för vad som är tillåtet, bra kvalité eller bara rent okej? Är det så att vi ibland mörkar litegrann vad vi egentligen gillar och istället ställer nåt intellektuellt på pallen för allmän kännedom?

Eh? okej....ingen som känner igen sig? Då är det väl bara jag då...eller inte bara jag, samlar ihop några minnesbilder och intryck från exempelvis släkt- och vänkrets genom tiderna. 

Kanske är det några lätt överdrivna och lite twistade exempel men ändå...

 

Vi får väl se om just DU känner igen dig i dessa exempel:

 

- Bonde/Ensam mamma/Präst söker en käresta följs troget, varenda avsnitt men vid fikaborden är det Agenda som förs upp som samtalsämne.

- Hasse Andersson eller Dolly Parton går varm i bilen och du ylar med som en galning i Får man ta hunden med till himlen varvat med Nine to Five men frågar nån om din Spotify-spellista åker Laleh och Lars Winnerbäck fram.

- Kassler med ost och ananasskiva får dina smaklökar att vattnas i hemlighet men då gästerna kommer är det sjutimmarskokad hjortstek som serveras.

- En resa till Ullared eller IKEA och shoppa järnet får dig att spinna loss men då någon frågar var du köpt din nya tröja blir svaret kanske nån liten läcker butik för dyra slantar.

 

Ni fattar va?

 

Kanske det är så att jag har missuppfattat både min egen och andras omvärld, men jag tycker att det är såhär alldeles för mycket. 

Visst borde man väl mer ärligt kunna stå för sina åsikter och val utan att invänta vad som omvärlden ska godkänna?

 

Så för att göra det enklare för er andra att kliva fram ur skämskuddeträsket....

 

- Jag älskar att titta på Say yes to the dress och Sister Wives på kanalen TLC

- Min favoritlåt genom de senaste 25 åren är How am I supposed to live without you med Michael Bolton. Smörig som f-n men såå bra.

Nejmenjustja, skulle ju inte förminska mina val, så var det ju....

 

 

Så, då blir det spännande att se om just du lyfter på locket och berättar något...

 

 

 

 

Vi ses imorgon

 

 

mortuta


Av Lena - 13 december 2015 18:20

Bloggtorkan har varit total. Tomt på bokstäver, ord och meningar. Fullständigt eko i tanketrådarna. Märkligt men kanske inte helt ovanligt. Drabbar säkert fler än mig och då det faktum att bloggen inte handlar om direktrapportering från vare sig krigszoner eller klimatkrismöten är det kanske ingen större fara på taket. Det är bara att komma igång igen då andan faller på....vilket den verkar göra nu.


Tänkte gå ut hårt och köra en "trettiodagars".sväng, alltså ett inlägg med nåt förhoppningsvis substansiellt 30 dagar i rad. Gjort det förr och det har varit kul och utmanande. Kul för att en del läsare reagerar och responderar, utmanande för att det inte bara ska innehålla " nu har jag gått dit, ätit det och sen så...".

Så, vi hoppas på det bästa även denna gång. Det är roligt om du som läser skriver en rad eller två i kommentarsfältet....

 

Dag 1

 

 

Familjen har utökats. Inte i vårt hushåll alltså....men däremot i sonens. Ny i klanen är denna skönhet, en liten dansksvensks gårdshund som i skrivande stund är 12 veckor gammal och med en matchvikt på drygt tre kilo. Endast försumbart högre än ljungen och lingonriset i lekparken.

       

 

Ja, det är inte svårt att bli helt bedårad i lilla Sally. 

 

En som kanske inte är fullt så imponerad av denna valp är såklart FruKatt. Under denna helg har valpen gjort sitt första sovaöverbesök och Drottningen hoppade nästan ur skinnet av ren förskräckelse. Hon placerade sig på bevakningsavstånd, dvs under en soffa eller säng...tittade och funderade, klev sen fram med stor akuratess och smällde till över nosen på inkräktaren så att Sally direkt fick lära sig vem som är drottning i huset och vem som på sin höjd är att betrakta som tjänstefolk...rollfördelningen måste sättas på en gång, något annat är inte att tänka på. 

 

 Vi andra, dvs tvåbentingarna har förstås fallit som käglor för valpen och anmäler oss gärna på hundvaktslistan, det är då säkert. Visserligen är det ingen ny BruneBrorsa...vare sig i fart eller storlek men helt klart något nytt tillskott i djurfamiljen.

 

Är det nån som har goda råd vad gäller denna ras? Skriv gärna....

 

¤¤¤¤¤

 

Helger såhär före jul är av hävd och tradition rätt så nersölade av glögg, pepparkakor och hemkokt knäck. Blanda detta sen med en rejäl laddning med jultwistade småsnittar, god dryck och goda vänner. Ja, då blir det julfest.

 

     

 

Av nån outgrundlig anledning är det så svårt att vara lite modest och göra nån enstaka godsak då det kommer till snittar. Nejdå, så fort vi börjar planera och organisera den årliga tillställningen går hjärnan i spinn. " Vi kan göra det och det, den där och den här...", "det är så gott" och "nämen, inte gör det nåt att det tar tid". Maken tittar med misstänksam blick och skakar i lönndom på huvudet och tänker förmodligen att det är nån skruv lös.

 

 

 

Årets glöggfavorit blev Vinfabrikens Äppelglögg, den vann klart och tydligt. Det vara bara några få ( kanske rent av endast min röst alltså) åsikter om att Blossas årgångsglögg med Earl Grey-smak skulle vara de bästa. Kan ju bero på att jag aldrig hann få nån minsta lilla slurk av den där med äpple...

 

¤¤¤¤

 

Det är Luciadag och då borde det krylla av skrynkliga vita linnen och korviga röda band blandat med doften av stearin och kletiga pepparkakor. Lätt stress över bortglömda versrader och förkylda halsar. Men icke det...stilla som i...

Det närmsta vi kommit är maltadöttrarnas lussetåg direktfilmat från sitt kök. Inte illa alls. Vackra stämmor och traditionella melodier.

Hm, vem kan ha varit deras sånglärare?? 

 

 

 

¤¤¤¤¤

 

Nu är det dags för Solsidan....söndagsnöje 1.0

 

vi ses imorrn

 

 

Mortuta

 


Av Lena - 15 november 2015 09:54

 


Med förfäran vaknade världen upp i lördags morse med ännu en terrorattack utförd, denna gång mitt i centrala Paris. Mitt bland människor i full färd att göra det som folk gör mest en fredagskväll, dvs gå på konsert, fotbollsmatch, fika eller bara hänga med vänner...på ett flertal platser slog de till, terroristerna. 

 

Ca 125 döda och mer än 300 skadade, många med oviss utgång. Det är vad Paris, Frankrike och världen vaknade upp till och sörjer nu. 

 

¤¤¤¤

 

Oro gnager i själ och hjärta varje gång terrordåd kliver närmre. Då oskyldiga människor offras då maktgalningars idéer tar över. 

Att människor dör av ålder är sorgligt och personligt förfärligt. Att människor dör av sjukdomar är även det något som sätter sig i hjärtat med stor sorg. Till och med att människor dör i olyckor kan förnuftet stundtals begripa och ta in. 

 

Men detta som händer nu i Paris och tidigare på många ställen, att i krig eller terrordåd urskiljninglöst döda människor som på intet sätt kunnat ta skydd, som inte valt att befinna sig i farlig miljö, som bara vill leva i fred med varandra....nej, det kan jag inte varken acceptera eller förstå. Oron gnager i själen.

 

¤¤¤¤

 

Men rädslan över följderna är ändå störst. Det faktum att IS har tagit på sig ansvaret över detta och att denna extremt farliga grupp mutar in mark i många länder runt arabländerna gör att anhängarna ökar. Detta ger främlingsfientliga grupper, inte minst i vårt land eld under brasan att döma ut de muslimer som finns i vår närhet. De mörka krafter som tassar på runt i vårt samhälle med åsikter om att alla människor från arabländerna utgör ett hot. 

Det är inte muslimer och islam i allmänhet, alltså miljoner vanliga fredliga människor som är vardagsmuslimer som utför/sympatiserar med detta utan det är en snabbt ökande religiös terrororganisation som är livsfarlig för hela världen, inte minst just nu för västvärlden, som utför dessa dåd. En organisation som leds av fullständigt fanatiskt livsfarliga människor. En organisation som tyvärr lockar till sig unga män (tyvärr också kvinnor organiserar sig i t.ex kvinnobrigaden som inte är ett dugg bättre/mer human...nej, tvärtom) att bli soldat/självmordsbombare i deras tjänst och utan urskiljning uppmanas att döda oskyldiga. En organisation som lovar nån typ av galen förändring men som vill förinta oliktänkande och ta över länder.

Hm, känner jag Hitlervibbar i den meningen? Ja, tyvärr..... 

     

Även om min egen åsikt är att religion rent generellt är roten till oerhört många krig och konflikter (ja, kanske rent av de allra flesta) känns det viktigt att visa på skillnaden mellan IS och islam som religion.

Skillnad mellan någons tro och övertygelse och ren och skär terrorvansinne.

Skillnad mellan vanligt folk och terrorister.

 

Det finns flyktingar och så finns det terrorister.

De förstnämnda flyr från de sistnämnda.

Läs gärna krönikan som Carina Bergfeldt skriver i dagens Aftonbladet. Lyckades tyvärr inte göra en direktlänk, men den väl värd tiden det tar att klicka/leta reda på.

 

¤¤¤¤

 

Rädslan finns också över att vi i framtiden ska känna oro över/välja bort situationer med stora folkgrupper. Stora konserter, matcher och andra situationer med många människor inblandade. Att vi ska avfärda människor i nöd som behöver vår hjälp med rädsla för oliktänkande....sker det, då har terrorgrupperna lyckats fullt ut med sitt dåd. 

 

Vi måste fortsätta tro på mänskligheten men att ständigt visa avsky för varje handling som skadar oavsett vem, var eller när. Hur ska annars världen kunna överleva?

 

 

 

Mortuta

Av Lena - 11 november 2015 07:00

 

November.

Regn och dimma och som mest 5 grader varmt. Mörkt och kulet hela tiden.

Då känns det onekligen rätt skönt att åka ner till lill-ön i söder och få lite ljus och värme för att fylla på energireservlagret. Men, men...för att vara ärlig så hade det fått regna cats and dogs utan att syftet med resan kunnat rubbats. Att få spendera tid med familjen i allmänhet och med ettåringen i synnerhet slår allt. Energipåfyllning går alltså att få på många sätt.


¤¤¤


Just nu är en hoper av EU-toppar ( Löfvén med flera) på besök på Malta och ska diskutera flyktingsituationen. Det känns som ett enormt viktigt möte för att kunna fokusera på hur människor ska kunna tas emot till Europa. Men åsikterna verkar vara väldigt delade....

Malta är ett pytteland, en pytteö som tar emot många båtflyktingar som kommer i galet farliga farkoster från nordafrika. Hanteringen i mottagandet verkar vara rätt varierande, allt från hemska bunkrar och läger till mer humana bemötanden. 

Eftersom våra besök mest sker på östkusten av ön, om nu inte några ärenden finns längre in i landet så är kunskapen om hur flyktingarna har det rätt liten.

Dock är det en viktig punkt på landets agenda, precis som för resten av de europeiska länderna, med den skillnaden att Malta är extremt pyttelitet.

 

På något vis en märklig känsla att veta att alla dessa mänskliga katastrofer pågår så väldigt nära men ändå inte märka något alls. Overkligt.

Inte heller ser man några tiggare i gathörnen, sådant som tillhör vardagen i våra egna städer. Dock är jag inte så naiv så jag tror att det inte finns människor som lever i missär där också, inte alls. Fanns bara inte där jag satte mina fötter och riktade min blick.

Det förstås, passerar ibland en del mindre städer/orter där majoriteten av den befolkning jag ser på gator och torg är nordafrikaner och kan antas vara de som får ta de tyngsta och minst attraktiva jobben. Sophanteringen och gräva och forsla-sysslorna för att ta några exempel.

Så, icke jämlika samhällsskikt finns även på lill-ön....

 

¤¤¤¤

 

Parlamentshuset i Valletta har nyligen byggts nytt, eller kanske är det en gigantisk renovering..vem vet? Stort och vackert är det i alla fall och med varsam arkitektonisk känsla konstruerats i samma sandsten som stora delar av landets byggnader. Eftersom det står vid vallgraven i entrén till den gamla stadskärnan är det en hänförande mix av gammalt och nytt...och dessutom i mina ögon jäkligt snyggt. Man anar verkligen en kulturhuvudstad i vardande eftersom det fixas och restaureras lite här och var över ön. 2018 närmare sig fortare än man kan tro.

 

       

 

 

 

      Konstverk i gatumiljö finns det gott om, både gamla ärovördiga och så lite nytt och fräscht som denna med dubbel funktion. Både rolig/vacker att se på men också fullt fungerande som sittplats för trötta ben.


Under ett besök i stan besökte vi kontoret där det stora arbetet inför European Culture Capital 2018 pågår. Den konstnärlige ledaren för Valletta2018 gav oss (maken o jag) en sneak peak av vad som står på programmet under deras år i rampljuset. Till exempel....

- Nyskriven opera med aktuell ämne (Flyktingar) framförd på maltesiska. 

- Seglingsfestival

- Matfestivaler

- Dans

- Filmfestival

...och mycket mycket mer. Ärligt talat så minns jag bara bråkdelar av vad som visades och pratades om. Utan att överdriva kan man beskriva deras presentation som väldigt entusiastisk.

 

    Antar att hela ön blir engagerad och att ingen, vare sig de är flergenerationsmalteser eller tämligen nya invånare kommer att missa det årets events. Kvadratkilometrarna är för få för det.

 

¤¤¤¤

 

Som vanligt är maltabesök lika med boot camp. Ja, i vår familj är det inte fråga om att sova och slappa med prosecco i närheten hela dagarna. Nädå, på med träningskläderna och kämpa i sitt anletes svett.

     

     

 

 Ska väl inte påstå att det ser fullt så graciöst ut då vi tränar som de fina väggmålningarna visar. Ville bara visa på hur fint de dekorerar sitt gym...våra duktiga entrepenörstjejer som kämpar hårt med  att leva sin dröm.

 

Eh...har jag sagt hur stolta vi är? Sjukt stolta!! 

 

   

 

   

   

 


 

Men, men......huvudpersonen detta besök ( och förmodligen alla kommande under överskådlig tid) är ändå denna härliga unge. 11 månader och allas älskling.

   


Ord finns inte att beskriva hur det känns att vara där med honom och att sen tyvärr efter supersnabba tio dagar säga hejdå och på återseende i hopp om att han känner igen oss....litegrann. 


Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se