Senaste inläggen

Av Lena - Fredag 18 aug 17:30

 

 

Mitten av augusti! Herregud vad tiden går fort, nyss var det sovmorgons- och göra vad man vill-läge som gällde.

 

Nåväl, Vardagen knackade på för nån vecka sen och efter att ha stretat emot rätt rejält de första dagarna fann vi att umgänget känns helt okej...Vardagen och jag alltså. Vi har enats om att det såhär i början funkar bra att snooza nån kvart eller två då klockan ringer på morgonen. Trots min motsträviga karaktär blev vi överens om att man inte behöver slötitta på mer än tre avsnitt av Say yes to the dress....efter klockan 23:00, varje kväll.

 

Ja, Vardagen fick ta tag i min tröjärm och säga till mig på skarpen då det i kalendern stod Egen övningstid, (den tid som jag nu i samråd med mig själv bestämt ska vikas för att alla stämmor och låtar repeteras in noga) annars hade det som vanligt blivit nån fritt lallande av gamla favoriter...eller så kanske bara lite spotifylyssnande på de som övat lite oftare än undertecknad. Tur man har Vardagen som kollar att nåt blir gjort...

 

 

 

Vardagen verkar ha lattjat på rätt rejält här hemma under tiden vi varit på resande fot. Struntat i att hålla undan dammråttorna, endast naggat i kanten på to do-listan..hmmpff, den var ju faktiskt inte speciellt lång. Inte heller har Vardagen rensat i förråden som vi gjort upp om, nej då. Snarare rört till det ännu mer. Tusan vad mycket grejer den där Vardagen och vi drar på oss. 

 

Under en av de, tyvärr då,  rätt få varma kvällarna med mys och ljus och nån vinskvätt och sånt blev det ändå lite struktur och planering av. Sånt som Vardagen och vi enligt egen utsago är rätt bra. Kalendern på köksväggen får lite påfyllning av både stort och smått och hösten kan nog bli rätt trevlig vad det lider.

 

     

Vi trivs nog rätt bra ihop, Vardagen, maken och jag. Slappar tillsammans i soffan, sliter på gymmet ihop, fnissar åt nåt skoj ibland och upprörs ibland,  har på det stora hela inte mycket att klaga på. Fast, det förstås, inte är det kul då Vardagen drar fram snuvor och halsont och sånt där trams. Det vill vi ha mindre av den här hösten.

 

Har ni andra nån Tant eller Farbror Vardag som börjat dyka upp där hemma? Nån som plockat fram innetofflor och pyttipanna i halvfabrikat, tätt- och sorteringshög eller kanske nåt annat som gömt sig under sommaren?

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - Onsdag 9 aug 20:45

Dags för redovisning igen, denna gång är det tema parallell.

 

Måste erkänna en sak. Då den lilla lappen vecklades ut och det stod parallell kom definitivt en snabb tanke att ta en ny lapp, byta....ja fuska lite alltså. Men eftersom det inte ligger för mig att mygla, inte ens i denna situation då det var full möjligt (ensam med burken och ointressant för någon annan). Nej, rakt på uppdraget...

 

 

 

Efter ca 5 minuter kom funderingarna om hur ordet/begreppet ska definieras. Räcker det med två linjer bredvid varandra eller ska det vara fler rader i gruppering? Med dessa stora frågor i sinnet stegade kameran och fotografen ut i tokvärmen. 

 

Ni kanske inte kommer att hålla med mig i vad som sen fastnade på linsen...men vad tusan, det fyller sitt syfte ändå. En vandring i jakt på ränder blev det i alla fall.

 

      Luftburna elledningar är alltid lika intressant att betrakta. Ringlar sig mellan huskroppar och gärna då med ett litet elegant tjorv som slutkläm. På något ställe har det blivit en konstinstallation med en mängd skor/kängor uppknutna och det lockar givetvis till ett och annat leende.

Småbåtar ligger på rad i varje båthamn, de där med funktionen att forsla båtägarna ut till sina något större båtar av både fiske- och förlustelsemodell. De är inte större än en och en halv till två meter och tillverkade av det mest skilda material. Somliga ett rent under att de har egen flytkraft. 

Många företag jobbar med tubdykning och det verkar vara väldigt poppis, har inte provat och tänker nog inte göra det i framtiden heller...Har fullt sjå med att använda snorkel och cyklop utan att få kallsupar hela tiden. 

 

 

        Parallella trappor syns lite här och var och min teori är att det är nån byggfavorit hos en del arkitekter men kanske den första bilden är lite meroriginell. Två trappor och en asfaltslänt i mitten...som inte går att köra på eftersom det är stora cementblock längst ner. Däremot har rätt många från Spartan Gym svettats och fått maxpuls upp och ner då det varit övningar där. Tjejernas första gym låg efter den gatan och trappträning låg då nära till hands.

Been there...done that. Blir i princip svettig av bara minnet.

 

Om temalappen kyrkor skulle finnas i min burk vore det absolut inga problem med motiv. Det fullkomligt kryllar av dessa byggnader på lillön, närmare bestämt 365! Att då hitta i närområdet med både parallella torn och portar var a piece of cake.

 

 

        Fönster och balkonger och sånt som hänger framför och bredvid  var inte heller så svårt att hitta. Solskydden på första bilden kan se lite suspekta ut men gissar att de skyddar mot värmeinsläpp, och det behövs! Inget som vi i norr verkar behöva i nån större utsträckning. Skulle ha mer användning av en typ av värmeinfösare av något slag. 

För övrigt så har värmeböljan Lucifer, med galet heta vindar och temperaturer från Saharahållet varit i omgångar och hälsat på. Heat from hell...så känns det i alla fall då man står stilla i skuggan och svettas så det droppar. Vår koloni rapporterar att värmen fortfarande håller i sig och att de längtar till kylan. Jojo...bara att komma hit då...

 

 

    Avrundade vandringen med att svettas järnet på gymmet. Beundrade döttrarnas wall of fame, alltså presentationen av instruktioner och sen fastnade kameralinsen till de prydligt uppställda kettlebellsraderna...stunden innan de börjar svingas av nån träningsgrupp.

 

 


Avslutar även denna temarunda med Rian som hänger vid grinden i sällskap av Molly, den gamla halvdöva hunden som är en av två hundmadamer som den här lille gossen får växa upp med. De två står gärna vid den parallell-ribbade grinden och kollar på folk och fä som passerar. 

 

Sammanfattar tema-dagen med att det inte var så enkelt. Blev en del nödlösningar men detta till trots var det kul att genomföra. 

Nästa tema som presenteras blir något som en av döttrarna bestämde...en lurig sådan alltså.

 

 

¤¤¤¤

 

För övrigt då?

 

Hänger vid teven på kvällarna. VM i friidrott fångar makens och mitt intresse. Vi diskuterar och har kommentarer om sprint, medeldistans och kastgrenar med samma frenesi som Stefan Holm och Anna Brolin.

Soff-coacherna är alltså igång...

 

Känns i luften att det är sista veckan innan all musikalisk verksamhet drar igång. Måste veva igång stämband och allt det som hör till så att startgropen inte är så djup.

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - Söndag 6 aug 13:30

Det senaste dygnet har tidningar och sociala medier fyllts med kommentarer och reflektioner om den tidigare finansministern Anders Borgs öden och äventyr på skärgårdskalas. Nej, jag tänker verkligen inte skämta bort och förminska hur han, enligt media betett sig och vad han kallat både män och kvinnor. Tvärtom funderar jag rätt mycket över vad detta än en gång visar om det sedan århundraden det snedvridna kvinno/manssyn som råder.

 

I det aktuella fallet ska ovan nämnda man ( ja, man ska som vanligt inte vara hundra säker på att allt som presenterats är sant, men situationen som sådan har ju bekräftats skett) både blottat sig, tafsat på män och kvinnor och kallat dem nedvärderande saker...idiot är väl det närmaste man kan komma i beskrivning. Genom livet har det dykt upp såna här snillen som i berusat tillstånd betett sig som svin och som senare fått veta det olämpliga i agerandet (hoppas jag i alla fall). Intet nytt under solen alltså, men inte något att skylla på..ni vet spriten in vettet ut-prinipen.

 

 

Skillnaden den här gången är att Borg, då han blir varse om vad han gjort ( vet tydligen inte själv vad som skett) skriver en ursäkt på FB och på nåt sätt tror att allt är bra där. Ja,ja..kanske en snabb och desperat handling i samråd med sin försvarsadvokatagerande sambo och inte så konstigt. Förstår att han vill på något vis förklara och rentvå...

 

 

Det som däremot är konstigt, sjukt och ett bevis på ett betydligt större problem är de heja-rop och klapp på axeln-kommentarer som följde. Till allra största del män som skriver i stil med sånt kan hända den bäste, vi har alla varit utarbetade, osv. Hallå? Vad är felet? Skyll inte på utarbetning och överdos av alkohol, låt inte det bli försvaret och skälet till att ord och händelser sker.

 

 

Min åsikt är att sexistiska/människokränkande åsikter finns, via generationers maktstrukturer rotade hos en chockerande stor del av mänskligheten och det absolut inte spriten som planterar in detta i hjärnan. Spriten är tyvärr dock en form av katalysator som lockar fram ulven från fårakläderna. Om ingen drack sprit..ja, då skulle vi kanske höra färre saker men det finns fortfarande där, helt klart.

 

 

Idag lade dottern på Malta ut följande fundering: 

"Can we please all be feminist and not raise boys into men who will shout "Should I rape you tonight?" from their car, like someone did at me last night when walking home."

 

(Upprörde mig till nivå högt blodtrycksläge...och givetvis också dottern och de som därefter deltog i diskussionen...)

Utan att ha fakta kan man gissa att den killen som sa detta inte blev kritiserad av sina vänner i bilen, i stil med " men alltså hallå där...hotade du en kvinna om våldtäkt, det är helt förkastligt och att du ens tänker tanken är helt galet"...nej, tvivlar på det.

 

En enskild händelse som med stor säkerhet kunnat hända var som helst...

 

Hur ska vi kunna vända denna snedvridna människosyn?

Går det överhuvudtaget att förändra?

 

Du man/yngling/gubbe som inte gör/säger/tänker på detta sätt som killen i bilen, Anders Borg eller andra av samma typ MÅSTE REAGERA för att inte vara en del av detta. Påpeka för de som till exempel kommenterar kvinnors utseende/beteende att det inte är okej...på jobbet, på idrottsplanen, på krogen m.m. 

 

Du kvinna/tjej/tant MÅSTE REAGERA då du blir utsatt. (lättare sagt än gjort..jag vet) Känns sorgligt att skriva och inte om, för jag kan ta gift på att alla vi har varit med om detta...på något vis. 

 

Vi MÅSTE FOSTRA våra pojkar till en vettig kvinnosyn...eller jag vill nog kalla det människo-syn. Vara förebilder som ger killar trygghet utan att trycka ner.

Vi MÅSTE LÄRA våra flickor att de har 100% äganderätt till sin egen kropp och att på samma sätt ge styrka och självförtroende.

 

Att det dessutom finns en stor mängd samhälleliga och politiska och religiösa maktstrukturer som sätter upp gigantiska käppar i hjulet, gör inte ett förändringsarbete lättare. 

 

Men jag ska göra allt jag kan med de små knoddar vi har i vår närhet. 

 

Puh, nu har blodtrycket gått ner...

 

Mortuta

Av Lena - Lördag 5 aug 13:37

 


Lugn och ro i huset igen. Gäster av alla slag har åkt vidare på nya äventyr och en nästan overklig tystnad inföll sig en bit in på förmiddagen. Den senaste veckan har varit fylld av goda samtal, god mat och massor av skratt. Ja, givetvis också ett växelvis vandrande med lillafröken på armen så att föräldrarna fått vila lite extra. Damen ifråga är helt klart inte särskilt imponerad av vare sig vagnåkande eller andra varianter av planlägesvilande. Så...bäras över farmors/farfars/andra släktingars axlar eller armar har istället funkat perfekt.

 

Vädret idag har verkligen inte bjudit upp till några hopp och skutt-aktiviteter, nej tvärtom. Med starka vindar som fått även det mest hemkära löv på äppelträden att lossna och blåsa iväg och med moln som hotat om regnväder har innesittardagen varit ett faktum. Lägg sen till en rejält irriterad förkylningshals...soffläge, alltså!

 

 

 

Sommar i P1 är ett favoritprogram, numera inte bara på sommaren utan gärna när andan faller på året om. Måste medge att det är sällan som det blir av att lyssna då det sänds direkt, ni vet 13:05 varje dag...nej, det blir lite när som helst då och denna gång blev det både aktuella och ur arkivet.

 

En stor kopp kaffe och ett fem år gammalt Vinterprogram med Martina Haag fick inleda lyssnandet. Hon spelade in programmet hemma i sitt kök samtidigt som nyårsmiddagen lagades, en trevlig idé och det blev en rätt avslappnad känsla. En del snack om tonåringar, matlagning, relationer och skådespeleri. Ett lättsamt program utan några större sensationer, mycket humor men inte något som ger starka avtryck hos mig...tyvärr. Tror rentav att jag somnade till litegrann i mitten. Den sköna altansoffan och en varm filt kan ju ha bidragit en del...

 

Tack vare det blåsiga vädret torkade tvätten på rekordtid och det blev en bra paus-aktivititet att hänga upp alternativt ta in tvätt mellan lyssningarna.

 

¤¤¤

 

Nästa program blev skådespelerskan och regisssören Bahar Pars, en aktör kanske mest känd för sin roll som den nyinflyttade grannen i  filmen "En man som heter Ove". Ni vet, hon som bland mycket annat lär sig köra bil med Ove-karaktären.

Det var ett mycket intressant program där hon beskrev sin tidiga barndom i Iran, ungdoms- och tonårsrevolt och sen också en krokig väg fram till sin nuvarande profession. Bland annat beskriver hon hur hon på scenskolan i stort sett endast tilldelas ung invandrare i svenska samhället-roller trots att hon levt i stort sett hela livet här och då hon tillbringade en längre tid i Iran fick rollerav samma karaktär även där. Utanförskap i båda lägret, så att säga. Bahar öste beröm över sin mamma som stått ut med hennes tonårsrevolt av den högre skolan, även det får man ta del av i programmet. Det hela avslutas med att hon intervjuar sin mamma som får berätta om några reflektioner av att flytta till Sverige. Hon beskrev bland annat om hur hon i början tyckte att alla svenskar pratade så väldigt mycket om vädret, alltid detta väder....och avslutade med att säga att hon numera pratade väder minst lika mycket som alla infödda svenskar. 

Rekommenderar dig att lyssna!

 

 

¤¤¤

 

Mer tvätt, mer småpyssel och en sockerkaka i ugnen innan det var dags för nästa program.

 

Det blev faktiskt programmet för dagen; Sven Melander. Ett prat om hans liv, karriär, kollegor och det var till en början ett rättvanligt snack och absolut ingen kioskvältare. Tunga ämnen som en begynnande alkoholism på 90-talet sveptes förbi, så även en del annat som hade kunnat bli nåt. Dock känslosamt och varmt då förhållandet till den nu avlidne brodern beskrevs.  

Men plötsligt blev det väldigt intressant då Sven M pratade om sitt ställningstagande mot det näthat som artisten Zara Larsson utstått/får utstå. Detta då hon, i sociala medier sagt att hon hatar alla män efter upprepade fall av våldtäkter och andra övergrepp som skett på festivaler. Melander spelade då in en sekvens på sin FB-sida där han försvarade Zara Larssons uttalande och sa att problemet var hos män som grupp och kollektiv, ett förtryck mot kvinnor. Detta ledde till, berättar han, en storm av kommentarer från diverse män, killar, gubbar som alla hade det gemensamt att de skrev de mest galna saker....utifrån åsikten att de kände hotade och kränkta av Larssons syn på män.

Sven Melander småfnissar nästan då han filosoferar över dessa män och deras inlägg till honom, väldigt många med beskrivning av vilka under midjan-saker de skulle göra med honom.

 

Hör på detta, väl spenderad timme.

 

¤¤¤

 

Efter detta tog sömnen överhand och inte ens ett tretår av det numer rätt dåliga kaffet kunde hindra lunchtuppluren att klicka in. Mycket behagligt.

 

Nästa lyssnartillfälle får bli en djupdykning i de riktigt gamla programmen, kan bli intressant och se om de håller för ålderstrecket.

 

Har du haft några Sommarprogram som favoriter i år? Tips mottages.

 

Mortuta




Av Lena - Torsdag 3 aug 08:59

Breaking News!

Vår familj har blivit större under min skrivtorkeperiod.

 

Erik och FinaJolina har blivit föräldrar under senvåren, närmare bestämt i slutet av maj då hon gjorde entré. En alldeles underbar tös som givetvis vann våra hjärtan direkt.

 

 

 

Hjärtat nästan svämmar över av kärlek till denna lilla varelse som vi faktiskt får ynnesten att träffa ofta eftersom det inte är mer än en liten kvart i transporttid mellan oss. Vi fattar knappt att detta är en liten person som vi kommer att få följa på nära håll.

 

Då vi i juni reste ner till vår andra älsklingsunge var bebisen en rätt okontaktbar person som mest sov, åt och dessemellan blundade och var allmänt nyfödd. Inget större sällskap alltså.

Nu, fem veckor senare, är hon en liten personlighet som vaket tittar på oss, sprattlar med armar och ben och jollrar då andan faller på. Kan knappt fatta hur mycket som hinner hända på så kort tid, här gäller det att hänga med för att inte missa nåt...

 

  Precis som då de egna barnen föddes och även vid lille Rians ankomst till familjen blir tankarna stora och överväldigande då man betraktar en nyfödd liten unge.

Tänk att allting är på rätt plats då de föds?

Hur i friden vet naturen att öronen ska vara sådär korviga och helt perfekta?

Fem fina fingrar på varje hand och hur små och gulliga kan naglar vara?

 

Därefter övergår förstås tankarna till mer existensiella skutt: en ny generation och fler grenar i vårt släktträd, makens och mina gener finns i henne och förs vidare, vi ser sonens utseende som en spegling i flickebarnet (ja, förmodligen ser moderns familj detsamma..) och mycket, mycket annat. 

Stort.

 

 

 


Som många av er som läser vet är fotografering ett av mina intressen och givetvis ska denna donna förevigas och såklart har det startat. Om alla Rianbilder som redan tagits ska vara nån sorts måttstock så har hon de närmaste åren att  vänta åtskilliga tusen bilder. Vilken tur att små barn oftast är helt omedvetna av vad man håller på med då kameran är framme.

 

¤¤¤

 

Konsekvenser av att få barnbarn, finns det?

Ha! Tillvaron är fylld av sådant och packsäcken fylls bara på...

 

Gå på stan-feelingen har ändrat karaktär de senaste åren för mig. Först och främst måste sägas att shoppare har aldrig varit mitt andranamn och svart bälte i rea kommer jag aldrig att få. Kan vara bra att veta...

 

Numera är det nån sort magnetism installerad mellan mig och fina barnsaker. Kan vara kläder eller leksaker...spelar egentligen ingen roll. Måste kollas på och sen sker rådslag med sig själv om huruvida barnet ifråga verkligen behöver det eller rättare sagt om föräldrarna tycker att det behövs.  Inte nödvändigtvis stora summor utan det är mer av att behovet av egna saker har minskat till det minimala efter att dessa barn gjort entré.

Inser att det blir dubbel effekt av detta från och med nu.

 

Mer konsekvenser? Av kärlek till de nya.

Sova på soffan så att lillfamiljen på besök får sova i bra sängar med bebisen?

Titta på teve utan ljud och knappt höra vad som sägs för att bebis och bebismamma sover på andra sidan väggen.

Låna ut stora bilen så att barnvagnen och alla annan utrustning ryms och själv knö ihop sig i en liten pyttebil.

Scanna av FB:s alla fyndsidor med jämna mellanrum i jakt på bra att ha saker i hemmet då bebisfamiljen är på besök. Och sen dra hem en massa som egentligen inte behövs förrän om trefyra år och inte heller ryms nånstans inomhus.

 

Känns det igen?

Kunde väl tro det.

 

Förut kunde jag småle åt vänner och bekanta med detta beteende men nu är vi också där, var så säkra.

 

Men visst kan vi väl alla vara överens om att det görs av ren och skär kärlek till dessa små under som fyller våra hjärtan.

 

¤¤¤

 

 

 

Än en gång, välkommen till vår familj lilla tös.

Vi ska göra allt vi kan för att du ska känna trygghet och värme tillsammans med oss.

 

 

Mortuta

Av Lena - Söndag 30 juli 10:17

   Jag har sagt det förr och säger det igen. Genom en kameralins ter sig omvärlden annorlunda än vanligt. Omgivningen övergår från att vara en transporttunnel från A till B till att locka fram nyfikenheten, berättandet och fantasin. Lägg sen till ett tema som stoppas in i tankarna och huvudet, ja då blir det en annan dimension på även de mest kända miljöerna.

Kan inte nog tacka min kära vän Eva för att ha invigt mig i denna s. k. lek. Minns med värme den där gången i Stockholm då vi två irrade runt i jakt på röda saker, satt på fik och jämförde våra bilder och kunde konstatera att vi, trots att vi gått i stort sett bredvid varandra fotograferat helt olika motiv och detaljer. Långa samtal, många skratt och insikter/upptäckter blev resultatet.

 

Nåväl, St Julians och Sliema är de två närmsta orterna i tjejernas vardagsliv och det är givetvis där jag promenerat mest de senaste tio åren. Strandflanerat och klippklättrat och grändvandrat i all oändlighet men ofta med sikte och plan för någon speciell plats. Alltså dags att prova på temafoto för att se något annat.

 

Förberedelserna var gjorda, dvs en burk var fylld med små lappar där jag skrivit ner en massa ord.Har mest verb och adjektiv den här gången men ska nog fylla på burken med  ännu klurigare ord vad det lider. En burk som för övrigt nog ska följa med i väskan hädanefter, man vet ju aldrig när andan faller på?

 

Lapp drogs och där stod BLÅ. Okej...det saknas ju inte blå motiv på en plats där havet är blått och himlen klarblå utan ett enda litet skruttmoln nånsin.

(haha, en kväll hade vi en lång diskussion om vilka färger som verkligen fanns och då speciellt blå..om det var ett typ av hjärnspöke att kunna se havets eller himlens blå nyanser..att det då behövs ljusets reflektioner och hur är det då med blå blommor, är de blå på riktigt utan att få hjälp av ljuset osv.osv...)

 

Tillbaka till temat, på med bra skor och pigg blick. Fick med maken på noterna eftersom han om någon behöver öva på fantasiblicken...

  och hans blå skor få bli en perfekt start på bildspelet.

 

Vad kan man då lära sig om staden Sliema med hjälp av blå bilder?

 

      Den speciella byggnadsstilen som finns i Sliema innefattar bland annat skarpa färger runt fönster och på dörrar. Det är oftast grönt, rött eller blått. Piggar definitivt upp de sandstensfärgade huskropparna. Många lyftkranar syns överallt och det brukar anses vara tecken på ett land/stad i utveckling, på något vis i alla fall. Somliga byggen och lyftkranar har vi sett under många år nu och de verkar vara igång i typ intervaller och andra går det hiskeligt fort att göra klart. Handlar väl som vanligt om pengatillgång.

 

     Man vill gärna sitta i skuggan och hänga, åtminstone då det är uppåt 40 grader..om man nu inte rent av går in och vilar inomhus och kikar fram vid sextiden då det blivit mer drägligt.  De med en liten uteplats fyller den, precis som vi här med möbler och blommor. Mitt i sommaren är det såklart inte något prunkande växtlighet att skryta med, det mesta har blommat redan i april och maj, synd för alla de som bara ser de grönbruna rabatterna med kämpande gräs och buskar. Våren är jättefin här och bör upplevas.  

 

 

      Havet är blått, ingen tvekan om det.

Vill du bada i Sliema går du bara ner i havet, i stort sett var som helst efter den fina strandpromenaden. Man går längs havskanten kilometer efter kilometer från St Julians till Sliema. Långa mjukslipade klippor som då förstås är tokheta att gå på om man får för sig att gå där under dagtid. jag börjar nu, efter såå många år förstå varför de där rutinerade badarna har gummiskor på fötterna, fula men uppenbart bra. Själva hoppar vi runt som på glödande kol för att komma ner i vattnet. Nästa gång vi reser ner...då...ska jag ha köpt egna plastskor.

 

      Folk överallt! Det är tokmycket folk på en del platser under en del tider på dagen, till exempel på strandpromenaden då det är lite av en turistmagnet att flanera och ta fina bilder ut över havet. Smågatorna däremot är verkligen mer av småstadskänsla. Stadsdelspolisen som övervakar nån korsning med nåt bygge eller kanske bara patrullerar rent allmänt. Byggkillarna på väg till eller från något. Efter att ha sett otaliga yrkesgrupper med yrkesuniform kan konstateras att blått är populärt. Såg och fångade dessutom oväntat många sommarflanörer klädda  i nyanser av blått. Undrar varför ? Nån som har någon oprövad teori? 

Besparar er horderna av språkgrupper med stora blå ryggsäckar ÖVERALLT i St Julians. De finns överallt och i de allra flesta fall märks de av på ett bra sätt men stundtals blir det lite av myggsvärmskänsla. Det är verkligen språkkursernas Mecka och gissningsvis finns det ett tjugotal olika internationella skolor. Eh, kanske man ska söka jobb där?

 

    Det är trångt om utrymmet och några stora grönområden finns inte om du är i St Julians i alla fall, Sliema bjuder på lite fler platser att få skugga i.

Ja, nån liten park här och där förstås men inte att jämföra med nordiska referenser där vi är vana att barn kan skutta ut lite här och var och leka. Därför är det oerhört viktigt med lekparker med mycket att göra och då vi nu är morföräldrar till en skrutt som bara älskar att springa och klättra och gunga blir det många besök...på tidiga morgnar och kvällar då det är lagom värme för ruschkaneåkning.  

 

     

Vilken lyx att kunna gå en bit efter gatan och köpa frukt och grönsaker som odlats på farmen som ligger just utanför stan. Närodlat hurra!

Vilken lyx att hänga tvätt som torkar på nån timme. Även här var det överskott på blå nyanser av textilier som hängde på olika torklinor....märkligt.

Vilket kamikaze-uppdrag att mitt i den intensiva trafiken få för sig att hyra cykel och bege sig ut på upptäcktsfärd. Fast...ändå en bra idé då förstagångsbesökare får se lite annat än det hop on-hop offbussarna erbjuder.

Har dock inte provat detta själv då det är nytt för i år, gillar mest att gå och gå och gå...

 

 ¤¤¤

Sen tog orken slut och vi hamnade på en uteserverering.  Det är viktigt med vätska då det är varmt, eller hur?

 

 


Avslutade vår blå dag med den finaste lille killen, klädd i blått från topp till tå.

 

¤¤¤

 

Mortuta

 

Av Lena - Lördag 29 juli 12:52

 

 

Efter ett större antal månaders uppehåll här på bloggen (läs rätt mycket idé-torka och kanske också lite tidsbrist) har skrivarlusten återvänt och förhoppningsvis finns det några som vill följa mig igen. Med lite tur så får jag väl ihop nåt vettigt då och då...

 

2017 har hittills  förlöpt på ett helt okej sätt. Jobb och fritid och familj och musik och en och annan stund av absolut stiltje är väl en sammanfattning som funkar.

 

 

 

För de som tillbringat denna sommar här uppe i norra delen av landet verkar det ha varit en mix av blåst, regn och 14 grader. Helt galet trist alltså och jag känner verkligen med de som "genomlidit" sina semesterveckor med endast en handfull soldagar. Även om nu det inte nödvändigtvis behöver vara tokvarmt så man storknar och soldyrkarläge varje dag behöver de allra flesta ljuset och värmen för sitt allmänna välbefinnande. Humöret brukar vara mer på topp om man kan göra uteaktiviteter, inte bara hänga i soffhörnet med filten och boken. 

Ja,ja...det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder...men nog föredrar jag mysfika mot solvägg jämfört med tvångskaffe invirad i filt och under tak.

 

Nåväl, vem är jag att klaga då lillön Malta varit vår hemvist den senaste månaden, som så många tidigare somrar. Vi gör detta för att kunna, under vardagliga former umgås med malta-kolonin pep vi iväg direkt då stämpelkortet hoppat ur maskinen. Bildligt talat alltså...tack och lov arbetar ingen av oss under sådana premisser. En hel månad tillsammans, ljuvligt.

 

Vad göra man då dag ut och dag in då det är 35-40 grader och strandhäng och paraplydrinkar inte är intressant längre och då våra nära och kära arbetar hela dagarna?

Sysslolösa och uttråkade? Icke då...

 

Lämna/hämta tvååringen på dagis

Greja med trädgård och rabatter

Promenera mycket, upp och ner och hit och dit

Hantverka på gymmet (maken alltså...ska inte ta åt mig äran av att göra detta)

Sjunga och leka och busa tokmycket med ovan nämnda hjärtebarn

Barnvakta

Umgås med alla på deras lediga stunder

Träna och svettas som aldrig tidigare och sen träna lite till 

Hänga ute på trevliga platser och prova både god mat och dryck

Svettas utav tusan, rekordmycket alltså...

Prata och skratta

..och mycket, mycket mer.

 

   

 

Så...därför tänkte jag bjuda på en del bilder och beskrivningar över vad som hänt, stort so smått och såklart en del reflektioner och tankar som dyker upp under tiden. Som de flesta gamla läsare vet kan det vara lite rörigt i mitt huvud och då måste bokstäverna ner på pränt.

 

¤¤¤¤

 

För den som legat sömnlös om nätterna och funderat över FruKatts liv och leverne kan jag meddela att hon lever och mår, gjorde en sväng instängd i nåt förråd en vecka då hon skakade om våra grundvalar lite grann men dök upp igen med samma skarpa blick och uppfodrande min. Vi bokade och bugade och hälsade henne välkommen med smaskens mat och bästa sovplats....hon dissade bägge. Allt är som vanligt alltså. 

 

¤¤¤

 

 

Temafoto Blå ska bli nästa inläggs rubrik, vi ses.

 

mortuta

 

Av Lena - 18 augusti 2016 21:34

 

Ett glas med någon uppenbart dyr skvätt. Du förväntas doppa näsan, andas in och sen säga något om hur det doftar, sätta glaset och drycken i motljus och begrunda huruvida det är mer ljust än mörkt eller nåt sånt. Sen ska det tas en liten sipp som ska gurglas lite runt i munnen för att sen snabbt dras ner i strupen. Då kan ett utlåtande om smak och syra och sånt ges. 

Smakar det stort, tunt, syrligt, mustigt eller kanske fruktigt?

 

Sen...sen kan du drista dig till att fundera över om det är mun-gott eller om det faktiskt är lite småsurt eller kanske bara smakar som vin gör mest. Fast det brukar inte vinproffstyckarna gilla att man säger. Svaret blir ofta "Varje druva och vin har sin speciella karaktär".

Sen går man vidare till nästa vin och ska det bli riktigt bra ska de helst vara lite fralla och vatten mellan provningarna så att smaklökarna får lite paus.

 

Ja, så går det väl till i stora drag att vara på vinprovning. I mitt tycke ibland en något hypad aktivitet. Mest för att det är rätt så svårt det där med smak och doft. Lägger man sen till att man ska få nån sorts pejl på prisklass och druvor och land...ja, då kan man snacka klurigt. 

 

 

Nåja, det går att göra på annat vis också.

 

Köp ett antal vinflaskor, olika prisklass och nationalitet, dölj etiketterna.

Samla ett gäng runt köksbordet.

Fördela numrerade glas. Konstruera en sorts blankett med t.ex hur smakar det? vad kostar det? var kommer det ifrån? vilket är godast?

Smaka, prata och diskutera och rösta fram det bästa.

Vem kunde svara mest rätt på frågorna.

 

En roligt sätt att prova sina smaklökar och testa sitt vinkunnande..på skoj.

 

         

Resultatet från vår provning var att vi kunde enas om vilket som var det dåligaste, minst lockande att be om påfyllning, ett Valpoliciella som inte föll på läppen hos nån av oss.

Vi var också eniga om vilket som var favorit, ett Argentinskt vin ( har som vanligt glömt namnet...) som var riktigt gott och som då också tog slut riktigt fort.

Då det kom till pris och land var vi ungefär lika dåliga allihopa. Dyrast var definitivt inte godast. Däremot var vi oerhört påhittiga då det gällde beskrivningar av smaker. Allt från lera, fruktigt, chokladaktigt, ättikelikt till smaskens och wow. Tydliga beskrivningar, jajamen.

 

Slutsats

Oavsett metod att prova vin är det en rolig upplevelse. Det går att nörda till sig och lära sig massor, men det går också att göra det med en klackspark.

 

¤¤¤¤

 

Vad mer denna torsdagskväll?

 

OS, OS och åter OS. Har precis sett brottning och taekwando. Den förstnämna sporten går det att fatta hur det går till, den sistnämnda begrep jag inte ett skvatt av. 

 

Laddar med en kaffeskvätt inför nattens fri-idrottsfinaler. 

 

Mortuta

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se