Berlin.

Ja, vad ska man säga?

Stort?

Javars...tillräckligt för att, en i släkt- och vänkrets välkänd, vimshjärna ska ha en rejäl chans att virra bort sig.

Storstadsfeeling?

Ja, om man med det menar att det kryllar av asiatiska turistgrupper men nån guide med en flagga på en pinne...hehe, inga fördomar här inte...

Intressant?

Åh herregud, intressant är bara förnamnet....oavsett om du är en historienörd, konstfreak eller helt enkelt bara en hängaruntochtaenochannanöl-turist så finns det så mycket att hämta i denna stad.

Då en sån som jag kommer till en ny stad börjar periskop-blicken veva runt.

Vad finns det att se på?  

Finns det saker och ting att betrakta utanför givna byggnader och monument?

Mitt utgångsläge var denna gång att, med eller utan kameralinsen som filter se det som ramlar över en då man bara virrar runt i ren nyfiken. Kombinera det med en make som gillar kartor och minnesplatser och anser att man ska bara ska sett både det ena och det andra...ja,då blir en weekend i Berlin väldigt bra.

Det första som slog mig var att det stod björnar lite här och var.

Varför denna invasion?..ja,det kan man ju fråga sig. Nån sorts sagofigursfirande detta år? Precis som i London med Paddington då man snubblade över alla sorters smånallar överallt. 

Nähä då...det visar sig att björnen ingår i Berlins stadsvapen och därför pryder gator och torg.

Lite kul att spana på dem men de kanske inte lämnar de allra djupaste avtrycken...

Insikt nr 2, cyklar....överallt. Ensamma, i grupp, i cykelställ, mot husväggar eller bara lite här och där. Mängder av Hyr en hoj-möjligheter och cykla själv eller runt med kunnig guide. Eller köp dig en racercykel och förena dig med berlinarna och kör som en dåre, gärna på minst trefiliga vägar...the sky is the limit.

Men det som fastnade mest var väggkonsten. Kalla det street art, graffiti eller kanske bara nåt som nån ville visa...eller allmänt kludd bara. Jag bara älskar detta.

Varsågoda, ett axplock av sånt som bara fanns där...mitt framför ögonen:

Häftiga va?

Under en av de mer slumpmässiga promenaderna ( och ja, det blev rätt många kilometer som avverkades eftersom solen sken och gympaskorna var med) snubblade vi över entrén till nåt sorts konstnärskollektiv stort som ett svenskt normalstort tvåhyreshuskomplex men med de mest fantastiska fasadmålningar och därtill liggande verkstäder och fika-holkar.

Tänk va häftigt att bo där...eller så skulle man bli knäpp av att inte ha nån lugn och vilsam punkt att fästa ögonen på...lutar faktiskt lite åt det sistnämnda trots min kärlek till det lite galna och färgstarka.

Nu får det faktiskt räcka med Berlinbilder för denna gång...kan ju inte bildbomba hur mycket som helst...

 ---- 

För övrigt?

LillskruttHilma, RallySally och resten av familjen räknar ner till inflyttning. Det målas, spikas och bärs grejer hit och dit och det intressanta kaoset fortlöper.

Träning med kära A är i full gång. Hon har kommit med i min träningsgrupp (var ensam förut och nu är vi två), jag gör passen och visar och sen svettas och peppar vi varandra stenhårt.

Tänk att man blev..typ PT...den här hösten. Kan inte få en bättre träningskompis.

Räknar ner dagarna till det är dags att ta flyget till lillön igen. BabyNova och StorpojkRian ska få sig en rejäl mormordos.

---

See you

mortuta

Hej världen!

Jag är på igen...helt klart. Känns roligt igen att skriva och tankarna ställer sig mer eller mindre på kö för att få chansen att komma ut i mer eller mindre begripliga texter. Förhoppningsvis vill ni dela detta med mig.

Varför detta uppehåll? Ja,enklast beskrivet så tog bokstäverna slut och att då bara skriva nåt för att fylla ett inlägg...nej, det passar inte mig. Men nu är skrivklådan påtaglig igen.

Vad har hänt på ett år, alltså sen sist jag var aktiv här?

Stort och smått förstås. 

Varsågod här kommer en snabbspolning:

Sång (barbershoptävling, julkonserter, begravning. och bröllopsgig och förstås enormt många roliga övningstimmar med härligt musikaliska kollegor)

Träning ( det har slängts kettelbells så in i bängen det senaste året...)

Resor ( kors och tvärs och hit och dit, i större och mindre sällskap)

Familj ( en liten Nova gjorde entré i somras, alltså ännu en underbar unge att älska)

Sen så har det varit den toksnöiga vintern och en torkans sommar, ett riksdagsval med resultatet " det vete gudarna hur det kommer att bli egentligen" och säkert en hel del annat.

Det dyker väl upp några rader här och där om sånt.

                                                                                     ---                                                                        

2018 är ett slags jubileumsår för både maken och mig. Båda har vi fyllt 60 och sådant har en tendens att inte passera helt obemärkt förbi, detta oavsett om man är värsta partymänniskan eller mer åt det sparsmakade hållet.

I början av året reste vi till Malta och firade av maken med kulturhuvudstadsinvigning, överraskningsparty av den högre skolan och förstås en massa mys med maltakidsen, både stora och små.

En del skidåkning på perfekt snö och glaciärer avslutade den första delen av firandet och vi kunde hämta andan i några månader. 

Eftersom vi har flera kära vänner som är jämnåriga blev det perfekt med en sommartripp till Prag för att fira 6x60. En härlig resa med goda kamrater, vad kan man mer önska?

Prag-intrycken lär väl dyka upp här lite längre fram...fotonörden gick bananas, som vanligt. 

Som om nu allt detta resande inte räckte. Det blev dags för min födelsedag...för någon vecka sedan, och då med en helg i Berlin.  Denna fantastiska stad! Ännu en plats som fyllt mig med så oändligt många intryck. Ni ska få se...

Avslutade med ett kalas med släkt och vänner, så...nu är det väl firat färdigt?

---

Vad mer?

FruKatt är på långlov hos sin andra familj. Enligt säker källa ska hon glida in här igen nån gång i månadsskiftet igen efter att ha campat på den andra gården ända sen juni.

Orsaken till denna landsförvisning stavas RallySally, hon är på långlån eftersom lilla familjen håller på att flytta mellan lägenhet, tillfällig lägenhet och sedermera eget hus. Tillsammans enades vi om att hon skulle ha det lugnast om hennes mellanstation fick bli här hos oss.

Sådärja, nog för denna nypremiär. 

Vi ses

mortuta

Vem i friden är det som vrider upp tidsklockan vid den här tiden....varje år! Det känns likadant varje senhöst. Efter en september där man lurar sig själv att det fortfarande på något vis är sommar, går i lite för tunna kläder och hänger utomhus allt man hinner.

Sen dånar oktober in och man kan fortfarande lura sig själv att tiden går långsamt och att man inte behöver ägna sig åt livsplanering, över huvud taget. Våga vägra jacka....typ.

Och så dånar november in i dubbel hastighet på något vis, lite som ett ånglok som dånar in på stationen utan att slå på bromsen. Helt plötsligt ska sommar/höst-inställningen skrubbas ut ur sinnet och man måste begripa att det är nåt annat som väntar. 

FruKatt känner också av detta. Hon som brukar gilla ett visst inslag av uteliv, dvs hänga runt husknuten och spana på grannarnas stora lurviga typer.

För tillfället är protesterna rejält högljudda då det är dags för " Nu har du trampat runt här inne i flera dygn, kattskrälle,  jag ska hiva ut dig en stund" -tillfällen. Det gäller att släppa ut henne på baksidan om man vet att man ska ut genom ytterdörren inom kort och vice versa...annars gör hon ny entré snabbare än oönskad snuva.

Novemberspeeden märks väl mest om man tillhör släktet julplanerare. Ni vet, vi som lägger upp en planering för bakning, matlagning, pyntframplockning och annat som kan behövas. Bekant? 

I detta hushåll har post-itlapparna kommit fram, där står det vad som ska (jaja..inte tvångsgöras alltså utan mera det vore kul att göra) hinnas med fram till jul. Lite gottis, nån kaka och så lite mat som kan frysas in. Tanken är att varje lapp ska vara rolig att göra och om man gör några varje vecka blir det förhoppningsvis så trevligt som mna tänkt sig. (Hehe...märks kanske att matlagning och pyssel är sånt som gillas i detta hem?)

Motsatsen till detta är kanske två-tre hysteriska kvällar/nätter med förberedelser innan julgästerna kommer...även om det faktiskt bara handlar om att man vill ha några ljustakar i fönstren, nån burk pepparkakor och lite julskinka och köttbullar hemma. 

Så....dagens lapp då? Saffransskorpor stod skrivet. 

Gott blev det och nöjd är jag!

¤¤¤¤

Det var tokvackert i morse och en energipromenad var på sin plats. Ut till havet för en koll av hur långt isen hunnit i strandkanten. Inte långt alls, kan vi meddela. Vi vill ju helst att julen ska erbjuda rejält med snö eftersom Maltaklanen dånar in under helgerna. Besviket tittade vi ut över öppet vatten...däremot så blänker isen blank på skogsvägar och stigar och hyllningarna till den som uppfunnit IceBugs-skorna kan inte bli nog ystra. Tveksamt om det blivit nån skogssväng alls utan dem på fötterna.

För övrigt då?

The Real Group besökte Umeå igår och givetvis var vi där. Är ett hängivet fan sen dag 1 som gruppen tog ton. Blir varm i hjärtat och lyrisk bara vid tanken på den tajta klang som denna sånggrupp levererar år efter år. Detta trots att det numera är endast en medlem kvar från den ursprungliga uppsättningen. Helt uppenbart är återväxten på bra sånggruppssångare god.

Idag har TRG-musik dånat i högtalarna på repeat...kan inte riktigt få nog.

¤¤¤

Lillhjärtat Hilma växer så det knakar och alla i tösens närhet reagerar på hennes utvecklingsfaser som om det aldrig skett förut. Hon är, som alla andra små kids...ett under. Fatta! Hon sitter själv, äter gröt och ler sitt vackraste tandlösa leende. Stort!

Må gott alla ni där ute i luften,

Vi ses

Mortuta

Människor, både i  bekantskapskrets men också de i periferin svarar på frågan om hur ofta de storstädar med ett frågande ansiktsuttryck. Svar såsom:

"vadå, jag städar varje vecka eller i alla fall röjer ordentligt var 14:e dag" till "städningen har jag rut-bokat bort med ett städföretag" och så dom som säger " eh, städning... det är överskattat.."

Jaha, olika är det och förhoppningsvis är alla nöjda med sitt sätt att lösa problemet.

Här är det inte så ofta men då det sker är det ingående städning som gäller. Kanske inte den kategori som fick mest röster i min lilla gallup-undersökning. I detta hushåll är det en ingen lek med städning, svetten ska rinna! I stort sett kan det gå till på följande sätt:

- Planering vid frukostbordet

- På med träningskläder

- Gnugga från tak via väggar ner till golvlister

- Dammtorka, röja, sortera och kasta/källsortera/skänka bort

   (ibland i hastigheten lite för mycket)

- Hög musik som ska peppa

   (här duger inte nån vanlig radiokanalsprogram typ melodikrysset eller så...

    nej ös ska det vara)

- snabb fika på mitten

   (en av oss är sjukt snabb på att dricka kaffe och startar alltid fort igen)

- hitta mer och mer som behöver få sig en sortering 

- svära över allt katt/hundhår som finns ÖVERALLT

- gnälla över den i hemmet som hittat på att de ska vara långa gardiner som är i vägen

- ha synpunkter på långhåriga mattor och anse att det är överskattat med myskuddar och      filtar som ska dammas och vädras rejält.

- diskutera fördelarna med att istället bo på 30-40 kvadratmeter kanske?

- bli klar och ramla ihop i soffan efter oändligt många timmar och vara väldigt nöjd.

Om man nu bortser från att det nån av oss ofta hamnar i "men oj så bra låt det här är" då pianot städas och måste spelas eller "tänk, den här boken läste jag för ett tag och och då..." och bokhylledammningen då tar lite längre tid. Ja, bortsett från sådana tidshinder är väl ovanstående en rätt korrekt beskrivning.

Bekant?

¤¤¤¤

FruKatt, allas vår land lady. Hon som bestämmer och låter oss veta vad som gäller är inte helt övertygad om städdagens storhet och fördel.

  Denna gång parkerade hon tidigt på köksön, trängde in sig mellan tidningshögar och några korgar och försökte sova bort eländet. Funkade sådär eftersom mer och mer skrot skulle få plats på samma yta. 

Då möblerna började flyttas runt startade madamens klösa på så många textiler som möjligt-stund. Bort-schasad förstås. Svart i blicken är det då dags för jag sitter minsann var jag vill- aktionen. Fönsterbräda, pianotangenter, diskbänk och dörröppning...endast exempel på platser som hon kan propsa på äganderätten över.

  Till sist åkte kattskrället och kattmaten ut på bastubron. FruKatt parkerade då utanför fönstret och kastade sura blickar in till oss resten av dagen.

¤¤¤

Nu är dagsverket avklarat och hushållet rent och väldoftande igen...och FruKatt är nöjd.

Mortuta

Den senaste veckan har delar av vår familj mer eller mindre bokstavligt bestigit berg, det berg som jag nu kallar K1, inte K2 som den där vanliga bergstoppen heter. Det här har varit betydligt mer världsomvälvande saker än vanlig bergbestigning.

Den lille svenskirländske maltesboende pojken i våra hjärtan har tagit steget från lilldagiset till Kindergarten 1-skolan. Aha, tänker ni, han är väl i den åldern då det händer.

Nixpix, ynglet är inte ens tre år och mormorshjärtat har slagit dubbelslag inte bara en gång vid tanken på att skrotungen ska in i skolväsendet, om än i lekskoleform.

För att greppa det hela måste vi ha en liten genomgång om maltesiskt skolsystem. 

Småbarnsdagis (upp till tre år)

Kindergarten 1 och 2 ( mellan 3-5 år)

Skola (från 5 år och sen till 16 år)

Så långt verkar det väl inte så speciellt konstigt och olikt det svenska systemet. Lite tidigare skolstartkanske men ändå helt okej. Lägg till skoluniform, alltså inte kostym/dräkt i gabardin och slips utan enhetligt mjukisklädsel i aktuell skolas färger och vi kanske inte heller höjer på ögonbrynen nämnvärt. Kanske rent av tänker man att det kan vara rätt skönt att varje dag veta vad barnet ska ha på sig. Klädmobbningen torde väl minska radikalt.

Krångelfaktorn kommer först då det står klart att det där lille skrutten på knappt tre år också måste vara blöjfri och händig på att både få av och på kläderna då det är dags. En del övning har behövts den senaste månaden för att detta ska fungera...

Allt material som används (så kallat förbrukningsmaterial) ska vara införskaffat, bokpapper på pysselboken, pennor och sudd klara. Inget är gratis/skattefinansierat alltså. 

  Nåväl, lille Rian har nu gjort sin första vecka. Varje dag har den lille varje dag lämnats av vid skolporten, vinkat av sina oroliga föräldrar och med kånken-ryggsäcken lunchpackad tagit fröken i hand och gått in i klassrummet. Ni kan se det framför er, eller hur?

Fast riktigt så blev det inte.

Lillkillen har, på grund av storm och regn (ökenstorm som innebär 20 sekundmeters storm och tvärsöver-regn) varit invirad i diverse regnskydd, blivit buren in i skolbyggnaden tillsammans med alla de andra små och stora som tagits sig dit i ovädret. Sjöblöt, rätt förskräckt och förundrad över vad som händer...ja, det kan ju fått starta bättre. Oroliga föräldrar har under dagen väntat på att timmarna ska gå och att upplevelserna ska bli bra för sonen.

  Förmodligen har den lilla familjens vecka varit lika tuff och strapatsrik 

som att bestiga ett berg i K2:s storlek. Svettigt/Blött, oväntade händelser och en hel del  motvind. Och med en skön känsla att få vila några dagar vid basstationen som helgen kan liknas vid. 

Lycka till på nästa veckoetapp, Riri!

¤¤¤¤

Här har hösten kommit med rätt tydliga steg. Trädgården är vinterställd och det är bara att invänta snön. Jaja...jag vet att det inte är nåt som står på önskelistan såhär i oktober men nog minns en och annan läsare att det kommit frost och flingor redan dessa veckor...

Kanske inte för gott men i alla fall länge nog för att skrämma slag på oss alla.

Lilla fröken Hilma växer så det knakar och fotofarmorn vill givetvis föreviga flickeflarnet då och då, ibland i lite roliga miljöer. Kanske i en färggrann lövhög? Sagt och gjort, kratta ihop en hög och invänta besök kombinerat med uppehållsväder. 

Hilma blev helt klart aningen överraskad av att läggas i en lite fuktig lövbädd, bjöd inte på ett enda leende under fotosejouren så resultatet blev ett gäng bilder på en allvarlig 4-månaders ljuvlig unge.

Som vanligt svämmar hjärtat över av kärlek till denna lilla unge...   

¤¤¤¤

För övrigt har det födelsedagsfirats, grillutflyktats och LenaPH-showtittats. Allt var bra!

Mortuta

Denna regniga och gråtrista dag kunde ha blivit en soff- och strumpemysdag men icke det. Man kan ju inte vara hemma då gårdsbutikerna i nejden annonserar om öppethållanden hela härliga söndagen. Alltså var temat för vår helgutflykt givet.

( hela detta inlägg skulle kunna ses som en enda långa reklam för gårdsbutiker i södra Västerbotten...men se det är inte köpt på något vis.) 

Iväg på krokiga, leriga och långa byvägar. Sträckor kantade av vackert höstfärgade träd som inte ens en skvätt-regn kunde ta musten ur.

Första gården som besöktes blev...

En gård som inriktat sig på de stora, stadiga nötdjuren. Ni vet sådana som man inte vill bli jagade av i en hage...om man nu skulle få för sig att gå in i hagar sådär bara på måfå.

      Miljön runt gården är helt fantastisk och ger begreppet öppna landskap "ett ansikte". Är det dessutom klätt i vackra höstfärger, då är det vackert som tusan.

    Inne i gårdsbutiken öppnade det upp sig ett himmelrike för fika-älskare. Vem är väl inte det? Problemet blev att välja bara en kaka/tårta/bulle, eftersom det fortfarande finns nån sorts självbehärskning kvar...eller?

    Elva-kaffet levlade upp till nya höjder då det serverades i vackra koppar och med rosa pelargoner som sällskap. Ja, det blev en sötpaj till kaffet. Dieterna fick sätta sig på avbytarbänken denna dag.

Med kaffesmaken fortfarande varm i gommen bar det iväg till nästa ställe

Denna gårdsbutik och lantgård har lammuppfödning som sitt fokus. Stora och små, svarta och vita, tackor och baggar och lamm så långt ögat når. Blanda sen upp det med hönor både här och där så är man bra nära Häljegårds miljö. 

      Familjens son, en pratglad herre i tiotolvårsåldern visade med stolthet upp sin uppfödning av höns. Ett otal sorters hönor som spankulerar runt, en del på fri yta men de allra flesta inom hägn.

      Trots att vi inte kom dit med små barn som ville klappa djur fick vi gå in i lagården och känna fårens varma nosar mot händerna och klappa på småkycklingarna som irrade runt, runt sin hönsmamma.

In i gårdsbutiken och få med sig några härliga köttbitar förstås. Får försöka förtränga de mjuka lamm-nosarna då det är dags att tillreda maten.

Sista besöket blev...

Här blev det mera kött-bod och inte så mycket mysig miljö och lull-lull. Men det var gott och fräscht och vi fick avsluta med en smaskig grillkorv innan det blev hemfärd med en del matpåsar i bagaget.

  Det är en ynnest att kunna köpa kött och grönsaker på detta vis, i gårdsbutiker där bönderna verkligen går i god för att det är kvalité. Djuren har levt gott i bra miljö och då känns det lite bättre att äta kött nu och då. 

¤¤¤¤

För övrigt då?

Lyssnar på ljudbok samtidigt som strumpstickorna dansar. Raggsocks-säsongen lär väl bara vara en frostnatt bort. Symaskinen har också fått glödga litegrann under de senaste dagarna. Gymmet på lill-ön har fått lite hjälp med utrustningen. 

FruKatt har lugna dagar just nu. Av nån outgrundlig anledning har madamen valt att hållasig inomhus mest hela tiden sen sommarlovs-vistelsen hos originalfamiljen. Hon gör möjligtvis en snabb runda vid cykelboden och postlådan men sen får det vara nog och släpp-in-mig-krafsandet hörs. Denna stugsittarinställning har inneburit att grannskapets två mest ivriga slagskämparkatter valt vår gård till sin allra bästa arena. Var och varannan dag kan vi, eller då mest FruKatt sitta på första parkett (fönsterbrädan) och beskåda de två kämparnas dueller. Osäkert vem som vinner flest ronder. Tussarna av hår som pryder vår gräsmatta tyder på hårda ronder. 

Nej, nu får det bli en brasa och kanske lite Master Chef eller Beck eller Morden i Midsummer som avslut på denna söndagskväll.

Mortuta

Scenen är följande:

Trött efter en dag med intensivt springande hit och dit, problemlösning och hantering av stort och smått. På väg hem skiner solen sådär höst-trevligt (ja, alltså med hög luft och ingen vind) och tanken om skogspromenad föds.

Hem och byta från de finblanka jobb-skorna till de något mer leriga gympaskorna, fram med kameran och here we go.

Det är helt ljuvligt att befinna sig i naturen, tankar och sinnen  rensas upp på något vis. De tankesnurror som tidigare varit svårlösta får under en tur i skog och mark chansen att lösas upp och presenteras på ett sätt som lockar till lösning.

Går och går...kollar på svamp och annat mer svår definierbart..mer eller mindre vissna men vackra växter. Promenadtempot blir rätt ofta upphackat, om kameran är med, eftersom det vackra av någon anledning rätt ofta är i markhöjd och kräver ett visst krälande. Det är nog tur att ingen står bakom ett träd och tittar på människan med kameran som kryper efter marken..eller kanske det är det? Nåväl, ingen har än så länge gett sig till känna och funderat på vad man sysslat med.

Helt plötsligt händer det något väldigt speciellt denna specifika dag.

Blicken och fötterna stannar vid en "mark-skylt" som säger Hej Kompis. En alldeles fantastiskt fin sådan som fick mig att stanna upp och i princip rakt ut i skogen säga Hej På Dig Själv. Värmen i hjärtat steg och rent av önskan av att vara 5 år igen ökade för varje steg. Jag har hamnat rakt in i en av förskolornas skogsstig med så mycket härlig rekvisita.

Åh, tänk om man fått vara ett förskolebarn och få vara en del av allt detta häftiga. 

På vägen hem ljöd alla möjliga härliga barnsånger och minns mina egna kids i den åldern då vi knatade runt på dessa så kända stigar. Ser verkligen fram emot att lära familjens nästa generation, dvs Rian och Hilma på roliga lekar längs våra skogsstigar. 

Ett, två, tre, fyr...fem och sex och sju. Ut i skogen tåga alla nu. Far går först och tummeliten sist, Tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Små små fågelungar sover i sitt bo. Lilla fågelmamman får då lite ro.

Jag leker träd, jag leker träd, jag leker ihåligt träd

Herregud, hur i friden ska våra småkids hinna lära sig alla sånger som mormor/farmor vill.

Måste börja lägga upp en barnviseinlärningsplan snart...

Vandrade hemåt igen och konstaterade att rönnen är vackrare än nånsin och att smultronskörden nu gått in i tredje andningen. Mums, mums.

¤¤¤

För övrigt då?

Har plöjt igenom David Lagercrantz senaste bok, Mannen som sökte sin skugga. Den andra av honom skriven, men den femte i milleniumserien. Rätt spännande läsning och den föll i betydligt bättre jord än den förra (Det som inte dödar oss) som mest var en märklig läsning.I denna, den senaste boken pratas det mycket om tvillingar och då i synnerhet då spegeltvillingar, alltså enäggstvillingar som är en spegelbild av varandra, både vad gäller utseende men också en del inre organ. Klart fascinerande och vetgirigheten i mig lockade till att läsa mer. Klart intressant!

Som parallell-bok, eftersom det sällan eller aldrig är bara endast en bok igång har jag Storytel-lyssnat på Omgiven av idioter, en bok av beteendevetarenThomas Eriksson. Där beskriver han på ett tämligen lättsamt sätt om olikheter i kommunikation och hur olika 

beteendetyper agerar med/mot varandra. Lärorikt och intressant.

Ska greppa Erikssons nästa bok Omgiven av Psykopater...det ni, det blir grejer det.

Rapporterar mer efteråt...

Mortuta

Veckan som varit.

Vimsat runt mellan högt och lågt, stort och smått. 

Hade många planer på vad som skulle hinnas med, ni vet långa listan.

- Träna före jobbet - helst innan 06.00

- Göra flera sylt- och långkok

- Öva som en galning så att hela repertoaren för hösten skulle sitta helt utantill.

- En massa annat som mitt överambitiösa alter-ego skulle kunna hitta på.

Men inte något av detta blev det nåt av......

Istället blev det helt andra saker som kom upp i den så kallade pipe linen.

- Sytt en del små plagg till lill-Hilma

- Sytt en del större plagg till gymmet.

- Övat på andra låtar som låg nära hjärtat, kan flera nya låtar men ingen utantill

- Stickat en tröja till den lille irländaren

- Lärt en massa på jobbkurs

- Lagat nya maträtter, till exempel kålrotsbiffar...mums.

- Slappat i soffan

- Slaviskt följt Biggest loser VIP och Idol

- Slarvtränat en del...

Jodå, det hinns med en hel del på en vecka.... 

¤¤¤¤

Umeå har bjudit upp till smakfestival för fjärde året och med lite god hand med vädergudarna brukar det vara en mysig tillställning. Ni fattar...sensommarsol i ryggen, en kall öl, god mat och lite schysst musik på scenen.

Detta år bjöds det dock upp till regn, snålblåst och 10-12 grader. Sktitväder alltså.

Nåväl, en snabbsväng blev det dock.  Det gäller att gå på en sån festival tokhungrig, smakportioner och ditt och datt på småtallrikar stod som spön i backen.

Oväntat godast var uppstekt palt med bacon, detta trots att det bjöds mat från många håll i världen. Klämde till med rawfood-tårta och kakor som efterrätt. Mums.

¤¤¤¤

Bebisar växer så det knakar...och syns!

Hilmahjärtat har varit ute på äventyr, ja med modern som sällskap förstås och farmodern (undertecknad alltså) har inte fått möjlighet att gosa på flera veckor. Evighetslång tid.

Herregud, ungen har i stort sett lärt sig läsa och skriva på två veckor. Ja...eller åtminstone hålla upp huvudet och greppa tag i leksaker. Begåvat barn!

     Turligt nog ryggade den unga damen inte bakåt i skräck då vi väl möttes igen, på nåt vis verkar hon känna igen rösten och tittar stint på en med lugn i blicken. Känns skönt att veta om man nu skulle dra vinstlott och bli barnvaktstillfrågad.

¤¤¤¤

De första veckorna i september är mycket speciella i familjen. Två av tre kids är födda denna månad och det känns fortfarande som det hände nyss. Fattar inte riktigt att tiden gått och att det är..sorry to say, snart medelålders kvinnor som är våra döttrar. 

Först ut, kloka och vackra Maja. Envis och energisk..och en helt underbar mamma.

En vecka senare, kloka och vackra Linnea. Även hon envis och energisk. 

Skulle kunna skriva spaltmeter om dessa två och deras liv fyllt av kamp för feminism och kvinnors förbättrade möjligheter på lill-ön och deras energi att driva Spartan-gymmet framåt. Timme ut och timme in ägnar de åt att diskutera med andra om hur orättvisor ska förändras och det är ett stolt modershjärta som klappar.

Hurra för er brudar, fortsätt ert stora arbete!

Mortuta