Vi har en vakt i huset. En vakt som spanar och håller koll, vädrar och känner in om det finns något att reagera på. Vakten Sally står helst upprätt mot ett soffhörn alternativt spanar ut genom fönstren. Det känns tryggt och säkert...

Men, man får helt klart ta "the good with the bad" även då det gäller vaktmästarhundar. Hushållets egna får knappt röra sig utanför väggarna förrän Sally börjar agera och reagera...tröttsamt speciellt för FruKatt, utan tvivel.

Hon har listigt nog antagit följande taktik...ligg lågt, för inget väsen, smyg längs husväggarna och häng utanför ytterdörren tills någon av en slump öppnar. Funkar!

¤¤¤¤

En lördag i solsken betyder för varje hemmansägare nån sort arbetsläger. Alltså om man råkar vara i ägo av villa, tomt, trädgård, kakelugn eller kanske balkong och tvättstugetid. Likadant fast i olika skepnader.

Här har vi tema VED. 

Allt från stormegatallar via småbjörkar till stubbar, vedklyv och mängder av kubikmeter staplade vedklabbar. Blir det inget gjort blir det kallt till vintern, ingen bastu och ingen knastrande kakelugn...nädå...

Det känns lite extra bra att elda med sånt som man svettats ihop alldeles själv, det är då säkert.

Vid det här laget, efter ett rejält antal timmar vid vedklyven kan titeln Proffsklyvare vara passande. Eller kanske Världens skickligaste Klyvare eller vad sägs om Bästa klyvaren ever? Ingen falsk blygsamhet här inte....

Bara att välja nivå och skaffa medalj, jag står beredd.

Ja..det kanske märks att jag är nöjd med min insats.

  Sallyhunden bidrog med att släpa fram osedvanligt många pinnar. Gnaga, spotta och hulka upp det som inte passade hundmagen och dessutom belåtet rulla sig i spånhögen. Nöjd över dessa timmars arbete somnade hon sen i solen.

¤¤¤¤¤¤

Det är väldigt vackert i naturen just nu. En frisk och fräsch grönska som dessutom doftar fantastiskt. Aldrig nån annan period under året är det så luftig luft i skogen, om man nu inte vandrar runt där björkar och al finns i överflöd. Då är väl inte luftig det rätta ordet för att beskriva känslan.

Snarare helvetesjävlaskitpollen-grönska....

    Vårsommaren är verkligen på gång.

¤¤¤¤

Sally på besök över helgen betyder också att projektet gå till havet återupptas. Det som, i den fortfarande stora saknaden efter Brune Brorsan Kenzo känns helt meningslöst att göra är med Sally som sällskap helt ljuvligt.

Alltså blev fredagseftermiddagen vid havet en behaglig stund.

Slutligen säger vi välkommen till världen den nyss födda bebispojken i Råsunda och ett grattis till de pinfärska föräldrarna.

Den stora familjen runt mig och mina systrar växer så det knakar.

Mortuta   

En lång och rak promenadstig är definitivt inte bara en transportsträcka från a till b. Nej, den bjuder också in till hoppsasteg och zickzackspring och en ettbensbalanserande framfart. Helt klart är det så lockande att släppa väskan och bara köra igång.

Jag är nog definitivt en s.k fejkvuxen, alltså en sån som gillar att göra saker på barns sätt och inte skämmas över det. Somligt blir av och somligt stannar på tröskeln i tankens hus. Kanske det är så att rätt många under stundom känner sig lite så och med viss avund ser hur kul de där små verkar ha....

Sånt som...

Plaska rejält i vattenpölar och skratta gott om det stänker ner både byxor och skor. Kan vara nåt som oftast stannar på tankestadiet om man nu inte råkar ha gummistövlar på...men då finns det inga begränsningar.

Rulla runt i mjukt gräs, titta på himlen och bara älska att hoppa i högar av nyklippt gräs och kasta det upp mot skyn.

Leka kurragömma och inte vara den som hittas först för att det ska bli enkelt utan vill hitta det ultimata stället.

Lockas av höga träd och klippor, klättra upp för att se om man verkligen törs och kan och sen tjoa högt över hur häftigt allt ser ut uppifrån.

Sjunga och dansa med i sånger man gillar...och göra det högt. Kanske inte allt med rätt text men med stor inlevelse. Gärna avsluta med en applåd till sig själv.

Krypa ner i en varmbäddad sparklåda en kall och klar vinterdag och bli rytmiskt sövd...är väl den grej som är minst realistisk att genomföra men åh, vilken dröm.

Läsa favoritboken om och om igen, bara för att den är så bra och kanske för att man vet hur det går och inte behöver fundera över det så mycket.

Sitta i en bekväm snurrfåtölj och sjunga och snurra och snurra och sjunga...

Knipa ihop munnen, skapa på huvudet och bestämt säga nej då någon vill servera något riktigt äckligt även om omvärlden säger att det är nyttigt.

..och mycket, mycket mer. 

Har du som läser några fler exempel? För visst kan du medge att många saker som barnen gör är sånt som vi som räknas som vuxna också vill göra utan att bli betraktade som knäppa på nåt vis.

¤¤¤

Den här dagen ska då få bli en blandning av barn- och vuxenmänniskan. Alltså blir det kaffe och morgonteve och tvätt och träning men också sjunga högt och glatt och gosa med katten (nja..nu tog jag väl i, FruKatt är inte den gosande typen just nu...mer av stick, jag sover-karaktär) och lite favoritbok i repris på kvällskvisten.

Imorgon får vi väl ta och analysera eurovisionspektaklet. Rätt eller fel låt som vann? Bästa showen? Ja, numera är det ju inte någon överaskning eftersom den senaste veckan varit nerlusad av uppsnacks- och semifinalsprogram i de flesta medierna. Eftersom kvällarna är bokade för egen musikalisk lycka har det blivit snabbspolningslyssning av alla låtar och den låt som definitivt fastnat i mitt sinne är Maltas bidrag.

Jaja, ni tror jag är partisk på nåt vis....men se, icke det.

Malta har verkligen inte varit på min tioitopplista genom åren, de har i mitt tycke presenterat en massa slirig smörsångelåtar..men i år är det nåt nytt.

Rackarns så bra. 

Så, vi ser väl hur långt mitt tips håller.

Mortuta

Det är många intryck som trängs i minnet efter denna musikaliska happening som en region32-helg helt klart är. Klangbilder som poppar upp när man minst anar det, låtar som har häftat sig fast i hjärnan och då inte alltid de som blev favoriter utan mer av typen refrängplågor. Eller kanske några takter med läckra rytmer som går på repeat...

Som vanligt innehåller barbershopbubblan lite extra blingbling och flärd än vad man kan förvänta sig av vardagslivet. Kanske en halvtrist torsdag skulle bli lite flaschigare med en penna toppad med en glittrig krona? Värt att prova, helt klart.

      Det handlar rätt mycket om att förstärka ansikte och ögon för att kunna nå långt, långt över scenkanten. Piffat hår som hålls på plats med rikligt med spray är regel än undantag och det är bara att buga och tacka för de doftlösa och allergivänliga sprayalternativen som finns.

  Eftersom de allra flesta av oss inte är födda med supermega långa och täta ögonfransar behövs även där lite hjälpmedel. Det är bara att pillra fast dem och vänja sig med vinddraget runt ögonen då man blinkar. Rätt snyggt blir det ändå...åtminstone på lite avstånd. 

Är dock lite tveksam att göra som en rutinerad kvinna (som funnits i barbershopbranschen säkert 40 år) tipsade mig då jag suckade lite över den inte helt bekväma känslan

- Börja använda fransar på jobbet några dagar i veckan, du får ett helt annat bemötande från omvärlden, det är säkert (jojo, en viss misstänksamhet till en början kan jag tro...). Du vänjer dig att se vacker ut.

Ja...vem vet när kollegorna på jobbet får se mig fladdra med fransarna redan vid morgonmötet.

  Mortuta

I Karlstad skiner solen. Otippat va? Vårvärmen sköljde över oss halvfrusna umeåsångare då vi anlände under gårdagen.
Kan meddela att dunjacka, även om den till sitt "försvar" är en tunn sort var HELT FEL PLAGG. Lill-tröja o kjol hade funkat men nejdå, som präktig "man ska inte klä av vintern för tidigt"-personlighet svettades jag vidare.

Idag är det tävlingsdag och efter en tidig morgon med gym o frisk luftspromenad är det nu dags att påbörja förvandlingen från vanlig till extra ordinär. Hm, hur nu det ska gå? Nåväl...spray, hårrullar och allehanda smink brukar göra underverk.

Eftersom sol o luft stärker sinnena och lite ensamtid är bra mitt i det kollektiva musikaliska umgänget hoppas jag på minst en promenad till under förmiddagen.

16:00 står vi på scenen. Keep your fingers crossed...typ.

Gårdagen innehöll en Hötorgssväng, sådär mellan två tågavgångar. Kunde då betrakta den nya ( eller kanske väldigt gamla, vad vet jag?) sparristrenden. Alltså hur man frontar sparrisen för försäljning. Varenda en av grönsaksförsäljarna hade prydligt och symmetriskt upplagda sparrisar. För lite att göra? Konkurrenstricks?
Ja, säg det....

Gott är det i alla fall med vårfräsch grön eller vit sparris. Åhh, med lite parmaskinka...nån klutt hollandaise eller olivolja. Suck...

Nog om detta. Dags för smink på!

Mortuta

Sådärja, klart!

Städar-, tvättar-, målar/putsar- och hinna ikappdagen är över.

Ja, det är många som mer lever efter den religiösa orsaken till helgdagen och ägnat sig åt gökotta och sånt...men, så är inte fallet i detta hushåll.

Här tas direkt tillfället att gno runt i dagsljus för en gång skull.

Det är en ynnest att få en sån gratisdag som dyker upp en torsdag i maj då det verkligen hopar sig med sånt som behöver göras och som av förklarliga skäl blivit åsidosatta. Trädgården tinar fram på alla sätt, lite grönt dyker upp och då verkar myreländena få extremt god livskraft. De dyker upp där man minst vill och anar.

Tusan så många och små de är och den ständigt återkommande frågan är hur man ska bli kvitt dem. De får gärna leva och frodas i skogen intill vårt hemman...men se inte under våra stenplattor och trätrall, please.

Hur gör ni andra för att bli kvitt dessa ovälkomna gäster? Även om man i första tanken vill ta till både ett och annat otillåtet medel så ska det ju funka med nåt miljövänligare alternativ...sägs det. 

¤¤¤¤

FruKatt bevakar både krattande och tvättande med stoiskt lugn. Hon verkar tänka "Okej, en hög med tvätt går ju alltid att parkera på och en lövhög kan man krypa in i...vad ska man nu välja? Vem av de tvåbenta ska jag nu hänga med?"... för att sen sträcka på sig, vända på klacken och nonchalant hoppa upp i fönstret igen. Förmodligen med åsikten om "de där myrorna får ni då ta hand om själva..."

Hon kan verkligen få en att känna sig total"dissad".....      

¤¤¤¤

Denna dag har dessutom ägnats åt att ,enligt en detaljerad packlista se till att resväskan är korrekt fylld med glitterkläder, lösögonfranssmink och så en hel del annat som ska göra barbershopsångerskan helt perfekt stylad inför...

Nordiska Mästerskapen i Barbershop. Jojomen, nu är det dags igen för årets höjdpunkt för region 32, dvs alla kvinnliga barbershopsångare i Norden. Den tävling som vi övat på så otroligt mycket för. Kämpat så oerhört hårt tillsammans för att verkligen bli så bra som möjligt och nå de mål vi föresatt oss.

Målsnöret är nära nu.

I tidig fredagsgryningstimma ska tåget äntras och näsan pekar mot Karlstad. Laddad till max åker Snowflake Singers ner för att göra sitt yttersta där på scenen på lördag eftermiddag. Med målet att få publikens alla sinnen att röras om på alla tänkbara sätt och givetvis också domarnas gunst. 

Man brukar prata om att en tävlingshelg som denna är att likna med att gå in i en barbershopbubbla där alla bara hänger sig åt övertoner och klanger mixad med kläder som är liiite over the edge och vet ni, det är sant. Ingen utomstående fattar riktigt vad man pratar om, det måste upplevas.

Lite sektvarning? Stämmer...men det får man ta.

Nåväl, kul är det i alla fall, och om nån inbillar sig att det inte är riktigt hög musikalisk kvalité på det som framförs kan jag meddela att så är inte fallet. 

Så så så bra!

De svarta snowflake-jackorna kommer att både höras och synas väl i Karlstad, var så säkra. Kvartett-tävlingen går av stapeln redan i morgonkväll och då har väl de flesta av oss kommit fram och kan heja på de fyra grupperna som kommer från kör. Lycka till!

¤¤¤

Så...har du inget annat viktigt för dig på lördag eftermiddag kan en och annan hållen tumme hållas för oss. Jag lovar att berätta hur det gick.

Mortuta

Vadan detta?

Har människan bakom mortutatangenterna vaknat till liv igen?

Tinat upp lite i takt med snödrivornas förvinnande och då också givetvis partiellt snöat in igen precis som vädret behagade?

Kommit ut ur kan-inte-skriva-nåt-tjockkoftan?

Så sant, så sant.

Här är jag nu igen. Välkomna tillbaka ni envisa rackare som följer mina spretiga tankar och reflektioner. Hoppas på det bästa....

  Våren sägs vara på intågande här uppe i norra delen av landet..på riktigt alltså, vilket betyder nån sorts värme och sol. Inte bara halvkalla fejk-strålar som bara duger till att visa upp de vinterskitiga fönstren för omvärlden och locka fram nån lite förskräckt grön kvist på vinterdvalaväxter i förråden. 

Väderprognos-appen säger (dvs den prognos som för stunden visar det jag vill ska ske...vill jag ha hagel och skitväder igen finns det säkert nån av alla dessa väderappar som är på den linjen men nu ska vi bara titta på positiva profetior idag), alltså den visar då hyfsad värme en antal dagar framöver. 

Då jädrans gäller det att passa på med vårbruket, allt vad man hinner. Det vill säga;

- minst en tvätt hängs ute och blir sen hängande åtskilliga dagar eftersom det inte torkar så bra än. Och plockas sen in för ännu en tvätt och inomhustorkning.

- kratta runt lite på låtsas på en sumpmarksliknade gräsmatta. Meningslöst än så länge, men det ser ju trevligt ut för de som promenerar förbi...och skapar kanske lite stress för den som inte börjat än..he, he...

(nej skojar bara, sån brukar jag inte vara)

-Trädgårdsmöblernas dynor börjar sin in och ut-vandring på allvar. Ut på stolarna då det ska sittas en kort stund, in igen då det börjar blåsa eller solen försvinner, ut igen då kvällssolen ska provas och sen in igen för att nattfukten eller katt-eländena inte ska ta ett fast grepp om textilierna.

men givetvis också

- grillschabraket som dras fram och dammas av för att invigas på riktigt.

Det gills inte de gånger under mars och april då det tvärgrillats nån liten chorizo i dunjacka och mössa/paraply, det räknas definitivt inte.

Nej, nu är det grill-snack och grilldrink och grillfilosofiska utläggningar som gäller.

Så...välkommen månaden Maj och Våren. Du är SÅÅ välkommen.

¤¤¤¤

Lördagsmorgonen bjöd på en skön promenad då vi kunde betrakta närmiljön utan störande löv och grönska...eller hur man nu på ett glatt och frejdigt sätt uttrycker att naturen inte är sådär översig vacker före lövsprickningen. Men det kommer. var så säker på det.

Som sällskap på vår kvart-över-sju-runda ( eller möjligt orsaken till denna tidiga tapto på lördagen) var Sally. En numera ung hunddam på 8 månader. Glad och yster, nyfiken och fullständigt ovetande om att de där kommando-order som hörs hit och dit berör henne på nåt sätt. Nej då, hon struntar i det mesta och lever livet...

Sitta fint-bilder funkar bra då mutan/belöningen i form av en smaskig godis finns inom blickfånget men sen är instruktionen glömd och skutta hitta och dit-attityden det enda som gäller. Hon är alltså helt underbar och vi får låna henne nån gång då och då, vilket är bra som substitut för den egna hund som vi inte längre har i hushållet.

Nåväl, kanske inte alla hoppar av lycka då Rally-Sally gör entré. FruKatt är fortfarande ruskigt skeptisk till denna filur. Det går bättre men om det nånsin kommer att bästisar och bundis...det är väl tveksamt.

En glasruta emellan verkar tryggt för dem båda.

Mortuta 

Dödsbudet nådde oss för en vecka sedan och tiden stannade av...igen. På mindre än ett halvår har två vänner genom hela livet lämnat oss.

Denna gång den kära vännen Mats, min tidigare musikerkompis

- vår (makens och min) barndoms/ungdoms/vuxenväns älskade man

- vår fantastiskt trevliga och roliga kompis

- ja, allas vår Mats.

Från en dag till en annan förändrades livet för min vän och deras två barn och så lille bebisKalle förstås. Obegripligt! Ofattbart! Märkligt...

Många underbara minnesbilder dyker upp och det känns gott i hjärtat att minnas. 

   - " Vill du spela i band med mig och mina kompisar? Vi spelar bara låtar vi gillar själva..." Frågan kom från min kompis pojkvän Mats och svaret var enkelt. Såklart jag ville! Fyra killar och en tjej, varierade kunskaper och förutsättningar men med en kärlek till musik som gemensam nämnare. 

Först två gitarrer, en bas, en trummis och så sångerskan då....

"jag har köpt en Fender keyboard. Vill du börja spela keyboard i bandet?" Det var nästa fråga som kom efter nåt halvår. "Absolut, bara ni killar bär den åt mig, eftersom den väger bly."    

Eftersom killarna inte så gärna sjöng fick sångerskan locka fram stämsången med löfte om att det skulle kunna funka om de till en början visslade. Därefter var steget inte långt till att alla fyra sjäng stämmor på ett utomordentligt sätt. Eagles, ELO och många andra hit-grupper plankades hejvilt och spelningarna på danser kom som ett brev på posten. 

" Eh, du..vi skulle behöva nån blåssektion i bandet. Jag köper en saxofon och lär mig spela"...och vips var våra låtar begåvade med blås. 

Genom åren har det blivit, långt efter att bandet upplöstes,  många långa spelträffar. En spelning på ett lastbilsflak mitt i byn långt efter vi slutat är ett gott minne....kanske också en och annnan träff i skolans musiksal bara för att spela en stund. En och annan studioinspelning dyker då och då upp i nya händer och lockar fram gamla minnen.

Parmiddagar, med efter ett tag rätt sömniga livspartners som avslutats med många timmar av stämsång och gitarrspel och jämförande av spellistor...

  Ett liv utan båtar i någon form fanns inte på kartan för vår kompis Mats. En flertal turer med båt, matsäck och avslappnat snack och allt och inget har det blivit genom åren. Från den där lilla båten som hans pappa ägde och som knappt rymde fyra personer till deras rätt rymliga kärra som blev deras semesternöje runt Vättern med båtvännerna under de senaste 20 åren.

- minns alla roliga stunder tillsammans då Motala/Umeå besökts 

- minns den teknikfixande, elektronikgrejande, snickrande och spikande kamraten som trollade fram det mesta som behövdes.

- minns allt bilkörande i allt från en Televerksorange Ford Transit via en ljusblå Volvo Amazon till tjusiga firmabilar av senaste modell.

- minns spelningar med autografskrivning och raggarbilsfärder

- minns mycket, mycket mer......

- minns en fantastisk familjefar och make 

- minns en varmhjärtad god vän

sörjer med min kära vän Chatrine

Mortuta

Projektet "skriva 30 dagar i rad" sprack denna gång på grund av eländesarmen, dvs högerhanden som paketerats i ömsom gips, stödbandage och så nu en mer slank liten stöd"grej". Oavsett paketering har skrivandet inte varit så lätt och varit tvungen att sparas till arbetet...så nu vet ni varför.

Nåja, nu är det lördag och skrivkraften kan alltså omdisponeras till bloggandet.

FruKatt och undertecknad har tjejhelg. 

Maken är på vift i fina kostymen och bevittnar en ny kulturhuvudstadsinvigning. Detta i kombo med ha möjlighet att se Sveriges inledningsmatch i handbollsEM. 

Hade gärna följt med som nån sorts side kick..vad nu en sån skulle göra?  

Tjejhelg alltså.

Vad kan då den bestå av då deltagarna är två damer i sina bästa år? Vilka aktiviteter är gemensamma och vilka saker får man offra sig för laget på?

1.En rejäl sovmorgon. Alltså en sån då man efter att tidningen är läst under varmt duntäcke somnar om och vaknar till halvvägs in i förmiddagen med trycksvärta på näsan. Definitivt bådas val även om FruKatt inte riktigt uppskattade idén med tidningen. Hon parkerade under täcket istället.

2. Kast med liten leksak längs hallgolvet och trassel av matta. Ska då också genomföras många, många gånger. En av oss uppskattade aktiviteten, en av oss härdade ut.

3. Vinterstudio. Märkliga brittiska dokumentärer om allt från skönhetstävlingar till otäcka diagnoser. Master Chef-frosseri. Tevesoffhäng alltså.

Gillas av båda, helt klart. Invirade i filt med de rätta kuddarna intryckta på perfekt sätt njuter båda!

4. Maratonläsande. Kan vara den aktivitet som deltagarna inte alls kan enas om. Madamen sätter sig gärna mitt på boken och kräver att bli klappad, lägger sig som av en händelse tvärs över den fyrfärgsblanka tidskriften och tittar stint rakt in i ögonen. -Jag då? Roa mig!  Det blir alltså lite multi tasking, dvs klappa med en hand och bläddra med den andra.

5. Uteaktiviteter av olika slag. Svårt att få till nåt gemensamt så att båda blir nöjda men lillpromenaden runt kvarteret funkar alltid. En stilla tur bland grannhusen, sen stannar FruKatt oftast tvärt och spanar på något i fjärran och man kan lugnt fortsätta på en rejäl långtur på egen hand. 

6. Det i det närmaste obligatoriska tjejsnack över ett glas vin funkar inte så bra. Kattskrället är en riktig finsmakare och föredrar mest vatten och torrfoder, trist nog. Sitta själv med ett glas vin verkar för trist så det hoppar vi över. Dessutom är det lite svårt att få fart på dialogen, blir så lätt envägskommunikation....

Sammantaget en rätt skön helg alltså...som fortfarande har en skön söndag kvar. Hm, vad ska vi då hitta på? Leka kurragömma i gardinerna? Öva sångstämmor utan störningsmoment? Kura framför brasan? Vi får väl se....

Mortuta