Senaste inläggen

Av Lena - 26 december 2015 23:19

Dag 13


Snörikt landskap som hämtar igen sig efter en natt med stormvindar. Fortfarande med snön som yr och rejäla vindbyar, blandat med stunder av sol och gnistrande vinter.

Det är nåt magiskt och märkligt med fjällvärlden...och fjällväder. Man vet aldrig hur det blir eller hur länge det är som det är.

Färden mot kusten blev ett Bambi på hal is-äventyr..eller mer som bil på skridskobana i minst tio mil.
Så otäckt att färdas på spegelblank väg, snö som genom storm slipats till obehagligt blank yta. Inga sand- eller saltbilar som räddare i nöden, bara eget förstånd som vägledare.
Hu!!

Efter 12-13 mil var väglaget vår vän och kompis igen, sen följde bara några små isblanka återfall då och då, 35 mil senare hemma igen.

*******


Väder och väglag skapar ambivalenta känslor, åtminstone vad gäller vinterdito. Det är nästan inga väglag som inte skapar puls och obehag.

Snö=svårkört.
Isigt=obehagligt. Vinterstormar=besvärligt.

När är det då perfekt?
Jamen,då det är -5, soligt och packad snö på jämn väg utan nämnvärd trafik. Ingen snörök och absolut inga spår eller bucklor i vägbanan.

3 dagar totalt mellan december-mars.
...och då kan man ge sig den på att det är då man är sjuk eller har mycket att göra hemma.

Det innebär alltså ett antal månader med ständig djupandning och lite mental pepp....eller rättare sagt kanske onödigt många förmaningar till den mer frekventa bilföraren i familjen och ett och annat utrop.

Nån som irriteras? Nämen, det kan jag väl ändå inte tro......


Mortuta

ANNONS
Av Lena - 25 december 2015 14:41

Dag 12

 


  

Det verkar finnas, hos väldigt många av oss något nedärvt sedan många generationer att man ska ha något för händerna jämnt och ständigt. Visserligen har det bleknat rätt mycket, det är milsvid skillnad mellan vad exempelvis min mormor/farmor-generation menade med det uttrycket och vad vi som nu är mitt i livet avser. Tre generationer bort var det nån sorts synd och skam om man skulle komma på tanken att bara sitta ner och prata/tänka/lyssna/titta...nej, om inte annat skulle det väl samtidigt vikas nån tvätt eller sättas nån deg...typ.

 

  Nu verkar vi vara något bättre och kan alltså mer njuta av sammanhangen och nuet.Vi slappar mer vid teven och det är stor skillnad (om nu gammelgenerationerna kunnat se och jämföra.)

Bra...men rätt ofta är det ändå så att man trots att det utlysts total vila och allmän slappning ändå håller på med ett och annat? 

 

Fixar med nåt via dator samtidigt som man ser på teve? (FB, Insta, räkningar, lokaltidning etc)

Tvättar då det är reklamavbrott? (efter att ha sett samma reklam 5 ggr)

Då boken ska läsas blir det samtidigt nåt i ugnen?

Städa i förrådet då det är lugnt i hemmet? (givetvis med motivet att ingen annan kan lägga sig i vad som slängs)

med mera med mera....

 

 

 

Jultider, antagligen inget undantag. 

 

Om man nu inte gör nåt annat.

 

Som att befinna sig i fjällvärlden, på ett hotell med hitodit-uppkoppling, ett liten tjockteve i ett hörn och inga gamla bekanta/släkt där man känner nåt form av eget påhittat umgängeskrav med...

 

  På grund av/tack vare detta ägnas denna eftermiddag åt ingenting mer är slötittande på lillburkteven som hänger längst bort i ett hörn i hotellrummet. (hade det varit hemmavid så hade en tvätt åkt i maskinen, jag lovar.)

Lunchen intogs också i samma stil utan att ha sagt ett pip till nån annan, även det kändes helt rätt.

 

Promenad utan mål och riktning. Skönt!

 

 

 

Men, det kan mycket väl tänkas att middagen kommer att ägnas åt trevliga samtal med nya bekantskaper,kanske med ett och annat parti kort som avslutning. Så himla mycket ingentingmänniska är jag nog inte.....

 

 

¤¤¤¤¤

 

Imorse var det världspremiär!

 

Maken följde med på julotta. Det låter kanske inte så märkligt...sånt gör ju standardsvensken åtskilliga gånger under livet, av tradition, vana eller nåt annat skäl...

I vår familj har det under så många år varit ett s.k sångjobbstillfälle och det har då inneburit att nån (läs maken) stannat hemma med resten av familjen. Och då det på senare år inte varit något sjungande har nöjet att sova på juldagsmorgonen vuit sig allt starkare. Kidsens förkärlek för både sena julaftonskvällar och sovmorgnar kan ha bidragit.

 

  Trendbrottet skedde alltså i morse, rätt så tidigt. Kolsvart tätt mörker och med buss genom, nåt som kändes som ödemark åkte en hoper människor till Fatmomakke. En liten by med ett kulturarv i form av kyrkby och kyrka.

 

     

Mysfaktor av den högre skolan med fackeltåg rakt ut i mörkret. Ett långt ringlande eld-led på väg uppåt mot den lilla fina träkyrkan.

 

 

 

Därefter följde en julotta med...

doft av stearin och påpälsade människor

- välljud av kända psalmer

- ömma bakar på smala träbänkar

- sörplande av efter-ottan-kaffe i vapenhuset

 

  Böner bads på både svenska och sydsamiska. Allt inleddes med jojk och avslutades med amerikansk julsång. Mitt på hållet ljöd den 6-hövdade kyrkokören med Stilla Natt. 

 

Bättre premiär kan det inte blivit.

 

Mortuta 

 

 

ANNONS
Av Lena - 24 december 2015 21:16

Dag 11

Ledighet
Snö
Inga vanliga julförpliktelser
Jamen, då är det läge att testa spåren i fjällvärlden.
Maken utlovade proffsigt vallade skidor och då finns det verkligen inga hinder, bara möjligheter.

Med andra ord: julaftonsskidåkning på agendan. En av oss något mer van åkare...men entusiasmen är lika stor hos båda.

[Bild]

På med laggen och iväg med ett fasligt bra glid. Det här blir bra....

[Bild]

Ända fram till första svaga motlut, då bryter eländet ut. BAKHALT SÅ IN I...

Två tjurskallar fortsätter därefter under en timme att kämpa i spåret, som verkar mest bestå av svaga/medelmåttiga/branta uppförsbackar.

Svettiga och nöjda återvände vi sen till jylmyspyset på pensionatet.



That's all for now

Mortuta

Av Lena - 23 december 2015 16:34

Dag 11

 

 

Julhelgen och julfirandet är förmodligen en av de mest inrutade och välrotade traditioner som finns, detta oavsett om du bor i kalla norden, varma södern eller i nån annan världsdel än vår. Man gör saker på samma vis, äter i stort sett samma maträtter och träffar ungefär samma människor...sådär mellan tummen och pekfingret. Och det är såå mysigt!

Om det skulle utnämnas nån form av jultraditionsmästare i vår släkt skulle förmodligen någon av platserna på prispallen gå till Mortuta. Jajamen, det grejas på från tidig december tvärs över helgerna ända till bortre änden av trettondagshelgen. Egna påhittade traditioner och andras medärvda dito.

Mysigt, musikfyllt och härligt.

 

Trots detta har det funnits en sak på min "bucket list" som är fullständigt motstridig det som beskrivs ovan. Detta att nån gång fira jul på pensionat. Att vara nånstans där det är snö och mys, brasor och soffgrupper, småprat och julgran, bra böcker och god mat.

 

Helt plötsligt står tillfället och knackar på dörren. Ger oss en möjlighet att prova. Inga kids hemma på besök över julen, givetvis andra kära släktingar bjuder in till julfireri...men vi hoppar på idén som väckts.

   35 mil i bil genom isiga,dimmiga och spåriga vägar ledde oss denna dagenföredopparedan således till Saxnäs fjällhotell. Med löparskidorna på taket och kamera och böcker och myskläder i väskan är vi laddade för härliga dagar i -7 grader, några decimeter snö och sjukt mycket julfeeling.

 

     

Brasor, snöknaster under skorna, skotrar och sparkar parkerade utanför ingången och mycket annat. Snart ska värdparet hälsa gästerna välkomna.

Det känns som om vi är med i en film...


 

¤¤¤¤¤

 

Nämen, nu ska jag ta min bok och hasa i tofflorna ner till brasan. Dags för ett glas glögg tror jag.

 

Mortuta

Av Lena - 22 december 2015 21:31

Dag 10

 

 

 

Redan i förskoleåldern börjar en del barn skapa långvariga vänskapsrelationer medan andra behöver några år till på sig att få ihop mönstret till virkandet av vänskapsband. Sen följer för de flesta perioder med både vänskap och ensamhet, somligt självvalt och somligt inte alls av egen kraft.

I tonåren är kraften i vänskapen väldigt stark. Vänner mer eller mindre avgör hur man klär sig, säger och tycker...och på samma sätt påverkar man själv hur andra lever sitt tonårsliv. En stark kraft, verkligen på gott och ont.

 

 

 

Då studier och utbildningstid är över är det för det mesta rätt svårt att bibehålla de starka vänskapsbanden på samma vis. Livet handlar så oerhört mycket om att hitta sig själv både som yrkesperson men kanske också i ett förhållande som man vill bygga för livet.

Det är alltså inte konstigt att vänskaper bleknar, sådana som man länge upplevde som starka och okrossbara. Det gäller då att acceptera; att växa ifrån varandra är inget nederlag utan istället förmodligen rent logiskt.

 

 

 

Stundtals sörjer man de borttappade vänskaperna men lika ofta gläds man över de vänskapsförhållanden som överlever och växer sig starkare årtionde efter årtionde. Vilken lycka det är att, som jag nu har, har några oldies kvar. Några som varit med genom alla årtiondens frisyr/mode/musik/levnads/åsikts-skiften.

 

 

Tack vare kidsens entré i familjen öppnade sig möjligheten för nya vänner och även där har människor kommit och gått, kortare och längre perioder. En del fastnar för evigt, lite som flugor på flugpapper (ja, det kanske inte var den allra bästa liknelsen men på något märkligt sätt dök den upp i mitt sinne....)

 

Den musikaliska legolådan i livet har också byggt vänskapsband där somligt överlevt och annat varit mer kortvarigt. Generellt väldigt, väldigt starka band vilket visar på musikens goda kraft. Det vore korkat att säga att de kortare är sämre....nej då, inte alls....man bara växer vidare i livet.

 

  Vid närmare eftertanke känns min vänskapslåda som en värdebox av den högre skolan. Det är en mix av väldigt olika karaktärer som på något underligt vis passar ihop med undertecknad. En mischmasch av människor.

 

Ett urval av dessa fantastiska personligheter....

 

Nån som tillsammans med mig tonårspartat, nyförhållandetjafsat för att sedan byta barnbarnsfilmer och bilder med varandra.

Några som ändå från barnens inträde i livet varit till exempel sport-, samtals-, rese- och kreativitetsbollplank och nu är trygga kära vänner i vått och torrt.

Nån som vet ALLT.

Några som via blodsbanden knutit starka vänskaps"snören" som vårdas varligt. 

Nån som alltid har en stund över till en kopp kaffe och som kan skapa en avslappnande miljö i sitt soffhörn så att livet känns lättare.

Nån som...nån som....och så den som....

Ja, ni fattar att det är många fler som nästan inte går att beskrivas. Men, de är på intet sätt vare sig bortglömda eller negligerade...absolut inte. Endast lite svårare att specificera.... 

 

Det är en rikedom, så är det bara.

 

  

Men, inget är gratis och sköter sig självt. Bäst att vårda, vattna och sköta om så mycket som det går...känna in när de behöver näring och när de klarar sig själv. Fingertoppskänsla, typ....

 

 

 

Så....God Jul alla ni som finns i min vänskapsbukett.

 

Mortuta 

 

Av Lena - 21 december 2015 22:22

Dag 9

 

  En riktigt j-la dryg dag....mörkt och ruggigt på morgonen, lite mindre av den varan mitt på dagen och sen nån gång vid halvtvåtiden gick världen in i mörker igen. Suck.

Denna dag, den kortaste dagen och längsta natten, mer omnämnd som vintersolståndet är ingen riktigt höjdare. Inte gjort sig känd som ett peppande, energikicksdatum direkt. Nejdå, mer som en nuvilljagstoppahuvudetunderkudden-dag...och komma fram då vårsolen glimtar till igen. Tröstlöst mörker, speciellt då det numera så sällan är snö som lyser upp sinnena.

 

      

 

Så, det är väl bäst att kompensera med diverse vackra lampor och ljusstakar. Ljus som  används ner till minsta stump och värmeljusburkar får göra rätt för sig ordentligt. Det skulle vara intressant av veta hur stora kvantiteter av ljus som säljs i november/december. Vet ju bara hur mycket som går åt i vårt hushåll. Mängder!

 

    Stickandet till flyktingar fortsätter oförtrutet. Den senaste veckan har grundaren av vår grupp, Pia, varit i tidning och radio för att berätta om den idé som nu sprider sig över landet. Spännande och lite oväntat att genomslagskraften är så stor. 

Om du som läser denna blogg vill vara med och sticka kan du kontakta mig för att få garn och/eller lämna dina färdiga alster. Många fötter fryser än...

 

Under julledigheten kan det tänkas att hjärnan och de rätt flinka fingrarna får jobba dubbelt då egna stickbehov ska tillgodoses samtidigt som tjocksockmaskinen är i full gång. Simultanförmåga? Jajamen!

 

¤¤¤¤

 

 

 

FruKatt, vår mycket egensinniga madam verkar ha anammat inomhuslivet till fullo. Soffhäng. Fåtöljmys. Duntäckskoja. Fönstersmygsspanare. Det ska mycket till innan hon ens överväger att gå ut. Ja, det ska väl vara den där himla valpen som kan sätta fart på pälsbollen. För med innesittarlivet följer också Drottningens syn på mathållningen i huset. Råmandet efter mat sker numera oftare och högre och mer uppfordrande. Det gäller att stenhårt hålla emot om hon inte ska rulla runt golvet snart.

 

   

Nu är det dags att putta ner henne till fotänden och försöka muta in lite plats för oss tvåbenta, nonchalera hennes skarpa blick och så täppa för öronen då hon börjar kurra lika högt som ett symaskin av bättre sort.

 

Mjau på er alla

 

Mortuta

 

 

   

Av Lena - 20 december 2015 19:58

Dag 8

 

 

 

I ett snöslaskigt decemberUmeå halkade vi iväg på isiga gator, på spaning efter denna skylt. " En armlängds avstånd" med konst av Fredrik Lindegren. Fredrik har över tid ägnat sig åt allehanda konstformer, däribland målande.

Med stort mod bjöd han då efter några års kreativt arbete in till vernissage och vi kom dit med stor förväntan.

 

   

 

Tekniken är definitivt annorlunda. Glansigt, rätt tjockt papper och graffitifärg. Riktigt cool struktur som gjorde att det verkligen kliade i fingrarna till att få känna på reliefen. Och vet ni vad...jag fick ta på tavlorna, om dock försiktigt. Stillade min nyfikenhet och gjorde mig än mer intresserad av hur ideér och tekniken jobbats fram.

 

     

 

Vilken himla tur att en av konstnärens söner var nyfiken på graffiti och ville att pappan skulle köpa lite färg och svampar och sånt...och vilken tur att pappan blev ännu mer nyfiken och övertog hela konceptet...och resten är historia.

 

Och snart hänger en av dessa tavlor i vårt hem...

 

¤¤¤¤

 

Kvällen fortsatte i kulturens tecken.

Eh, herregud så ambitiöst det där lät...i överkant kanske...nivåerna skiftade dock eventuellt något över kvällen. Hursomhelst....det blev en rejäl långprommis i svagt motlut och is, biljettrivaruppdrag, kvalitétskörkonsert där tårarna trillade innan det var slut, ny isig långpromenad men denna gång i nerförsbacke. Kroghäng på tre bra ställen och sen en avslutande hoppa och dansa-stund till ett riktigt bra Beatles-coverband. 

 

¤¤¤¤

 

Då nu konst och Sångkraft ändå är på tapeten passar det väldigt bra att visa förlagan till årets julkonsertaffisch. En vy över den nya siluett som Umeå fått de senaste åren, målad av den talangfulle Adam Stolterman. 

 

     Snygga va? 

 

 

Härligt med talangfulla människor som får chansen att etablera sig.

 

Själv ska stickningen få sig en omgång om nu inte FruKatt har tjorvat ihop nystanet allt för mycket. I skrivande stund har hon med bestämd kropp lagt sig på stickarbetet och det kan bli lite tjorvigt att få bort henne utan att blir mentalt tillrättavisad av kattmadamen.

 

Rimligtvis borde hon vara lite trött i sinnet eftersom dagen gått åt till att vakta hus och hem då nu den där lilla rackaren Sally sprungit hit och dit, försökt äta kattmaten och definitivt inte lämnat FruKatt ifred. 

För att skapa nån reda i kaoset parkerade kattskrället till sist utanför dörren och så fort Sally skulle rastas (och det blir rätt många gånger för en 12 veckors valp under en eftermiddag) hoppa fram och se till att valpen fick fart på tassarna och jagar iväg runt huset. 

Nu sover förmodligen både FruKatt och Sally lugnt, dock i var sitt hushåll.

 

 

Mortuta 

      

 


Av Lena - 19 december 2015 23:04

 


Dag 7


Lördag morgon i sen december. Om man ser det i ett rent väderhistoriskt perspektiv borde det då vara en decimeter snö och kanske upp till 15 grader kallt. Minst!

Denna soliga 19 december bjuder på 0-gradigt och solsken, ett rejält besvärande istäcke men inte en minsta gnutta snö....men däremot en fantastiskt frisk luft och så ohyggligt vacker natur. Morgonpromenaden med kameran gav rätt bra resultat.

 

         

 

Hm, det var en såndär promenad då saknaden efter BruneBrorsan var väldigt tydlig. Kunde i mitt inre se honom tokspringa hit och dit...suck....man kan undra när det kommer att kännas roligt att vara i skogen igen? 

 

Eftersom snön i princip inte fanns att spåra upp blev det mer eller mindre en jakt på frost. Efter att ha legat som en mullvad längs marken hittades det en del spår av vintern....

 

      Man kan ju undra vad eventuella betraktare tänkte då fotografen låg platt efter marken i jakt på frostmärken? Kände nog själv att det blev lite suspekt. Särskilt då en lösspringande hund kom fram och nosade nyfiket på mig varefter den backade och skällde hysteriskt.

 

    Det enda som verkligen ligger fast"gjutet" är isen. I stort sett ÖVERALLT. Halkigt, sjukt halt och helt livsfarligt...is som lockar och inbjuder till att man ska hasa runt som bambi...varefter risken får lårbensbrott är uppenbar.

 

Men, men.....ljuset och solskenet mitt på dagen var vackert i alla fall...den där lilla stunden innan solen var på väg ner igen. Man får glad över det lilla.

 

¤¤¤¤¤

 

Klimatförändringarna är verkligen märkliga och väldigt uppenbara nuförtiden. Varmare/kallare, mindre snö/mer regn men kanske framförallt mer extrema väderförhållanden verkar vara det nya. Skrämmande stora tankar om att till exempel Arktis smälter och vi inte verkar kunna stoppa "tåget". 

 

Klimatmötet i Paris, som avslutades för några dagar enades om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal. Det tog tid och diskussionerna var långa men kanske, kanske världens länder fatar att det är bråttom nu och att inga länder kan ge tusan i det och fortsätta köra sitt race.

 

¤¤¤¤

 

Det är skrämmande och läskigt bara vid tanken på allt som mänskligheten redan ställt till med, det gäller att vi alla fattar att varje liten mini-aktion gör skillnad. Tomglaspantning och hindrande av oljeutsläpp, båda lika viktiga.

 

Mortuta

 

 

 

 

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se