..ni hör väl det nynnande introt till teveprogrammet Boktipset?

Dag 23

Under en av veckans jobbluncher kom diskussionen igång gällande böcker man läst under julledigheten. Många titlar och tips dansade över bordet som spelpjäserna ett bättre sortens couronneparti men det var dock en titel som fastnade i minnet.

Louise Doughtys Kvinna inför rätta, en bok som enligt många recensenters och tyckares åsikter ska vara nåt extra.

Extra för oss alla som gillar spänning, deckarintriger och detta med en oväntad twist som bonus. Enligt den som tipsade är detta en bok som är en fastna i handlingen-bok och sånt brukar lova gott.

Boken kom därefter i min lånehand och efter det har tiden stannat. Passar för övrigt perfekt då gipsarmen driver mig till vansinne...

Hmm, vad sa du att du ville, jag lyssnade inte?

Tyst, jag läser.

Jaja, jag ordnar det om en stund.

Shh, bara ett par sidor kvar på kapitlet.

Just så är det i hemmet. Någon läser och någon funderar varför det är så svårt att få kontakt. För husfridens skull är det bra att ha hög läshastighet och lång kö bland kollegorna som argument till att just denna helg är vikt till denna bok.

Bokens handling då? Vad är åsikten hittills, sådär mitt i boken? Lättläst, men inte sämre skriven än andra. Det första intrycket av förutsägbarhet fick snabbt slås ur tanken. Den vrider och vänder oväntat vilket gör det spännande hela vägen.

Läste nåt om att den ska filmatiseras, kan nog bli en bra thriller.

Men, är det en bok jag sätter upp på listan över " Detta mina kära barnbarn ska ni ha läst nån gång i livet"? Njae...vet inte det. Kan dock ändra mig eftersom halva boken är kvar oläst, måste bara göra lite lördagspyssel först....

¤¤¤¤

Trots bitande kyla är det solens strålar som ger positiva vädervibbar idag. Vackert som tusan då det lyser in genom de julpyntsfyllda rutorna. Vilket då ger inspiration ( eller kanske bara en rejäl hint om att dammiga julsaker ska väck) till en uppfräschningsstund. Som så många år förut är känslan densamma, supderdubermysigt att plocka fram i december och så skönt att stuva undan i januari, samma visa år efter år. Somliga gillar att behålla julfeeling hela januari månad  ut men så är det inte i detta hushåll. Nej, fram med det som är ljust och luftigt. Lite som att man vill locka fram vårvinterljuset.

Reflexer av solljus mot en vägg kan göra vem som helst glad så här års!

¤¤¤¤

Annat?

Gläds så in i hjärteroten åt att den stora släktfamiljen ska utökas under 2016. Det ska blir roligt att få, så där lite på avstånd, följa detta. Kanske nåt litet och mjukt blir stickat...får väl börja se i gömmorna om garn och mönster finns.

FruKatt fortsätter sin uppfostringsanstalt med Sally-Rally. Än så länge är resultatet en hysteriskt hoppande och lite skraj valp och en tokuppburrad katt. Den ena tror att det funkar om man piper lite, lägger sig platt på golvet och viftar på svansen ända från de övre halskotorna och framåt, den andra tror att det bästa är att morra med avgrundsbaston, blänga rejält och dansa flamenco på bakbenen.

Vi andra tror att med tiden blir de polare.

Mortuta

Dag 22

  En lagom bra torsdag, nåja..lite kylig i överkant då, med lagom ansträngande middag och precis lagom mycket hemmafixande. Så där så att tiden fanns för långt elektroniskt samtal med likasinnade och och sen både film och målarboksstund i perfekt kombo. Lysande avvägning.

Denna oplanerade lagomhet tillkom helt och hållet på grund av ett inställt tåg och tokvägrande bil. Väderleksbaserade faktorer som inget går att göra åt. Bara gilla läget, go with the flow -typ och sen rådda upp tillvaron på nåt bra lagom sätt alltså.

Lite lagom varm och god glögg får bringa lite höjd på torsdagsmyset och efter det är förmodligen lagomdosen fylld.

¤¤¤¤

Media har dagen igenom varit fylld av temperaturrapporter, radiostationer som utlyst ringa-in-och-berätta-tävlingar om lägsta temp och kärvaste förhållanden och en och annan rubrik om köldrelaterade olyckor. Insta-konton med växelvis rimfrostögonfransar och braseldar och däremellan någon dåre som har ett behov av att visa sin stålmannenskaraktär genom att givetvis visa upp både avverkad löpsträcka och pulsklocka. tok finns det gott om.

På topplistan över konstigheter som kylan gör är nog gårdagens brand långt upp i Norrbotten där brandkåren inte kunde släcka branden eftersom vattnet frös till is. De fick stå och se den eldhärjade fastigheten brinna ner till grunden utan att kunna gör nåt...då är det kallt, fy tusan.

¤¤¤¤

För övrigt?

Gipsarmen håller sinnena och fantasin i full gång. Teknikerna för att röna mer självständighet gällande att klä av/på sig själv, få mat på tallrik och i munnen och många andra vardagssysslor blir mer och mer förfinade. Kanske inte alltid tidsbesparande och inte heller jämt så framgångsrika, rätt ofta smärtframkallande men....det är en sysselsättning så god som någon annan.

Myser vidare under filten....på ett lagom varmt vis.

Mortuta

Dag 21

  Kallt så in i.....

¤¤¤¤¤

Det är vinter på riktigt nu. Alltså en vinter med både snö och minusgrader, det förstnämnda i något mindre mängd än önskat och det andra i betydligt större kvantitet än vad vi blivit vana. I skrivande stund är det visst -21...och ja, det är betydligt kallare på många andra ställen men detta räcker för mig. Kinderna blir nariga och nästippen extremt röd, trots vantar som försäljare bedyrat ska klara arktisk kyla, jajamen...domnar fingrarna bort efter endast en kortare tur. Tacka vet jag hemstickade tumvantar och fingervantar inuti...de går att lita på.

Fast, den största fördelen med stora kylan över landet måste väl vara att nu får alla de som bor i plusgrader-vinterlandskap, söder om huvudstaden alltså, de får nytta av sina svindyrt inköpta dunjackor som bäst passar på isbjörnsjakt. Tur, nu får alla valuta för pengarna.

Trots dessa snorkalla dagar dyker de här och där upp (läs tokstollar, stilgurus eller nåt annat passande). De som envisas ha till exempel kortstrumpor i gympaskor eller stiliga låga skinnskor, ett par varv uppvikta jeans, en liten duffel/jacka och absolut ingen mössa..nej då, men kanske eventuellt vantar. Axlarna i frysläge, alltså på samma breddgrad som de blåfrusna öronen och med lätt hoppande på stället-steg i väntan på att nån med mer förstånd ska förbarma sig och frakta dem från a till b. 

Vilken tur att de allra flesta nån gång i livet övergår i termobyxstadiet, dvs då man vägrar frysa från november till påsk. Somliga säkert längre....

Kakelugnen eldas konstant och FruKatt prenumererar på bästa platsen framför brasan, det gäller att klappa och gulla med henne på rätt sätt för att möjlighet till stol-delning. Stundtals rätt oklart hur...

Köldgraderna gör också att Madamen sorterar bort alla eventuella utevistelser, både långa och ut och vända på bron-snabba. Hon har utvecklat en snits i att på något sätt vända i luften om något (väder och vind) inte behagar.

Kattskicklighet kanske det kallas.

¤¤¤¤

Trettondagens nöje blev elitseriematch i innebandy. En spännade match där publiken bjöds på excellent spel från både gästande Mullsjö och hemmalaget Dalen. Vi hejade och klappade och tjoade, svettades lite lätt där på läktarplats eftersom vi då tillhör termobyxgruppen (se ovan) och kom till match väl påbyltade och orkade då inte skala av riktigt alla lager trots att matchen räckte 2,5 timmar och spelades i en väl isolerad toppmodern sportarena. Dumt? Jaja, självförvållat!

¤¤¤

Ledighetskommittén får nu veva igång arbetsmaskineriet från och med i morgon. Slut på nattsudd och förmiddagsslummer, dags för slit och släp. Blir väl med lite knorrande de första dagarna men sen är det som vanligt igen.

Alltså, det blir ingen filmstart efter elvatiden ikväll, hör jag  det? jaja, jag lovar!

Mortuta 

Dag 20

Sätter mig i sköna stolen för att i lugn och ro måla lite i den fina målarboken som vännen Eva förärade mig som julgåva.
Stillhet
Tackar alla gudar som gjort mig till vänsterhänt ( men också den kloka småskolefröken som inte gjorde som alla andra och tvingade vänster- bli högerhänta), så att gipset inte behöver hindra mig...för en gångs skull.

Då kom madam!
Svartsjuk på pysslet? Lugnet ?
Åtminstone anser FruKatt att hon behöver bli klappad JUST NU.

Och vem är väl jag att neka henne?

Måla får man göra då man blir gammal....

Mortuta

Dag 19

Som sig bör startar året med en hoper nya teveserier och för att veta var man ska sätta in stöten, alltså vilka stunder som får bli öronmärkta ett tag gäller det att göra nån form av research och förstudie.

Gentlemen & Gangsters 

60-70tal, jazzmusiker, författardrömmar, smuggling av pass och en rejäl dos av öl, vin och kärlek. Underlig men ändå så intressant att följa. Både från ett tidsfenomensperspektiv och dessutom som en historia berättat. Klas Östergren är väl kanske inte den författare som ivrigast lästs över tid men nån bok har dock fastnat i famnen.

Deutchland 83 

Gillar man politik och kanske snöat in på kalla kriget verkar det vara nåt. Tveksam till att det här blir nåt för mig.....

Inte heller är Game of Thrones nåt som får mig limmad i soffan. Ibland blir det tittande utan att det går att förhindra eftersom maken gärna hamnar i Throne-träsket. FruKatt och undertecknad får härda ut att se eländet. 

däremot..

Shetland

det är nåt för mig. Deckare i kärv miljö på alla vis. Say no more.

Några fler förslag, nån?

¤¤¤¤

För övrigt då?

Söndagsfrid. FruKatt vandrar från famn till knä via fönsterspan och matskål. Snöflingor och minusgrader förgyller och ger hopp om att det ska bli en riktig vinter till slut. 

FruKatt vaktar numera huset med lite mer edge än tidigare. Spatserar varvet runt i alla rum, kikar lite förstrött under soffor och sängar. Då ingen märker blir både altandörr och entré avsynade så att inga främlingar ska kunna smita in. 

Med andra ord har besökarvalpen satt djupa spår i hennes ego...

Sån tur att Härskarinnan inte kommit till läsförmåga i sin utveckling. Då hade hon nog pluggat in väggalmanackan att friden är slut om nån vecka igen. 

Mortuta

Dag 18

Handskadan och med det följande gipseländet hindrar mig från att träna, klä mig själv och skära upp min egen mat. Högläge med armen verkar vara dagens tuffaste träning. Av nån anledning gör det extra ont idag och därför infinner sig en liten släng av tycka synd om mig själv-sjuka.

Suck

¤¤¤¤

Sådärja, nu har det gått över. Gnäll-ilet alltså.

Men nåt längre skrivande blir det inte....det är så joxigt med endast vänsterhandskrafsande på tangentbordet.. i längden. Konstigt att det då är extra besvärligt idag eftersom det funkat hyfsat varje dag sen julafton? 

Nåväl, ses imorrn igen

Mortuta

Dag 17

1 januari. Scary, men på ett bra vis.

Den allra första dagen på ett nytt år, det är som att ha en nyanländ och tämligen obekant gäst i sitt hem. Nån som är på besök för allra första gången, men som man definitivt behöver bekanta sig med och skapa en rejäl och hållbar relation till...för gästen ska stanna, på något vis.  

Till en början är nykomlingen förmodligen rätt blyg och tafatt. Trots löften om både smaskens och varma famnar är den nya figuren hastande runt mest hela tiden. På nån sorts span efter kontroll över situationen eller kanske mest av ointresse för de som varit med längre.

Det nya året har en nyfiken karaktär. Allt kan hända och allt är av intresse, små smulor och stora happenings...erfarenheter att samla på.

      Ett nytt år måste få bra och genomtänkt näring för att utvecklas åt rätt håll. Elände ger dålig energi och då blir året blekt och tanigt, har svårt att glädjas och vara lycklig. Bra energi utspridd över tid får den mest slokörade att vifta igång den svansstump man kanske har.

Då de första darriga dagarna av det nya året är över börjar de allra flesta känna sig mer trygga och lugna. Glitterutsmyckningarna försvinner ur blickfånget och det blir lättare att se sig om i den färska miljön. Dags att visa lite av sitt 2016-ansikte och börja spana på vad som ska hända.

  Blir det bra? Ska man våga kliva fram och lära sig massor? Får jag min trygghet här och kan lita på omgivningen? Hur mycket kul ska ske? 

¤¤¤¤¤¤¤

Lilla Sally får alltså bära huvudrollen. Stjärnrollen i inledningsscenen av dramat/komedin/folklustspelet 2016 (vem vet vilket sorts teaterstycke det kommer att bli under året), hon är precis lika färsk och oförstörd som ett nytt år.

Efter att ha spenderat några dygn med henne, lekt och vaktat och gosat har det blivit så tydligt. En liten valp är som ett nytt år. Fyllt av förväntningar!

Gott Nytt År

Mortuta 

Dag 16

Nyårsafton är så att säga verkligen i grevens tid, vem nu han är? Men talesättet säger ju att man får skynda sig om något ska bli uträttat, det stämmer i alla fall.

En ödesmättad dag om man är lagd åt det hållet, en spännande dag om man är nyfiken på vad som kommer och kanske för några en dag likadan som alla de andra 365 som snurrar på över tiden.

Känslan är lite att "steg för steg kliva ut mot kanten och lagom till tolvslaget ta ett rejält hopp ut i det okända" ju längre in på denna dag tiden går. Ödes- och spänningsmättad i kombo alltså.....

¤¤¤

En årssammanfattning är väl på sin plats nu. Norpat från UnderbaraClaras blogg, givetvis med hennes godkännande och väljer då också de rubriker som passar.

Gjorde du något under 2015 som du aldrig gjort förut?

För första gången firades julen på annat ställe och i annat sällskap än släktens trygga famn och bo. Eftersom jultraditioner har varit/är känslomässigt viktiga var det ett hopp-över-mattkanten-kliv att göra.

Annorlunda men definitivt ett alternativ. Julfrid på annat vis.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

8 december då Rian fyllde 1 år...och vi var inte där....

Nåja, inte något som vare sig ynglet, föräldrarna eller vi deppar över. Det kommer med största sannolikhet en hoper födelsedagar som vi kan vara hos honom och tjoa med ballonger och tårta. Kanske rent av att Rian vet vilka vi är då?

Vilka länder besökte du ?

Sjungades till Frankrike och Belgien på turné. Alperna förstås. Maltabesök ett par varv. Italienbyn Pizzo och så de där mellanlandningsländerna som knappast räknas. Glömt nåt? Låter lite kaxigt kanske...men jag minns inte riktigt.

Bäst köpet?

Ett vackert foto från en norrbyskärsinteriör. Akvarell av Åsa Lindberg. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Skypestund med Rian då han tittar rakt in i skärmen och skrattar, vinkar och känner igen mig. okej, det kan vara en övertro på lillkillen...han kan ha skrattat åt nåt helt annat som hände i rummet...men mitt hjärta slog dubbelslag av kärlek till honom i alla fall

Saknar du något under 2015 som du vill ha år 2016?

Sol (mer)

Snö (mer)

Familjetid (längre)

..och därtill följande detaljer som tid och pengar

Vad önskar du att du gjort mer?

Struntat i att ta sångpaus i nov-dec i väntan på något som inte blev av.

Favoritprogram 2015?

Flera favoriter faktiskt; Empire Boardwalk, Downton Abbey förstås, årets julkalender och säkert fler över året, minns egentligen inte så mycket av vad jag ser.

Största musikaliska upplevelsen?

Många av de konserter som vi gjorde under sommarturnén med Sångkraft. StorMagiskt i jättekatedralen. SvettMagiskt i ruinen. StudentMagiskt på Paris Universitet m.m

Tävlingsmomentet på Nordiska mästerskapen i barbershop ligger också högt upp på listan. 

Hoppas också att nyårsaftonsframträdandet ska lyckas bli något minnesvärt för de som letar sig dit och lyssnar.

Största framgången?

Well, well...framgång är kanske att ta i men det faktum att vår traditionsrika julfest med goda vänner är på banan igen må väl ändå räknas lite som en framgång?

Största misstaget?

Måste väl, med facit/gipset i hand vara att ha övertro på förmågan att åka längdskidor i tokbrant och isigt spår...i full fart...och försöka svänga tvärt.

Misstag! Big mistake!

Något du önskade och fick?

Samla hela familjen här uppe i norr under midsommarhelgen. Njöt varje sekund!

Vad fick dig att må bra?

Att åka i välpistade backar, äta gott i vänners sällskap. Alla samtal med nära och kära över hela året.

Att säga välkommen till lilla fyrbenta Sally som numera förgyller Erik och Jolinas liv. Valpar är välgörande!

Vem saknade du 2015?

Kenzo, utan tvekan. Från den dagen i februari då han dog ända fram till skrivande stund!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Vårda vänskaperna som jag har ännu mer. 

Ge något på något vis till den som det behöver...

Inser att det är så svårt att blicka tillbaka över ett helt år. Minns knappt vad som hände i somras och hur ska man då kunna veta de där minnesvärda detaljerna från januari eller februari? Nåväl, det är väl gott nog det som man kommer ihåg nu för tiden, eller hur?

Vad minns du?

Mortuta