När det ska skruvas och spikas i vår familj är det åtminstone en av oss som snabbt är frivillig och då med diverse verktyg går igång på uppgiften. Så skedde även igår.

Nyinköpta lampor, röda och fina, skulle äntligen få ersätta de två något kantstötta och provisorisk superlimmade som hängt med lite för länge.

Så...maken var genast på gång med riggandet.

Fram med kökstol att stå på, skruvmejslar och diverse andra mojänger och till en början gick allt som en dans. Ja, en och annan svordom hanns väl med för att på nåt sätt verkligen befästa tyngden i hempysslandet. 

Sen händer det som man absolut inte vill ska hända. Stolen glider undan och maken hamnar i en dubbel salkov som slutar mot köksväggen, tar emot sig med handen och bryter handleden..... 

Fast..det vet vi ju inte då direkt....hjältemodigt anser han att det nog inte är så farligt. Florence Nightingale....alltså jag...lägger isbandage och klappar tröstande. Inga benpipor är synliga, inget skvittrande blod eller avsvimmad karl och det bedömde vi då borde vara kännetecknen för allvarlig skada.

Vi går på middag hos goda vänner och har en trevlig lördagskväll och det hörs inte så mycket klagosång alls om handen.

Men sen....imorse var det ett annat läge. Blek om nosen av smärta kastade den hjältemodige hemmasnickraren in handduken.

Akuten, väntan, röntgen, väntan, ortopedjour, väntan, gipsning, väntan, röntgen, väntan och nu äntligen vilar den numera tvångsvänsterhänte maken ut i soffan.

Så kan det gå minnsann

Men, lamporna sitter bra i taket nu. Det blev så fint. 

 

Anna-Lena Lampe

7 maj 2012 08:11

Trots det tråkiga resultatet av salkoven , så är det en väldigt underhållande läsning, tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...