Det luktar lite sensommar just nu. Det känns i kroppen att vi är på väg att byta fokus. Utan att ens titta i almanackan kan man känna att det är augustitid nu. Lite svårt att sätta fingret på eller försöka sig på att beskriva det mer noggrannt, men det känns.

I yngre år så kunde denna känsla skapa lite panik. Stressen över allt som man ännu inte hunnit göra. Alla sommarkalas som inte blivit av, badstrandsstunderna som man sådär idylliskt sett framför sig, kaffeduks-sommarkoppsfika i trädgården som borde varit fler av, böckerna som låg kvar olästa.

Men det var då.....

Nu är känslan inte lika stark. Givetvis kan den dyka upp igen då man träffar goda vänner och inser att vi inte setts på flera månader, inte ens över en slätkopp kaffe över staketet. Men det går ju bra ändå, vännerna finns förhoppningsvis kvar även då hösten kommer och kaffet och pratet har vi ju kvar då, eller hur?

Det blir lätt en sommarstress över vad som "ska" göras och hinnas med för att ens ledighet/tid i shortsväder ska vara komplett. Media hjälper ju till med upphaussandet. Grilltips, partydukning, strandklädsel, drycken för sommmyset m.m

Det gäller på nåt vis att köra sitt eget race med de egna valen. 

Vad har skapat detta tro?

Nordbornas längtan efter värme och sol är en tung faktor tror jag. Vi lever den större delen av året med mer eller mindre dubbla lager av kläder med temperaturer som håller sig runt 0-10 grader eller snö och slask. Inte underligt att vi då verkligen önskar oss mycket av de stackars sommarmånaderna. Uppenbar risk för jagande mellan "måste"-stunder alltså....

Min semester börjar närma sig slutet, bara några ynka dagar är kvar. Jag ska verkligen ta vara på "slappartiden" som återstår. Sen är det tidiga morgnar som gäller igen, de svinottetidiga turerna  med hunden innan alla vaknar. Skönt men förmodligen ovant. 

  Jamen, då var det de här med blåbär och mandelpaj. Herregud så gott det blev. Tror att våra vänner också tyckte det att smackandet att döma. Att vi dessutom blev serverade i ett så ofantligt fint porslin gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre.

Så här gör man:

(i parentes finns mina val av råvaror eftersom vi äter så LCHF-aktigt som möjligt)

Hacka ihop 3 dl mjöl ( jag tog en dl vetemjöl och 2 dl sojamjöl, ska nästa gång endast ha sojamjölet....) med 75 gram smör och 1/2 dl strösocker ( använde sukrin istället) i en matberedare.

Tillsätt 1 ägg och arbeta ihop degen snabbt.

Tryck ut degen i en smord form, gärna med löstagbar kant så att man för en sån där tjusig pajkant.

Nagga och låt den stå i kylen ett tag.

Sätt ugnen på 200 grader

Förgrädda pajskalet i ca 15 min

Sänk till 175 grader.

Blanda 150 gram mandelmassa och 1 1/2 dl socker (sukrin) i en matberedare. Tillsätt 150 gram rumsvarmt smör i små klickar. Blanda ner 3 ägg, ett i taget. 

Blanda sen 1 1/2 dl finhackad sötmandel i smeten. 

Häll fyllningen i i pajskalet.

Strö 1-1 1/2 dl blåbär över kakan, tryck ner bären litegrann.

Grädda i nedre delen av ugnen ca 40 minuter. 

Låt svalna. Den är nästan godast dag två....men det är lite svårt att få något över till den dagen...

Mums med en klick grädde eller glass till.

  Så, ta nu kaffekoppen och den bit av pajen som står där varm. Sitt på ett favvoställe och känn att än är det sommar.

Mortuta

 

helga

6 augusti 2012 16:13

Åh, så bra du skriver om sommarstressen. Det gäller verkligen att göra som man själv vill och känner. Likadant är det vid jul och påsk. Artklar/ recept där allt är perfekt - jag blir bara stressad. Nej, man får göra det enkla och njuta av stunden istället.

Idag har jag suttit på ett utefik och ätit lunch i solen i Luleå- det regnar hemma...

Din paj ser underbar ut!

http://www.helga1.bloggplatsen.sez

Lena

6 augusti 2012 16:53

Där ser du, du kan vila i nuet du också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...