Det blir ljusare och ljusare....för varje dag så får vi några fler minuter dagsljus. Eftermiddagens hundpromenad ägde rum vid halv fyra och, hör och häpna...det var ljust ( ja, ja....typ ljust i alla fall) hela skogsturen. Just idag var det en evig tur eftersom hundskrället behagade ta en extrasväng på nån kilometer....precis då jag ansåg att vi var på hemväg. Nädå, då vänder lymmeln 180 grader och springer "järnet" tillbaka mot kalhygget vi precis lämnat.
Sen ser jag honom hoppa, skutta, rusa runt och förmodligen ha skitkul....
Vad gör då jag?
Som den väluppfostrade hundägare jag är kör jag med alla inkallningstrick som de där dyrköpta kurserna lärt ut. Kenzo ägnade mig inte nån större uppmärksamhet, höjde lite på huvudet men lekte sen glatt vidare.....
Jag gav upp efter 5-6 minuter och började gå hemåt...i skogsbrynet hemma på kvarteret satt han och väntade på mig....hundrackaren.

Solljuset behövs. Ny kraft och ork behövs. Energi behövs. Just nu är alla dessa delar på rejält minuskonto hos mig. Träning och sömn ska visst hjälpa.....det vete tusan om det funkar just nu. Skulle kunna kura under filten jämt!

Jubileum och innebandy har varit helgens stora fokuspunkter. En härlig middag med en nybliven 60-åring i släkten. En kväll med trevliga samtal om vardagen i allmänhet och sextioårslivet i synnerhet. Det verkar vara en annorlunda känsla, jämfört med att fylla 50 år.
Sonens match fick fylla söndagen. Fartfyllt och spännande och lyckosamt, både för sonen och laget.

Som så många andra söndagar avslutade vi helgen med "kvällsfika" med våra goda vänner A&G. En kort kaffeträff vid åttasnåret då vi summerar det som varit och blickar framåt. Mysigt.

Nu ska jag frossa i kvalitetsteve....Top Model Sverige.

Tackåhej

Mortuta