Är det nån fler än jag som tycker att det är lite småklurigt med de där förkortningarna som nu och då kommer sms- och FBmeddelanden?

Sånt som De Där Unga skickar.....ni vet dom som är mer eller mindre uppvuxna med dator under armen och mobil i näven.

Det dyker upp LOL, WTF, OMG och en massa annat. Ja, nu tog jag faktiskt dom som jag kan och kanske eventuellt använder själv i undantagsfall.

Men vad sägs om LMHO? Laughing my head off...alltså.

Jo, jo....kunde tro det. Ni visst inte heller vad det betydde. Skönt att man är i sällskap av gelikar och inte står där helt fånstirrande för att sen försöka mörka det hela och svara nåt töntigt som " hej och hå"...

Nåväl, i senaste numret av Tara hittade jag till min förtjusning en liten notis om svenska förkortningar som kanske kan vara ett alternativ. Uttrycken friar lite till den "mognare ungdomen" i landet och kan eventuellt ses som ett led i att bevara något som annars skulle kunna vara utdöende.

Vad sägs om:

DPT              Dra på trissor

KSK              Klart som korvspad

ÖMDK          Över min döda kropp

NÄDKFS       Nu är det kokta fläsket stekt.

DMT             Du Milde Tid

Medge att det inte är ofta man klämmer till med dessa kraftuttryck,vare sig i skrift eller IRL  in real life ( ha, ha där satte jag en modern...ba`så där..).

Började gräva i minnet efter typiska uttryck som mina gamla släktingar använde och som behöver en bevarandeförkortning. 

HL                HarreLigen                            alltså typ Herre Gud då

MNSO          Men Nanting Se Olickligt      kan försvenskas till Men Så Hemskt

ÄDFV           Är Du Från Vette                 behöver nog ingen förklaring

..och många, många fler.

Så...

Har du några härliga förkortningar på lut? Ska vi slå de där ungdomarna på fingarna litegrann och slänga oss med något som de inte kan koden till?   

Lockande, eller hur?

Eftermiddagens skogspromenad var ett sant nöje. Solen sken mellan träden och det regn som kommit tidigare i veckan låg bara kvar lite lojt på grenarna och skapade ett extra vackert sken.

      Filosofiskt värre att gå över stock och sten.

Det är nog höst nu på riktigt, trots att vi verkligen försökt hålla den stången. Trädgården ropar "städa upp nu" men det får bestå några dagar till. Nån liten värmedag till blir det nog, tror ni inte det?

  Så fort någon av oss gör något utomhus kommer de två fyrbentingarna, hack i häl. Partners in crime, typ....Båda två med attityden till varandra att de inte har för avsikt att varken leka, kela eller knappt ens höra ihop....men så plötsligt står de tätt, tätt ihop och betraktar oss. Väntar kanske på mat, inte vet jag.

Jamen, det är väl allt för den här gången....

Jajustja, vad betyder då rubrikens förkortning HJ? Men Herre Jistanes så klart!

Hi, hi

Må så gott alla

Mortuta

Somliga dagar är ju faktiskt lättare att leva än andra. Dagar då de yttre förutsättningarna bjuder upp till dans och man i hastigheten kommit ihåg att ta dansskorna på. En sån dag har det varit denna septembersöndag.

Solen värmde gott redan tidigt och det är fortfarande fullt möjligt att äta frukost utomhus...fattar ni, 22 september och vi i Norrland sitter ute och dricker morgonkaffe...utan strumpor och skor. Jo, man tackar!

  Katten, numera stundtals kallad Tingeling på grund av den lilla      (men högljutt pinglande) bjällran som hon har, ansåg att det enda rätta denna dag var positionen ute-i solen-sovande-njutande av livet. Den klockan torde för övrigt ha räddat livet på ett otal småfåglar vid det här laget. 

För vilken gång i ordningen slår tanken mig " Om man ändå vore katt ....".

Egentligen borde trädgårdslandet få sig en omgång, rensas rejält på allt som vissnat och sånt som ska väck...men det är så svårt att ta det steget.

Då är verkligen hösten oåterkalleligt här och man har själv på nåt vis öppnat dörren och bjudit in.

Nej....inte än...bara ett tag till...

Så, vi valde att stänga den mentala dörren och hänga upp skylten med uppmaningen Hösten Stör Ej, ett litet tag till. 

¤¤¤¤

Att rensa i skåp och lådor är befriande men inte helt lätt och snabbt avklarat. Åtminstone inte om man är som jag. Det blir så mycket begrundande och betraktande....som ska blandas med sorterande och väljande. Av vad som ska fortsätta användas alltså...och vad som ska skänkas vidare.

För det är ju som jag berättat tidigare, min filosofi om att de saker man har nån gång ska vidare till nån annan och göra nytta. Först då skaffar jag nytt.

Detta ska då samordnas på nåt vis med ideér och infall om piffande och förnyande av t.ex köket som var dagens tema.

Av en händelse har ett antal heminredningstidningar kommit i min ägo...Okej då...nån har jag väl köpt själv då..men i alla fall...ser så fina muggar, boxar, underlägg och annat kolijox som skulle passa i köket. 

Så det var ju bara dags att plocka bort för att få plocka in.

Gick bra!

Ska nog gå på stan i veckan...i inredningsbutiker...

¤¤¤¤

Dagens energiboost blev en skogspromenad. Kameran, hunden och maken, en oslagbar kombo....bra sällskap alltså. Stilla och vackert.

DN:s korsord får förgylla kvällen. Fasen så svårt......

Snacka om hjärngympa...

Mortuta

Bygden visade sig från sin bästa sida på lördagsmorgonen. Sol, lagom vind och klar höstluft. Ljuvligt med andra ord. Trots det faktum att elaka bakterier slagit rot i min kropp så går det inte att motstå uppropet från min goda vän A om promenad och lite hundträning tillsammans med ett gäng andra fyrfotingar...och förare förstås. Kanske en energimedicin bättre än all antibiotika.

Hann först med en sväng till havsbandet. Vacker natur och stillhet ger styrka, energi och har förhoppningsvis nån sorts läkande effekt. Inbillar jag mig....

  Ryggsäck och hund redo. Visselpipan är väl nu inte riktigt hans verktyg utan det brukar överlåtas till mig att blåsa i den...men attans vad han ilar snabbt in då den ljuder, köttbulle finns ju att hämta!

Att kalla det vi sysslade med idag för hundträning är väl kanske att ta i. Mera social samvarokurs med inslag av lydnad. BruneBrorsan har idag fått nyttiga och lärorika lektioner i följande moment:

- Små  lurviga hundar är inte leksaker

- En del hundar vill inte springa ikapp

- Bollar ska man leka med-inte kissa på

- All korv är inte till honom

- Ligga still då alla andra skuttar runt

....och en hel del annat.

För den av er som har erfarenhet av setter-rasen i allmänhet eller som är mer specifikt bekant med vår glada jycke inser nog att dessa moment var tuffa.

Kan meddela att han sover gott nu....

     Hans kurskamrater vilar nog också nu. 

¤¤¤¤¤

Vad mer idag?

Såg..läs halvsov...Idol igårkväll och imponerades av en del tjejer. Hoppas nu att de får rätt sångcoaching och möjlighet att bli så unika sångare som möjligt och inte formstöpta i nån popsnöremall. Kanske det inte är så dumt med Bard i juryn, han representerar ju kanske inte det strömlinjeformade direkt.

Det som verkar uppröra i rubriker idag på morgonen är att fotbollskillen Walker från Sundsvall kom med trots att han inte verkar ta detta på blodigt allvar. Killen har talang och utseende med sig och kan säkert bli en tjejfavvo.

Giffarna vill givetvis att han spelar fotboll med 100% eftersom de är nära kval till högre nivåer, han är ju lagkapten dessutom...blir nog en hel del flängande efter E4 för honom den närmsta tiden.

Hoppas att media inte gör för stor grej av detta. Jag har svårt att förstå då nyheter av Idolkaraktär flyttar undan rubriker och information om Syrien, Iran, världsekonomi och annat viktigt. Tror man att vi människor inte klarar av att hantera allvar för många dar i rad eller??

Nämen...då är det väl bara att ta sats då....kökslådorna har aviserat att de vill bli rensade från allt skräp som samlats under sommaren. Eller så har jag gått och retat mig länge nog nu. 

Kanske man kan ordna nåt form av belöningssystem för sig själv då det är dags för städning. Som...två lådor fina och städade=Får sjunga en sång, tre rum dammsugna=klappa hund och dricka en kopp kaffe....osv. 

Hm, ska fundera ut nåt bra....framföra till städfantomen/maken och se om det går igenom...

Vi hörs

Mortuta

Att leva med djur i familjen är oförutsägbart....men också väldigt inrutat.

Inrutat såtillvida att man alltid, alltid vet att katten jamar välkomnande vilken tid på dygnet man än kommer hem. Inrutat också genom att hunden alltid, alltid måste gå ut tidig morgon och sen kväll....oavsett väder.

Villkorslös kärlek och lojalitet från de fyrfotingar som man mutar med mat och värme och klappar...

Oförutsägbarheten då?

Tja....man vet aldrig riktigt var man ska hitta katthåren i drivor. I garderoben, i soffan eller kanske i tvättkorgen? Kunde nog inte riktigt fatta hur mycket hår FruKatt släpper av...varje dygn. Eller....jag vill nog inte veta...

Man vet nog inte heller hur in-i-h-vete mycket mat tror hon att det går in i den där kroppen. Med tanke på all tid kattskrället ägnar till att råma i köket och titta uppfodrande på mig så torde det rymmas en tvåtre dl torrfoder varje klocktimme...inget förvånar längre. 

  Oväntade ögonblick är också varje gång katten och hunden ligger tätt, tätt tillsammans och bildar en sorts partners in crime-team. Man låter sig luras att de sover lugnt men inte då...helt plötsligt händer något, ögonen öppnas snabbt och båda rusar upp som om de avslöjats med något opassande...

¤¤¤¤¤¤

Eftersom vår familj haft djur under barnens uppväxt blev nog ingen av oss förvånad då båda tjejerna skaffade husdjur. Penny-hunden är en gammal bekant till oss vid det här laget och många svettiga Maltapromenader är tillryggalagda med denna hundflicka. 

Fast, det är nog tufft att vara hund på de breddgraderna. Varmt nästan jämt...

Nyast i mortutaklanens djurbestånd är Pepper, en maltakatt av obestämd ras men med de allra mest bedårande ögon och stora ljuvliga parabolöron.

  Han mötte oss i dörren då vi kom på vårt besök förra veckan, kikade under lugg lite misstänksamt men bestämde sig sen för att vi dög...på nåt vis. Lade sig sedan med självförtroende på bordet och poserade lite avmätt så att jag kunde börja min foto-session. Cool katt!

¤¤¤¤

Vad mer denna torsdagskväll?

Höstmörkret har knockat oss totalt under de senaste dagarna. Det är kolsvart på kvällarna, regnet piskar mot rutorna och det är riktigt svårt att se var vägen är..om man dristar sig till att ge sig ut i bilkörning. Det är grått och kallt och äckligt...

Alltså, var tog den där vackra brittsommaren vägen? 

Kom tillbaka du vackra höst....jag vill ha många, många fler dagar och veckor av klar luft och rödgula löv i alla träd.

¤¤¤¤

Nu är det Hela Sverige Bakar och jag måste se det....i studiesyfte. Är så otroligt kass på att baka och kan kanske få lite tips på hur man gör en sockerkaka eller muffins eller så...många är de personer som kan skriva under på att mortuta verkligen inte är nån mästerbagare. Så, bäst att bänka sig vid teven. Skulle ju vara skoj att nån gång ha nåt i frysen att plocka fram då det kommer kaffegäster. Har läst att det ska handla om pajer och det kan ju passa mig, kanske?

Ha det gott alla säger Penny och Mortuta

Så.....nu har jag äntligen satt ner rumpan på en stol och placerat fingrarna på tangenterna för att skriva lite om vår helg på Malta. Denna väldigt speciella helg då vi firade kära älskade storflickan Maja på hennes 30-årsdag. 

Har faktiskt fortfarande lite svårt att ta in det faktum att vår lilla truliga, vithåriga, springsugna, sjungande, ständigt diskuterande och pratande lilltös har uppnått den åldern. Påstår inte att det är gammalt men inser ändå att tiden sprungit iväg på nåt vis. Det var nyss hon satt i mitt knä, jag lovar...

Nåja, vi reste ner under stort hemlighetsmakeri och överraskade henne på morgonen då vi möttes som av en händelse i ett lyxhotells frukostmatsal.

Tjusigt värre med en hord av kockar och servitörer  som passade upp åt höger och vänster.

(Nänä, vi bodde inte där....var bara uppmanade att infinna oss)

  Maja tittade på oss förvåning då vi redan satt där.

"Va, vad gör ni här?"...Hm, gissa....

Att få hela familjen, dvs släkten i flera led då....att inte avslöja sig har varit en konst. Många påminnelser blev det.....Det har visat sig i efterhand att det vid ett otal tillfällen bara varit ogjort att FB eller Instagram fått uppdateringar som skulle kunna ha sänkt våra planer totalt. Inte ens hundvakterna fick lägga upp bilder på glada hunden innan vi hade trätt fram. Svårt, svårt eftersom det var kusinens uppdrag.

Malta visade sig till en början från sin allra sämsta sida. Skyfall av den högre skolan och toksvart himmel och ett gigantiskt åskväder. 

"Hygglo" Väderguden, sa vi då. Vi som hade planerat kvällspicknick med god mat och champagne. Ni vet en sån där kväll med lyktor, filtar, massor av ljus, kanske en brasa och så ett par gitarrer. Extremt mysig familjefödelsedagsmiddag alltså, det var vad vi hade tänkt.

Vad göra?

Jo, mortutafamiljen blir sällan eller aldrig rådlös...vi flyttade helt resolut in hela picknicken till de yngre maltesernas vardagsrumsgolv. Perfekt!

Måste nog säga att det blev en av de bästa födelsedagsmiddagar jag någonsin varit på. Avslappnat. Vi låg på filtar, lutade på kuddar, åt den goda maten, sjöng, lekte quiz, pratade och skrattade....

...och på behörigt avstånd från alla ljus låg katten Pepper och bevakade oss noga.

Givetvis avslutades det med en fin hembakad tårta, Jolinas och Eriks mästerverk!

¤¤¤¤¤

Vi hann med en del annat också på The Rock. Promenader i solen och värmen (som faktiskt kom åter direkt efter ovädret), kettlebellsträning förstås i det nyinvigda Spartan Fitness...som är jubilarens stolthet och skötebarn. 

Svettigt och jobbigt nåt så jävulskt, men man får ju inte ge sig i första taget trots att jag insåg att jag var dubbelt så gammal som de andra.

Fick definitivt ta fram tjurskalletakterna och kämpa.

En promenad gick längs en av alla marinor som finns i närheten. Trots att jag sett dessa små pyttebåtar så många gångar kan jag inte sluta fascineras av dem. Tänk att sitta i den lilla skutan och försiktigt ro ut till den stora flådiga farkosten. Omständligt är väl bara förnamnet.....man får inte ha med sig så många kassar med grejer där inte....

¤¤¤¤¤

Dagarna fortsatte med fotbollslandskamp Sverige-Irland, karaoke-sjungande, massor av god mat på fantastiska restauranger och så många, många glada skratt och en rejäl hoper överraskningar för dottern. Förstod så väl hennes känsla då hon den fjärde dagens förmiddag lite stillsamt frågade om det var slut på happenings nu....Jo, jo det är tufft att fylla år då många vill vara med och fira.

Idag maxar jag med bilder på vackra döttrar. 

Fick på det stora finalpartyt lära mig nåt nytt....shots i jello-form. Alltså, drinkar i små geleformer, de var ju jättesöta att titta på och så väl utförda.

Men...huäh, så äckligt. Men okej då.....det är väl så att jag bara är gammalmodig som vill envisas med att dricka det som ska drickas och tugga det som ska tuggas....inte tvärtom. (Hör i mitt inre hur mina barn säger det till mig)

Vi hade en fantastisk helg och hoppas och tror att dottern också trivdes. Det är inte så ofta som hela vår familj är tillsammans, med alla respektivar och så...det gäller att tokumgås som bara den då tillfälle ges.

Längtar redan till nästa resa söderut, vem vet när det blir.

Avslutar med den familjebild som vi tog en av kvällarna. Med inspiration från Beatles lade vi beslag på ett övergångsställe.....Man måste göra lite ovanliga saker ibland och jag kan lova att de som passerade tittade lite tveksamt på oss, för att inte tala om bilisterna...

Mortuta

okej då...en liten bonusbild...

  jag vill också göra sådär....nångång...kanske....eller?

Morgonpromenad med kära syster

Återkommer med ett längre inlägg om våra snabbvisit till Malta

Vi befinner under några dagar på Malta, en intensiv vistelse med dotterns 30-årsdag i fokus.

Det har hurrats och firats och kalasat i dagarna tre och ännu återstår finalkvällen....alla vilar nu en stund för att komma i form.
Det är varmt som attan och vi svettas ohyggligt mycket. En viss skillnad mot den norrländskt klara luften vi är van vid.

Hunden Penny söker skugga och vill helst inte gå på promenader alls....

För att ingen i familjen ska såsa till sig helt och hållet är det givetvis kettlebells-pass också.

Jag kan lova att svetten rinner och pulsen är hög.

Mer om våra dagar i solen får ni läsa om senare....
Ha det gott

Mortuta

Under september månad är flytthjälp till en gammal dam i familjen på agendan. Det är dags för henne att flytta till ett trevligt äldreboende och mina systrar och jag bistår nu med att välja ut, sortera och tömma. Ett, relativt sett rätt stort boende ska förvandlas till ett, definitivt rätt litet dito. 

Det är tusan inte lätt att veta vad som blir bra att ta med till nästa del i livet. Hur man ska tänka, vad som ska väljas ut och vad som nog inte platsar längre....och vad som helt enkelt inte ryms. De två senaste dagarna har varit fyllt av stora och små prioriteringsbeslut...phff...hjärnan är rätt tom nu. Och vi har bara börjat...

  Onekligen sätter det igång en hel del tankar hos oss andra, vi som är ett antal decennier yngre än flyttningsdamen själv. Hur skulle vi själva resonera om man var tvungen att krympa ihop sitt bohag till minimalistiskt mängd? Så svårt.

Dessutom svårt att ta beslut om vad man skulle göra av allt jox som samlats under åren. Pappershögar, bra-att-ha-lådor, reservdelssamlingar, handduksförråd för ett smärre kompani m.m

Gissar att vi alla har en hel del sånt i vår ägo och också har som gemensam nämnare att vi plockar fram skygglapparna och låtsas glömma att detta finns ända tills man står inför fullbordat faktum att det ska väck....på nåt vis.

  Efter dag två i flytt-flow ( eller ja...flow var väl fel ord....snarare andra andningen) så dök jag in i vårt eget förråd med förutsatsen att börja rensa. "Våra barn ska då inte stå om en tjugo-trettio år och sucka över allt vi samlat på oss" .

Pyttsan, nån timme senare hade då inget hänt. Istället blev jag (som vanligt alltså ) sittande vid en del bilder och började göra upp en mental lista över vad jag verkligen vill/ska/måste "hinna göra" innan äldreboende-eran står för dörren.

Mycket roligare syssla. Tankarna och fantasin hoppade jämfota av lycka.

Så...baserat på några av de bilder som jag hittade i en låda ska jag absolut hinna...

  Klappa minst en sån här äcklig gris bakom öronen. Kan bli tufft, men man får ju ta pina sig lite för att klara listan. Ville inte ens närma mig den då bilden togs så....

 Bli omfamnad av nån trevlig karl vid en obeskrivligt vacker utsikt och givetvis då passa på att sjunga nåt vackert.

Med fördel kan maken vara denna trevliga typ. I den här Sound of Music-miljön är det helt rätt med "..Edelweiss, Edelweiss.." eller kanske " Aint no mountain high enough"...eller nåt annat som faller en in....

 Ha bott i ett hus med tinnar och torn, det är ju så himla gulligt med trähus i lite dockskåpsstil. Kanske rent av i Trosa där detta hus är beläget. För övrigt är det en så söt liten stad att man bara måste dit igen.

 Måla en ko...kan bli tufft men jag har ju faktiskt inte sagt att det måste vara ett levande fullstort nötkreatur. Kan ju förenkla det hela en del.

  Odla pelargoner, som då också ska överleva ett längre tag. Vid närmare eftertanke en av de svåraste uppdragen eftersom mina gröna fingrar lyser med sin frånvaro. Kanske en kurs behöver gås för att klara uppdraget.

 Befinna mig i Italien så ofta att jag blir trött, blasé och uttråkad av de vackra vyerna som står som spön i backen där. Herregud, det finns så många vackra platser i detta land....och förmodligen finns det tusenmiljoner andra fullpoängare i andra länder, som jag inte hunnit till....än. 

Sådärja, bildkavalkaden kan bli lång men det får räcka så. 

Vad är det på din hinna göra-lista? För många av er så kanske det är en helt märklig tanke detta, men för mig blev det så uppenbart med gamlatanten-flyttningen. 

Till barnen vill jag bara säga....ni behöver inte oroa er. Storstädningen gör vi nog själva om en tjugo-trettio år, i god tid...ha, ha!

¤¤¤¤¤  

Det är september nu och i tidningarna skriver man att hösten är här. Inte då...

Jag fortsätter med att äta både frukost och middag i uterummet, gå i shorts och lillkjol och vägrar plocka fram sockarna. Morgonpromenaden är förstås lite smått kylig men vadå, det är desto varmare mitt på dagen...då man är inne alltså....men kanske halvljummet då man går hem igen.

Veckans stora händelse är dotterns födelsedag. Va? fatta att hon är 30 år!!!

Obegripligt! Det var ju nyss!

På torsdag sitter vi båda laddade vid Skype-skärmen för att sjunga vackert och ropa hurra till henne. Tack och lov för modern teknik.

Nu väntar kvällskaffet och söndagsfilmen

Må så gott.

Mortuta