Kvällens kaffestund förgylldes med nymalet kaffe. Bara doften av det "handvevade" kaffet kan nästan försätta berg, åtminstone ger det en liten kick. Med nån liten smaskig kaka till så är kvällen komplett.
En sed vi har vid dessa söndags"möten" är att man provar nåt nytt tilltugg. Chanstagning? Jajamen. Skönt då att det är kamrater sedan många år som är testpiloter....alltså kan man fortsätta vara vänner även om det blir nåt mindre lyckat bak-resultat.
Dagens smaskens blev en päronkaka med hasselnötter och grädde. Smakade sådär...rätt okej.

Ämnen av olika karaktär avhandlades. Allt från golvvärmesshuntar via glasögon till kakel och gardinstänger..variation...javisst....och sen vandrade vännerna nöjda hem igen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Då vårsolen lite lite börjar titta fram dyker också funderingar och idéer om "omgörning" upp. Måla om? Bygga till? Skruva bort? Möblera om?

Förresten...det är ett riktigt konstigt ord...omgörning ? ...låter som ett låtsasord eller dialekt av nåt slag. Fast det är tydligt, man fattar betydelsen.
Nåja, vad ska då göras om?
Tja...utan att skrämma slag på vare sig maken ( min privata hemmafixare alltså ...min uppgift är ju mer på ide-stadiet...typ) eller hushållekonomin så är det väl mest på nivån måla några väggar eller möblera om lite...
Jag tror jag har några idéer.....

Mortuta

Tidigare, för länge sen, då barnen var i åldern för acceptans för att familjen enbart ägde skidor åt alla (...och inte skoter alltså)....så gjorde vi ofta, ofta skidutflykter. Härliga turer...åtminstone ur minnets perspektiv, mitt minnes alltså. Det är kanske så att andra medlemmar i familjen har mer traumatiska minnen av snö under jackärmen, bakhalt eller klibb under skidorna...skinn på chokladen eller annat, vem vet...?

Men ändå....

Ni vet, choklad - prickigkorvamackor-extravantar-ved...och annat packat i ryggsäcken som Far i Huset får släpa på och så iväg...

Känns det igen?

Idag har vi återigen gjort UTFLYKT. Sonen med flickvän, maken, hunden och jag. På med utrustningen och med kraftiga stavtag gled vi iväg, förvisso med differentierad hastighet och kilometerantal.

Fikapaus vid brasan, småprat om ditt och datt....och sen hem igen. Summa summarum en bra lördagsstund.

Hemma igen, vi fryser och kurar en stund, ser reprisen av PåSpåret.

Nöjda och trötta....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nåt annat?

Mer trött och mer huvudvärk för stunden. 

Jobbar numera till 15 vilket uppenbart sätter spår. Men...optimist som jag är tror jag att det kommer att lätta allt eftersom tiden går. Men jag tycker om att jobba.

  Makens födelsedag passerade förbi rätt obemärkt, hurrarop i mängder kom från barn och vänner och blomma från frun. Det blir inte så mycket sjå då det är mitt i veckan.

Trots att det bara är januari så börjar planerandet av sommarresa. Syster och jag har ägnat en del tid på olika uthyrningssajter och vi tror vi funnit det vi söker. Ett rätt stort hus i Apulien, Italien. Kan bli bra. Där ska vi slappa, promenera, åka runt till historiska städer och platser o, men också sola och äta gott. 

Nån som varit i den regionen och kanske ge lite tips?

Mortuta

Grattis älskade make på födelsedagen! Nån stans mellan jobb och skidspår möts vi och firar dig litegrann....

Mortuta

Det blir ljusare och ljusare....för varje dag så får vi några fler minuter dagsljus. Eftermiddagens hundpromenad ägde rum vid halv fyra och, hör och häpna...det var ljust ( ja, ja....typ ljust i alla fall) hela skogsturen. Just idag var det en evig tur eftersom hundskrället behagade ta en extrasväng på nån kilometer....precis då jag ansåg att vi var på hemväg. Nädå, då vänder lymmeln 180 grader och springer "järnet" tillbaka mot kalhygget vi precis lämnat.
Sen ser jag honom hoppa, skutta, rusa runt och förmodligen ha skitkul....
Vad gör då jag?
Som den väluppfostrade hundägare jag är kör jag med alla inkallningstrick som de där dyrköpta kurserna lärt ut. Kenzo ägnade mig inte nån större uppmärksamhet, höjde lite på huvudet men lekte sen glatt vidare.....
Jag gav upp efter 5-6 minuter och började gå hemåt...i skogsbrynet hemma på kvarteret satt han och väntade på mig....hundrackaren.

Solljuset behövs. Ny kraft och ork behövs. Energi behövs. Just nu är alla dessa delar på rejält minuskonto hos mig. Träning och sömn ska visst hjälpa.....det vete tusan om det funkar just nu. Skulle kunna kura under filten jämt!

Jubileum och innebandy har varit helgens stora fokuspunkter. En härlig middag med en nybliven 60-åring i släkten. En kväll med trevliga samtal om vardagen i allmänhet och sextioårslivet i synnerhet. Det verkar vara en annorlunda känsla, jämfört med att fylla 50 år.
Sonens match fick fylla söndagen. Fartfyllt och spännande och lyckosamt, både för sonen och laget.

Som så många andra söndagar avslutade vi helgen med "kvällsfika" med våra goda vänner A&G. En kort kaffeträff vid åttasnåret då vi summerar det som varit och blickar framåt. Mysigt.

Nu ska jag frossa i kvalitetsteve....Top Model Sverige.

Tackåhej

Mortuta

Brr, det har varit så kallt kallt de senaste dagarna. Termometern har gnetat mellan -18 och -28, varje stund utomhus har krävt alla dunjackor,vantar och ytterbyxor som hushållet äger.

FruKatt gjorde en supersnabb frivolt i luften och vände direkt in igen då vi försökte oss på att fösa ut henne i morse. Blängde sen ilsket på oss tvåbenta och vände åter in i värmen. Platsen vid kakelugnen var händelsevis ledig och där har hon legat, hela dagen.

Vad har hänt i veckan?

Jobb och sång, soffsovande och skidåkning och sång igen, hosta och huvudvärk, extrem trötthet och en mängd skogsturer, hundklappning och kattkliande. Alltså rätt varierat och vanligt.

En av turerna i skogen en sen eftermiddag gav nästan kusliga vibbar. Det var som att gå runt i en svartvit miljö...ja, nästan blåvita nyanser. Vackert och lite läskigt.

Nu sitter vi skavfötters i soffan, kaffet är snart urdrucket och våra SpåSpåret svar är rätt ofta svävande. Reglerna för huruvida vi får poäng eller inte för svaren är något svävande.....det är så himla svårt. 

Stundtals känner man sig som en absolut nolla och kan och vet ingenting, inte ens om Cardiff..ehh....för att i nästa stund slå till på 8 poäng...vet mer om Gdansk än nån annan, inte illa.

Hjärnan är så tom, så tom...just då man ska försöka leverera. Men sen, en kvart senare...då kan man rabbla så mer eller mindre värdefull information.

Nåja, med risk för att det betraktas som töntigt....maken och jag älskar denna fredagskvällstävling. Vi tävlar med varandra, mot tevegrupperna och så systrarna på olika håll i landet.

Vi fick faktiskt 26 poäng nu ikväll....slå det ni! 

Mortuta

Varför har inte Palmes mördare åkt fast? Hur i friden är det möjligt att en i livet så påpassad mans tragiska livsslut inte kan lösas?

Nu har jag det senaste halvåret läst flera böcker om Olof Palme, sett biofilmen då den nu gått på teve och nu börjat följa den serie på SVT1 som startade ikväll, En pilgrims död.

Det är ett faktum att han inte var älskad av alla och att det förmodligen var många som ansåg att tillvaron/det politiska läget skulle vara bättre om inte Palme var i en så framträdande roll. Men vem/vilka tjänade på att han dog....och det fort och hastigt? Säkert en hel del olika grupperingar.

Ingen av böckerna eller de filmer/serier som kommit på senare år har det direkta svaret....

Ensam galning eller nån politisk grupp? Ja, vem vet. Det var enkelt för alla olika parter sålänge Christer Pettersson satt häktad och rätt länge anhållen. Då kunde de flesta, inklusive mig själv trösta oss med att mänskligheten och godheten inte var helt förtappad eftersom det var ett gammalt nerknarkat fyllo som bytt till sig en pistol och knäppt honom i en rusdimma...

Men...han blev ju inte dömd...och undersökningar och utredningar kunde fortsätta.

Och vi i folkhavet var tvungna att erkänna att mänskligheten nog kunde vara ond trots allt. Vi hade väl här uppe i Norden levt i nån godhetsbubbla och inbillat oss att skottlossning och dödande av både politiker och andra "viktiga" personer bara kunde ske nån annanstans, ja, ni vet....till exempel Kennedy, M L King och många fler.

Poff, så sprack den bubblan....

Nu tror jag att det gått för många år och att vi aldrig får reda på vem som gjorde/beställde/utförde mordet. Trots det finns det säkerligen nån lite polisutredningsgrupp som fortfarande går och gnager på frågan.

Jag tycker att de ska ägna tid och resurser åt de brott som görs nu istället. Det måste finnas hur mycket som helst att jobba med och skulle lika mycket resurser läggas ner på "vanligt folk" finns ju möjligheten att fler brott klaras upp. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Då väldigt speciella händelser händer är det rätt vanligt att man nästan exakt kan redogöra var man befann sig och vad man gjorde vid det specifika datumet. Så är det för mig vad gäller Palmemordet 26 febr -86.

Jag minns fortfarande hur jag står vid fönstret och tittar ut i den mörka vinternatten, har en 2 1/2-åring som inte kunde sova på armen och hör samtidigt på mittinatten-nyheterna som berättar att mordet skett.Overklig känsla.

Estoniakatastrofen, tsunamin i Thailand, Anna Lind-mordet,Tjernobyl-olyckan...ja, även dessa händelser kan via starka minnen hos mig återkalla både väder, klockslag, känslor och tankar...

Givetvis också en hel del personliga starka händelser är kopplade till platser, dofter och samtal...

Har du också sådana minnen?

Det kanske är hjärnans sätt att bearbeta och vårda minnen?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Ny vecka och nya möjligheter

Sänder en styrketanke till en god vän som följer sin far till sista vilan i veckan.

Drar mitt strå till stacken med att sjunga på mitt bästa sätt på begravningen.

Mortuta

Vaknar till en helt ljuvlig lördagmorgon. -20 och en strålande sol. Okej, kylan kanske inte är optimal men vädret i övrigt.....underbart. Om nu solen gör sitt jobb idag så kan det bli riktigt härligt med skidåkning nångång vid lunchtid.

Lördagsmorgonspysslet med Ring så spelar vi i bakgrunden går som en dans. Vattnar blommorna (ja, jag håller fortfarande fast vid mitt 2013-löfte att sköta om dem bättre...) och en titt in i tvättstugan...Nja, vill inte stänga in mig där idag. 

Ha, ha....vilken tur (??) att ingen annan gör jobbet åt mig så det finns kvar....

Julen är utkastad/dansad och tulpanerna tar över. 

Igår gjorde jag omstart på min mångåriga fredagstradition att, efter jobbet gå vägen förbi blomsterbutiken och inhandla ett knippe tulpaner. Ett avstamp mot vårvinterkänslan....vadå, hörde jag optimist? jodå, det gäller att greppa tag i sådant som lyfter i den mörka årstiden....

  FruKatt har likt en militär på Högvakt runt Slottet suttit på vaktposition i husets alla fönster. Spanar, sover en stund, spanar och jamar till lite då det dyker upp en fågel. Kastar då och då en arg blick på oss eftersom vi har fräckheten att ha fönsterrutor som hindrar henne att smyga sig på de små pippisarna som äter ur fågelbordet. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En arbetsvecka har gått. Det gick nog bara nån dag innan rytmen av arbete/fritid kom in i kroppen igen....som om ledigheten aldrig varit där. Mitt nya jobb, dock på mina gamla arbetsplats är intressant och lärorikt och jag trivs som fisken i vattnet....kanske lite ensamt ibland,  saknar surret och samarbetet med mina gamla arbetskamrater.

Den här veckan har varit min sista på halvtid och nu är delmålet 75% inom några veckor. Jag är helt övertygad att det kommer att gå bra men är ändå medveten om att behovet av vila (men också träning) kanske blir något större, i alla fall i början. Det är så lätt att vara övermodig och tro att det går som en dans...jämt. Det är nu snart 1 1/2 år sen jag blev sjuk och vem kunde ana att det skulle ta sån himla tid och att saker/situationer fortfarande inte fungerar helt som jag vill.

Brain crash ( då hjärnan i stort sett ställs i viloläge och "inget" fungerar....) är ett begrepp och tillstånd som jag sorgligt nog fått lära mig att hantera. Vänjer mig inte. 

Än en gång....hjärnan är en märklig del av kroppen....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Men va´ tusan, gnäll och klagan ligger inte för mig.....det mesta är bra och livet är gott nu. 

Nu väntar Vinterstudion, middagsplanering och så......SKIDSPÅRET.

Hunden och maken och jag, vilket team...

Mortuta

Här får ni se bilder från min och hundens lyckliga stund i skogen...som jag helt snabbt skrev om igår. Det är helt sagolikt vad lite snö på träden och det rätta ljuset kan skapa...

Det är alltså bara att konstatera, det finns inget som slår en snörik januaridag med 5 minusgrader, solsken som kämpar vid trädtopparna och bra skid-och skoterspår.

Sorry döttrarna.....soliga ön är ljuvlig nästan året om....men vintern....det ni!

  Efter att ha varit ute i snön och antingen frusit som tusan eller kanske rent av svettats så att kläderna först fastnar och sen stelnar..sådär obehagligt, ni vet....då är kakelugnens värme ovärderlig. Hög mysfaktor och så kan man ju dessutom lägga upp sina frusna tår på kanten och tina upp. Inte illa!

  Ser ni? Lite vårsol va? Jodå, det måste erkännas att det blev lite tjuvpassande på solstrålarna, de är ju inte framme över trädtopparna så många minuter så...lite slump var det nog!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vad mer denna dag?

Inte mycket.

Jobb.

Träning.

Tvätt.

Matlagning.

Har inte läst nåt speciellt som upprört och kan alltså inte spinna igång något djupare resonemang denna gång. Vi får väl anta att tidningarna eller andra media slår till de närmsta dagarna och serverar några stoppers! 

Då jädrans.....då ska ni absolut få läsa mina synpunkter och funderingar....jag lovar.

Mortuta