Då solen skiner och det är såhär oerhört vamt och ljuvligt....ja,då spritter det i mina ben och jag vill göra små glädjeskutt nu och då. Svänger lite extra på kjolen då jag går till jobbet och ler lite extra till hälsning åt de människor jag möter. Ett litet glädjesprång inne på Ica kan hända. 

Tänk vad fint väder lockar fram hos de flesta av oss....

Glada människor som helst vill prata om sol och gräs och blommor och glass och...

Hos mig sker det något då vädret vänder till sol. Då drabbas jag av en närmast tvingande fotomani. Den fina röda kameran ska helt plötsligt med på alla hundpromenader, jag bedåras av allt vackert jag ser och den färgprakt som omger.

Upp med linsen och betrakta stort som smått. Och....ja, ni blir stundtals överösta av mina bilder. Patetiskt? Kanske det, ni får väl blunda då eller låta blir att klicka upp dem till storbild om det stör.

Men....det är faktiskt så att jag verkligen försöker SE med egna ögon och eget sinne, inte via kamerans lins. Det vore som att till exempel bara äta alla goda bär från fryspåsar och låta bli då de finns i landet färdiga för plock. Förmätet mot naturen på nåt vis.

Kan ni tänka er så många nyanser av grönt vi upplever nu? Oändligt.

Ja, jag vet att jag tjatade om detta förra våren och våren före det och tog lika många gröna bilder då också....men det går inte att se sig mätt, det är bara så.

  Se så vackert!

 Inget är som norrländsk försommar, det är bara så. Ljuset....suck!

¤¤¤¤¤

Skutt

Sådärja, jag var bara tvungen att sommarlyckoskutta litegrann såhär på torsdagskvällen...hunden tittade på mig som om...ja, jag vet inte vad.

Karlavagnen ikväll har temat "vad gör dig lycklig?". Enligt forskning är vi svenskar näst lyckligast i världen ( enl. studien så är australiensarna lyckligast på jorden) och om man ska dra några slutsats av Instagram- uppdateringarna så är lyckan bländade vackra motljusbilder, god och läckert upplagd mat, gosiga bebisar, svettiga träningskroppar och goda drinkar. 

Önskedrömmar eller verklighet, vem vet egentligen?

Vad gör dig lycklig? törs du skriva några rader här på mitt kommentarfält och berätta? Blir du nöjd eller toklycklig? 

Jag blir så in-i-bängen lycklig av småsaker. En vacker melodislinga som jag sjunger med andra är en av mina största lyckokänslor, bilder ( jo, ni vet ju det vid det här laget), att resa gör mig lycklig, va med maken i vardagen förstås, att vara frisk är lyckopiller för mig, en storvinst skulle nog göra mig liite lycklig trots allt.....men, att träffa mina barn är nog det allra bästa trots allt.

Avslutar med en härlig bild av vår kära FruKatt, hon är så cool....

Så....kom loss med lyckan nu

Mortuta

Att göra nån större grej av Mors Dag har aldrig hänt i vår familj. Nån extra kram, nåt egenhändigt tillverkat kort eller så kan väl historiskt beskriva firandet.

Min mamma dog för snart 20 år sedan efter ca 15 år av svår sjukdom. Sorgligt...

Tänk vad jag har saknat en mamma att ringa, fråga om råd och allt annat som man "har " en mamma till...

Förhoppningsvis får mina barn dras med sin tjatiga, kramiga, oroliga, intensiva, glada mamma i många många fler år än vad jag hade....



Grattis på Mors Dag mamma Birgit

Mortuta

En skön sommarlördag idag. Promenera med hunden...fast varken han eller jag är riktigt tillfreds med att det måste utföras sååå långsamt. Ja, ni vet min stalker..flunsan...hänger ju envetet med.

Nåja, sova i solen...sova i skuggan....hänga med vänner över en kopp kaffe....planera ( i tanken i alla fall) trädgårdslandet....läsa lite....
En bra dag trots allt.

FruKatt solar sig också och bryr sig inte ett dugg om att jag kanske inte vill ha grävt bland buskarna. Phff, hon blänger lite och gäspar sen stort och fortsätter göra som hon vill.


Förfäras återigen över ännu en dag över bil- och husbränder nu i både förorter och städer. Vad händer och varför? Unga utan vettig sysselsättning, långvarig arbetslöshet nämns som en av flera orsaker ( enl. Nyheterna är det mest unga män som agerar ). Så är det säkert....men varför poppar det upp just nu och just på dessa platser. Situationen med arbetslöshet och så finns ju på många många småorter över landet....många killar,pojkar, unga män som har svårt att ta sig vidare från byn/samhället/orten. Sprider sig oron och frustrationen över landet tro?
Som vanligt är det mest oskyldiga som drabbas, bil- och husägare som bara råkar bo i där....men å andra sidan verkar man tycka att det är ett " bra" sätt att tvinga fram reaktioner från styrande.

Morsdag imorgon. Inte nån större grej, men det blir kul att få krama om sonen lite vid lunchtid. Mer viktigt blir att säga hurra till Fina Jolina på hennes födelsedag...och så för en gångs skull sitta i publiken och avnjuta Sångkrafts ljuvliga vårkonsert. ( får ju inte ta en ton själv pga krånglande stämband...)
Välkommen ljuva söndag!

Nu måste vi nog solochvärmepromenera igen, vi ses

Mortuta

Om man har turen att växa upp och leva i en fredlig miljö så har det närmaste man kommit våld, skräck och ofattbar grymhet kanske varit via film och böcker. Ni vet det där att läsa en extremt obehaglig bok och rysa ända in i märgen där i nattmörkret med läslampan som enda sällskap men njuta av att veta att det bara är i litteraturens värld. Skyddat alltså.

En riktigt jobbig känsla infinner sig då verkligheten visar sig vara lika ond eller rentav ondare...

Jag började läsa en bok för en dryg vecka sedan, den startade så hemskt med ett brutalt mord på en ung flicka som sedermera blev styckad i bitar för att kunna röjas undan. Hela boken handlar sedan om unga flickors utsatthet och hur somliga män kapar friheten och rörelseutrymmet för sina kvinnor.

Jag upprördes gång på gång under läsningens gång, var ibland så arg då jag läste att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund. Upprörd! Icke desto mindre medveten att det var en upphittad historia.

Sen händer det på riktigt. En ung kvinna försvinner då hon är på en löprunda i ett friluftsområde, hittas mördad och styckad. Det blev verkligt.

Galenskap och ondska finns överallt...gång på gång på gång.

Helt plötsligt känns det inte alls lika häftigt att läsa blodiga deckare.

Gång på gång har jag den senaste veckan sett, läst och hört om våld, kravaller och bilbränder. Rädda och frustrerade människor, både de som vill förändra men även de som bara agerar huvudlöst...

Även det känns främmande, sådant man förut förknippat med Paris förorter, Mellanöstern eller Londons bakgator. Nu är det Fruängen, Hjulsta och andra söderförorter som står i brand...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Våren kom och gick snabbt. Tror faktiskt att den passerade under en förmiddag förra veckan. Ofta hör man det skämtet att våren är en så snabb företeelse här. Det där med att "mellan hägg och syrén" är så fin period av försommaren. Pyttsan, det är gjort på en helg. Snöfritt - gröna gräsmattor - myggor =försommar!

Med andra ord har sommaren kommit till norr. Det är varmt och skönt, shorts och sommarklänningar fyller skolgården och många på jobbet vill förgylla sitt lunchkaffe med en smaskig glass. Entusiasmen för skolarbete är dock inte på topp till mina kollegors förtvivlan, många arbeten är kvar att bedöma.

Mitt kontor har sol hela förmiddagen och en rätt lång stund efter lunch, med andra ord en alldeles egen bastu den här delen av året. Kan ju inte gå alldeles för lättklädd med hänsyn till mina kära arbetskamrater men....nog har det lockat att slänga ett och annat plagg då svetten lackat.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Hur var då Kulturnatta? Den där happeninglördagen förra heögen med "tokigt och likt" i kulturväg. Jodå, det var...mycket, högljutt och varmt och trevligt.

Solen och värmen fullkomligt strömmade över oss besökare. Alla uteserveringar och krogar var knökfyllda av umgängessugna människor. Att bara sätta sig ner och få göra sin beställning var ett smärre dagsverke. Det gällde att vara utrustad med ett stort tålamod. Men, å andra sidan så var det dagen då de allra flesta hade tid att vänta. Det var så många att prata med, titta eller lyssna på.

     Till och med blommorna runt torget var extra färggranna. Palmen med kulörta kulor var nog det kitschigaste för dagen. Jojo, allt för att synas i mängden.

         Musikaliskt då? Extra mycket metal, grounge och  hårdrocksblues kan jag tycka. En och annan folkmusikgrupp, både på stora och små scener. Trubadurer i vardande som försökte göra sig hörda, nån liten här och där och så lite coverbands förstås. Lite stand up och så jazzgrupper och körer. Ja, och så countrybandet som blev lite av vår favorit denna kväll. Ulf Edberg Highway band...en mix av Gart Brooks och Johnny Cash med ett månghövdat band...med bland annat blåssektion, mandolin, banjo och ståbas. Det svängde kan jag lova.

  Jag bidrog till det hela med att tillsammans med resten av Snowflakes delta i en körkonsert i stadskyrkan. Fullsatt, fullt ös! Kändes lite annorlunda att köra hela koreografi-stuket där framme vid altarringen...nåja, det är väl på tiden att man dansar loss även i kyrkorummet. Lite humor blev det dessutom då vi under hela konserten ackompanjerades av en dov ton som låg på hela tiden...det var Death Metal-festivalen i parken intill som gled in i vår klang. Rolig mix.

  Måste också visa den läckra sångerskan i countrybandet, som kommen från 50-60talet. Rena June Carter-kopian.

Tack Malin för att jag fick ta en bild på dig.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Slutligen, ett jubileum.

Min envisa influensa och jag har nu firat nu två månader ihop. Har försökt göra slut så många gånger men inte då...enveten typ den där I N Fluensan. Snacka om stalker.

Mortuta

Som ett litet livstecken och bevis på att jag inte glömt er och mitt bloggande....mina ohyggligt filmjölksvita vinterben ska nu vandra runt på Umeås gator hela eftermiddagen och kvällen.
Det är Kulturnatta och stan sjuder av allehanda kulturella glädjeyttringar. Vad kan man annat göra än att flanera runt i pur livsglädje.....

Jag berättar om nån dag i ord och bild om mina upplevelser och intryck


Ha de


Mortuta

Den här bilden får symbolisera vad Mortutafamiljen roar sig med under denna förlängda helg. Fast...hm, roar och roar...kanske fel ord. Det är mer av svett, svordomar och kämpande med diverse verktyg. Vilken tur att vi inte har nån som spelar in allt som hojtas rakt ut i luften då det inte riktigt går som man vill. 

Gissar att väldigt många känner igen sig, eller hur?

   Vårt gamla, riktigt hundklo-slitna, nernötta och allmänt fula parkettgolv har stått på tur att bytas ut en längre tid. I motljus har vi under rätt många år sett långa. långa repor av inte bara en hunds racer-springande...nej, det har tydliga spår av jycke 1 och 2 också...men droppen blev för några veckor sedan då vi kände hur det började svikta betänkligt på några ställen och rasrisken kändes mer äverhängande än nånsin.

Men...nu är det gjort. Nästan klart...det där småbitarna fattas...sista piffen ni vet...

visst är det ofta så att de där småbitarna som behöver limmas dit, filas på, ska-bara-fixas-till ofta tar sån himla tid att få dit? Som om energin för renovering går spikrakt ner då huvuddelen är gjord. Tror att många känner igen sig i det. 

Men trots allt...Åh, så snyggt det blir.

Snyggt jobbat maken!

Försöker nu övertyga maken om att det är ju bara är att fortsätta i nästa rum. Fattar inte riktigt att han ser ut som om jag sa nåt fel? Vadå, jag kan sköta markservicen med kaffe, mackor och glada tillrop minst en helg till om det skulle behövas...

Okej då, jag är väl beredd att slita med själva läggning av plankorna också...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

  I min planering och föreställningsvärld om denna helg ingick definitivt inte regn och kyla. Jag hade tänkt mig en 10-15 grader och solsken. Mysigt häng utomhus med grillande, en vinskvätt kanske och pyssel i trädgård och en och annan långrunda med hunden i skog och mark. Lite spontanumgänge med vänner sådär som man ser i matmagasinen, ni vet. Men icke det!

Vad har det då blivit? Snabb språngmarsch med hunden till skogen för akutrastning eftersom regnet står som spön i backen. Dubbla jackor och huva och vantar och toppluva för att inte frysa ihjäl, toksnabb cykeltur för att sen värma sig vid brasan. Mat framför teven för att det är då man kan vira in sig i en filt samtidigt.

Snopet.

Ja,ja....det kan väl bara bli bättre då... Imorgon är en annan dag..som han, Christer Björkman, brukar sjunga.

Nu ska jag vira in mig i tevesoffans filt och se hur Montazami med flera klarar av veckans danser i Let´s Dance.

Perfekt kallvädersfredagsnöje!

Mortuta

Så har den då passerat...Den efterlängtade tävlingshelgen med alla underbara, vänliga, hypermusikaliska, toknördiga Barbershopmänniskor som vi i Sverige och Norden har. 

En låång 80mila-bilresa genom landet kan tyckas som ett galet sätt att ta sig till Karlstad men med sällskap av tre trevliga flingor blev det istället ett roligt sätt att umgås och lära känna varandra och samtidigt färdas mot södern. Vi avhandlade stort och smått, skoj och allvar och skrattade ibland så tårarna spröt för att i nästa stund dela viktiga livserfarenheter med varandra. Tack kära bilsystrar för resan med er! 

 Fikaväskan kom fram vid flera tillfällen, en av stoppen blev vid den oerhört vackra HögaKustenbron.

Att vara på körtävling innebär att man får umgås med massor av körsångare, vara i den s.k barbershopbubblan med likasinnande men framförallt att man får lyssna på så oerhört många duktiga kvartetter och körer. Grupper i världsklass bytte av varandra på scenen....så j-la häftigt!!

Konferens-centret i Karlstad var knökfyllt av kvinnor i alla åldrar.

Ja, det fanns män här och där...i publiken eller möjligtvis bland arrangörerna. Men dock i minoritet. Sorry alla män....kan inte säga att ni var saknade...

I barbershop tävlar man i kvartett och i kör. Fredagskvällen var vikt åt kvartetterna och vi satt bänkade för att heja fram våra modiga tjejer som deltog. Det är verkligen modigt att vara med som kvartett, det är så mycket svårare än vad man kan tro. Grupperna i topp var så så så bra, sjöng så rent och vackert, övertonerna dansade formligen ringdans i taket och eftersom det också ingår att man ska ha med en viss koreografi och verkligen beröra gick det inte att undvika att bli tokimponerad. Vinnarna var fantastiska, en kvartett som senare i år ska tävla i Honolulu i VM. 

      Fångade en av våra två kvartetter, Firebirds, på några bilder. Gillar verkligen deras 40-talsoutfit, något som de också fick stort beröm för, både av publik och andra deltagare. De tilldelades för övrigt ett pris som bästa "nybörjare", s.k noviser. Coolt!!

¤¤¤¤¤¤¤¤

Lördagen blev en enda lång förberedelse för körens 10 minuter på scen.

Smink och hårpiffande tar ju tid. Speciellt för en sån sminknovis som jag. Det är ju faktiskt konstigt, jag har levt rätt länge nu...en bit mer än 50 år och jag kan fortfarande inte få till det där med ögonskugga och mascara så att det ser okej ut...andra gör det med finess och snabbhet men jag kladdar på och blir desperat och sätter till sist allt hopp till nån vänlig själ i sminkgruppen som förbarmar sig.

Sen följde i rask takt.....Uppsjungning och peptalk, avslappning och tonbildning, lilladansen och genomkörning av programmet flera varv.

Sen upp på scenen och LEVERERA! 

  De stolta tenorerna samlade för en gångs skull! Nöjda!

De fyra domarna, för övrigt är det alltid amerikanska tokkända domare som kommer till de nordiska tävlingarna, gillade vad de hörde och såg och ansåg att vi uppfyllde många av deras höga krav. Det är poängskalor för allt man ska klara...typ "ju renare, snyggare ackord, exaktare koreografi" desto närmre topp-poäng.

Vi har under hela detta år haft målet Flingor mot 600, något som vi alla insett att det varit rätt ouppnåeligt eftersom det är bara de riktigt rutinerade och duktiga körerna som klarar de kravnivåerna. Då sen resultatet kom och vi kom p fjärde plats av 17 körer och fått 604 poäng visste glädjen ingen gräns.

Vi jublade och grät och sjöng och skrattade hela kvällen lång. Alla svettiga övningar gav alltså resultat och än en gång kan man konstatera att den gemensamma kraften är så mycket starkare än varje enskild sångare.

Vann gjorde en kör från Stockholm, Alba. Så himla bra de är....

De ska representera vår region ( NLR 32) i Honolulu. Lycka till!

        Det är rätt mycket glitter och blingbling inblandat i stilen med kläder och tillbehör. Kul i lagom mängd...

¤¤¤¤¤¤

Eftersom jag sjunger i två olika körer med fundamentalt olika stil men numera med liknande höga ambitioner kommer frågan då och då om det är nån skillnad att sjunga och om det är svårt att förhålla sig till det. 

Njae, det är givetvis olika för människor...somliga vill fokusera på en sång"stil" och får sina musikaliska behov uppfyllda med råge och en del är som jag...vill ha mer.

Jag känner mig så oerhört lyckligt lottad som får använda min förmåga att sjunga på så många sätt. Ena dagen i en massiv körkropp som rörs och som bygger sin klang med maffiga bastoner och jag får dansa..nja, kanske är fel ord...snarare flaxa runt efter noggranna instruktioner för att nästa dag omfamnas av de allra allra ljuvligaste ackord och klanger i Sångkraft där min röst är en del av det, förhoppningsvis exakt rena....

Man kan inte önska sig mer.....

Vet nog inte hur jag skulle klara mig utan att sjunga....

¤¤¤¤¤¤

   Måste bara visa er den stora älgen som fanns att beskåda i Karlstad CCC, konferenshuset alltså. Alltså, hur kom man på idén att klä en stor låtsasälg med mjukisdjur? Har stans alla småkids bidragit med avlagda gosedjur tro? Eller är det numera så att dessa grejer har s.k färskvarustämpel och nån leksaksaffär som sålde ut fjolårsmodellerna kanske? Vem vet....

Hemfärd i går, ett stopp vid Ångermanälven igen och solen lyste så vänligt på oss. Våren är på gång, det känns.

Vardag igen, i veckan är det övning för nya konserter. Sångkraft ska nu vara i mitt epicentrum och det ska bli så så kul....norrländska kompositioner, vackert!

Vi ses 

Mortuta

Första Maj är i flera bemärkelser en riktigt Röd Dag. Ledighet och möjlighet att stå upp/gå i led för sina åsikter.
Viktigt.
Men likväl måste jag erkänna att det numera är betydligt mer ledighet än demonstrationer... Kanske lite fegt men ändock sant.

Vi har ägnat tiden åt att städa och piffa vårt uterum. Kuddar, dynor, fåtöljer och mattor på plats. Skönt. Nu kan sommaren komma....

Läste på AB.se att ett s.k Sverigeparti har haft demonstrationståg som resulterade i tumult. Inte vet jag men....det känns märkligt då företeelsen 1maj "tas över" av andra politiska krafter än de med en solidaritetstanke som grund.....där det inte finns något om gemenskap, hjälp till den som är svag osv.

Vad tycker du?

Nej, nu har jag inte tid mer er....måste fixa hysteriska sminket och touperade frisyren. Kom till landstingshuset i umeå kl. 20:00 och se och lyssna på vår genrepskonsert....gratis!! ( ba' en sån sak....)


Mortuta